Inställt!

Älgjakten som var planerad till i morgon 24/10 är inställt. Vi har inte lyckats på tag i någon hund och vi har inte nog med folk för drev.

Det får bli lördag 7/11 kl:08:30 istället.

Första älgjaktsveckan är över

I år var inledningen på älgjakten mycket annorlunda, i alla fall för mig eftersom jag tillbringade den vid Bodensjöns kant, närmare bestämt i tyska Friedrichshafen. Övriga jägare var dock på plats och fint höstväder inramade älgjaktsstarten detta år. Enligt de rapporter jag fick via sms under dagen så hade man det rätt bra. Anders Norberg ersatte mig som jaktledare, han och jaktlaget följde helt den uppgjorda planen och försökte ta den ko som har varit stationerad i Rannebo under många år. Förra året hade hon med sig den där kalven som självdog. Tidigare år har kalvarna varit mycket små som hon burit fram. I år hade hon ingen kalv, och vi beslöt därför att försöka ta henne. Nu är det ju inte så lätt att veta att det är rätt hondjur man skjuter, men jag är tämligen övertygad om att det var rätt vi fick tag i.

Det dröjde dock till på eftermiddagen innan det small, på samma pass vid Trollsjön som jag sköt i ett träd i vintras. Sture Nordén gjorde inte samma misstag utan kon föll. Hon vägde 160 kg och det visade sig vid tandsågningen som jag gjorde igår att hon var 14 år. Det var dags att blir ersatt av en yngre förmåga med andra ord. Bra jobbat!

Kon vägde 160 kg och var 14 år! Men hon såg inte så gammal ut.

På fredagen var jag tillbaka och kunde vara med. Vi beslöt att börja i Granstorp och körde det norra såtet. Vi fick snabbt rapporter om att en ko med kalv plus en tjur setts i drevet. Det dröjde dock innan dessa dör upp i skyttelinjen. Där kom de travande och en skarp knall brann av. Det hade kommit först en ko med kalv, sedan en rejält stor tjur följd av en lite mindre. Tre av skyttarna observerade dem. Skytten försökte fälla den stora, men båda var skjutbara. Jag var bara några hundra meter därifrån så jag tog mig till skottplatsen. Vi gjorde en skottplatsundersökning och fann några få snitthår från en älg. Först följde vi spåren jag och skytten ca.100 meter utan resultat. Dags att hämta hunden. Under tiden fick vi ta fram kaffet, ta lite fika och diskutera igenom det hela igen. Efter en ny skottplatsundersökning utan att vi blev klokare kom hunden. Nu hade det gott 1,5 timmar så skulle älgen vara träffad så borde han vara i sårlega vid det här laget. Hunden spårade på bra men efter att ha hållit på med det hela dagen så gav vi upp. Så kan det vara i jakt ibland tyvärr, men vi känner oss helt säkra på att älgen kommit undan med en aning lägre lugg på nått ställe bara. I detta enda såt för dagen observerades totalt sju olika älgar. Två kapitala tjurar, två kor med kalv och en kviga. Det bästa denna dag var ärtsoppan som serverades i jaktstugan, Sandbäcken. Den var riktigt och även ostkakan som vi fick som dessert. Ett stort tack bör riktas till Ann-Carin som fixat detta.

Fin jaktgemenskap tillsammans med fin ärtsoppa i jaktstugan.

På lördagen gav vi oss ut för ett nytt försök. Valebo fick bli jaktplatsen och vi startade som vanligt med det södra såtet. Det gav dock ingenting utan det fick bli att ta fram termosen och ta en god kopp kaffe - den första koppen är alltid den bästa. Efter det fortsatte vi med det norra såtet. Där var det älg, och två av skyttarna fick observera en fin kviga komma mellan dem på fint skjuthåll. Bara att lyfta på hatten för vi hade bestämt att skjuta en tjur denna dag. Efter att ha jagat så långt västerut vi har marker så bar det av så långt österut vi kan, till Hestra. Där blev det på nytt dags för en kaffe och en macka. Efter taktiksnack satte vi igång med det södra såtet. Själv stod jag på pass vid mossen på Ingarpagränsen. Två rådjur kom i drevet som ett streck genom skogen. Det är inte klokt vad snabba de är när de drar på för fullt. Det var inte bara de i drevet utan även en pinntjur som gick förbi Lennart Jacobsson där han satt i ett torn på hygget. Långsamt kom han och stannade och tittade på Jacob - retligt! Men inget att göra åt. Jakten fortsatte med det norra såtet, vilket blev fruktlöst. Dagen avslutades sedan med att gärdet i Gunnilstorp kördes igenom, även det utan resultat.

Så var denna vecka över och vi har i alla fall en rejäl älg i kylrummet, hon kan nog behövas möras en del med den åldern! Det var tråkigt med bomskottet men det är sånt som händer i jakt så är det bara. Vi kan konstatera att vi hade mycket fina älgar på våra marker, och jag tycker vi kan dra slutsatsen att det står rätt bra till med älgstammen.

Nu blir det ett nytt försök på lördag med samling i Rannebo 08:00. Nu kommer enkelkalvar vara lovliga och möjligen kan det bli att hondjur blir lovliga igen för oss. Det beror på vad de övriga lagen i viltvårdsområdet lyckats skjuta fram till dess. Vi ses på lördag!

Intressant modell från SLU

Här finns en interaktiv älgförvaltningsmodell som man kan mata med data och simulera hur älgstammen i teorin blir om fem år. Åsenhöga ÄSO planerar att skjuta 30 älgar denna säsong. Lägger man till 5 älgar som övrig dödlighet så kommer vi fram till 35 älgar totalt. Med ungefär rätt data inlagt bara hämtat ur mitt minne så blir effekten att stammen ökar från 96 älgar till 124 efter fem år. Med andra ord så har ÄSO:t inte tagit i för hårt, om nu bara spillningsinventeringen visar rätt.

När du tittar på det kom ihåg att det är tilldelat fler älgar än 30 för att man ska nå målet 30.

 http://www.algforvaltning.se/algmodell

Fem älgar tilldelade

Nu har vi haft vårt årsmöte i VVO och det blev inga överraskningar utan vi fick 2 vuxna och 3 kalvar att skjuta. Hela VVO har 8 + 9 älgar tilldelade, 3 av de vuxna får vara tjurar och 5 hondjur.

Enkelkalvar är fredade under första veckan och vuxna älgar är lovliga t.o.m. 31/12. Kalvar är lovliga till 28/2. Tjurar med 0-4 taggar fredas.

Nu känns det verkligen att det drar ihop sig till älgjakt, hösten har kommit. Det ska bli kul. Jag får dock inte vara med på premiären utan ansluter jaktlaget först på fredagen. Man hoppas att det fortfarande finns något att skjuta när jag kommer. Vi ska skjuta en tjur och en kviga och det var precis det vi säg vid milabotten igår morgon på vägen ut till årets första rådjursjakt med hund. Han stod inne i skogen när vi kom, bara ett trettiotal meter från vägen. En fin tjur med begynnande skovelhorn med sex taggar så vitt vi kunde utläsa med kikare. Innanför stod en ko, som inte hade någon kalv. Jag är ganska övertygad om att det var den kon som hade en mycket liten kalv förra året. Om det är det så går hon tom i år. Vi får hoppas att vi lyckas att skjuta henne för hon är ju inte så produktiv. Det är bättre vi får in en ny kviga som avelsko i ranneboskogen. Jag var ute på lilla näs i lördags och där var helt färska spår efter ko med kalv, så nog har vi älg här. Det käns skönt.

Det blir som vanligt samling i Rannebo på torsdagen kl.07:30. Anders Norberg kommer att vara jaktledare tills jag ansluter och det blir säkert bra och trevligt som vanligt. Jag har beställt perfekt höstväder - välkomna! 

Se älgen som en resurs

 

 

Det går att ha en livskraftig älgstam utan skador på det ekonomiskt värdefulla beståndet. Det anser Bertil Forsberg som i 30 år skött skogen så att både älg och framgångsrika tallföryngringar får plats.

– När skogsägare säger att älgen är ett problem även vid låga tätheter så är det något som är fel. Vi måste kunna bedriva ett skogsbruk så att det finns plats för en älgstam.

Det säger Bertil Forsberg, skogsägare i Folkesgården, Värmland.

– Debatten om älg har blivit alltför polariserad och indelad i två läger: De som ser älgen som ett problem och ett hinder för skogsbruk och de som ser den som en resurs.

Själv hör Bertil Forsberg till den senare kategorin.

 

Inga betesskador på hans marker

– Här har vi på bara ett jaktlag skjutit 500 älgar de senaste 30 åren. Det innebär en vinterstam på 15–20 älgar per 1 000 hektar. Trots det hittar du inga skogsskador, det vill säga betesskador på huvudstammar, på mina marker.
Bertil Forsberg har utvecklat sina skötselmetoder under 30 år och på totalt cirka 80 hektar. För att få en hög fodertillgång satsar han på naturlig föryngring och sena röjningar. Även på svagare granmarker där han planterar lämnar han tallar som fröträd. Sena röjningar i kraftledningsgator ger ytterligare viltfoder.

Tall, gran och löv

Han visar på några bestånd som avverkades för nio år sedan.
– Vi markberedde med högläggning med grävmaskin, att inte markbereda är dumheter. Två år efter avverkningen kunde vi avveckla frötallarna.
Resultatet är ett imponerande uppslag av plantor, 15 000–40 000 per hektar, av både tall, gran och löv.
– Det innebär att det finns gott plantor som kan bli älgmat även där jag har planterat. Om man bara sätter 2 000 tallplantor och röjer bort allt annat är det inte konstigt att älgen tar det som finns, säger Bertil Forsberg.

Dyrare röjning

Den fortsatta skötseln omfattar brunnsröjning kring framtida huvudplantor vid 2 meters höjd och sen en hårdare röjning när tallarna kommit över älgsäker höjd, det vill säga 4–5 meter.
Med så plantrika och höga bestånd blir röjningen dyrare.
– Men dels sköter älgen en del av röjningen, dels slipper man kostnaden för plantor och plantering. Dessutom danas kvaliteten på tallarna av täta bestånd i ungdomen.
Förutom att han får både virkesrika skogar och en hög älgtäthet finns även andra fördelar med Bertil Forsbergs skötselmetoder.
– I Värmland har vi länge haft en stor älgstam vilket gjort att många tyckt det varit meningslöst att plantera tall. Ofta ligger andelen tall på 5 procent när det borde vara 40–50 procent. Att sköta skogen som Bertil gör ger en högre andel tall, ökad biologisk mångfald, en större riskspridning och bättre beredskap för ett ändrat klimat, säger Gunnar Botström på Skogsvårdsstyrelsen.

 http://www.lantbruk.com/skog/se-algen-som-en-resurs