Fortsatta diskussioner om älgtätheten

Vi har nu haft lite kontakter med Egon och det verkar som om man inte är villig att diskutera målsättningarna för älgstammen i vårt ÄSO. Vi får väl se vad det leder till. Tänkte bara publicera några extra fakta i fallet.

När vi nått målsättningen 6 älgar / 1000 Ha så kommer vi att ha en vinterstam på 73,7 älgar i ÄSO som omfattar 12287 Ha.

En sådan stam bär en avskjutning på 2,2 älgar / 1000 Ha. Det motsvarar 27 älgar att skjuta per år. Att jämföras med nuvarade avkjutningsmål för de tre kommande åren på 67 älgar / år.

ÄSO kommer alltså 2015 få uppdraget att fördela dessa älgar mellan de 11 jaktlagen:

16 kalvar
6 kvigor
5 tjurar
---------------
27 älgar totalt

Viltvårdsområdet har 31% av arealen i ÄSO. Om man räknar i förhållande till det så får vi då i våra fyra jaktlag årligen totalt skjuta:

5 kalvar
2 kvigor
1 tjur
-----------------
8,37 älgar totalt

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker inte att den här målsättningen känns speciellt lockande.

Nu syns det lite älg

Tiden har nu kommit då man börjar se lite mer älg. De kommer fram på hyggena och äter av det nya fina lövet. Dessutom springer det runt lite förvirrade bortstötta kalvar.

Idag tog jag en liten spaningsrunda runt Trolleberget och fick se en ko med en liten röd kalv. Man blir riktigt glad av en sådan syn även om jag bara såg en kalv tyvärr. På det norra hygget såg jag tidigare i veckan tre kvigor (någon av dem kan faktiskt ha varit någon tjur) som betade i backen. Och bakom vårt hus har en ko med fjolårskalven med sig hållit hus under flera kvällar nu. Inne i Rannebo såg jag senast igår kväll en ensam ko som antagligen ska kalva när som helst, jag tycket hon såg rund ut.

Det måste bli lite mer kalvar i år bra.

Möte i Ryssadalen

Idag hade Granstorps Viltvårdsområde styrelsemöte i Ryssadalen. Lars bjöd frikostigt på fika som vanligt. Mötet hade kommit upp på agendan efter att vi fått den nya skötselplanen för Stengårdshults Älgskötselområde. Det var flera med mig i styrelsen som hade reagerat den nya planen.

Det är helt uppenbart att vårt ÄSO fungerar inte alls som i alla fall jag trodde det skulle när vi anslöt oss. Det finns ett glapp mellan vår uppfattning och den som man har i vårt ÄSO. Redan inför den gångna säsongen uppenbarades det då man beslöt att ta gå ifrån kalmarmodellen som de flesta i vår omgivning följer. Det beslutet var något som vi inte följde utan vi valde frivilligt att behålla kraven på vilka tjurar som skulle skjutas plus att vi fredade ko med en kalv under den inledande jakten.

Det är framför allt bristen på inflytande som gör oss bekymrade. Styrelsen skulle ha haft en sammansättning efter markernas storlek och vi som har en tredjedel av arealen skulle naturligtvis ha haft inflytande därefter. Nu har vi i praktiken inte haft något som helst att säga till om. En ny skötselplan är inlämnad som vi inte alls står bakom och det utan att vi ens fått chansen att yttra oss. Det här är mycket märkligt. Det normala som jag ser det borde ha varit att man i ÄSO tagit fram ett förslag på plan som styrelsen sedan godkänt, men så har alltså inte varit fallet utan det är tydligen några få som bestämmer allt själva.

Vi vill ha en förvaltning som bygger på modern forskning och vetande. En ansvarsfull förvaltning. Den bilden stämmer just nu inte alls in på vårt ÄSO och det är därför som vi nu är mycket fundersamma över framtiden. Vi beslöt att meddela våra åsikter till styrelsens ordförande för att få en kommentar. Men som jag ser det så krävs det en total reformering av hur området är organiserat för att vi ska kunna fortsätta vara en del av vårt ÄSO. Det finns ju helt klart andra alternativa områden att alliera sig med.

På styrelsens uppdrag skriver jag detta nu för att tala om för alla i vårt jaktlag och jaktgrannar att vi inte står bakom den älgförvaltning som nu råder i Stengårdshults Älgförvaltingsområde. Vi får nu se vilka svar vi får från ÄSO-styrelsen på vår kritik och får sedan ta beslut utifrån det på vad vi ska göra.

Mindre med älg i våra marker

Här i Valebo nere mot Södra Vallsjön har det tidigare varit extremt mycket älgspillning, men klart mindre i år. I Gunnilstorp var det dock det omvända, vilket säkert har med alla gallringar gjorda under vintern att göra.

I går tog jag mig tid att kolla på spillningsinventeringsresultatet och jag kan konstatera att vi hade mindre med älg i vårt område än tidigare år. På 125 provytor á 100 kvm hittade vi 45 högar. Motsvarande siffra för två år sedan var 70 och förra året 65 högar. Eftersom vårt ÄSO tyvärr inte har någon hemsida och jag inte har hört något så vet jag inte hur det ser ut i resten av ÄSO. En kvalificerad gissning är dock att vi genom den tuffa avskjutningen nu reducerat stammen påtagligt.

Det skulle vara intressant att vet vad den nya förvaltningsplanen som arbetats fram av styrelsen säger. Vilka mål man satt etc. Den som lever får se.

Vindkraftsplaner i Gunnilstorp

Jag var på möte igår angående de exploateringsplaner som vindkaftsbolaget Kraftö Vind AB har för området mellan Gunnilstorp och Tranhult. Maximalt 35 kraftverk planeras men det första byggt tidigast 2014. Informationen var riktad till oss jägare i området men kom inte att handla speciellt mycket om jaktaspekten. Det är väl inte troligt att jakten påverkas speciellt negativt av kraftverken. Det som är negativt är i så fall med upplevelsemässigt. Det är klart att det blir inte samma vildmarksupplevelse att jaga i vårt område i fortsättningen om planerna går igenom. Det kommer att bli ett vägnät som måste byggas upp i vindkraftparken och det kommer naturligtvis att bli påtagligt.

Andra funderingar man kan ha är ekonomin i det hela. Om man kollar upp bolaget Kraftö Vind AB så verkar det inte precis stabilt och man undrar vilken bärighet det här egentligen har med de numera sjunkande elpriserna. Kärnkraften är ju upprustad för att hålla 20-30 år till och energieffektiviseringar minskar snarare behovet av el framöver. Dessutom byggs elnäten nu ut för att ta bort flaskhalsar i landet. Utan subventioner lär det inte finns någon chans att hålla på med vindkraft kommersiellt.

Ytterst är det naturligtvis först och främst en markägarfråga och jag kan ju förstå att det är lockande att få 150.000-200.000 kr per år i 20 år för att ha ett verk på sin mark. Det är ju lite som att vinna på en trisslott. Förutom att man tvingas upplåta sin mark då till andra under 20 år.

Den här saken är långt ifrån klar och vi får väl se hur det blir.

Stark trofésamling hos Högbergalaget

Den 25:e april 2012 träffades Högbergs Jaktlag vid Kölna för fotografering av våra fina älgtroféer som under åren fällts i trakterna av Södra Valdshult. För att få lite nostalgi i samlingen tog vi med den bästa trofén genom åren. Denna älg fälldes redan1973 av framlidne Åke Högberg. Denna visas av brodern och ”Nestorn” Einar Högberg. Detta är en udda 14-taggare.

Bak till vänster ses Halvard Högberg med en udda 12-taggare fälld 1999 och till höger om honom Conny Kraft med en 10-taggare fälld 2011. Fram till vänster ses Hans Karlsson med en udda 12-taggare fälld 2010 och till höger Anders Jonsson med en udda 12-taggare fälld 2009.Dessutom har genom åren fällts ett antal fina 6-8-taggare.I sammanhanget kan nämnas att ”Nestor” och åldermannen Einar Högberg med ålderns rätt har beslutat att ställa in vapnen i vapenskåpet för gott. Han kan blicka tillbaka på ett 85-årigt liv iskogen, bl.a. som jägare.

Vi tackar för den goda samvaron under åren.

Halvard Högberg
Fri Herre

Ett par fina dagar i skogen väntar

Sådana här kan man om man har tur stöta på i ranneboskogarna under spillningsinventeringen, som här 2010.

Vissa i min närhet har svårt att förstå det jag nu säger, men jag ser fram emot spillningsinventeringen. Tänk att man kan se fram emot att räkna älglortar. Det är givetvis inte själva lortarna jag ser fram emot utan livet i skogen. Att en fin vårdag vandra runt i skogen är ju jättehärligt. Eftersom man får välja vilka dagar man vill inom spannet från nu till den 16 april så kan man ju lämpligtvis pricka in en vacker dag.

Det är dessutom intressant att se var älgarna håller till. I likhet med när man plockar svamp så ställer man ganska snabbt in synen på älglortarna och ser plötsligt sådana överallt. I vanliga fall lägger man inte märke till dem när man går i skogen, men nu verkar de lysa i klar neon.

Det blir nu tredje spillningsinventeringen för oss och man har nu lärt sig att ganska väl hitta inventeringsytorna. På köpet får man också se vad som har hänt i skogen. Vilka nya hyggen som tillkommit och hur mycket planteringarna har växt. Vi ska i år även anteckna vilken typ av mark det är på varje yta. I och för sig kan man givetvis redan nu säga att mest lort kommer att finnas där det finns ungskog av tall och löv. Jag skulle rekommendera övriga som också är ute att även specialgranska de betningsskador som ni stöter på. Jag kollade i söndags upp den tallkulle som ligger i Valebo precis på gränsen till Rannebo just där den lilla bron över Hägnebäcken finns. Det är helt klart att just där har älgen gått hårt åt tallen. Många tallar såg ut som "pudelsvansar" och just de blir ju aldrig något vettigt av. En hel del toppbrott kunde man också finna. Granen är däremot inte påverkad alls vad jag kunde se. Eftersom det är en självföryngring där så finns det mängder av tallplantor och tallen kommer därför säkerligen till slut att vinna kampen mot älgen. När jag hamnar på hemmet så är det säkert en tallskog där i alla fall.

