Lyssna på föredrag när vi är på Elmia

Här är några föredrag som vi har möjlighet att lyssna till. Själv kommer jag definitivt att kolla på det sista här klockan 14:00 med Leif Mannerström.

Scen 1 Hall B

12.30	Björnjakt för alla Rasmus Boström välkänd björnjägarprofil delar med sig av sina erfarenheter.
13.00	Vildsvinsfrågan 2003 till 2013 – vad har hänt och kommer att hända? Mikael Tham
13.30	Min jakt i framtiden Thomas Ekberg delar med sig av sina personliga reflektioner om jakten i framtiden.
14.00	Styckning och matlagning med Lasse Bengtsson och Leif Mannerström Lasse Bengtsson delar med sig av sin kunskap vad gäller hantering och styckning av viltkött. Vad skall jag tänka på? Hur får jag ett bättre viltkött? Det är några av de ämnen som Lasse tar upp. Leif Mannerström tillagar viltkött och ger tips och råd om hur du bäst hanterar och tar tillvara de olika styckningsdetaljer, såväl stekpanna som ugn.

Jägarna på slottet

Så här ser det ut på jägareförbundets kansli. Mycket trivsamt inrett ränne.

Under helgen fick jag i egenskap av ordförande i Gnosjökretsen möjligheten att besöka Svenska Jägareförbundets anläggning på det sörmländska slottet Öster-Malma. Det var i sanning en anläggning att vara stolt över. Det var kungens pappa Kronprins Gustav Adolf som flyttade förbundets huvudkontor till slottet och sedan 1993 så äger vi det också. Slottet är byggt 1668 av generaltullmästare Wilhelm Böös Drakenhielm. Det verkar ha gått att tjäna pengar inom tullen på den tiden. På Öster-Malma finns en konferensanläggning med hotellrum och en mycket bra restaurang, även den i förbundets regi. Naturligtvis serverades vi en meny innehållande mycket vilt. Den höll en fantastisk klass.

I Wild Life Park fick vi en rundvisning

Utöver det så finns utbildningslokaler och ett viltslakteri som tar hand om ca. 1000 klövvilt under året. Det fick vi också titta på. Vi fick även en guidad tur genom Wild Life Park som är ett turistmål man byggt upp på slottet. Där fick vi se en del av våra vilda djur på nära håll. Älgar, kron- och dovvilt fanns där plus vildsvin och mufflon. En hel del fåglar också.

Öster-Malma används till utbildningar, turism, restaurang och hotell. Dessutom har slottet 1200 ha mark vilket används för jakt. Man representerar genom att anordna jakter och dessutom säljer man jakter. På godset finns gott om klövvilt dock inte så mycket älg eftersom den sörmländska älgstammen tillhör landets sämsta. Man har även gott om fågel på markerna och det utnyttjas även till jakt.

Vi har all anledning att vara stolta över vårt huvudkontor. Här visar vi upp prov på den jaktkultur som vi har i landet och här har vi fina möjligheter att bjuda in våra beslutsfattare och snacka jaktfrågor. Vi hade en härlig weekend där och jag kan bara rekommendera att ni besöker Öster-Malma i sommar. Det ligger mellan Nyköping och Gnesta.

70-års firandet

Planeringen går bra inför festen.

Hittills har 23 anmält att de ska följa med till Elmia och 52 har anmält sig till festen. Men det finns plats för fler så det går bra att anmäla sig även under denna veckan.

Vi beslöt att bussen kommer att gå samma väg hem som till Elmia och att vi kanske startar hemfärden något tidigare än kl.17 för då kan de som vill hoppa av vid sina bilar och sedan ta sig själv till festen. En del ville ha möjligheten att byta om också.

Så får det bli i alla fall.

Problemen har börjat

Ikväll kunde man läsa att en varg rivit elva får i Sätila, inte speciellt långt härifrån. Det har synts till varg i regionen länge och nu när fåren släpps ut på bete börjar eländet. Vansinne....

70-års jubileum den 11-maj

Alla som ingår i jaktlagen i Granstorps Viltvårdsområde inbjuds tillsammans med sina respektive till ett storslaget firande den 11 maj.

Vi börjar med bussresa till Jönköping och jaktmässan på Elmia. Tillbringar eftermiddagen där för att sedan åka till Viks Gård strax intill Hestraviken för att ha en trevlig fest där under kvällen. Festen i Vik planeras att börja vid 19-tiden och det går bra för dem som inte vill vara med på jaktmässan att ansluta direkt till festen istället. (Tänkte speciellt på våra damer) Bussen kommer att gå på sträckan Gnosjö-Åsenhöga-Granstorp-Tranhult-Skillingaryd-Jönköping.

Maten kommer Restaurang Höganloft att fixa och det kommer även att bli en liten hemlig underhållning på kvällen. Lättdryck ingår, annat får ni ta med själva.

Kontakta era jaktledare och anmäl er direkt för vi vill ha in anmälan under veckan som kommer, före den 21 april. Snacka omgående med era fruar med andra ord.

Missa inte detta för det kommer att bli en mycket trevlig dag det är jag helt säker på. Det kostar naturligtvis lite (jaktledarna har uppgifter om det) men det här får man inte missa.

Tre flugor på smällen

Efter mötet om rovdjur igår fick jag en liten idé som tål att vändas och vridas på lite. Som jag har skrivit här på bloggen tidigare så anser jag att medelåldern på älgstammen skulle behöva ökas. Nu skulle det vara ett bra läge att göra det.

Idén skulle vara att nu enas i länet om att bara skjuta kalv under de tre kommande jaktåren. Då skulle vi höja medelåldern på älgstammen med tre år. Vi skulle dessutom göra skogsägarna glada genom att minska betestrycket under de här åren.

Det här låter kanske inte som en rolig idé men det finns en extra finess med det. Det hade försvårat vargens utbredning radikalt. Eftersom kalvarna är stapelföda för vargen hade de fått mycket svårt att ta en plats i vårt län utan dem.

Grunna lite på det och kommentera gärna här på sidan....

Vargföredrag i Åsenhöga

Precis hemkommen från en mässa i Malmö åkte jag direkt till Åsenhöga församlingshem för att lyssna på ett föredrag om rovdjursförvaltningen som hölls av Linda Andersson från länsstyrelsen.

Det blev intressant. Vi fick en redovisning av laget och av vilka direktiv de har på länsstyrelsen. När det gäller lodjuren så säger man att det ska vara 35 föryngringar i södra förvaltningsområdet innan det blir tal om licensjakt. Nu har vi 13 tror jag om jag minns rätt från mötet. Det ska alltså till en hel del lodjur. Ökningstakten verkade inte vara så snabb på lodjursstammen tack och lov, så vi får hoppas att det dröjer.

Vargfrågan är ju ännu mer infekterad än lofrågan. Mycket kom därför att kretsa kring vargen. Linda framhöll bestämt att det släpps inte ut några vargar här i söder utan det är invandrare från varglänen. Och det är klart att rör de sig så snabbt som junseletiken gjorde när hon gick tillbaka nu senast så är det ju inte så märkligt att de kommer hit ibland också med lätthet.

Linda som gjorde ett bra jobb som talare, som enda vargförespråkare i församlingshemmet är det inte en helt lätt uppgift. Hon förhöll sig rätt neutral i frågan om vi ska ha varg eller inte. Det är ju inte hon som bestämt det utan EU, regeringen och naturvårdsverket.

Bo Adolfsson som bl.a. var med mig i Rannebo och spårade varg för en tid sedan var på mötet också. Han redogjorde för de observationer vi haft här runt i kring under vintern. Man vet att det varit minst två olika vargar som rört sig här. Men nu har det inte kommit in några observationer på ett bra tag så de verkar inte vara här nu.

När det gäller det att vargarna verkar orädda för människor så tyckte Linda inte att det var särskilt konstigt. Unga hanar är inte så försiktiga utan kan uppträda rätt oblygt. Jag tror inte att alla i publiken riktigt delade den åsikten utan de flesta var nog rätt övertygade om att vargar inte ska vara så orädda för människor.

Vi fick också veta att rovdjursförvaltningen nu börjar kosta rätt mycket pengar. Så mycket så det inte räcker till nu för att exempelvis gör DNA-tester på spillning som man hittar. Upp emot 300 miljoner sa hon att man kan tänka sig rovdjursförvaltningen kostar nu.

Linda Andersson uppmanade oss till att rapportera till rovobs.se om vi ser någon eller spår av varg, lo, björn och örn. Det för att man ska göra det möjligt att förvalta stammarna.

Just nu befinner vi oss i ett dödläge eftersom naturorganisationerna har rätt att överklaga alla beslut om skyddsjakt. Det är mycket olyckligt men jag vet från mina kontakter inom jägarförbundet att regeringen nu jobbar hårt på att hitta en lösning på det. Låt oss hoppas att så blir fallet, för nu har vi en skamlig situation.  

Ny bra ledare av Marcus i Smålandsposten

Har stulit och klistrat in Marcus Svenssons ledare från Smålandsposten publicerad 2013-04-05. Här finner ni originalet på Smålandspostens hemsida: Länk till tidningen

 

Vi måste lära oss leva med vargen

Den skandinaviska vargen har sedan länge stått bunden i Jotunheim, men nu börjar Gleipner som håller honom fast att ge vika.

