En trevlig dag som gästjägare på Knutskulle med omnejd

Så här kan det se ut när man hör hunden skäller och man förbereder sig för skott. Nu kom det tyvärr inte någon älg till mig den här gången, men lite spänning han det i alla fall bli. Annars startade dagen för mig som jaktgäst i Djuppelsbo med en morgonsamling före det blivit ljust. Det är vi morgontrötta Rannebojägare inte vana vid. Det var ett antal tappra jägare som samlades i Jannes garage. De senaste observationerna, som förresten var mina egna, diskuterades och taktiken lades upp. Johan Kvarnvik som var jaktledare gick igenom förutsättningarna. En tjur med fem eller fler taggar fick fällas och en kalv. Passen lottades sedan och det bar av upp mot Knutskulle för mig. Mitt pass visade sig vara ett gammalt generalpass, i alla fall var det det förr i tiden. På vägen upp mot passet gick jag uppför en brant backe, ett hygge. Redan på vägen såg jag att här var det älg. En ko med kalv hade gått före mig i det daggprydda gräset. Jag hejdade mig och laddade min Varberger. När jag kom upp på passet som hade nummer 11 tyckte jag att nått stirrade på mig. Nere i den lilla sänkan rakt framför mig spejade två älgögon stint mot mitt håll. Jag krängde av mig ryggsäcken i samma rörelse som jag gick ned i knästående. Det är väl nått som sitter i från militärtjänsten antar jag att ta en låg position när man är på väg att bli upptäckt. Jag hann i alla fall få upp studsaren i knästående och se i kikaren när älgen lufsade iväg. Det var en ko, och efter den hängde en kalv på i hasorna. Där var alldeles för mycket träd för att lossa ett skott mot en kalv i rörelse så det beslöt jag att låta bli.

Men fortfarande lite förhöjd puls kunde jag rapportera observationen till jaktledaren. Och inte långt efter det skars den kalla småfuktiga luften på denna Karl den XII:s dödsdag itu av en skarp studsarknall. Jag hade svårt att lokalisera varifrån skottet kom. Det kändes mycket nära och jag trodde nästan att det var de älgarna jag sett som träffat på en lieman. Riktningen var dock fel, men man kan lura sig ibland. Radion tog död på mina spekulationer. Det var Matti Kvarnviks skrovliga stämma som rapporterade att en kalv var skjuten och att den hade gått rätt i ljungen. Kon hade fortsatt själv så det antogs att den blev på platsen.

Eftersom såtet bara just påbörjats så beslöts att hundförarna skulle fortsätta. Det gick hit och dit lite och hundarna hade också uppe älg men det var inget skjutbart. Jack hade fått upp en älg i söder och det gick först västerut utanför markerna. Sedan kom det tillbaka och ett tag var de på väg rätt i norr mot där jag satt. Det kom aldrig ända fram och jag lyckades därför inte få se den klene pinntjuren som Jack hade fått fart på. Jakten blåsets av och det blev rast-vila i Djuppelsebo.

Ett nytt såt planerades efter att vi bearbetat det förra. Den här gången avgjorde lotten att jag fick sitta på pass 26 nere vid sjökanten strax innan Källshyltan. Det var lite smådragit där och ingen älg såg jag heller. Men man fick nöja sig med radioreferat från hundföraren och de som såg älgarna. Två verkade det vara i antal i detta såt.

Om man sammanfattar det hela så var det mycket trevligt att vara med Västra jaktlaget och jaga denna lördag. Det är alltid kul att lära känna nytt folk och nya marker. Ett stort tack till er alla i laget för er gästfrihet och ett extra till Sture Nordén som bjöd in mig.

Gemensamma avskjutningsregler i ÄFO 3?

Ja, faktum är att vi redan idag har ganska lika avskjutningsregler. ÄFO 3 är på sammanlagt 159 950 ha, varav ingår olika älgskötselområden med totalt 153 935 ha och licensområden på 6 015 ha. I ÄFO:t ingår Eckerns ÄSO med 8 500 ha, Norra Unnaryd med 9 555 ha, Värnamo Västra med 10 008 ha, Stengårdshult med 8 466 ha, Österån med 48 579 ha, Norra Nissadalen med 27 462 ha, Byarum/Bondstorp med 18 822 ha, Södra Mo med 13 313 ha och Åsenhöga med 9 180 ha. Sedan tillkommer 7 olika licensområden med sammanlagt 6 015 ha. Börjar man med de lag som spara tjurar med 0-4 taggar visar det sig att alla sparar så utom Stengårdshult och Värnamo Västra. De kör en annan modell innebärande kvotering efter olika system.

Vad gäller att spara ko med en kalv, tillämpas detta med att spara 1 vecka till 4 veckor och för att härefter avlysa jakten efter hondjur. Även här har Stengårdshult och Värnamo Västra en annan modell och skjuter kon ren redan från första dagen. Eftersom vi redan nu har liknande avskjutningsregler i 7 av 9  älgskötselområden borde det inte vara så svårt att komma överrens om enhetliga regler. Förslagsvis att spara tjurar med 0-4 taggar och att inte skjuta enkelkalv förrän efter 3 veckor och i samband med detta avlysa jakten efter hondjur.

Eftersom varken älgförvaltningsgruppen eller länsstyrelsen har varit intresserade av att föreslå gemensamma regler så får väl vi jägare ta tag i detta. Så kanske vi i framtiden kan undvika de redan nu uppkomna problemen med avhoppen mellan olika älgskötselområden på grund av olika avskjutningsregler. Denna skrivelse kommer att sändas till företrädarna för de 9 olika älgskötselområdena i ÄFO 3 samt till ledamöterna i Älgförvaltningsgruppen. Vidare sänds den till alla jaktledare i Södra MO ÄSO. Den kommer även att publiceras på Rannebo älgjaktlags hemsida eller rannebo.blogspot.se

Handsken är kastad och förhoppningsvis kommer någon ordförande i något Älgskötselområde att ta upp den och ta tag i problemet. Det bör nog tas tag i på denna nivå. Jag hoppas vidare att företrädare för respektive ÄSO för denna handling vidare till jaktledarna i Äso:t och att dessa för det vidare till alla medlemmar i jaktlagen. Så att alla jägare får del av dessa uppgifter och debatten på detta sätt även kommer igång bland ”jägarna”.

Ett annan intressant iakttagelse är ju att fram till dagens datum har endast fällts 292 älgar av de 540 älgar som är planen från Älgförvaltningsgruppen.

Dessa siffror är ju alarmerande och visar att vi kanske är på väg att haverera älgstammen. Tänk på vad gäller kalvavskjutningen att spara det antal kalvar motsvarande det antal vuxna älgar ni tänker skjuta nästa år för att balansera stammen på nuvarande nivå.

Hälsningar Halvard
Fri Herre

Kalvjakt eller inte

Nu ska vi göra ett litet försök att reda ut det här med varför vi skjuter kalvar. Vi tar vårt älgskötselområde som exempel. Vi har bedömt att vi hade 40 vuxna hondjur i älgstam före jakten. De producerade ungefär 26 kalvar. Vi skjuter 13 av dem vilket innebär att 13 kalvar blir kvar. Av dem så är normalt hälften kvigkalvar vilka går in i stammen. Låt oss säga 6 st.

Nästa års beskattningsbara stam innehåller, om vi även har skjutit 6 kvigor under jakten, nu 40 vuxna hondjur av vilka 6 st är fjolingar. Vi har då 34 produktiva kor (40-6=34). Reproduktionen blir då: 34 x 0,75 = 26 kalvar.

Om vi jämför detta med en modell där vi inte skjuter kalvar alls utan skjuter samtliga som vuxna istället. Då går det in 13 kvigkalvar in i stammen. Av de 40 som finns kvar efter jakten är alltså 13 fjolingar. Vi har alltså 27 produktiva kor i stammen (40-13=27). Dessa har då en reproduktion av: 27 x 0,75 = 20 kalvar.

Slutsatsen är att med den modell vi har nu har vi fler produktiva kor i stammen än om vi inte skjuter kalvar. Då är det fler fjolingar som inte ännu är produktiva.

Detta innebär att vi har 6 älgar mer i reproduktion vilka då kan skjutas.

Hängde ni med?

Älgförvaltning på radion

Här kan du lyssna till ett reportage om älgförvaltningen:

https://tracking.dpd.de/cgi-bin/delistrack?pknr=09445307972791&typ=32&lang=se

Storjakt i Granstorp gav utdelning

Anders och hunden i samspråk med dagens jaktledare Kjell Andersson och skytten Rolle Larsson.

Så var det dags för den årliga gemensamma jakten i viltvårdsområdet. En jakt som minner som fornstora dagar då vi var ett enda jaktlag som förfogade över ca. 3800 Ha. Som vanligt var det samling i Granstorp där vi trakterades glögg och pepparkaka. Det var en dimmig och kall lördagsmorgon med en lite snålblåsig sydvästvind. Förhållningsreglerna drogs av dagens jaktledare Per-Johan och Kjell. Därefter lottades passen och jakten kunde börja. Eftersom såtet var av norrlandsstorlek så fick vi sitta på pass i styvt tre timmar. Jag måste tillstå att det blev lite kallt där jag satt i ett torn på Märkesmossen. Vi hade igång totalt tre älgar men inget var skjutbart. Jag tror att jag inte var den enda som var rätt glad när Kjell blåste av jakten strax efter tolv.

Efter korvgrilllning, upptining och lite kaffe så var det dags att gå på andra såtet. Jag fick möjligheten att gå med hundföraren Anders i Öjhult och jag kan säga att det var betydligt varmare. Det är klart roligast att vara hundförare vid den här typen av jakt, det är bara att erkänna.

Nästan direkt när vi körde över Åsenhögavägen in på Norbergs skogsväg så fick jag se en ko med kalv inne bland träden på sydsidan. Vi stannade bilen och avvaktade klartecken att släppa hunden. När den väl kom så satte det igång direkt. Hunden tog upp och det var av ned mot näsavägen. Där varste nog älgarna skyttarna i tornen för det vände tvärt och gick mot Trollsjön. Där gick älgarna i sjön, men det hjälpte inte utan hunden hängde på utmed stranden ut till Trollakullen. Där fortsatte det ned och över till andra sidan där älgarna på nytt gick i sjön. Samma visa hunden rundade viken och gick på när de steg iland vid St.Öjhults såg ungefär. Därifrån fortsatte de mot norr och vid Hålabomossen blev det ståndsskall. Vi tog oss dit och smög på älgarna från norr. Hade inte kalven gått precis mellan oss och kon så hade det smällt där när vi stötte på dem på en 30-40 meters håll. Istället upptäckte kon oss och satte av mot öster.

