Ingen skyddsjakt ett hån mot de drabbade

Det är uppenbart att det går inte att lita till det system vi har idag. Genom att kräva DNA-analys från problemvargarna gör man det omöjligt att bevilja en enda skyddsjakt. Det tar nämligen så lång tid så när man är klar kan vargen ha lämnat området. Två gånger nu på kort tid har vi sett detta hända. Det är ett slag i ansiktet på de som fann sina får liggande halvdöda eller halvt uppätna i hagen på morgonen. Det är också provocerande mot alla jägare som försöker behärska sig i all denna dårskap.

Det går nu knappast en dag utan jag talar med någon som utan tvekan säger sig vara beredda att ta lagen i egna händer om de lyckas träffa på en varg. Så här vill vi inte ha det. Vargstammen är nu så stark, man beräknar nu att den kommer vara uppe i 500 individer i vinter vilket är en dramatisk ökning på bara några år, om jägarkåren mot förmodan skulle få uppdraget att börja jaga varg så vore det i det närmaste omöjligt att utrota den i landet. Vargen är så pass svårjagad att det på den tiden man betraktade den som ohyra ändå hade mycket svårt att få bort den. Det krävdes jaktoetiska metoder så som t.ex. gift för att lyckas.

Nu måste det till en reglerad jakt på varg för att acceptansen för att över huvudet taget ha varg i landet ska ha någon chans att finnas.  

Ny bra ledare av Marcus

Marcus Svensson skriver i dagens ledare i Smålandsposten om vargfrågan värd att läsa.

Länk till ledaren

Vi måste få en vändning i vargfrågan

Vi får nu en försmak på hur framtiden kommer att se ut med allt starkare stammar av rovdjur. Det är inte utan att man känner med de fårägare som nu drabbas. Att komma ut i den härliga försommarmorgonen och mötas av ett blodbad i fårhagen är något som man aldrig trodde skulle kunna hända. Bara för några år sedan så var det här sådant som bara fanns i berättelser från tidigt 1800-tal. Nu är det åter verklighet och landsbygdens folk tvingas sova oroligt om natten. För vad händer i hagen medan du sover?

Nu sker det inte längre bara i sagorna!

Ja men ni får ju ersättning, säger en del och visst det kan man få, men det här handlar primärt inte om pengar. Det handlar om att få sin livsstil förstörd. Man vill kunna leva det stilla och trygga livet i lugnet på landsbygden. Vågar man nu låta sina hästar gå ute i hagen om natten eller låta sina små skolbarn vänta ensamma på skolbussen nere vid vägen? De nya vargarna växer dessutom upp utan att vara rädda för människor eftersom vi inte längre jagar dem. Och all denna oro helt i onödan för vargen är ett av jordens vanligaste rovdjur och inte på något vis är utrotningshotad. Vi har i princip inte haft varg i landet under de senaste 150 åren. Varför ska vi tvingas leva med den nu? Det finns inget rationellt svar på den frågan.

Vargstammen växer nu med närmare 20% om året. Snart är den så stor att det blir svårt att begränsa den även om vi får förvalta den genom jakt, för vargen är inget lättjagat vilt. Framtiden ser onekligen dyster ut, och en uppgivenhet sprider sig på landsbygden. Det möjliga tillväxtområdet för vargen är just våra bygder i södra delen av landet. Renskötseln sätter stopp för etablering i norr. Norrmännen har delar av tre vargrevir och det tycker de räcker och i vargbältet är det nu fullt med varg. Återstår gör bara vår del av landet. LRF:s ordförande i länet Mikael Bäckström gick i dagarna ut med uppfattningen att varg inte är lämpligt att ha i ett djurtätt län som vårt. Man kan inte annat än hålla med. Med gemensamma krafter måste vi få en vändning på den här utvecklingen.

Landets jägare lyckas på ett ansvarsfullt sätt förvalta allt annat vilt i vårt land. Vi är beredda att ta det ansvaret även när det gäller våra stora rovdjur. Låt oss göra det. 

 

(även publicerad i VN 13/6-13)

Samrådsmöte i ÄSO den 10 juni

Den 10 juni har vi ett samrådsmötet för Åsenhöga ÄSO. Det hålls i församligshemmet med start klockan 19:00.

Vi kommer att gå igenom älgförvaltningsplanen och resultatet av spillningsinventeringen. Planen är inlämnad till förvaltningsgruppen men det finns fortfarande tid att ändra den om vi skulle bestämma oss för det. Så vill du vara med och påverka så kom på mötet.

Vi vill gärna att eventuella markägare som inte jagar också kommer på mötet. Era synpunkter är naturligtvis också viktiga för skötselplanen.  

150 personer kom till lo- och vargmötet i Smålandsstenar

Det blev ett välbesökt möte i Torghuset i Smålandsstenar, ungefär 150 personer passade på och vara med när det snackades rovdjur i Västbo. Tre talare hade bjudits in och den som var först ut var Riksjaktvårdskonsulenten Daniel Ligné. Han framförde ett mycket bra föredrag om vargfrågan. Jag fastnade för hans sakliga beskrivning av hela problematiken. Det är uppenbart att Svenska Jägareförbundet har lagt ned mycket möda på att slipa argumenten i denna fråga. Jag tror att flera med mig höll med om att Ligné var den största behållningen under aftonen.

För att bryta ut något om vad Daniel Ligné berättade så berättade han att det inte någonstans finns varg utan att det är ett problem. En samexistens mellan varg och människa är inte lätt. Det är också så att ju mer man tar reda på om vargar ju mer skeptisk till dem blir man. Detta faktum går stick i stäv mot det vanliga. Skepticism går allt som oftast hand i hand med okunskap, men så alltså inte i vargfrågan. De som sätter sig in i hur vargen lever och jagar blir snabbt övertygade om att vi inte ska ha några i våra krokar. Ligné visade också upp en karta över landet där de nuvarande vargrevien var inritade samt även de platser som kommer att fyllas med varg om förslaget om att ha 450 vargar i landet blir verklighet. Jag tror för egen del att vi redan är där i vargstammen. Det är därför de blivit synliga på våra breddgrader, de har helt enkelt ingen plats att leva på längre. Helt klart så kommer vår tillvaro att förändras drastiskt om inte det blir en vändning på det här eländet.

Vi fick också lyssna till ett föredrag av Linda Andersson från Länsstyrelsen och det var i princip samma dragning som vi hörde på i Åsenhöga för ett antal veckor sedan. Linda är vad jag förstår personligen lite vargkramare, men hon höll förnuftigt nog låg profil i detta forum.

Mötets sista föredrag fick vi från riksdagsman Bengt-Anders Johansson. Han berättade om det politiska läget och hur det fortgår. Bengt-Anders och regeringen har nog de bästa intentioner men frågan är om det räcker. Motståndet är tufft. Vi har en miljörörelse som är otroligt stark och väl finansierad av alla "dåligt-samvete-pengar" som betalas in av kreti och pleti. Man får mer och mer klart för sig att det här handlar inte primärt om vargens vara eller icke i landet utan om helt andra saker.

Det handlar i mångt och mycket om makt över folk. Oftast är det också vänsterpersoner som är mest aktiva inom miljörörelsen. Undantag finns naturligtvis. Man vill begränsa landsbygdens folks möjligheter att styra sina egna liv. Speciellt jägare betraktas som skumma individer. Lite som småföretagare gjordes under min uppväxt. Folk som man inte kan styra, sådana som ställde sig mitt i lokalen istället för smög undan utmed väggarna på systembolaget på den tiden vi inte hade självbetjäning. Sådana måste man ju reglera och hålla koll på.

Det handlar också om att den urbaniserade människan hamnat långt från naturen och romantiserar om den vackra vildmarken. Det blir tätort mot landsbygd och stadsborna som nu är i klar majoritet bestämmer hur vi på landsbygden ska leva. Det är lika absurt som om vi på landet skulle bestämma att man ska acceptera råttor i städerna. Råttor är inte speciellt farliga. Vad jag vet så har ingen dött av ett råttangrepp i modern tid, rätta mig om jag har fel.

Mötet i torghuset i Smålandsstenar gav inte precis några lugnande besked. Man har en stor politisk majoritet (75%) i riksdagen för att reglera vargstammen genom jakt. Nu får vi bara hoppas att de lyckas stå emot den internationella miljömaffian....  

  

70-åringen firades med dunder och brak

Det blev ett rejält firande av vår 70-åriga viltvårdsförening i lördags. Allt gick bra och vi följde i stort den uppgjorda planen. 18 personer följde till slut med till Elmia, det blev lite av "de tio små negerpojkarna" men de som åkte med var i alla fall glada.

Den lilla bussen letade sig fram genom våra jaktmarker och hämtade upp jägare lite var stans. Vid 11-tiden var vi framme på mässan och några av oss startade med att dricka kaffe. Det på initiativ av svärfar som inte ofta åker så långt utan en kaffepaus. På mässan fanns som vanligt allt som en jägare kan tänkas behöva plus en hel del som vi inte behöver också. Vi kollade på vapen som kostade 240.000 kr och visst var de vackra och välgjorda, men man har svårt att fatta vilka som köper dem.

Runt lunchtid blev det en kraftig grillad vildsvinskorv för vår del. Efter det så fortsatte vi med att kolla på när Leif Mannerström och Lasse Bengtsson styckade och lagade till vildsvin och hjort. Det blev en köttfärssås, en gryta och råbiff. De sistnämnda fick vi smaka på efter. Råbiff gillar ju inte alla, men den här var riktigt smakrik med dijonsenap och naturligtvis kapris som sig bör. Grytan var av Boeuf Bourguignon typ - mycket smakrik! Hanteringen av det vilda köttet är mycket viktig för resultatet och jag har en tanke att vi ska ha en kötthanteringskväll någon gång i augusti och bjuda in någon som kan föreläsa i ämnet. Vi har en del att lära där faktiskt, och det är ju synd när vi har så förstklassiga råvaror att inte hantera det så bra som det går. Återkommer i detta ämne.

Åter till firandet. Efter förevisningen så hann vi med att strosa runt lite till bland vapen och prylar. Exakt på utsatt tid bar det av hemåt utmed samma busslinje. Det fick bli ett snabbt ombyte sedan bar det av mot festlokalen i Vik. Vi hade ställt i ordning den under fredagskvällen så allt var klart, gästerna kunde komma. Vädret var fint och stämningen var god när allt fler trillade in på festen, totalt 52 personer var med under kvällen. Vi åtnjöt en god måltid serverad av Restaurang Höganloft bestående av grillad kyckling med potatisgratäng.

