Marcus Svensson om vargfrågan

Återger här Marcus ledare från lördagens Smålandsposten: (Här är orginalet)

EU och vargjakten

Hans höghet kommissionären

Ledare 2013-02-01 | Uppdaterad 2013-02-02 

Nationalekonomen från universitetet i Ljubljana, tillika EU:s miljökommissionär sedan 2010, är en person med huvudet på skaft. Han vet att han måste smeka miljöorganisationerna medhårs, och vara lite lagom motsträvig mot medlemsländerna, om tillvaron som kommissionär ska bli dräglig.

Om Sverige återinför licensjakt på varg, även om det inte kallas just licensjakt, hotar Janez Potocnik med att dra landet inför domstol. Huruvida den skyddsjakt på 16 vargar, i syfte att stärka det genetiska arvet, som inleds i dag uppfattas så i Berlaymonts korridorer i Bryssel återstår i skrivande stund att se. Han har redan uppvaktats av Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen.
Hans höghet kommissionären har också erbjudit Sverige juridisk hjälp, då det svenska regeringskansliet antyds sakna kompetens att tolka EU:s direktiv.

Samtidigt har kommissionen, som EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M), påpekat (SvD 2013-02-01) redan godkänt den slovenska vargjakten. Detta trots att man i kommissionärens eget hemland inte har den typ av långsiktiga förvaltningsplaner som avkrävs Sverige. Inkonsekvent, men inte särskilt förvånande.
Janez Potocnik gör bara det som förväntas av honom, det vill säga lyssna på de lobbyorganisationer som skriker högst. I detta fall svenska mer och mindre konfrontativt lagda miljöorganisationer.

Exemplet kan ses som en illustration över det demokratiska underskottet inom unionen. Fjellner gör det till en fråga om nationell suveränitet; att oavsett var man står i frågan bör jakten vara något Sverige och inte EU bestämmer om. Bristen på likabehandling torde dock ses som ett större problem, för att inte tala om bristen på engagemang för människor utan stora organisationer i ryggen. I stället får glesbygdens folk finna sig i att förminskas och tystas ned.
Så hävdas det av till exempel av Naturskyddsföreningen att vargens utbredning har ett starkt folkligt stöd. Slutsatser som dras av egenproducerade undersökningar. Före jul lät organisationen meddela att en majoritet även i varglänen säger nej till jakt. Ja, exempelvis ligger Karlstad i ett varglän. Men den urbana Karlstadbon kan nog sägas ha mer gemensamt med göteborgaren och stockholmaren än med mer agrart sinnade länsinvånare i mindre orter och byar.
Därför säger sådana undersökningar mindre om människans relation till vargen och mer om miljöorganisationens förhållande till statistik och knep i debatten.
Utredningen med den talande titeln "Gärna varg men inte på min bakgård" (SOM-institutet i Göteborg 2011) visar tvärtom på en tydlig konflikt mellan stad och land och på ett starkt motstånd på landsbygden. När makthavare, starka intresseorganisationer inkluderade, vänder bort blicken från de människor som berörs överbryggar man inte konflikter i samhället, utan fördjupar dem.
En insikt man, kan tycka, som borde prägla varje kommissionärs arbete.

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Saxat från P4-Jönköping

 

"En varg sprang i dag på morgonen runt vid bilprovningen i Gislaved. En representant från Länsstyrelsen kom dit och kunde konstaterar att det var en riktig bjässe till varg.

Kunder, som skulle besiktiga bilen i dag på morgonen, fick nog en smärre chock. En varg sprang runt på bilprovningen bland bilar och kunder.
En viltvårdare från Länsstyrelsen kallades till platsen för att mäta spåren. Enligt representanten var vargen en riktig bjässe.
Normalt mäter steglängden för en varg 1,70 meter, men den här vargen hade en steglängd på hela 2,10 meter. Tassavtrycken var 13-14 centimeter, de brukar vara ungefär 9-10 centimeter." (utklippt från Sveriges Radio P4 Jönköping)

Dessa ska vi behöva vänja oss vid tydligen.

Fortfarande inga spår efter hunden

Den gråhund som försvann den 26/1 från Ingarp är fortfarande borta. Det står att läsa i en annons ägaren satt in i Finnveden Nu idag. Om du sett hunden ring 070-2752684.