Det gick sakta och lungt ut mot landsvägen igen. Lustigt nog så kom de ut precis på Märkesmossen där jag suttit och huttrat hela förmiddagen. Nu fanns det andra skyttar i det området och Roland Larsson gjorde inget misstag utan fällde kalven med ett välriktat skott.

Det var ett trevligt slut på en trevlig dag. Ett stort tack ska alla ha som kom. Ett extra stort till Per-Johan och Kjell som var jaktledare och till Åke i Granstorp som hjälpte till med marktjänsten.  

Läs Marcus ledare om rovdjursfrågan

http://www.smp.se/ledare/bryssel-lider-brist-pa-praktisk-klokhet%284036360%29.gm

Lennart Högberg jubilerar

Idag fyller Lennart Högberg 70 år. Lennart har varit med i Rannebolaget under en lång tid och är en av våra mest erfarna jägare. Hur många älgar han fällt vet jag inte men jag kommer speciellt ihåg en som han sköt i Gunnilstorp. Det var på mossen alldeles intill Krikaleet. Om jag minns rätt så var det en liten tjur som kom till Lennarts pass. Han gav på den en smäll. Den fortsatte dock men stannade upp. Då sköt Lennart en smäll till. Ingen reaktion och han sköt ett skott till. Fortfarande ingen reaktion på älgen. När han gick närmare kunde han se att älgen kilats fast mellan två trädstammar och dött stående! Ibland kan det gå konstigt till i älgjakt.

Rannebolaget gratulerar på högtidsdagen!

Succé för Charlie på premiären

Här på mossen fick vi se älgarna för första gången.

Denna underbara höstdag hade vi beslutat oss för att använda till jaktträning för Charlie. Sture bjöd med mig till Smedsgården. Jag hade aldrig tidigare varit på deras jaktmarker så det var trevligt. Detta trots att ljudet från vindkraftverken störde lite grand. Den som säger att de inte hörs ljuger. De låter som en blandning mellan en grävmaskin och ett propellerflygplan.

Detta fick vi lägga åt sidan och det var inte så svårt eftersom vi rätt snart fick glädjeämnen att tänka på. Charlie sökte av området runt oss med en härlig entusiasm. Hans tidigare haltande var som bortblåst.

Efter ett litet stycke skall det till. Ett rådjur syntes strax med sina studsande språng genom skogen. Efter sprang Charlie. Sture kallade genast in honom, men jag måste medge att jag blev imponerad när det visade sig lyckas. Charlie kom tillbaka och blev rikligt belönad för det.

Vi fortsatte uppför ett berg upp på ett hygge. Tråddragarleden går över det hygget också. Uppe på toppen såg vi att det varit besökt av älg nyligen. Vi fortsatte möt sydväst och rätt vad det var så skall Charlie rejält igen. Nästan genast ställdes älgarna fast. Vi väntade i ungefär en halvtimma innan vi började närma oss ståndet. När vi kom fram till mossen (se bilden ovan) hade vi bara 50 meter till dem. På den andra bilden med GPS:en kan du se hur Charlie jobbat fram och tillbaka med älgarna.  Här på mossen lyckades vi se att det var tre älgar. Rätt vad det var så kände vi en kraftig vindpust rätt i ryggen. Inte bra tänkte jag och fick rätt i den tanken. Älgarna fick vind av oss och drog iväg. Men bara tvåhundra meter längre bort fick Charlie fast dem igen. Denna gången precis vid kanten av Rackhultasjön. Vi smög oss på igen och denna gången fick vi se dem ordentligt lite snett över sjön. Det var en ko med en rätt stor kalv. De hade sällskap av en tjur med skovelhorn. Vi kunde följa hur hunden jobbade med älgarna och man kan tro att han inte gjort något annat i hela sitt liv. Det är fantastiskt att de har detta nedärvt i sin DNA och kan jaga utan att någon lärt dem.

Vi fortsatte förfölja dem och efter tre och en halv timma kunde Sture kalla in Charlie, även det riktigt bra. Han kom springande tillbaka, blöt och trött men framför allt helt fri från haltande. Det här bådar gott.

Tack Sture för att jag fick följa med - det här kommer man inte att glömma. Att Charlie kräktes rakt över mig i bilen när vi hämtade honom är nu helt förlåtet....

Första kalvjakten för i år avklarad

Ko lurade oss igen - så kan man sammanfatta första lördagen på kalvjakt. Det var den gamla vanliga Rannebokon som vi såg vid Trollebeget på morgonen. Vi beslöt att köra ett vanligt folkdrev. Skyttar sattes ut på rannnåsavägen som vanligt. Jag och Håkan utgjorde drevkedja med start söder om Trolleberget. Mycket riktigt fick vi också fram älgarna helt efter planen. De stannade dock i en plantering inne på Rogers och ingen fick någon skottchans.

Nu blev det läge att släppa på Jack. Han hade inga svårigheter att ta upp spåret. Gav ifrån sig några skall och sedan bar det av möt öster. Ekipaget passerade två skyttar som inte lyckades skjuta för att sedan fortsätta mot Öjhult. De gick över Trollsjöån in på Öhjult och Jack följe med. På GSP:en kunde man se att det sedan vände åt andra hållet igen ned till ån. Jag tror att de gick över vid stenbäcken in på Rannebo igen. Jack blev dock kvar och han fångades in av våra trevliga jaktgrannar i Öjhult. Deras hund hade gått i den omvända riktningen och hade en sjutaggad tjur med sig. Bara att lyfta på hatten åt den.

Efter det körde vi igenom två såt i Gunnilstorp utan resultat. Med det var jaktdagen över. Nästa lördag är det gemensamjakten och efter det får vi se när vi ger oss ut igen.

Vad varje man vill ha i julklapp

Efter ett visst letande på nätet så hittade jag en lampa som är nästan exakt samma som den jag köpte för många år sedan. De är amerikanska och verkar inte vara lika populära här. Kan köpas på nätet av ett bolag som säljer båtgrejer till det modesta priset av 198 kr.

http://www.seasea.se/Article.aspx?ArticleNo=5249

Hjort i markerna

Ikväll har jag varit på möte med styrelsen i Åsenhöga ÄSO. Mötet hölls hemma hos Danne i Mjöhult och mellan Rannebo och Mjöhult gjorde jag en del observationer. Tack vare min högt uppskattade handstrålkastare så observerar jag allt som oftast något djur om jag kör över skogen till Åsenhöga. Så även denna gång. I Hestra på åkern när jag kört förbi ladugården innan jag kom fram till skolan såg jag något glimma till. Det var ögonen på något som jag direkt fattade vad det var. En kronhjort och två hindar. Hjorten hade en rejäl man. Till skillnad från älg så flyr rådjur direkt när man lyser på dem i mörkret. Så gjorde även hjortarna. De sprang först åt ena hållet för att svänga tvärt och sedan springa åt andra hållet.

Jag har aldrig sett hjort på våra jaktmarker, så det var faktiskt lite av en upplevelse. Nu är det också skyddsjakt på kronvilt, så vem vet vad som händer på lördag. Man får vara beredd i alla fall.

Upplyft av detta körde jag vidare hemåt och när jag kom fram till milabotten bromsade jag in och körde ned rutan och stack ut min lampa. Där glimmade genast åtta ljusfyrar. Det var fyra älgar som stod mitt ute på hygget. En ko med kalv och två andra. Det såg ut som en tjur och en kviga, men det var svårt att se. Har glömt att ta med kikaren. Kombinationen med lampan och kikaren funkar riktigt bra. Då går det som regel att se vad det är för älgar även i fullt mörker. Det är bara dimma som jag inte rår på. Då blir det bara vitt.

Mer om tjuravskjutningen

Stora tjurar som "Elfton" här på bilden är vanliga i våra skogar - så vill jag att det fortsatt ska vara.

För att haka på Halvards inlägg lite så tänkte jag skriva lite tankar. Det är ganska lätt att tänka sig att man nu gott skulle kunna tillåta sig skjuta lite pinntjurar och det gör vi faktisk också i viss utsträckning. Då tänker jag på tjurar med s.k. knapphorn. De skjuts inte så sällan misstagna för att vara kvigor. Annars beskattar vi ju tjurarna från toppen vilket både är det roligaste och det bästa för älgstammen.

Det höjs nu röster för att vi skulle börja skjuta pinntjurar igen. Framför allt är det jägare som tycker att det är jobbigt att släppa förbi älgar i passen och hellre hade sett att älgjakten var avklarad snabbt. Jag håller inte med. Jag tycker att det är kul att jaga och om det tar lite tid att fälla en älg innebär bara lite extra kvalitetstid i skog och mark. Det är ett extra plus att man därmed också styr vad man vill skjuta, att det blir en urvalsjakt.

Det skulle på kort sikt inte vara något problem för älgstammen heller om vi sköt pinntjurar. Då hade de kapitala fått fortsätta att växa sig ännu större och bli ännu bättre betäckare. På lite längre sikt så vore det dock sämre. Vi hade rätt snart varit tillbaka i det läget att tillflödet på tjurar i stammen stannade av. När de äldre tjurarna strök med av olika orsaker skulle inte många nya komma in i stammen. Det eftersom de redan hade blivit skjutna som pinntjurar. Vi skulle då vara tillbaka precis där vi startade med mestadels småtjurar i skogarna. Vi har ju testat denna variant och den gav inte gott resultat.

Jag tror tvärtom att vi bör höja till att freda 0-6 taggar (vilket vi i VVO redan frivilligt har gjort). Ett tuffare krav än det är knappast möjligt att ha för det blir då för svårt att hinna räkna taggarna.

Efter fyra älgjaktsdagar i skogen och höstens observationer så är min uppfattning rätt klar. Vi har tillräckligt med tjurar nu. Älgobsen i VVO tyder på över 40% tjurar och mer behöver vi helt klart inte. Det är därför viktigt att vi nu inte skjuter mer kvigor än tjurar. Tidigare har det omvända varit regel. Nu bör vi skjuta 50/50 mellan könen för att behålla den här fördelningen. I princip har vi just den fördelningen nu i Åsenhöga ÄSO.

Vidare så tror jag att vi nu har en bättre reproduktion igen. Korna har oftare kalv igen och det visar även älgobsen. Vi kan nog därför säkerligen öka avskjutningen lite grand till nästa säsong. Min gissning är att mer kött i frysen också kommer att dämpa viljan att återgå till jakt på pinntjurar, vi får väl se.

Välkommen att vara med i den här debatten om du vill - kommentera gärna!

Bilder efterlyses

Ni som tog bilder på årets älgjakt får gärna mejla över lite till mig för bildarkivetsräkning. Jag tog knappt några själv i år.

Att spara 0-4 taggar

På bilden kan man se älgtjuren en udda 18-taggare, skytten samt hela jaktlaget. Skytten Fredrik Johansson sköt tjuren efter bra ståndarbete av hans egna Karelska Björnhund på första älgjaktsdagen på de nya markerna. Jaktlaget ingår i Södra Mo Äso.

I Södra Mo Älgskötselområde har sedan flera år tillbaks sparats älgtjurar mellan 0-4 taggar. Sedan fyra-fem år tillbaka har vi märkt en kraftig ökning av älgtjurar med fina hornkronor. Och innevarande säsong har det hittills fällts 7 fina tjurar, en udda 6-taggare, en   åttataggare, en udda 10-taggare, två tiotaggare, en udda 14-taggare och en udda 18-taggare. Dessutom påsköts en udda 14-taggare på en grannmark.  Denna gick in och lade sig på Algustorps marker.

Det har även observerats ytterligare minst sju olika tjurar med 8-12 taggar under jakten. En åttataggare har hittats död under jakten i Bjersved. Även flera fyrtaggare och pinntjurar har observerats. Under de fyra senaste åren har fyra tjurar från 8-12 taggar fällts i Södra Valdshult, två år i rad har det fällts 10-taggare i Mårtenstorp, en tolv- och en 10-taggare i Mossebo. Förra året fälldes en 12-taggare på Kyrkans mark i Valdshult. I Öreryd fälldes två åttataggare under förra årets jakt.

En undran är om något annat älgskötselområde inom förvaltningsområdet kan matcha detta med andra avskjutningsregler vad gäller tjurar?

Liknande resultat eller ännu bättre resultat kan uppvisas hos älgskötsekområden inom Växjö Norra Älgförvaltningsområde. Enligt Anders Hågeryd, vilken leder ett älgforskningsprogram här, så sparar de tjurar med 0 – 6 taggar. Tjurar runt 14 - 16  är här vardagsmat och detta resultat tillskriver han helt sättet att spara tjurar. De har dessa bestämmelser inom ett område på ca. 80 000 har.

Nu har det höjts flera röster inom Äso:t att vi har för hårda avskjutningsregler. Det har utmynnat i att två jaktlag i norra delen har ansökt om inträde i ett annat Äso, vilka helt saknar avskjutningsregler. Bara att kalven skjuts före kon.Personligen tycker inte jag att reglerna, att spara 0 – 4 taggar och att inte skjuta en ko ren förrän efter fyra veckor då hon sedan är fredad, är för hårda regler. Det måste ligga andra orsaker bakom. ”Kanske den kungliga svenska avundsjukan. Skjuter dom så ska vi också skjuta.” Jag kan också tänka mig att skrota regeln om att spara 0 – 4 taggar, men då vill jag ersätta den med att spara 0 – 6 taggar.

Till er jägare som inte tänker som era jaktledare, ta er en funderare på detta.

Hälsningar Halvard

Fri Herre

Anmäl er till gemensamhetsjakten som är den 23 november

Lördagen den 23 november hålls den årliga gemensamma jakten i viltvårdsområdet. Anmäl ert deltagande till respektive jaktledare så att vi vet lite hur många som kommer.

Fällfångst 2

Grävling nummer två är nu tagen i fällan. Det finns tydligen fler än vi trodde. Den här var dock inte lika fet som den förra.

Film från årets älgjakt

Slakt på fredag

Det kommer att bli slakt på fredag och det kommer att finnas kött att hämta fr.o.m. 17:00 skulle jag tro. Vi börjar stycka kl.13:30.

Kviga fälld i Rannebo

En fin tviga fälldes av oss idag på näsavägen. Den vägde 155 kg i slagtvikt och var 4,5 år enligt tandsågningen. Faktiskt trodde vi inte att den varken vägde så mycket eller var så passa gammal, hon såg inte speciellt "koig" ut. Det fanns ingen mjölk i ljuvret så hon hade i vart fall inte fått någon kalv i år. Man kan undra varför hon gick utan kalv. Kanske stod hon bara över detta år.

Annars startade denna fjärde älgjaktsdag med samling i Rannebo precis som vanligt. Till dagens jakt hade Anders i Öjhult med hund bjudits in och de var först på plats på Svens ladugårdsbacke denna morgon. Vädret var rätt okej under dagen med lite lätt regnstänk då och då. Det var trots vätan rätt hygglig temperatur så man frös inte. 

Med två hundar på plats skulle jakten bli något annorlunda mot det vanliga. Vi beslöt att utnyttja ett större område än de vanlig såten och satte därför skyttar i söder och väster. Vinden kom från sydväst och vi räknade med att älgarna som vanligt skulle försöka ta sig ur såtet åt det hållet. Sture startade med Jack borta vid jorahölan medan jag följde med Anders till Trolleberget för att släppa hans hund där. Vi gjorde så också och började med en bergsbestigning upp på Trolleberget. Väl uppe fick vi faktiskt tro det eller ej pusta ut lite. Det kan man inte tro, men så var det. Anders hund flåsade inte utan fick istället upp en älg. Ett kort upptagskall hördes och sedan drog det iväg nedför berget. Rätt mot pass 38b nere på mossen vid Trolleviken. Påpassligt nog så hade vi satt en skytt där nere och det var Håkan som hade fått det uppdraget. Precis som vi såg på GPS:en så gick ekipaget också förbi passet, hunden var dock för nära älgen för att det skulle smälla. Ett helt riktigt beslut. Hunden och älgen fortsatte en bit till men sedan släppte hon älgen som hade visat sig vara en ensam kviga.

Vi fortsatte norrut över Trolleberget och vek sedan av mot väst i riktning mot Bungebo. Ytteligare en älg nosades upp och det drog iväg, denna gång mot norr. Ett tag såg det ut som om det skulle komma till Anders som hade passet som vi kallar röaledet. De kom aldrig ända fram dit utan fortsatte istället mot Tången. där snurrade det runt lite för att sluta med att älgen eller älgarna hoppade i sjön och simmade över. Sture och Jack var även i närheten med lyckligtvis hänge han inte på utan de fortsatte istället mot gärdet och Hägnet.

Jag och Anders hämtade bilen och tog oss bort mot Tången där hunden kunde hämtas in. Vi åkte tillbaka till Milabotten där hunden släpptes igen. Sökandet över Broberget in i Bungebosåtet blev resultatlöst och vi beslöt samlas för kaffe istället. Det hade tagit rätt lång tid och det blev antagligen lite drygt på passen för en del av skyttarna, men det får man leva med ibland om man ska ha tränade älghundar att tillgå. 

Vi åkte efter det ut till Gunnilstorp och satte nu ut skyttar utmed Näsavägen och landsvägen. Jack fick vila och Anders fick nu en ny vägvisare då Anders Norberg nu tog över min roll. Jag smög istället ut på pass 25 som ligger lite söder om vägen. Mitt emellan där Högberg sköt tjuren som stod och dog och där Lennart sköt den där felkonstruerade tjuren, han som hade pungkulorna inne i kroppen. Då vet ni var det var jag stod. På väg dit såg jag något som rörde sig. Det var en älg. Genast tvärstannade jag och spanade. Det var en kviga, det kunde jag klart urskilja mellan grenarna. Den stod i kanten av hygget som jag var på väg mot. Jag smög mig i sidled för att hitta en glugg att skjuta i men lyckades inte finna någon. Vinden var rakt i mitt ansikte så älgen hade inte fått vittring från mig utan bara hört mig. Det brukar inte innebära någon häftig flykt. Det gjorde det inte den här gången heller utan kvigan gick långsamt undan. Jag beslöt att låta den vara för att kunna vända på drevet och ta den från andra hållet senare.

Anders och Anders gick över såtet med hunden utan att få upp någon älg. Därför bad jag dem att ta sig bort mot mitt håll. Runda mig och gå in i det södra såtet från söder. Skyttarna på landsvägen flyttade vi också söderut. Nu var det riggat för utdelning. Anders och Anders släppte hunden borta vid Saras. Nästan direkt tog hon upp älg. Alldeles för tidigt kom det att visa sig för det var inte samma älg. Det drog iväg inåt Trollsebo. Anders Norberg gick igenom såtet manuellt för att ändå driva igenom det. Ingen älg kom dock ut. Anders kom ut vid första tornet sett från Krikaledet. Jag bad honom via radio att gå ut till Krikaledet istället så han inte var i vägen utifall hunden med älgen valde att gå norrut igen. Han hade bara hunnit 30-40 meter från tornet när det small bakom hans rygg. Det var Marcus som satt i tornet som blixtsnabbt reagerade när kvigan kom över vägen. Alltså efter att Anders kommit ut. Ibland blir man förvånad. Marcus sköt ett snabbt skott mitt i lungan, det var allt han hann med. Kvigan passerade förbi Sture också som satt i nästa torn, men han såg inte någon skada på älgen alls och vågade därför inte skjuta. Han trodde att det var en annan älg Marcus hade skjutit på. Älgen försvann över mossen in i skogen. Jag var snabbt på plats och kunde spåra älgen en liten bit. Efter drygt 100 meter låg hon där och jag kunde via radion meddela fyndet till en lättad skytt.

Fyra mycket fina älgjaktsdagar avslutades med en skarp studsarknall i älgskogen. Mycket bättre än så blir det inte. Nu återstår kalvjakt och det ser jag verkligen fram emot. Tack alla som hjälpt till med jakten så här långt.  

Fällfångst

Jag flyttade fällan för ett par veckor sedan. Försökte placera och rigga den efter konstens alla regler. Inför förra helgen laddade jag den med lite gammalt kött. Idag blev det utdelning i form av en grävling. Jag skulle tro att de är lite lättare att lura in i en lothinfälla. Skoj var det i alla fall.

Tredje dagen slut utan att skott lossats

Man borde kanske vara besviken när man inte lyckats fälla en älg på tre hela jaktdagar men det är jag inte. Jag tror inte heller att övriga medlemmar i jaktlaget är det. Det beror på att vi haft tre härliga jaktdagar med mycket älgkontakt. Denna dag var inte annorlunda än de två första. Nu hade vi beslutat att inte släppa igenom några kvigor heller utan att klippa till om vi fick chansen.

Vi startade med samling vid ladugården i Hestra. Termometern stod på minus tre grader när solen steg upp över horisonten. Någon jägare hade fallit ifrån men andra kommit till så vi var fullt manskap ändå. Efter lite morgonsnack om vad som skjutits i viltvårdsområdet och liknande spörsmål så beslöt vi sätta igång och jaga. Vi körde det norra såtet i Hestra. Eftersom vi var rätt gott om skyttar så satte vi Nisse i bakpass där skallen startade. Det visade sig vara en riktig taktik eftersom det ganska snart efter att skallen startat kom en liten pinntjur smygande tvärs igenom skallkedjan. Nisse kunde inte säga om det var en kviga eller en tjur. Därför beslöt vi att driva igenom det lilla området väster om ladugården också. Det brukar vi sällan göra men nu fanns det ju en tydlig chans att det var älg där och den ville vi kolla upp. Skyttarna ställdes ut och skallen startade på vägen in mot Granåsen. När drevet gick igång stötte de på en ko med kalv där inne, tyvärr påväg ut ur såtet. Den andra älgen som hade passerat Nisse tidigare visade sig vara en liten pinntjur med 10 cm horn. Det var bara att göra patron ur.

Efter det körde vi det södra Hestrasåtet. På väg ut observerade drevkarlarna två älgar till men i övrigt var där tomt sånär som på tre rådjur som rusade förbi mig i raketfart och en räv som passerade en skytt.

Vi fortsatte jakten med att köra såtet vid Gunnilstorpa gärde. I år körde vi såtet omvänt och skallen startade på gränsen mot Granstorp. När de skulle igång observerades en oidentifierad vuxen älg. I drevet kom sedan en ko med kalv som rusade över landsvägen och sprang nästan ned skytten som stod där. Det fick bli kaffe som tröst och det är ju inte det sämsta.

Nu tänkte vi släppa Jack och det fick bli i området runt Mangleberget. Vi satte skyttar från långbacken nere vid Rannåsen upp till Trolleberget. Sedan från Trolleberget i söder ned till Trollsjön. Plus två skyttar utmed ån mot Öjhult. Jag själv följde med Sture och gick med Jack. Vi startade på Näset gick upp mot Manglegölen, vidare utmed Hjortåsen. Därefter mot Mangleberget, Lilla Näs och sedan upp genom Ängabacken. Allt utan resultat.

Vi beslöt att ge oss på Hängneståtet som sista för dagen. Där fanns en chans att det var älg, en ko med kalv hade redan observerats när de tog sig över gärdet i Rannebo. Nu sattes skyttar ut som vanligt längst vägen ned mot sjön. Inte en älg var där. Antagligen hade de tagit sig över till Valebo.

Jaktveckan fick således avslutas utan att vi lyckats fälla någon älg. Chanserna har dock inte saknats och vi har gott hopp om att fälla någon under den långa jakttid som vi har. Ett stort tack till alla goda jaktkamrater det är ett nöje att vara jaktledare i detta jaktlag. Och på lördag tar vi dem!

Inget skjutet andra dagen heller

Fredagens jakt inleddes med stor förväntan. Vi hade ju mycket älg inne i området. Efter morgonsamlingen så beslöt vi att göra ett försök på Trolleberget. Vi indelade fyra man att gå i drevet, en mer än vanligt. Detta för att kunna få med hygget vid milabotten där älgarna ofta håller till. Vi körde drevet lite tyst för att inte störa eventuella älgar inne i Bungebosåtet. Den fint uttänkta planen till trots dök inga älgar upp. Vi fick trösta oss med lite kaffe sittande i solen i Rannebo. Bäst vi satt där och gjorde upp planen för hur vi skulle ta en älg nu när vi visste att det fanns älg i såtet så dök en joket i leken upp. Det var Anders i Öjhults hund som plötsligt dök upp tvärs igenom Bungebosåtet. Det var inte bra det, men inget att göra åt, det går ju inte att styra hur en hund går. Han hade följt en älg från Öjhult över ån. Älgen gick sedan mot Hjortåsen och hoppade i sjön där. Hunden stack då iväg mot Trolleberget och fick där fart på en ensam vuxen. Drevet gick alltså via Bungebo, över vägen, bakom Svens ladugård. På vägen från Rannebo ned mot sjön fick Anders tag i hunden.

Vi kunde bara avvakta och låta hunden passera. Sedan gick vi på med Jack i såtet. Vi placerad ut skyttar runt i kring. Ganska tidigt tog Jack upp förföljandet av en älg ovanför Milabotten. Det gick rätt in i såtet och ett tag så såg det ut som om det skulle komma rätt till mig där jag stod på gränsen mot Hyltan. Det gjorde det inte utan vid knatten så vek det av mot Ekhult. Rätt upp för backen upp på Broberget och sedan slank de emellan skyttarna uppe på berget och gick in till Kjells. Nisse som satt på Svens lycka fick se två älgar så dessa tillsammans med pinntjuren som Jack drev allt vi fick se i såtet som skulle ha blivit så fullt med älg. Jakt kan verkligen växla snabbt.

Detta tog rätt lång tid så när det var över så var det dags för lunch. I likhet med de senaste åren så bjöd vi i Rannebo på ärtsoppa med ostkaka. Vi fick bruka Roger och Monicas inglasade altan och där satt man verkligen kungligt. Ett stort tack för att ni tog hand om ett så ruffligt gäng.

Men vi skulle ju inte bara äta utan även jaga så vi tog oss ut till Gunnilstorp. Där hade granstorparna tidigare  bommat en åttataggare. Med lite tur skulle vi kanske kunna träffa på den. Och mycket riktigt gjorde vi det också. Han kom smygande framför drevet och gick över näsavägen mellan det första och det andra tornet räknat från Börjes postlåda. Båda skyttarna såg älgen bra men hade inget bra nog skottläge. Det var en åttataggare mycket riktigt en mycket fin sådan. Han fortsatte söderut och stannade upp efter drygt hundra meter. Där kunde skytten i första tornet se honom i kikaren och meddelade även detta via radion. Vi beslöt att snabbt få över drevkarlar söder ut för att driva tillbaka honom in i skyttelinjen. Drevet gick men ingen älg syntes till. Jag beslöt att själv från enas sidan gå in och se om han stod och lurade någonstans. Det gjorde han tydligen också för vi kunde sedan se att han hade gått tillbaka norrut mellan bilarna och första tornet. Retliget! Nu var klockan så pass mycket så vi beslöt lägga av för dagen.

Nu gör vi ett nytt försök i morgon och vi samlas i Hestra klockan 08:00. Välkomna!

Årets älgjakt är igång

Idag möttes vi av riktigt älgjaktsväder med dimmor som lättade över hyggena. Älgrapporterna tydde som väntat på att det fanns en hel del älg i markerna. Vi har ju sett rätt många älgar under ett antal veckor nu. Vi samlades som vanligt hos Sven i Rannebo. Jag var rädd att vi skulle bli väl få jägare men så var inte fallet utan vi var många nog. Efter sedvanligt dividerande kom vi fram till genomgången av regler för denna jakt. Förutsättningarna var de att vi hade en vuxen älg och en dubbelkalv att skjuta och jag måste erkänna att jag var lite orolig för att jakten skulle vara över redan på första dagen. Så blev inte fallet och det var ju faktiskt tur det för nu får vi en härlig jaktdag till i morgon.

Vi beslöt att försöka ta den där tjuren med 11-14 taggar som vi sett så många gånger de senaste veckorna. Vi satte ut skyttar runt Bungebosåtet och lät Sture gå in med Jack ungefär vid röaledet. Jag kunde följa hans väg på gps:en. Jack sökte av bra och efter en stund fick ha upp en älg i närheten av milabotten. Efter en liten rundtur i terrängen beslöt sig älgen för att gå norrut och hon gick över vägen vid Röaledet och Lasse Nordén såg den där. Det var en kviga. Det var bra att han inte sköt för då hade jakten varit över efter bara 40 minuters jakt. Under tiden detta pågick så hade Lennart Högberg som passade uppe vid gränsen mot Ekhult påhälsning av en tjur. Han lyckades bara notera att den hade ett långt hängande hakskägg. Vi beslöt att bryta där för dagens första kaffe.

Två älgobs var resultatet hittills, men mer skulle komma. Vi beslöt att fortsätta jakten i Valebo. Där körde vi i vanlig ordning först det södra såtet. Där har det varit mycket älg det kunde man helt klart se. Betesskadorna är faktiskt rätt omfattande där om man ska vara ärligt, det var mycket tallar där som bara var små buskar. Trots dessa tecken såg vi inte till någon älg. Vi fick fortsätta med det norra drevet. Där borde vara älg tycker ja, men icke. Jack sökte av bra men fick inte kontakt med någon älg alls. Själv hade jag gått över bron över Hägnebäcken och placerat mig på ett lämpligt pass. Efter en 30-40 minuter hörde jag tydligt ett stort djur bakom min rygg. Antagligen en älg, men jag lyckade inte se den alls. Ingen annan såg någon älg heller utan vi beslöt att bryta och ta oss tillbaka till Ranneboskogarna istället.

Väl där så delade vi upp oss för att köra Tångensåtet. Själv fick jag tredje passet från Rannåsen räknat. Skallen gick igång och allt var lungt tills jag hörde några karaktäristiska knak bakom min rygg. Mycket riktigt var det älg också. Troligen kom de från Öjhult och var på väg innåt våra marker.  Först visade sig en tjur. Den hade jag kunnat skjut om han inte hade haft för få taggar. Tror han hade sextaggar men det kan ha varit fyra också. Efter honom kom en ko med kalv tätt följda av storoxen. En skoveltjur med rejäl kroppshydda kom genom skogen. Jag fick inte någon skottchans på honom tyvärr, men det var en fin upplevelse ändå. De gick vidare upp mot Broberget och vi kan ha dem där i morgon. Det ska bli kula att se om vi lyckas i morgon.

På radion hörde vi att Öjhult hade lyckats ta en kviga. Senare på kvällen så hörde jag från Anders att det var en knappatjur som fallit. Det är inget att göra åt, sånt händer. Men de har ju ett hondjur nu kvar att ta eftersom de fick den extra älgen det här året så jakten kan ju fortsätta. De hade även skjutit en liten kalv som kom ensam. Det var ju bra att den kom bort. Granstorp och Tranhult har inte fällt något vad jag vet hittills.

En riktigt fin dag fick vi i vilket fall som helst utan att vi skjöt någonting, I morgon sätter vi i de skarpa kulorna och då ska det nog lyckas. Något annat finns inte....

Rapport från Värnamo Västra ÄSO

Om ni såg Smålandsnytt nu ikväll så kunde ni följa med Alandsryds Jaktlag på älgjakt. Alandryd ingår i Värnamo Västra ÄSO. Ett älgskötselområde som diskuterats de senaste veckorna beroende på deras extremt hårda avskjutningsplan. Alandsryd har 1401 Ha och fick en tilldelning på 3 vuxna och 6 kalvar. Jämför med våra 1+1 älgar på drygt 1100 Ha.

Idag lyckades de trots deras rejäla tilldelning inte fälla någon älg - något säger mig att det kan bli svårt att hitta de sista älgarna att skjuta i stammen.

Jaktbilder hos Gnosjökretsen

På kretsens hemsida kan du nu följa årets älgjakt i bilder. Först ut var Lisa Davidsson från Kävsjö som publicerades tillsammans med en nyligen fälld femtaggare (Inte långt från att vara sextaggare tycker jag utifrån bilden)

Här är sidan: Gnosjö Jaktvårdskrets


Hit skickar du bilderna: anders@intenzo.se