Man måste naturligtvis ha förståelse för att älgarna äter och att det naggar på lönsamheten i skogen. Det gäller att få till en acceptabel balans mellan de två. Jag tror att vi måste försöka få in lite mer ädellöv insprängt i skogarna. Låta Rönn och Asp få stå kvar där de påträffas under avverkning. Lite mer blandskog är nog det sundaste för älgen är ju inte helt dum, även den äter det godaste först.

Anders Norberg tar som vanligt befälet över de östra delarna av konungariket. Om någon nu blir lockad att följa med oss på våra fina vandringar så bara slå en signal. Stannar ni hemma så får ni skylla er själva...

Late night Sävsjö Kulturhus

Igår styrde vi kosan, jag och Lars Dittmer, till den småländska metropolen Sävsjö för att ta del av ett vilt och skogseminarie med namnet "Viltstammar i balans i ett förändrat klimat". Seminariet arrangerades av trojkan Södra, Jägareförbundet och LRF. EU står naturligtvis för en del av kulorna i projektet, det var antagligen därför som klimatet hade smugit sig in i projektet. Nu handlade det lyckligtvis inte så mycket om klimat utan mest om skogen och älgen.

Ni som har lite koll på mig vet att jag på min privata blogg haft mycket funderingar kring det där med klimatförändringarnas orsaker, och jag fick precis som jag misstänkte innan direkt bita mig i läppen när föreläsningen inleddes med att Jonas Bergqvist från Skogsstyrelsen visade grafen över klimatutvecklingen som man brukar kalla för "hockeyklubban", gjord av klimatologen Michael Mann. Den visar en stabil temperatur från 1000-talet med en kraftig vinkling uppåt i början av 1900-talet. IPCC hade med den i sin klimatrapport 2001. Problemet med den är att den inte alls stämmer och det blev en stor skandal när det uppdagades vilket kraftigt urholkade trovärdigheten i klimatrapporterna. Nu ska jag inte haka upp mig på det utan bara konstatera att det är inte ett gott betyg att börja en föreläsning med ett så stort faktafel.

Den översta är den felaktiga grafen och den undre är den korrekta, det är en viss skillnad eller hur?

Som jag skrev inledningsvis så handlade resten inte så mycket om klimat, och jag kunde därför sluta bita mig i läppen ganska snart. I övrigt så var Jonas Bergqvist mycket intressant och han kan utan tvekan massor om skogen och om hur den ska brukas. Det kom mycket att handla om viltets stora skafferi - ungskogen. Det var slående när man såg en graf över avverkningen i landet och jämförde den med älgavskjutningen. De hänger intimt ihop. Mycket ungskog ger mycket älg. Det var också intressant att se vad älgen äter. Favoriter är kvistar av lövträd som rönn, asp och björk. Följt av tallskott. Rönn verkade vara en riktigt läckerbit för älg. Det kan förklara varför vi så ofta har älg uppe i Gunnilstorp. Där finns mycket av just rönn. Vi fick också se exempel på hur det ser ut med viltbetning och utan. Älgen och även rådjuren faktiskt skadar tallen påtagligt, rådjuren när plantan är liten och älgen när den har en höjd på 1-3 meter. Men det kom även fram att de gör nytta också. De lövröjer mycket vilket man inte får glömma bort.

Vi fick även lyssna till Christer Karlén från Skogsstyrelsen och en kille som hette Sören Möller Pedersen som talade om projektet Sydälg med sändarförsedda älgar i sydsverige. Samtliga var intressanta att lyssna till och det kommer nu fram mycket bra forskningsresultat som sammanställs. Den kommer vi få nytta av i framtiden så vi kommer bort från tyckanden utan kan basera viltförvaltningen på kunskap.

Det mest positiva i det hela tycker jag var att man kunde genomföra det här tillsammans, jägare och skogsägare. Det är inte helt givet annars. Om vi ska lyckas bevara en viltstam som är lönt att jaga så måste vi komma överens i skogen, och kvällens långa övning i Sävsjö var en bit åt det hållet.

Ps. Tack för trevligt sällskap också Lars!

Samtal med Rolf Svensson

Åke som känner Rolf Svensson sedan långt tillbaka förmedlade kontakten till honom, och det var ett givande initiativ. Rolf Svensson är konstnären och illustratören som har tillbringat enormt mycket tid åt att studera älgar och deras beteende. Få vet så mycket om älgar som just Rolf Svensson.

Jag frågade Rolf om hur han såg på våra funderingar kring vår älgstam. Om de problem som vi ser med låg andel kalv per vuxet hondjur. Först ska det sägas att man kan naturligtvis inte dra för stora slutsatser på ett så litet område som vårt. Man måste upp till arealtal som motsvarar ett helt älgförvaltningsområde eller liknande för att dra säkra slutsatser av statistiken. Men man kan ändå fundera lite kring de värden vi får fram och de tendenser vi ser i skogen.

Vi har ställt oss tveksamma till om målsättningen med 6-8 älgar/1000ha i vinterstam är rätt. I våra tvivel får vi medhåll av Rolf Svensson. Med en så liten stam är det tveksamt vilken kvalitet vi kommer att kunna hålla. Vi kommer efter att vi nått den nivån bara ha utrymme att skjuta enstaka djur i vårt jaktlag årligen och det kommer att bli helt omöjligt att reglera stammens utveckling med så få individer. Med nuvarande avskjutningstakt (5,9 älgar/1000ha) så skjuter vi snabbt sönder vår älgstam, så är det helt klart.

