Kviga fälld i Rannebo

En fin tviga fälldes av oss idag på näsavägen. Den vägde 155 kg i slagtvikt och var 4,5 år enligt tandsågningen. Faktiskt trodde vi inte att den varken vägde så mycket eller var så passa gammal, hon såg inte speciellt "koig" ut. Det fanns ingen mjölk i ljuvret så hon hade i vart fall inte fått någon kalv i år. Man kan undra varför hon gick utan kalv. Kanske stod hon bara över detta år.

Annars startade denna fjärde älgjaktsdag med samling i Rannebo precis som vanligt. Till dagens jakt hade Anders i Öjhult med hund bjudits in och de var först på plats på Svens ladugårdsbacke denna morgon. Vädret var rätt okej under dagen med lite lätt regnstänk då och då. Det var trots vätan rätt hygglig temperatur så man frös inte. 

Med två hundar på plats skulle jakten bli något annorlunda mot det vanliga. Vi beslöt att utnyttja ett större område än de vanlig såten och satte därför skyttar i söder och väster. Vinden kom från sydväst och vi räknade med att älgarna som vanligt skulle försöka ta sig ur såtet åt det hållet. Sture startade med Jack borta vid jorahölan medan jag följde med Anders till Trolleberget för att släppa hans hund där. Vi gjorde så också och började med en bergsbestigning upp på Trolleberget. Väl uppe fick vi faktiskt tro det eller ej pusta ut lite. Det kan man inte tro, men så var det. Anders hund flåsade inte utan fick istället upp en älg. Ett kort upptagskall hördes och sedan drog det iväg nedför berget. Rätt mot pass 38b nere på mossen vid Trolleviken. Påpassligt nog så hade vi satt en skytt där nere och det var Håkan som hade fått det uppdraget. Precis som vi såg på GPS:en så gick ekipaget också förbi passet, hunden var dock för nära älgen för att det skulle smälla. Ett helt riktigt beslut. Hunden och älgen fortsatte en bit till men sedan släppte hon älgen som hade visat sig vara en ensam kviga.

Vi fortsatte norrut över Trolleberget och vek sedan av mot väst i riktning mot Bungebo. Ytteligare en älg nosades upp och det drog iväg, denna gång mot norr. Ett tag såg det ut som om det skulle komma till Anders som hade passet som vi kallar röaledet. De kom aldrig ända fram dit utan fortsatte istället mot Tången. där snurrade det runt lite för att sluta med att älgen eller älgarna hoppade i sjön och simmade över. Sture och Jack var även i närheten med lyckligtvis hänge han inte på utan de fortsatte istället mot gärdet och Hägnet.

Jag och Anders hämtade bilen och tog oss bort mot Tången där hunden kunde hämtas in. Vi åkte tillbaka till Milabotten där hunden släpptes igen. Sökandet över Broberget in i Bungebosåtet blev resultatlöst och vi beslöt samlas för kaffe istället. Det hade tagit rätt lång tid och det blev antagligen lite drygt på passen för en del av skyttarna, men det får man leva med ibland om man ska ha tränade älghundar att tillgå. 

Vi åkte efter det ut till Gunnilstorp och satte nu ut skyttar utmed Näsavägen och landsvägen. Jack fick vila och Anders fick nu en ny vägvisare då Anders Norberg nu tog över min roll. Jag smög istället ut på pass 25 som ligger lite söder om vägen. Mitt emellan där Högberg sköt tjuren som stod och dog och där Lennart sköt den där felkonstruerade tjuren, han som hade pungkulorna inne i kroppen. Då vet ni var det var jag stod. På väg dit såg jag något som rörde sig. Det var en älg. Genast tvärstannade jag och spanade. Det var en kviga, det kunde jag klart urskilja mellan grenarna. Den stod i kanten av hygget som jag var på väg mot. Jag smög mig i sidled för att hitta en glugg att skjuta i men lyckades inte finna någon. Vinden var rakt i mitt ansikte så älgen hade inte fått vittring från mig utan bara hört mig. Det brukar inte innebära någon häftig flykt. Det gjorde det inte den här gången heller utan kvigan gick långsamt undan. Jag beslöt att låta den vara för att kunna vända på drevet och ta den från andra hållet senare.

Anders och Anders gick över såtet med hunden utan att få upp någon älg. Därför bad jag dem att ta sig bort mot mitt håll. Runda mig och gå in i det södra såtet från söder. Skyttarna på landsvägen flyttade vi också söderut. Nu var det riggat för utdelning. Anders och Anders släppte hunden borta vid Saras. Nästan direkt tog hon upp älg. Alldeles för tidigt kom det att visa sig för det var inte samma älg. Det drog iväg inåt Trollsebo. Anders Norberg gick igenom såtet manuellt för att ändå driva igenom det. Ingen älg kom dock ut. Anders kom ut vid första tornet sett från Krikaledet. Jag bad honom via radio att gå ut till Krikaledet istället så han inte var i vägen utifall hunden med älgen valde att gå norrut igen. Han hade bara hunnit 30-40 meter från tornet när det small bakom hans rygg. Det var Marcus som satt i tornet som blixtsnabbt reagerade när kvigan kom över vägen. Alltså efter att Anders kommit ut. Ibland blir man förvånad. Marcus sköt ett snabbt skott mitt i lungan, det var allt han hann med. Kvigan passerade förbi Sture också som satt i nästa torn, men han såg inte någon skada på älgen alls och vågade därför inte skjuta. Han trodde att det var en annan älg Marcus hade skjutit på. Älgen försvann över mossen in i skogen. Jag var snabbt på plats och kunde spåra älgen en liten bit. Efter drygt 100 meter låg hon där och jag kunde via radion meddela fyndet till en lättad skytt.

Fyra mycket fina älgjaktsdagar avslutades med en skarp studsarknall i älgskogen. Mycket bättre än så blir det inte. Nu återstår kalvjakt och det ser jag verkligen fram emot. Tack alla som hjälpt till med jakten så här långt.