Efter maten dök den på förhand annonserade hemlige gästen upp - Sven Slättengren. Med sig hade han sina gamla figurer som till exempel Gustav i Gällaböke, Åsa-Nisse, Klabbarparn, Sjökvisten, Tage Erlander och andra i den stilen. Toppen tycker jag var när den ena käringen sa till den andre att ozon hålet torkar hon med en våte trase...

Efter skrattsalvorna ebbat ut tog vi en liten bensträckare och fortsatte sedan med kaffet som Tranhultslaget hade fixat. De hade bakat hela natten tror jag.

När kaffet slunkigt ned blev det dags för vår förre ordförande Erik att ta till orda. Han berättade lite om sina erfarenheter under åren och det kunde man ha lyssnat på en lång stund. Jag tycker nästan att han slutade talet för tidigt. Men vad är det man säger - ett bra tal ska vara kort. Tack Erik i alla fall för allt du gjort för viltvårdsområdet genom åren.

Festen rullade vidare in på småtimmarna och det var trevligt hela tiden. Lokalen är bra att ha fester i, dock blev det lite kallt in på småtimmarna. Men det finns ju tack och lov kläder. I bildarkivet har jag lagt upp bilder som Sven Nilsson tagit under dagen. Gå gärna in och titta på dem. Tack Sven för din insats.

Nu tar vi sats inför kommande 5 år och så får vi hitta på något ännu bättre när vi firar 75-år 2018.  

Lo och Varg

Rovdjursföreläsning i Torghuset Smålandsstenar, måndag 20 maj kl.18.00

Medverkande:

Riksjaktvårdskonsulent Daniel Lignè Jägareförbundet, Linda Andersson Länsstyrelsen,

Bengt–Anders Johansson (M) Regeringen.

Moderator: Bertil Nilsson, Ordf.Jägareförbundet, Jönköpings län

Föreläsningen är öppen för alla intresserade av rovdjursförvaltningen i vårt län. Frågor och påstående kommer att ges möjlighet för under kvällen, för att besvaras och beaktas.

Kaffe serveras före föreläsningen.

Välkomna  hälsar Jägareförbundet , Gislaved jaktvårdskrets.

70-års festen

I morgon blir det en härlig dag. En dag fullspäckad med kul grejer i jaktens tecken.

Bussen går från Sven Carlssons garage i Gnosjö kl.09:30. Se till att vara på plats ni som ska med därifrån för jag är inte säker på att vi har koll på vilka som ska hoppa på där och inte.

Färden går vidare med följande hållplatser:

Åsenhöga kyrka
Granstorps by
Tranhult vid krysset upp mot Tranhult
Skillingaryd vid busshållplatsen väster om kyrkogården

Hemfärden blir exakt samma rutt fast tvärt om. Vi åker hemåt klockan 16:00. Då är vi hemma så att vi hinner byta inför festen. Festen börjar ca. 19:00. Kostnaden för bussen har stigit lite eftersom vi är något färre, den kommer att kosta 200 kr/person. Hoppas ni överlever detta.

Ha inte för tunna kläder för det är inte speciellt varmt i Leifs lada.

Välkomna!

Välkomna till er nya Rannebobor

När jag idag på morgonen läste kommentaren på Rannebosidan ramlade polletten ner. Har länge funderat på vem Monica är som ibland kommer med trevliga inlägg. Jag vill på detta sätt hälsa familjerna Friborg och  Nordén/Johansson välkomna till bygden och Rannebo. På bara några veckor byn ökat från två invånare till hela elva. Det finns ju två bra hus kvar, så det kanske kommer fler eller hur Stefan och Roger.

Jag som önskar detta bor ca. 2 km rakt västerut från Rannebo och med rätt vind kan vi ropa till varandra. Det vill säga att jag ropar ena dagen vid västlig vind och ni svarar dagen efter vid ostlig vind. Jag har hela vintern och våren hört hammarslagen från nybyggena och för det mesta har det ju varit ostlig vind.

Grattis!

Hälsningar Halvard

Fri Herre på Stenabo

Jaktintresset svalnar i vårsolen

Våren är nu här på allvar. Lite försenad men ändå nu är den här. Med den så kommer också ett svalnat intresse för jaktfrågor. Det är nu sommarstugor, båtar och golfrundor som står i fokus. Det är inget fel i det, om man bara höll på med jakt hela tiden så hade det blivit vansinnigt enformigt. En paus är nog helt rätt. I viltvårdsområdet är dock inte jaktsäsongen över. Vi har vår fest det 11 maj att se fram emot. Tyvärr så blir vi inte fullt så många som åker med till Elmia, vi är just nu 23 anmälda. Det är i och för sig inte helt illa, men jag hade nog hoppats på ett tiotal till. Jag tycker att elmiamässan är riktigt trevlig. Jag brukar försöka lyssna till en del föredrag. Man har ju här chansen att lyssna till folk som man annars bara sett på TV. Jag ser fram emot det. Jag är ju mycket intresserad av matlagning och vill gärna speciellt lära mig mer om kötthantering från skottet till tallriken. Här finns en del att ta del av under mässan.