Jag läst PJ:s kommentar tidigare ikväll och kan bara instämma i att de är märkligt att han inte dykt upp.

Vi hoppas han kommer till rätta.

40:e räven för säsongen!

Halvard visar upp den 40:e skjutna räven för säsongen - bra jobbat!

Kalv fälld på Näsavägen

Vi blev totalt sju jägare denna mycket fina vinterdag i Ranneboskogarna. Jag hade fått förstärkning från tranhultalaget och den var välbehövlig eftersom både Sture och Arne hade blivit sjuka. 08:30 samlades vi vid Krikaledet. Sexminusgrader stod termometern på och det var faktiskt rätt råkallt. Allt bättrades under dagen och det blev tillslut strålande solsken.

Vi startade med att släppa Erik och Stefans hundar på Anders Norbergs nya hyggen. Skyttar sattes ut utmed Näsavägen plus en på Åsenhögavägen. Trots noggrant genomsökande fick hundarna inte kontakt med någon älg utan det blev till att ta en kopp kaffe istället. Efter det beslöt vi testa hur det funkade på andra sidan. Erik gick in med hunden på vägen upp till Gunnilstorp och Stefan började lite söder om Saras. Roland tog pass på vägen från Krikaledet upp mot Gunnilstorp. Jag ställde mig på en knatt vid storavägen. Två skyttar tog de två första tornen på Näsavägen och en skickade vi in på Älgavägen. Det dröjde inte speciellt länge förrän den härliga vinterluften fylldes med ett ännu trevligare hundskall. Det var Eriks hund som tog upp. Stefans hund som gick på andra sidan vägen var inte sen att hänga på. Hon kom förbi mig och tog sig raskt upp mot älgarna. Där blev det hon som fick fart på dem och de drog iväg norrut. Rätt på Roland som stod i vägen för dem. Han kunde inte skjuta, det är ju rätt tätt kring den lilla vägen. Istället vek de av mot väster. De sprang över storavägen och fortsatte parallellt med Näsavägen. Det var en liten stund mycket nära mig, men jag såg dem aldrig. Däremot kunde jag följa dem på GPS:en. Strax dundrade det ett par studsarknallar och kalven låg där. Kon och kalven hade gått över vägen mellan de två yttersta tornen som båda var bemannade. Emil som stod i det andra av dem gjorde inget misstag utan fällde den lilla kvigkalven. Ett skott var en ren lungträff och det andra hade tagit lite långt bak. Kalven vägde 58 kg.

Det var en mycket trevlig jaktdag och denna gång hade vi turen på vår sida. Ett stort tack till våra vänner från Tranhult. Med er hjälp klarade vi av skamgränsen beträffande kalvavskjutningen.

Vi har varg i bygden

Hade det här varit i mitten av 1800-talet så hade vi nu varit tvungna att ge oss ut med garn och spjut för att ta den lede ulven. Sådan var lagen. Att det funnits varg tidigare i våra bygder vittnar byanamn som Ulvestorp och Hjulvhult om. Ända tills 1965 var det skottpengar på varg i landet.

Nu är den här igen. Det slog länsstyrelsens viltspårare fast när några i Bondarp tillkallade dem för att kolla in ett misstänkt spår i onsdags. Med största säkerhet så är det en varg som lämnat spåren efter sig.

Detta stämmer med de observationer vi gjort tidigare i Granstorp och stärker våra teorier om att det var vargspår vi såg. Vargen var i så fall kvar i socknen. Det är inte utan att man blir lite orolig över den gråhund som saknas från Ingarp sedan i fredags tagit vägen. Jag hoppas verkligen att den kommer till rätta trött, hungrig men hel.

Det är ingen hemlighet att jag vill inte ha varg här i våra bygder. Det finns inget logiskt skäl till att skattebetalarna lägger miljon efter miljon på att återinföra varg i vårt land när de inte ens är i närheten av att vara ett utrotningshotat djur. Man kan inte fatta varför man måste tvinga på folk som lever på landsbygden något som de absolut inte vill ha. Det är fullständigt respektlöst. Hur kan man göra så?

Vi slet en gång i tiden för att bli av med vargen, nu spolieras allt det slitet helt - respektlöst var ordet!

VVO fyller 70-år

Granstorps Viltvårdsområde fyller 70 år. Det tänker vi fira. Planeringen är i fullgång och inte 100% klar.