Även idén med att skjuta rent ko med enkelkalv tidigt ställer sig Rolf Svensson tveksam till. En ko med kalv har med 85% säkerhet kalv även året efter, säger han. Det stora bekymret är att korna håller en för låg medelålder inte det omvända. En ko lever normalt betydligt längre än en tjur, kanske 20 år mot bara 12-14 för en tjur. Om vi börjar skjuta ut våra produktiva kor istället för årskalvarna så sjunker snabbt medelåldern och reproduktionen följer med ned lika snabbt.

Som utfallet de två senaste extremt snörika vintrarna har blivit i vårt jaktlag så kan vi se att har vi inte lyckats skjuta kalvar utan nästan bara vuxna djur. Det innebär att vi i år har haft klart fler fjolårsdjur i skogarna. Pinntjurar och kvigor som då naturligtvis inte ännu blivit produktiva. Då får vi följaktligen också en låg andel kalv också per vuxet hondjur eftersom det är lite extra många kvigor i icke produktiv ålder. Till hösten så bör det dock finnas lite mer kalv och vi bör då också kunna få en bättre fördelning av avskjutningen, om man ska se lite optimistiskt på det hela.

Jag frågade även Rolf vad han trodde om att tjurarna stångar ihjäl varandra när de blir många. Det tyckte han inte var något problem utan naturligt. Det kommer en artikel författad av honom i Svensk Jakt under året i det ämnet. Det ska bli kul att läsa den. Det kanske är så att naturen på det viset reglerar sig självt genom att en del tjurar stryker med i kampen om att föra sina gener vidare. Det är "survival of the fittest" helt enkelt och något som ger en starkare stam på sikt. Självklart har Rolf Svensson rätt i det när man tänker efter.

Som slutsats kan man säga att vår målsättning för vinterstammen är av allt att döma för låg precis som vi misstänkt. Den för låga målsättningen medför att vi nu har en för tuff avskjutningsplan som riskerar att skada älgstammen och det ganska snabbt.

Rolf poängterar även att det är mycket viktigt att vi baserar älgförvaltningen på kunskap och fakta och kommer bort från egoistiska och personliga uppfattningar. Det är inte svårt att hålla med honom om det - om jag ska framhålla min personliga uppfattning...

Ny lista över kalvskyttet

Hittills inrapporterat till viltdata.se

55% Gislaveds ÄSO
55% Burseryds ÄSO
54% Stengårdshults ÄSO
42% Österåns ÄSO
41% Villstads ÄSO
39% Häråns ÄSO
37% Södra Mo ÄSO

Ibland går det hett till

Patrik Arklöf hade hittat det här festliga klippet. Skottet snuddar antagligen bara nacken och förlamar älgen tillfälligt.

Sista älgjakten för säsongen

Det är visserligen några dagar till och med onsdag som kalvarna fortfarande är lovliga men för mig är älgjakten i alla fall över nu. Idag hade vi en härlig vårvinterdag i skogarna kring Rannebo. Tyvärr så blev det manfall och vi var inte fler än tre som jagade. Det var värst för dem som inte kom för så mycket härligare blir det inte i skogen.

Det började illa med att Sture ringde på morgonen och med skrovlig röst anmälde sig sjuk. Det var tråkigt att han inte kunde vara med, men nästan ännu tråkigare att Jack då inte heller fanns med i dagens laguppställning. Så är det ibland och i jakt blir man ofta tvungen att improvisera och hitta lösningar. För tre veckor sedan bevisade vi ju att det kan gå att på två man utan hund lyckas fälla älg. Allt som krävs är spårsnö, lokalkännedom, jaktinstinkt och en stor dos tur. Inget talade med andra ord för att vi skulle misslyckas denna dag.

Förra söndagen hade ju Anders i Öjhults hund drivit över en ko med kalv in över Trollsjöån in på vårat och med det i minne så beslöt vi testa och se om vi kunde få tag i något på Mangelberget. Det fick bli två passkyttar, en vid stora stenströmmen och en mot kanten av Trollsjön. Jag själv tog på mig Jacks roll och startade mitt drev nästan vid Lagmansrör. Jag gick genom planteringen på Hjortåsen mot Öjhultskvarn. Där mötte jag färska älgslag. Det var svårt att se vad det var för älgar, men de var före mig och hade gått där alldeles nyss. Jag kryssade vidare mot Magelberget, men vi lyckades inte få se någon älg.

Vi beslöt ta en kopp kaffe. Under tiden vi gjorde det ropade Anders i Öjhult på mig via radion. De hade fått upp ko med kalv på sin sida Trollsjöån och nu hade de gått över till vår sida. Om vi ville så fick vi gärna hjälpas åt, och den inbjudan tackade vi naturligtvis inte nej till. Anders och hunden fortsatte därmed över till vår sida och hunden sökte på för fullt. Tyvärr utan att få tag i älgarna igen. Vi fick släppa det.

Därefter beslöt vi gå igenom området mellan vägen till Tången och Rogers gärde. Skyttar placerades upp på gärdet och vid sjökanten mot Tången. Jag själv fortsatte med min roll som hund. Gick från Floen ned så jag kom ut vid Pålahöjen. Där fortsatte jag mot gärdet. Jag hittade faktiskt lite färska slag men vi lyckade inte få se något.

