Väl hemma efter en kvällsmangling i älgfrågor funderar man på hur man ska rapportera om mötet. Jag väljer att säga att älgförvaltningsgruppen antagligen behöver lite tid på sig att komma fram till rätt slutsatser. Redan i vår ska man reviderar den förvaltningsplan som man nu lagt fram och kanske har man lärt sig ytterligare saker tills dess.
Först och främst så kom den motsättning som finns mellan markägarsidan och jägarsidan i dager. Markägarsidan har som bekant utslagsrösten och är i och med det de som de facto bestämmer. Nu har de bestämt att det ska skjutas 540 älgar i området under kommande tre år och att vinterstammen på det viset ska ned till 6 älgar / 1000 ha. Detta som är den som jag ser det enda riktigt viktiga siffran i planen är man således inte överens om utan i kraft av ordförandeskapet har markägarsidan drivit igenom detta.
Jag frågade presidiet om man verkligen tror att det kommer att lyckas med tanke på att vi i år inte klarade skjuta fler än 450 älgar, för det fanns helt enkelt inte mer skjutbara älgar. Det fick jag inte något riktigt svar på. Vilket kan bero på att det inte finns något svar på den frågan. Hur skjuter man en älg som inte finns? Svaret jag fick var att det måste gå att skjuta även de icke skjutbara älgarna för annars kommer vi inte att nå de mål som de bestämt. Spännande!
Jag kände mig även tvungen att fråga hur de kommit fram till att betestrycket på tall är oacceptabelt högt, när vi från de olika älgskötselområdena bara minuterna tidigare fick rapporterat att det generellt sett var acceptabla skador. Svaret på den frågan blev en hänvisning till den undersökning som Sveaskog har tagit fram som visar på en viss mängd skador på tall. Någon annan i församlingen frågade om hur mycket areal som var bolagskog i området, det fick vi inget svar på. Jag har dock hört det tidigare men kommer inte ihåg siffran, om någon vet det så tala gärna om det här på sidan. Jag har för mig att en klar majoritet trots allt är privata enskilda skogsägare. Sådana som vi. Frågan är på vilket vis är vi representerade i den här gruppen och varför inte majoriteten av markägarnas syn på betesskadorna är de som gäller. Inte heller detta fick jag något svar på under kvällen.
Det här är viktiga frågor, för målsättningen styr naturligtvis handlandet. Och med ett mål på 6 älgar / 1000 ha. om tre år som det är nu så kommer vi om tre år ha en älgstam som knappast är möjlig att förvalta. Det blir mycket svårt att plocka ut vilka älgar i den stammen som ska skjutas för att man inte helt ska haverera älgstammen. Ju mindre den är ju känsligare blir den. Det blir även svårt att förklara hur vi ska lyckas behålla intresset för jakt när man på 15 man i ett jaktlag som vårt i Rannebo inte kommer att få skjuta en vuxen älg varje år utan ibland bara någon enstaka kalv. Det på en areal på 1137 ha.
Under de senaste 10-15 åren så har vi haft en balanserad älgstam på 9-10 älgar / 1000 ha vilket har medgivit en avskjutning på drygt 3 älgar per år. Detta har varit helt lagom och givit en älgtäthet med betesskador som de som äger skogen tycker är helt acceptabla. Det är svårt att förstå varför någon annan nu ska bestämma att vi inte kan få fortsätta att vårda den allt finare stam som vi byggt upp med den erfarenhet vi fått genom åren.
Vi får väl se hur detta slutar, men jag tror fortfarande inte att vi kan skjuta älgar av de som inte finns. Jag tror inte heller att det går att hota jägarkåren till en utrotningskampanj som strider mot allt vi lärt oss genom åren och av tidigare misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar