Jag har engagerat mig i det här ämnet älgjakt i snart 30 år. Nu börjar det kännas riktigt tungt. Det är blir bara värre och värre. Som de som känner mig redan vet sitter jag med i älgförvaltningsgruppen i denna delen av länet. Det gör jag för att försöka dra mitt strå till stacken när det gäller att få till en vettig förvaltning av älgstammen. Jag har inte tänkt ge upp, men ibland undrar man om man ska orka.
Det är uppenbart att skogsbruket, och jag har mest koll på Södra Skogsägarna i det här fallet, driver massiva kampanjer för att få bort älgarna. Jag tror mig veta att detta inte är något som den gemene medlemmen är enig med tjänstemännen i Växjö om men det kan jag naturligtvis inte bevisa och Södra hävdar med emfas att de har medlemmarna med sig i frågan. Jag vet dock att medlemmar som höjer rösten mot "partilinjen" petas bryskt i magen.
Nu driver man kampanjen att älgstammen ska ned - punkt. En lämplig storlek för älgstam anser de vara 4 älgar / 1000 ha. Betänk den siffran. Den innebär en halverad älgstam. Nästan en gång till eftersom vi hade runt 14 älgar / 1000 ha när jag började med det här intresset. Om vi för att förstå hur liten älgstam det är vi talar om gör om det till hur många älgar vi får skjuta i vårt ÄSO som är på drygt 9000 ha. så kommer man fram till att det ett normalår blir 9 älgar. En lämplig fördelning på dem blir då 2 tjurar, 2 hondjur och 5 kalvar. Det ska då fördelas på 14 jaktlag.
Ridå för vår älgjaktskultur.
Som ni förstår så kan jag aldrig ställa mig bakom det här. Bara så ni vet. Vi har haft en målsättning på 6-8 älgar / 1000 ha under många år. Den är accepterad trots att de flesta jägare anser att det kunde gott ha funnits lite mer älg än så. Den målsättningen är rimlig.
Nu menar man att eftersom betestrycket är så högt måste älgstammen minskas. Det kan man ha förståelse för, om det vore sant att betesskadorna beror på vår stora älgstam. Nu gör det ju inte det utan det beror på att den nu finns så få tallar så de stackarna som finns kvar blir hårt betade oavsett hur få älgar vi har. Vi har under en lång period utan att veta om det gjort oss en stor otjänst genom att plantera gran på tallmarker. Det för att slippa betesskador, trodde man. Hade man istället sett till att det blivit väldigt många plantor av nya tallar så hade det efter gallring varit tillräckligt många oskadade kvar för att gå som fullgod slutavverkning. Ytterligare en effekt av den felaktiga ståndortsanpassningen är att granen nu tål torka dåligt och blir lätt offer för granbarksborren. Tar nu då Skogsstyrelsen och Södra med flera på sig att de stått för en felaktig rådgivning som givit enorma förluster för markägarna? Givetvis är svaret nej. Istället fortsätter man att ge älgen skulden.
Härom veckan hörde jag från en av våra veteraner i vårt ÄSO att "det vore bättre vi blev ett licensområde igen". Det tycker jag egentligen inte. Det är många fördelar med att det bildades älgskötselområden. Kunskapen och samarbetet inom området har förbättrats radikalt. Vinnaren in det här är älgstammen som nu har en chans att blir sund, när vi lärt oss det här vill säga. Men systemet som det är nu där ÄSO ska göra sina planer och förvalta älgstammarna lokalt kapas nu totalt eftersom älgförvaltningsgrupperna och i förlängningen länsstyrelsen kör över de ÄSO som har en avvikande bild av "sin" älgstam. De hotas till lydnad under den bila som kallas avregistrering. Frågan är om det hotet egentligen är så farligt. Jag tänker på vad den gamle skrovlige älgjägaren sa att det kanske vore bättre. Om man är ett licensområde så tilldelas man ett antal älgar av länsstyrelsen, på förslag av ÄFG. I övrigt ställs inga krav. Man får inte skjuta fler älgar bara än de tilldelade, men det är ju inte problemet i det här fallet. Vi här lokalt vill ju skjuta färre älgar för att se till att våra barn och barnbarn också kan växa upp på landet med den här fantastiska älgjaktskulturen.
Stå upp för älgen och vår kultur och om du är medlem i något skogsbrukarkollektiv gör din röst hörd. För snart kan det vara för sent.....