Nu hörde vi på nytt en rapport från Anders om att de fått upp ett nytt ekipage av ko med kalv i närheten av Trollsjöån. Det kan faktiskt även ha varit samma som tidigare som i så fall gått tillbaka, men det låter jag vara osagt. Vi tog i alla fall lämpliga pass på vår sida ån. Hunden och älgarna gick en till Trollakullen, och det var det närmaste det kom.

En strålande vårvinterdag tog slut och vi var faktiskt rätt nöjda trots att vi inte lyckades komma i närheten av ett skott.

Ett stort tack till alla som har samarbetat kring årets älgjakt. Gemenskapen i jakten är det viktigaste av allt tycker jag, och vi har mycket av den varan i Rannebo Älgjaktslag. Välkomna åter till hösten, och glöm inte att övningsskjuta i sommar.

Bloggen är välbesökt

Enligt bloggers statistik så är vi nu uppe i över 22.000 besökare på den här sidan. Det varierar något men är oftast mellan 50 och 100 besök per dygn, och det är ju kul. Det finns inte så många som skriver på nätet om jakt i våra bygder, det är antagligen därför vi har så pass mycket besökare.

Sista älgjakten för säsongen

På lördag den 25 februari klockan 08:30 samlas vi i Rannebo för säsongens sista älgjakt. Vi har som ni vet kalvar kvar både i skogen och på tilldelningen. Vi ska göra ett sista försök.

Alla i Rannebo Älgjaktslag är välkomna att vara med - vi hoppas på en fin dag i skogarna.

Kapitala tjurar i markerna

Som ni vet så sköt Sven Nilsson den här fina tiotaggaren under årets älgjakt. Det råder knappast någon tvekan om att det nu vandrar omkring betydligt fler kapitala tjurar i skogarna än tidigare. Man får vara hur skeptiskt som helst till kalmarmodellen men den har sett till att tjurarna får leva så pass länge så att de sätter upp med rejäla hornuppsättningar.

När jag började jaga i början av nittiotalet så sköt vi nästan bara pinnatjurar. Vi skulle spara 4-6 taggars har jag för mig och det var inte svårt för det kom inga i dreven. Vi såg nästan aldrig några tjurar med rejäla horn. Vissa påstod då att de får inte kraftiga skovelhorn här för vi har inte så mycket kalk i markerna. Andra hade andra förklaringar. Ibland fick man höra att vi inte fick fram tjurarna då för vi körde med folkadrev. Jag vet inte vad som var rätt eller fel, men nu får vi i alla fall fram tjurar med tiotaggar - även med folkadrev. Jag längtar inte tillbaka i alla fall.

På nätsidan Skillingaryd.nu kan man skåda några av de oxar som fallit i trakterna under årets jakt. (Länk)

Vildsvin i markerna

Vi var ute en sväng och kollade in vad som hänt i markerna efter nattens nysnö. Vi såg inte så mycket nytt, de brukar inte röra sig så värst mycket direkt efter ett snöfall. Om några dagar så går det nog att se mer.

Det vi såg var slag efter vildsvin. På Norbergs väg nästan ända ute vid Sandbäcken. Det gick inte ta fel på att det var ett ensamt vildsvin som hade gått utmed vägen där.

Vi har annars inte sett några spår efter svin det här året. Detta var de första.

Mycket nära igen

Lördagens kalvjakt bjöd på fina jaktupplevelser. Tyvärr så är vi bara några få som är med och upplever de här fina lördagarna som vi har jagat kalv i Rannebo den här vintern. Ni som inte kommer missar härliga upplevelser.

Denna lördag fortsatte vi kalvjakten som ett vinnande lag. Förra lördagens lyckade kalvjakt fanns nära i vårt minne. Vi visste ju att det varit mer än en ko med kalv i våra marker och det ingav hopp. Men jag måste medge att det viktigaste var trots allt att få komma ut i skog och mark, inte att det nödvändigtvis skulle bli någon kalv fälld. Så lite kalvar som vi har sett i år så borde chansen att skjuta två efter var andra vara liten.

Vi beslöt att lägga lite tid på att först kolla av vägarna efter färska slag. Det visade sig vara rätt taktik för på vägen mellan Tången och Rogers gärde hittade vi färska slag efter ko med kalv. Medans vi stod och begrundade slagen hörde vi på radion att våra vänner i Södra Valdshult var på väg att köra igång sin kalvjakt. Nästan direkt hörde vi hur deras hund skallade. Hunden hade tagit upp i närheten av Valån. Alltså på gränsen mot vårat. Vi hörde hunden skalla ett tag och eftersom vinden låg åt vårt håll lät det mycket nära oss. Ganska snart small det också och det var Anders Jonsson som sköt kalven. Via radion hörde vi att det var han och vi kan inte annat än att instämma i gratulationerna.

Vi tog i alla fall pass på vägen ned mot Norra Vallsjön och Sture släppte Jack där vi funnit slagen. Efter någon loop hittade han älgarna och drevet var igång. Precis som vi räkna med gick det över gärdet i Rannebo och ut mot Valebo. Älgarna kom förbi Arne som tyvärr inte fick läge att skjuta. Det fortsatte in på Valebo. Där fick Jack stopp på dem. Efter en stund så drog det av nedåt genom talleplanteringen på valebosidan av Hägnebäcken. Det gick vidare söderut och vid torvaladan ställtde Jack kon med kalven. Vi beslöt att Sture skulle åka över till Valebo och gå på ståndskallet. Sagt och gjort Sture fick gå in vid Topragölen och vi andra tog pass söder om Rannebo.

Sture som fyllde år dagen till ära gjorde ett försök att smyga sig på ekipaget. Tyvärr lyckades det inte utan de drog vidare. Efter en tid vände det och gick uppåt igen. Denna gång gick de över rannebovägen norr om Lasses hus. Precis uppe i åkerkanten. Vi passadeav gränsen inne i Bungebo så jag tänkte att nu smäller det säkert när som helst, men icke. Vid Bungebogölen gick det åt fel håll och de drog sig söderut istället. Där gick det fram och tillbaka men det kom aldrig in på våra marker igen utan vi tvingades ge upp. Det efter att vi varit tre man som sett älgarna. Sture hade dessutom sett en ko med kalv till. Jag tror att det var en av de kalvarna jag själv sedan såg på gränsen mot Hällsjöberget.

Med andra ord så var det en riktigt fin jaktdag, som tyvärr slutade utan pricken över i-et. Vi var dock mycket nära att lyckas och det bådar gott inför avslutningen av älgjaktsäsongen den 25:e februari. Då hoppas jag att alla som inte är halta och lytta kommer med på jakten. Det vore kul om vi kunde lyckas att ta en kalv till innan vi definitivt låser in studsaren i vapenskåpet för säsongen,

För låg målsättning för vinterstammen

Vi hade ett mycket konstruktivt möte i viltvårdsföreningen igår och diskuterade framtiden för älgjakten. Till mötet hade jag tagit fram lite intressanta fakta från Svenska Jägareförbundet beträffande älgstammen. (länk till Jägareförbundets handlingsplan för älg) I vårt ÄSO har vi satt en målsättning på 6-8 älgar / 1000 hektar i vinterstam. Frågan är vilken årlig avskjutning den storleken på vinterstam tål. Det har jag tagit reda på.

Vi har i länet en reproduktion på ca. 0,75 kalvar per vuxet hondjur ett normalår. Det motsvarar det gula fältet i diagrammet. Om vi då räknar med en vinterstam på 6 älgar/1000 hektar så får vi då en hållbar avskjutning på ca. 2,2 älgar / 1000 hektar. Totalt alltså, kalvar inkluderade. En vinterstam på 10 älgar / hektar ger en avskjutning på ca. 3,6 älgar / 1000 hektar.

Jag tror inte att detta har gått upp för alla i vårt ÄSO. Att vi får en så liten älgstam om vi följer den plan vi har. Jag tror att vi nu räknar med att vi har 12-13 älgar / 1000 hektar i vinterstam. För att komma ned till vårt mål så har vi just nu en monstruös tilldelning som vi dessutom inte klarar att leva upp till.

När vi på årsmötet lyssnade till Sture Nilsson som talade om älgförvaltning så kom frågan på tal om den här målsättningen. Han sa då att det är vanligt att man tror att man normalt har mindre stam än vad den är i verkligheten och att det kanske kan vara därför som man tenderar att sätta en för låg målsättning. Jag tror att vi kanske ska ha en målsättning som säger 8-10 älgar / 1000 hektar i vinterstam istället.

Det här måste vi få igång en konstruktiv diskussion om så att vi till våren när vi ska ha fram en ny skötselplan får till en som är så bra som den kan bli.

Jag vet att vissa områden har stort betestryck. Det är inget de hittat på utan ett reellt problem. Då tycker jag att vi får hitta ett sätt att lösa det där problemet är. Vi bör inte skjuta ned hela stammen i hela området för det. Med en älgstam på 6 älgar / 1000 hektar så riskerar intresset för älgjakt att minska radikalt.

Eller vad tycker ni?

Det blir jakt på lördag

Vi siktar på fortsatt kalvjakt nu de lördagar som är kvar till den sista februari då säsongens älgjakt definitivt är slut. Det återstår tre lördagar och den 25:e blir det helt säkert jakt för det har jag lovar Anders Norberg, då är han hemma igen från varmare breddgrader. Vi har tre kalvar kvar av den ursprungliga tilldelningen och eftersom vi får byta vuxna mot kalv så skulle det faktiskt kunna vara fyra kalvar kvar. Antagligen skjuter vi inte någon, med vi får trevliga jaktstunder och det är ju det viktigaste.

Det blir alltså jakt på lördag den 11 februari med samling 09:00. (Sovmorgon alltså)

Kalvskyttet i vårt län

Jag har kollat upp kalvandelen i den avskjutning som hittills har rapporterats in till databasen Viltdata.se. Stengårdshults ÄSO ligger faktiskt inte så illa till som man fått uppfattning om att vi skulle göra. Här är topplistan för Älgskötselområden:

58% Rydaholms Norra
57% Värnamo Västra
55% Burseryd
51% Stengårdshult
49% Reftele
49% Ohs
46% Rydaholms Södra
44% Bondstorp
44% Ruskåns
41% Villstad
40% Gislaved
38% Värnamo Sydväst
37% Häråns
31% Voxtorp
30% Österåns (hämtat från deras hemsida)
28% Södra Mo

Kalv skjuten på Trolleberget

Eftersom Marcus hade kommit från Växjö så beslöt vi att ändå gå en sväng i skogen och trots att vi bara var två så lyckades vi till slut att fälla en kalv. Det blev en fin jaktdag, helt myggfri.

Vi hade ju egentligen inte tänkt jaga eftersom Sture inte var så sugen på att släppa Jack i den eländiga kylan. Efter ett glas moldaviskt (!) vin som näst intill var odrickbart beslöt vi på fredagskvällen att vi trots allt skulle gå en runda i skogen. Men om vi rörde på oss så borde kylan vara uthärdbar tänkte vi. Det var den också, det var faktiskt skönt, trots 15 minusgrader. Det blåste nästan inget och solen värmde lite grand i ansiktet.

Vi körde först ut till Gunnilstorp för att spana om det fanns några färska spår utmed vägen. Det var det inte utan vi beslöt att gå runt lite runt omkring Trolleberget. Marcus gick över Mangelberget och jag gick igenom planteringen mellan Trolleberget och Trollsjön. Där såg jag ganska snart hyggligt nya älgslag. Jag fortsatte utmed sjökanten söderut mot gränsen till Kjells. Där var inga helt färska slag. När jag kom upp till skogsvägen igen och gått runt den skarpa kröken vid Björngölen så stötte jag på helt färska slag efter ko med kalv. Via radion kunde jag be Marcus ta pass ner på mossen där Trolleviken går in. Ett generalpass (38c). Älgarna borde komma dit nu eftersom jag i princip hade ringat dem. Det fanns ju inga slag ut ur ringen. Jag fortsatte i slagen och de gick in i den mycket täta planteringen. Där inne tappade jag slaget. Det var lite svårt att tyda slagen för de hade gått runt omkring där inne. Snön är dessutom så pudrig nu så det blir inte riktigt tydliga överallt.

Jag gick till mossen där Marcus stod och hämtade honom. När han kommit upp till mig på bergryggen där jag stod så hittade vi en färsk lega efter ko med kalv. De måste med andra ord vara där någonstans. Den enda väg de kan ha tagit om de inte stod kvar inne i planteringen var upp i branten mot toppen av Trolleberget. Marcus fick ta sig utmed vägen upp till den norra delen av Trolleberget, gå upp på hygget och ta plats i tornet (37). Jag själv gick tillbaka mot Björngölen. Där avvaktade jag att få höra via radion att Marcus var på pass. När det beskedet kom började jag klättringen upp mot toppen av det högsta berget på våra marker. Väl uppe på toppen dök färska slag upp och strax efter att jag sett de första brann en dov knall av i norr. Snön dämpade smällen men det gick inte att ta fel på att det måste vara Marcus som sköt.

Kon hade kommit ut på kanten till hygget med kalven i släptåg. I trav gav de sig av mot väster och Marcus lyckades i en glugg mellan småträden få en skottchans. Skottet hade kom det att visa sig tagit lite väl långt bak på kalven. Det var ingen tvekan om att den blivit träffad för det var mycket hår och även blod på skottplatsen. Lite misstänkt maginnehåll fanns också. Vi följde deras flyktväg 50-60 meter men beslöt att inte gå vidare utan istället ringa efter en hund. Det fick bli Jack som fick rycka ut. Sture ställde upp direkt och vi hade inget annat att göra i det läget än att ta oss bort till en plats i solen där vi kunde ta lite kaffe medan vi inväntade Sture och hunden. Det dröjde en och en halv timme sedan kunde vi köra igång eftersöket.

Älgarna hade tagit av över vägen i riktning mot Bungebo. Vi beslöt att jag skulle ta mig upp på pass uppe på berget för där kommer de ofta om de vill söderut. När jag var på pass satte de igång att spåra. Rätt vad det var så kom kalven själv, kon hade stuckit mot Trolleberget och lämnat den rätt skadade kalven. Den hade tagit sårlega på två ställen. Kalven kom i mosskanten sakta. Jag kunde dock inte skjuta för Sture och Marcus kom även de i den riktningen. Jag gick snabbt österut mot gränsen till Kjells. Så att kalven inte skulle gå över gränsen. Eftersöksgruppen kom nu ikapp kalven och den fick fart uppför backen. Det var nu inget att tveka på utan bara att ladda på. Efter tre skott stöp den i backen. Ett av mina skott tog klockrent i ett träd, det hann jag att se. Det första missade men det tredje skottet tog högt uppe i lungan. Nu låg hon där i alla fall och ett avfångningskott senare var hon död. Det var en välväxt kvigkalv, 73 kg.

Slutet gott allt gott...

God uppslutning i Stengårsdhult

Så var det nu dags för årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde. Det var för tredje gången tror jag som jag bevittnade detta skådespel. Precis som det ska vara i en förening så blev detta också odramatiskt. Inga spektakulära utspel eller känsloyttringar spelades ut inför de 35 församlade jägarna. Egon Svensson fick fortsatt förtroende att vara ordförande och det är ju bra att någon tar på sig en sådan inte alltid så tacksam uppgift. Vi är nog många som duckar lite lätt när förslag på styrelsefolk begärs in. Tack Egon för ditt engagemang.

Efter kaffe och semla så blev det Sture Nilssons tur att tala. Sture är utsedd till att ingå i älgförvaltningsgruppen som kommer att samordna älgförvaltningen och sedan rapporter vidare till politikerna i viltförvaltningsdelegationen. Han gick igenom hur det nya systemet för älgförvaltningen är tänkt att fungera men jag tänker inte redogöra för det i den här artikeln, då hade ni riskerat att sluta läsa efter denna punkten. Han kom även in på hur det är tänkt att fungera mer lokalt. Det är så att allt det här uttryckligen ska ske i samförstånd mellan älgförvaltningsgruppen och älgskötselområdena. Det viktigaste jobbet görs ju av oss jägare i våra jaktmarker. Det hela låter rätt bra, men vi kommer att få lite mer krav på oss vad det gäller att leva upp till våra förvaltningsplaner. Det går inte att ha en plan som helt avviker från verkligheten. Det blir med andra ord viktigt för vår styrelse att nu ta fram en skötselplan som är rätt nu.

Jag tror att vi aldrig tidigare har haft så mycket information och fakta till vår hjälp som nu, så det borde gå att komma fram till en förvaltningsmodell som säkerställer en lagom stor och livskraftig älgstam. Personligen så tror jag inte på den plan vi har haft. Vi måste hitta en bättre modell, och vi har nu till våren på oss att komma fram till en fungerande.

Vargar ställer till problem i Karelen

Dagens Nyheter rapporterar idag att polisen i Karelen tvingades skjuta en aggressiv varg. Polisen hade tillkallats eftersom en vargflock uppehöll sig i närheten av ett samhälle. När polisen steg ut så attackerades de av en av vargarna och de tvingades skjuta den i självförsvar. I förra veckan kunde vi läsa om att skottpengar nu utlovades på varg i samma del av Ryssland.

Det är helt klart att när vargarna blir för många så uppstår det problem. Ska det vara så svårt att förstå?

Jägarhatten åker av hela tiden

Vi blev utan kalv även efter lördagens jakt. Trots spårsnö så lyckas man inte alltid. Vi såg redan på morgonen att vi hade färska slag efter ko med kalv inne i Rannebo. Där släppte vi givetvis Jack. Det märktes redan innan han var släppt att det var något intressant i närheten och redan efter ett par minuter gjorde han ett upptag. Vi fick brått att ta bra pass.

På GPS-mottagaren kunde vi se att Jack var på väg ut på Tennekullemossen med älgarna. När de kommit över Svens skogsväg så stannade det upp. Vi beslöt att jag skulle gå på det. Jag knatade sakta och lugnt ut genom Bungebo mot gölen. Vidare upp utmed gränsen i söder. Jack och älgarna var kvar ungefär på samma plats, de drog sig dock sakta mot söder även de. Eftersom vinden kom från öst och att jag inte gärna ville att de skulle slinka ut söderut mot Hällsjöberget som brukligt så tänkte jag gå i en båge mot dem från så långt söder ut jag kunde. Planen var bra, men jag hade inte turen på min sida. Älgarna hann före mig söderut och gick precis som vanligt ut mot Hällsjöberget. Det blev till att använda jägarens tålamod och vänta. Om vi hade lite tur så skulle de komma tillbaka igen.

Vi kunde följa ekipagets fortsatta väg mot söder. De snirklade nedåt och stoppade så småningom på mossen mellan granta och Öd. Där vände det mot norr igen. Vi kunde effektivt sätta upp en skyttelinje mot södergränsen. Jag var i pass öster om Bungebogölen och de verkade vara på väg rakt i min riktning. Men så valde de att gå väster om gölen istället. Jag hade inte många meter att förflytta mig till generalpasset nere vid gölen. Där är en ridå mellan gölen och det nya stora hygget. En självklart het plats tyckte jag. Mycket riktigt så bar det av precis åt det hållet. Stenbäcken är gränsen och vid den stannade det. Bara ungefär 200 meter från mig. Jag hade tagit plats med ett perfekt knästöd och väntade egentligen bara på att få fälla vårt jaktlags första kalv för säsongen. Men det fick vänta. De vände och gick åter mot söder ett par hundra meter. Sedan blev det stopp igen. "Jack 2 har ståndskall" stod det på displayen, precis som om vi inte fattade det. Ibland är de lite övertydliga de där elektriska sakerna.

Efter en tid gick det loss igen. Nu skulle det smälla, för de hade inte en chans att komma förbi oss nu och vi var laddade. Nu kom de rakt emot mig igen och pulsen steg något, vid bäcken vek de av och gick längre västerut mellan Sture och Arne. Sture fick ett bra skottläge och jag bara väntade på knallen från hans studsare. Den uteblev. Det var ingen ko med kalv utan en fyrataggars tjur. Typiskt för årets jakt. De måste ha gått ihop och delat sig sedan. Man kunde ju ha trott att det skulle ha varit kon och kalven som hunden hade följt efter, men så var det alltså inte.

Bara att lyfta på jägarhatten, igen...

Spårsnö

Nu har vi spårsnö äntligen. Det blir lite roligare när man ser spåren.

Jag och Sture tänkte därför passa på och släppa Jack på lördag och se om det kan lyckas att få tag i en kalv. Nu har vi ju haft två ekipage här så chansen borde vara hygglig.

Välkommen att vara med den som hinner och har lust. 08:30 i Rannebo.