Det är lite extra kul att så många anmält sig till festen på kvällen. Tror att vi är 52 anmälda hittills och det är ju inte illa. Vi får se till att det blir en fest att minnas. Vi kommer att ha en ljudanläggning på plats så den som vill hålla något litet tal eller bara berätta något minne från viltvårdsområdets 70-åriga historia så går det ypperligt att göra det under kvällen.

I helgen fick vi i Rannebo spillningsinventeringen klar. För egen del så blev det en hel lördag i skogarna plus halva söndagen. Jag räknade ut att jag nog gick i närheten av två mil rätt genom skogen under helgen. Det tog lite på krafterna men var trevligt. De flesta tror nog att det är tråkigt att räkna älglortar men det är det inte. Det är intressant och dessutom är det härligt att vistas ett par dagar i skogen så här när det våras. Resultatmässigt så var det rätt likt förra året. Vi fann på totalen något färre högar i förhållande till antalet inventerade ytor. Men vi har inte direkt ont om älg i våra marker. Vi har rätt lagom faktiskt. Jag passade även på att titta lite på skogsskador när jag ändå gick runt i markerna. Det är uppenbart att älgen skadar i första hand tallen. På Näset vet jag att en ko med kalv har hållit till under vintern. Där fanns utmed kantzonerna gott om tallar i 3-4 meterslängd med toppbrott, vilket är ett typiskt verk av en omsorgsfull älgko som drar ned toppen till kalven. Jag fann även mycket spillning i det området.

Det område som jag fann mest spillning var nu ungskogen i Valebo utmed Hägnebäcken. Där var det älgskit överallt. Det visste vi naturligtvis redan för inventeringen, eftersom vi fått upp älg i det området varenda gång vi släppt hunden där i vinter. Biotopen där är också den perfekta för en vintervistelse för älgen. Ett ostört läge lite högt beläget med tillgång till vatten, löv och tall. Om jag hade varit älg hade jag bott där. Helt klart,

Nu fram till nästa jaktsäsong så kommer skytte vara ett prioriterat område för mig. Det kommer även att bli lite dividerande med älgskötselplanen. Den ska revideras i dagarna med tanke på spillningsinventeringen. Jag hoppas också att vi hinner få till ett allmänt möte i ÄSOT beträffande skötselplanen. Den behövs förankras. Vi behöver också i ÄSOT hitta någon form för en dialog med skogsägarna i vårt område. Det är viktigt att även de som inte är med och jagar får komma till tals. Vi ska försöka hitta former för just det.

Nu är det tre och en halv månad till bockjakten. Använd den tiden till att förbättra dig som jägare. Bli en säkrare skytt och passa framför allt på att lära dig mer om jakt. Jag skulle gärna i kretsen göra något projekt för att höja vår kompetens när det gäller hanteringen av viltkött. Vi får se om det dyker upp någon brilliant idé inom det området.

Lyssna på föredrag när vi är på Elmia

Här är några föredrag som vi har möjlighet att lyssna till. Själv kommer jag definitivt att kolla på det sista här klockan 14:00 med Leif Mannerström.

Scen 1 Hall B

12.30	Björnjakt för alla Rasmus Boström välkänd björnjägarprofil delar med sig av sina erfarenheter.
13.00	Vildsvinsfrågan 2003 till 2013 – vad har hänt och kommer att hända? Mikael Tham
13.30	Min jakt i framtiden Thomas Ekberg delar med sig av sina personliga reflektioner om jakten i framtiden.
14.00	Styckning och matlagning med Lasse Bengtsson och Leif Mannerström Lasse Bengtsson delar med sig av sin kunskap vad gäller hantering och styckning av viltkött. Vad skall jag tänka på? Hur får jag ett bättre viltkött? Det är några av de ämnen som Lasse tar upp. Leif Mannerström tillagar viltkött och ger tips och råd om hur du bäst hanterar och tar tillvara de olika styckningsdetaljer, såväl stekpanna som ugn.

Jägarna på slottet

Så här ser det ut på jägareförbundets kansli. Mycket trivsamt inrett ränne.

Under helgen fick jag i egenskap av ordförande i Gnosjökretsen möjligheten att besöka Svenska Jägareförbundets anläggning på det sörmländska slottet Öster-Malma. Det var i sanning en anläggning att vara stolt över. Det var kungens pappa Kronprins Gustav Adolf som flyttade förbundets huvudkontor till slottet och sedan 1993 så äger vi det också. Slottet är byggt 1668 av generaltullmästare Wilhelm Böös Drakenhielm. Det verkar ha gått att tjäna pengar inom tullen på den tiden. På Öster-Malma finns en konferensanläggning med hotellrum och en mycket bra restaurang, även den i förbundets regi. Naturligtvis serverades vi en meny innehållande mycket vilt. Den höll en fantastisk klass.

I Wild Life Park fick vi en rundvisning

Utöver det så finns utbildningslokaler och ett viltslakteri som tar hand om ca. 1000 klövvilt under året. Det fick vi också titta på. Vi fick även en guidad tur genom Wild Life Park som är ett turistmål man byggt upp på slottet. Där fick vi se en del av våra vilda djur på nära håll. Älgar, kron- och dovvilt fanns där plus vildsvin och mufflon. En hel del fåglar också.