Preliminära resultat av vinterns varginventering pekar på att den svenska stammen börjar närma sig 400 djur. Ulven är lös. Med en lågt räknad reproduktionstakt skulle vi kunna ha omkring 1 000 vargar i Sverige inom fem år. Nu börjar också nyhetsrapporteringen om närkontakt med varg bli allt vanligare. Kommentarerna är närmast identiska: Helt otroligt, fantastiskt, minne för livet.

En orsak till att mötet upplevs som så sagolikt är möjligen att vargen ofta är orädd. Det är inte så konstigt, eftersom det är en toppredator utan naturliga fiender. Därför går den ofta långa sträckor längs vägar och därför kan den ge sig in i samhällen. Som nu senast i Borås, där en 35-åring på sin födelsedag mötte en varg på en parkeringsplats.
Romantiseringen av vargen är så långt gången att den emellanåt förklaras som helt ofarlig för människan. Inte heller på den förskola där en grupp yngre barn var ute och lekte när vargen passerade förbi var man bekymrad.

Länsstyrelsens rovdjursspårare ser något mer nyktert på frågan. Till Borås Tidning säger han att man bör ha respekt och betrakta vargen som ett rovdjur – och ingen leksak. ”Man får heller inte glömma bort att det här är ett djur som kan fälla en stor älg helt på egen hand”, säger han.

Vargen är ett djur vi kommer att få lära oss att leva med. Förskolelärare i områden med varg bör således informeras, eller utbildas, om hur man hanterar en situation där rovdjur stryker längs stängslet till rastgården. Av serietidningen Bamse finns inget att lära i den här frågan. Vargen är varken snäll eller elak, utan bara varg.

Att vi kommer att få leva med varg inser troligen också dess mest hårdnackade motståndare, Jägarnas riksförbund, som tar varje chans att exploatera missnöjet med den svenska rovdjurspolitiken och EU:s inflytande. Men att polarisera debatten genom valet för eller emot varg kan knappast anses konstruktivt. Då är inlägget från Björn Sprängare, ordförande i Svenska Jägareförbundet och Lennart Haraldsson, ordförande i Jägareförbundet Kronoberg (Smålandsposten 2013-03-27) mer hoppingivande. Det krävs samma sak för en fungerande vargförvaltning som för en fungerande förvaltning av exempelvis tigern i Indien; lokal acceptans. Något som kräver att man tar hänsyn till människors behov och önskemål.
Det är i första hand en fråga för regering och statlig förvaltning. Som Sprängare och Haraldsson så riktigt påpekar har den illegala jakten på varg ökat dramatiskt i Finland.
Dagens passiva svenska politik utgör inte bara ett hot mot vargen utan också mot moralen. Bygdernas folk görs, och gör sig själva, till brottslingar. Har man väl brutit det samhällskontrakt lagen utgör så kan det få fler och olyckliga konsekvenser.

Men hittills är Jägareförbundet en röst i öknen, eller skogen. Den bångstyriga kusinen, Jägarnas riksförbund, är lika motvalls som Naturskyddsföreningen och andra gröna organisationer. De speglar varandra. Ena lägret vill inte ha varg alls, det andra vill ha varg överallt.
Är det inte dags att lägga ned vapnen nu, och göra något tillsammans?

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Vad kan vi göra för att förbättra vårt förtroendet hos skogsägarna som drabbas av stora betesskador?

 Jag tror vi måste bredda diskussionen kring älgstammens storlek genom att prata jakt.

Eftersom vi vet att de största betesskadorna uppkommer när älgkor ”hjälper” sina kalvar med att böja och bryta tallplantor i våra planteringar är det här vi måste bättra oss. Vi kanske kan öka jakttrycket i särskilt känsliga planteringar men framför allt kan vi från dag ett första älgjaktsveckan börja jaga kalv. Det brukar framhållas att vi i så fall skjuter kor i stället för kvigor, men är detta ett problem? Det enda som händer är att vi möjligen byter ut en produktiv ko mot en nästan lika produktiv kviga. Dessutom är det nog så att om vi ändå skall skjuta kalv är det förmodligen positivt ur reproduktionssynpunkt om kon blir av med sin kalv så tidigt som möjligt för det innebär utan tvekan att kon bygger upp sitt hull och kanske kan föda fram en dubbelkalv i de fall kon har överlevt jakten.

Fodertillgång och åtgärder för att förbättra betet behöver också diskuteras.

Har vi några idéer om hur vi kan förbättra fodertillgången? En möjlighet som jag hörde från Mårtenstorp är att de lämnar kvar stubbåker som inte heller får gödslas. Har man möjlighet att avvara sista höskörden så har detta stor betydels. Det finns gott om ene i Mårtenstorp vilket jag tror man kan ta som en bekräftelse på denna tes.

Finns det andra idéer och förslag för att vrida debatten lite grann så att vi också pratar möjligheter?

Lars Dittmer