Öster-Malma används till utbildningar, turism, restaurang och hotell. Dessutom har slottet 1200 ha mark vilket används för jakt. Man representerar genom att anordna jakter och dessutom säljer man jakter. På godset finns gott om klövvilt dock inte så mycket älg eftersom den sörmländska älgstammen tillhör landets sämsta. Man har även gott om fågel på markerna och det utnyttjas även till jakt.

Vi har all anledning att vara stolta över vårt huvudkontor. Här visar vi upp prov på den jaktkultur som vi har i landet och här har vi fina möjligheter att bjuda in våra beslutsfattare och snacka jaktfrågor. Vi hade en härlig weekend där och jag kan bara rekommendera att ni besöker Öster-Malma i sommar. Det ligger mellan Nyköping och Gnesta.

70-års firandet

Planeringen går bra inför festen.

Hittills har 23 anmält att de ska följa med till Elmia och 52 har anmält sig till festen. Men det finns plats för fler så det går bra att anmäla sig även under denna veckan.

Vi beslöt att bussen kommer att gå samma väg hem som till Elmia och att vi kanske startar hemfärden något tidigare än kl.17 för då kan de som vill hoppa av vid sina bilar och sedan ta sig själv till festen. En del ville ha möjligheten att byta om också.

Så får det bli i alla fall.

Problemen har börjat

Ikväll kunde man läsa att en varg rivit elva får i Sätila, inte speciellt långt härifrån. Det har synts till varg i regionen länge och nu när fåren släpps ut på bete börjar eländet. Vansinne....

70-års jubileum den 11-maj

Alla som ingår i jaktlagen i Granstorps Viltvårdsområde inbjuds tillsammans med sina respektive till ett storslaget firande den 11 maj.

Vi börjar med bussresa till Jönköping och jaktmässan på Elmia. Tillbringar eftermiddagen där för att sedan åka till Viks Gård strax intill Hestraviken för att ha en trevlig fest där under kvällen. Festen i Vik planeras att börja vid 19-tiden och det går bra för dem som inte vill vara med på jaktmässan att ansluta direkt till festen istället. (Tänkte speciellt på våra damer) Bussen kommer att gå på sträckan Gnosjö-Åsenhöga-Granstorp-Tranhult-Skillingaryd-Jönköping.

Maten kommer Restaurang Höganloft att fixa och det kommer även att bli en liten hemlig underhållning på kvällen. Lättdryck ingår, annat får ni ta med själva.

Kontakta era jaktledare och anmäl er direkt för vi vill ha in anmälan under veckan som kommer, före den 21 april. Snacka omgående med era fruar med andra ord.

Missa inte detta för det kommer att bli en mycket trevlig dag det är jag helt säker på. Det kostar naturligtvis lite (jaktledarna har uppgifter om det) men det här får man inte missa.

Tre flugor på smällen

Efter mötet om rovdjur igår fick jag en liten idé som tål att vändas och vridas på lite. Som jag har skrivit här på bloggen tidigare så anser jag att medelåldern på älgstammen skulle behöva ökas. Nu skulle det vara ett bra läge att göra det.

Idén skulle vara att nu enas i länet om att bara skjuta kalv under de tre kommande jaktåren. Då skulle vi höja medelåldern på älgstammen med tre år. Vi skulle dessutom göra skogsägarna glada genom att minska betestrycket under de här åren.

Det här låter kanske inte som en rolig idé men det finns en extra finess med det. Det hade försvårat vargens utbredning radikalt. Eftersom kalvarna är stapelföda för vargen hade de fått mycket svårt att ta en plats i vårt län utan dem.

Grunna lite på det och kommentera gärna här på sidan....

Vargföredrag i Åsenhöga

Precis hemkommen från en mässa i Malmö åkte jag direkt till Åsenhöga församlingshem för att lyssna på ett föredrag om rovdjursförvaltningen som hölls av Linda Andersson från länsstyrelsen.

Det blev intressant. Vi fick en redovisning av laget och av vilka direktiv de har på länsstyrelsen. När det gäller lodjuren så säger man att det ska vara 35 föryngringar i södra förvaltningsområdet innan det blir tal om licensjakt. Nu har vi 13 tror jag om jag minns rätt från mötet. Det ska alltså till en hel del lodjur. Ökningstakten verkade inte vara så snabb på lodjursstammen tack och lov, så vi får hoppas att det dröjer.

Vargfrågan är ju ännu mer infekterad än lofrågan. Mycket kom därför att kretsa kring vargen. Linda framhöll bestämt att det släpps inte ut några vargar här i söder utan det är invandrare från varglänen. Och det är klart att rör de sig så snabbt som junseletiken gjorde när hon gick tillbaka nu senast så är det ju inte så märkligt att de kommer hit ibland också med lätthet.

Linda som gjorde ett bra jobb som talare, som enda vargförespråkare i församlingshemmet är det inte en helt lätt uppgift. Hon förhöll sig rätt neutral i frågan om vi ska ha varg eller inte. Det är ju inte hon som bestämt det utan EU, regeringen och naturvårdsverket.

Bo Adolfsson som bl.a. var med mig i Rannebo och spårade varg för en tid sedan var på mötet också. Han redogjorde för de observationer vi haft här runt i kring under vintern. Man vet att det varit minst två olika vargar som rört sig här. Men nu har det inte kommit in några observationer på ett bra tag så de verkar inte vara här nu.

När det gäller det att vargarna verkar orädda för människor så tyckte Linda inte att det var särskilt konstigt. Unga hanar är inte så försiktiga utan kan uppträda rätt oblygt. Jag tror inte att alla i publiken riktigt delade den åsikten utan de flesta var nog rätt övertygade om att vargar inte ska vara så orädda för människor.

Vi fick också veta att rovdjursförvaltningen nu börjar kosta rätt mycket pengar. Så mycket så det inte räcker till nu för att exempelvis gör DNA-tester på spillning som man hittar. Upp emot 300 miljoner sa hon att man kan tänka sig rovdjursförvaltningen kostar nu.

Linda Andersson uppmanade oss till att rapportera till rovobs.se om vi ser någon eller spår av varg, lo, björn och örn. Det för att man ska göra det möjligt att förvalta stammarna.

Just nu befinner vi oss i ett dödläge eftersom naturorganisationerna har rätt att överklaga alla beslut om skyddsjakt. Det är mycket olyckligt men jag vet från mina kontakter inom jägarförbundet att regeringen nu jobbar hårt på att hitta en lösning på det. Låt oss hoppas att så blir fallet, för nu har vi en skamlig situation.  

Ny bra ledare av Marcus i Smålandsposten

Har stulit och klistrat in Marcus Svenssons ledare från Smålandsposten publicerad 2013-04-05. Här finner ni originalet på Smålandspostens hemsida: Länk till tidningen

 

Vi måste lära oss leva med vargen

Den skandinaviska vargen har sedan länge stått bunden i Jotunheim, men nu börjar Gleipner som håller honom fast att ge vika.

Preliminära resultat av vinterns varginventering pekar på att den svenska stammen börjar närma sig 400 djur. Ulven är lös. Med en lågt räknad reproduktionstakt skulle vi kunna ha omkring 1 000 vargar i Sverige inom fem år. Nu börjar också nyhetsrapporteringen om närkontakt med varg bli allt vanligare. Kommentarerna är närmast identiska: Helt otroligt, fantastiskt, minne för livet.

En orsak till att mötet upplevs som så sagolikt är möjligen att vargen ofta är orädd. Det är inte så konstigt, eftersom det är en toppredator utan naturliga fiender. Därför går den ofta långa sträckor längs vägar och därför kan den ge sig in i samhällen. Som nu senast i Borås, där en 35-åring på sin födelsedag mötte en varg på en parkeringsplats.
Romantiseringen av vargen är så långt gången att den emellanåt förklaras som helt ofarlig för människan. Inte heller på den förskola där en grupp yngre barn var ute och lekte när vargen passerade förbi var man bekymrad.

Länsstyrelsens rovdjursspårare ser något mer nyktert på frågan. Till Borås Tidning säger han att man bör ha respekt och betrakta vargen som ett rovdjur – och ingen leksak. ”Man får heller inte glömma bort att det här är ett djur som kan fälla en stor älg helt på egen hand”, säger han.

Vargen är ett djur vi kommer att få lära oss att leva med. Förskolelärare i områden med varg bör således informeras, eller utbildas, om hur man hanterar en situation där rovdjur stryker längs stängslet till rastgården. Av serietidningen Bamse finns inget att lära i den här frågan. Vargen är varken snäll eller elak, utan bara varg.

Att vi kommer att få leva med varg inser troligen också dess mest hårdnackade motståndare, Jägarnas riksförbund, som tar varje chans att exploatera missnöjet med den svenska rovdjurspolitiken och EU:s inflytande. Men att polarisera debatten genom valet för eller emot varg kan knappast anses konstruktivt. Då är inlägget från Björn Sprängare, ordförande i Svenska Jägareförbundet och Lennart Haraldsson, ordförande i Jägareförbundet Kronoberg (Smålandsposten 2013-03-27) mer hoppingivande. Det krävs samma sak för en fungerande vargförvaltning som för en fungerande förvaltning av exempelvis tigern i Indien; lokal acceptans. Något som kräver att man tar hänsyn till människors behov och önskemål.
Det är i första hand en fråga för regering och statlig förvaltning. Som Sprängare och Haraldsson så riktigt påpekar har den illegala jakten på varg ökat dramatiskt i Finland.
Dagens passiva svenska politik utgör inte bara ett hot mot vargen utan också mot moralen. Bygdernas folk görs, och gör sig själva, till brottslingar. Har man väl brutit det samhällskontrakt lagen utgör så kan det få fler och olyckliga konsekvenser.

Men hittills är Jägareförbundet en röst i öknen, eller skogen. Den bångstyriga kusinen, Jägarnas riksförbund, är lika motvalls som Naturskyddsföreningen och andra gröna organisationer. De speglar varandra. Ena lägret vill inte ha varg alls, det andra vill ha varg överallt.
Är det inte dags att lägga ned vapnen nu, och göra något tillsammans?

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Vad kan vi göra för att förbättra vårt förtroendet hos skogsägarna som drabbas av stora betesskador?

 Jag tror vi måste bredda diskussionen kring älgstammens storlek genom att prata jakt.

Eftersom vi vet att de största betesskadorna uppkommer när älgkor ”hjälper” sina kalvar med att böja och bryta tallplantor i våra planteringar är det här vi måste bättra oss. Vi kanske kan öka jakttrycket i särskilt känsliga planteringar men framför allt kan vi från dag ett första älgjaktsveckan börja jaga kalv. Det brukar framhållas att vi i så fall skjuter kor i stället för kvigor, men är detta ett problem? Det enda som händer är att vi möjligen byter ut en produktiv ko mot en nästan lika produktiv kviga. Dessutom är det nog så att om vi ändå skall skjuta kalv är det förmodligen positivt ur reproduktionssynpunkt om kon blir av med sin kalv så tidigt som möjligt för det innebär utan tvekan att kon bygger upp sitt hull och kanske kan föda fram en dubbelkalv i de fall kon har överlevt jakten.

Fodertillgång och åtgärder för att förbättra betet behöver också diskuteras.

Har vi några idéer om hur vi kan förbättra fodertillgången? En möjlighet som jag hörde från Mårtenstorp är att de lämnar kvar stubbåker som inte heller får gödslas. Har man möjlighet att avvara sista höskörden så har detta stor betydels. Det finns gott om ene i Mårtenstorp vilket jag tror man kan ta som en bekräftelse på denna tes.

Finns det andra idéer och förslag för att vrida debatten lite grann så att vi också pratar möjligheter?

Lars Dittmer

Så här ser det ut i ÄFO3

Älgförvaltningsgruppens ordförande Anna-Karin Malm hade vänligheten att sända denna graf till mig. Det tackar jag extra för.

Som ni ser så är bilden liknande den förra. Lite färre enskilda markägare 77% (83%). Sveaskog är också större 11% (7%) 

Vem äger skogen i vårt län?

Jag funderade på hur ägarbilden ser ut i vårt län och uppgifterna gick att finna hos skogsstyrelsen. För att göra det tydligare satte jag ihop en graf. Nu ska det sägas att detta gäller hela länet, hur det ser ut om man bara tittar på ÄFO3 säger inte denna statistik, men den uppgiften borde man kanske kunna få från förvaltningsgruppen.

Grafen talar sitt tydliga språk om vem som äger den mesta produktiva skogsmarken här - det gör helt klart enskilda markägare. Vem företräder dem i förvaltningsgruppen?

Åter i Rannebo efter samråd i ÄFO3

Väl hemma efter en kvällsmangling i älgfrågor funderar man på hur man ska rapportera om mötet. Jag väljer att säga att älgförvaltningsgruppen antagligen behöver lite tid på sig att komma fram till rätt slutsatser. Redan i vår ska man reviderar den förvaltningsplan som man nu lagt fram och kanske har man lärt sig ytterligare saker tills dess.

Först och främst så kom den motsättning som finns mellan markägarsidan och jägarsidan i dager. Markägarsidan har som bekant utslagsrösten och är i och med det de som de facto bestämmer. Nu har de bestämt att det ska skjutas 540 älgar i området under kommande tre år och att vinterstammen på det viset ska ned till 6 älgar / 1000 ha. Detta som är den som jag ser det enda riktigt viktiga siffran i planen är man således inte överens om utan i kraft av ordförandeskapet har markägarsidan drivit igenom detta.

Jag frågade presidiet om man verkligen tror att det kommer att lyckas med tanke på att vi i år inte klarade skjuta fler än 450 älgar, för det fanns helt enkelt inte mer skjutbara älgar. Det fick jag inte något riktigt svar på. Vilket kan bero på att det inte finns något svar på den frågan. Hur skjuter man en älg som inte finns? Svaret jag fick var att det måste gå att skjuta även de icke skjutbara älgarna för annars kommer vi inte att nå de mål som de bestämt. Spännande!

Jag kände mig även tvungen att fråga hur de kommit fram till att betestrycket på tall är oacceptabelt högt, när vi från de olika älgskötselområdena bara minuterna tidigare fick rapporterat att det generellt sett var acceptabla skador. Svaret på den frågan blev en hänvisning till den undersökning som Sveaskog har tagit fram som visar på en viss mängd skador på tall. Någon annan i församlingen frågade om hur mycket areal som var bolagskog i området, det fick vi inget svar på. Jag har dock hört det tidigare men kommer inte ihåg siffran, om någon vet det så tala gärna om det här på sidan. Jag har för mig att en klar majoritet trots allt är privata enskilda skogsägare. Sådana som vi. Frågan är på vilket vis är vi representerade i den här gruppen och varför inte majoriteten av markägarnas syn på betesskadorna är de som gäller. Inte heller detta fick jag något svar på under kvällen.

Det här är viktiga frågor, för målsättningen styr naturligtvis handlandet. Och med ett mål på 6 älgar / 1000 ha. om tre år som det är nu så kommer vi om tre år ha en älgstam som knappast är möjlig att förvalta. Det blir mycket svårt att plocka ut vilka älgar i den stammen som ska skjutas för att man inte helt ska haverera älgstammen. Ju mindre den är ju känsligare blir den. Det blir även svårt att förklara hur vi ska lyckas behålla intresset för jakt när man på 15 man i ett jaktlag som vårt i Rannebo inte kommer att få skjuta en vuxen älg varje år utan ibland bara någon enstaka kalv. Det på en areal på 1137 ha.

Under de senaste 10-15 åren så har vi haft en balanserad älgstam på 9-10 älgar / 1000 ha vilket har medgivit en avskjutning på drygt 3 älgar per år. Detta har varit helt lagom och givit en älgtäthet med betesskador som de som äger skogen tycker är helt acceptabla. Det är svårt att förstå varför någon annan nu ska bestämma att vi inte kan få fortsätta att vårda den allt finare stam som vi byggt upp med den erfarenhet vi fått genom åren.

Vi får väl se hur detta slutar, men jag tror fortfarande inte att vi kan skjuta älgar av de som inte finns. Jag tror inte heller att det går att hota jägarkåren till en utrotningskampanj som strider mot allt vi lärt oss genom åren och av tidigare misstag.   

Rolf Svensson om den långa jakttiden

Jag har undersökt lite om vad som är rätt och riktigt beträffande den långa jakttiden på älg vi nu har. Älgskötselområdena har ju möjlighet att jaga även vuxna älgar ända fram till den sista februari. Detta är något som jag har funderat kring. Vi beslöt själva att inte följa det utan hade sista december som slutdatum för vuxna älgar. Kalvar har vi dock fortsatt att jaga. Det är frågan om man ens ska göra det med tanke på Rolfs artikel här nedan. Läs och begrunda Rolf Svenssons debattartikel i Svensk Jakt:

Debatt: Älgen har ingen försvarsadvokat

Det framhålls alltid att våra jakttider ska vara och är biologiskt rätt anpassade för varje djurart. Tydligen räcker inte fem och en halv månaders älgjakt, utan skogsbolag begär och får så kallad skyddsjakt på vårvintern.

Redan när vi jagar älg i januari och februari riskerar vi att skjuta älgkor som befinner sig i 12:e–22:a veckans dräktighet. Vid denna tid har fostren vuxit till 30–50 centimeter. Är detta försvarbart?
På 1990-talet blev det aktuellt med en förlängning av harjakten februari månad ut. I olika delar av landet fick ett antal jägare förlängd harjakt till 15 mars.
Syftet var att jägarna skulle leverera livmödrar från fält- och skogshare för undersökning av hur långt framskriden dräktigheten var. Resultatet blev att några biologiska hinder inte fanns för skogsharen att vara lovlig i hela februari. På ett antal fältharar konstaterade man långt framskriden dräktighet, och beslutade då att behålla fredningen från 15 februari.

Foderintaget minskar
Genom älgforskning vet vi att älgens foderintag under vintern går ner till cirka fem–åtta kilo per dygn, vilket inte är en tredjedel av vegetationshalvårets foderintag. En sådan bantningskur tar hårt på den fettreserv djuren byggt på sig under sommarhalvåret.
Under vintern ändrar älgen sitt beteende för att spara energi. Rör sig mindre, har längre viloperioder och i djup snö går de i varandras spår.
Om vi oroar och stör älgarna måste djuren kompensera det genom ett större intag av det magra kvistbetet. Går då älgkon ner mer i vikt, hur påverkar det fostrets möjligheter till en gynnsam utveckling?

Många misslyckanden
Det verkar som älgen enligt skogsbolagen ska bekämpas med alla till buds stående medel, utan biologisk hänsyn och helt åsidosättande av jaktetik.
Skogsbruket har historiskt sett knappast aldrig tagit hänsyn till foderskapande åtgärder. Det har varit kortsiktiga, snabba ekonomiska vinster som fått styra, med en lång rad av misslyckanden som följd.
Frågan man ställer sig, vad är skillnaden mellan djurarter ur biologiska och etiska skäl? Bottnar det i en total inkompetens från Naturvårdsverket, länsstyrelser och andra berörda parter. Eller är det som vanligt kapitalet som har makten som styr?
Älgen har ingen försvarsadvokat!

Rolf Svensson
Bottnaryd

Dalstorps ÄSO strejkar

Jag läste precis i Jaktjournalen  (artikel) att Dalstorps Älgskötselområde omfattande 26.000 Ha i Tranemo kommun nu enhälligt bland sina 29 jaktlag beslutat följande:

"Med anledning av miljöorganisationernas absoluta brist på empati med landsbygdsbefolkningen och deras stora makt på vargpolitiken, har vi beslutat att inte utföra några inventeringar, inte hålla något samrådsmöte, inte upprätta någon ny älgskötselplan i Dalstorps Älgskötselområde."

Man känner naturligtvis samma uppgivenhet som de gör i vargfrågan. Om utvecklingen fortsätter växer vargstammen med ungefär 25% per år och vi har snart vargrevir i hela landet. I det läget finns ingen älgstam att göra någon förvaltningsplan över eftersom det är vargen som kommer att sköta älgförvaltningen. Det finns således en logik i deras resonemang. Varför inventera, ha möten och skriva skötselplaner som nu är långa som en doktorsavhandling om vi ändå inte kommer att ha något att jaga?

Fullt så uppgiven är jag dock inte personligen. Jag tror fortfarande att det finns en politisk vilja och förmåga att återta kontrollen över vargförvaltningen. Jag tycker mig märka en förändring i rätt riktning den senaste tiden. Och kanske ska man inte ta fram vapnen för snabbt även om man har god lust.

Bara en av fyra skogsägare vill ha färre älgar

Slumpvis utvalda markägares attityder till älgstammens storlek, uttryckta som svar på frågan “Hur ser du på älgstammens storlek på den aktuella fastigheten?” Svarsalternativen “Alldeles för få/många” och “Något för få/många” har slagits samman för överskådlighetens skull.

Hela rapporten finns här