Men jag kan redan nu avslöja att det blir en heldagsaktivitet från morgon till kväll den 11 maj. Så planera inte in något annat då....

Kalvjakt på lördag

Det blir samjakt med några från Tranhultslaget på lördag i området kring Gunnilstorp. Det blir bra och göra så eftersom markerna hänger ihop som de gör där.

Samling 08:30 vid "Krikaledet".

Årsmöte i Stengårdshult

Igår kväll var det årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde. Jag och Lars Dittmer var där och representerade viltvårdsområdet.

Det var ett mycket trevligt årsmöte och vi blev avtackade av Egon och de önskade oss lycka till med det nya älgskötselområdet.

Vi har varit med ett antal år och detta var det sista årsmötet för oss. Vi har ju inte varit överens, det är ju ingen hemlighet, men det har trots det varit kul att lära känna våra nordliga grannar. Jag hade inte koll på ens vad byarna hette runt omkring Stengårdshult, än mindre kände jag de som bor där. Nu gör jag det och det är mycket tillfredsställande.

Jag vill både personligen och på VVO:s vägnar önska lycka till tillbaka, men jag hoppas samtidigt att de ska närma sig oss i syn på hur älgstammen ska förvaltas och vilken storlek på vinterstam vi vill ha. För det är den enskilt viktigaste frågan just nu.

Ett speciellt tack till Egon för att inte våra olika syn på saker och ting har behövt bli personligt utan att det känns som om vi faktiskt kan gå ur ÄSO:t utan att vara ovänner.

Nytt ÄSO bildat

  

På måndagskvällen samlades ett trettiotal jägare i Åsenhöga Församlingshem för att bilda styrelsen till det nya älgskötselområdet. Stämningen var uppsluppen och jag tror att många med mig kände att det här kommer att bli riktigt bra. Vi gick igenom alla punkter samt gick grundligen igenom föreningens stadgar vilket tog sin lilla tid. Det är ju viktigt att man nu får allt så rätt som det bara går nu när man har chansen.

Åsenhöga Älgskötselområde kommer att omfatta 9.180 Ha om jag minns rätt från mötet. Till ordförande valdes Johan Kvanvik som därmed blir historiskt som ÄSOTs förste ordförande. Granstorps Viltvårdsområde kommer att ha drygt 37% av röstetalet och blir därmed det klart största jaktlaget.

En ansökan om att ombildas till ÄSO är nu påskriven av alla parter och kommer omgående att lämnas in. Utöver det så påbörjar styrelsen genast arbetet med att ta fram en bra skötselplan.

Vi hade nog hoppats att några till av de licensområden som gränsar till ÄSO skulle ha kommit med också, men det gör de förhoppningsvis med tiden. Det finns egentligen bara fördelar med att vara med i ett ÄSO. Man jagar ju precis som vanligt var och en i respektive jaktlag, men regelverket är klart liberalare och vi får mycket mer inflytande än annars. I ett licensområde dikterar länsstyrelsen helt förutsättningarna.  

Gråhund på rymmen

Jag hörde att en gråhund tydligen hade rymt från Ingarp i fredags. Vi kan ju vara lite observanta på det utifall någon stöter på den.

Årsmötesdags x 2

I kväll klockan 19:00 i Åsenhöga församlingshem är det årsmöte i Åsenhöga Storlicensområde, under omvandlig till ÄSO.

I morgon är det årsmöte i Stengårdshults ÄSO i församlingshemmet där uppe klockan 19:00. Vi lämnar ju det ÄSOT men jag kommer ändå att närvara där en sista gång. De som vill är naturligtvis välkomna att komma på mötet. 

Älgspårning och älgstudier

Denna lördag fick bli utan hund. Det var inte fel det heller eftersom förhållandena för att spåra djur var i det närmaste perfekta. Lite lagom vind och snö. Men eftersom jag träffade på Arne på väg ut blev det först att passa norr om Trolleberget. Arne släppte Lady, som är en drever och planen var att de två skulle gå över berget och förhoppningsvis stöta fram älgar till mig om där fanns några. Det lyckades inte för inga älgar verkar ha funnits där just denna dag.

Istället beslöt jag att följa de färska spår av två älgar jag kommit på. Jag trodde att det kunde vara ko med kalv och beslöt att ta reda på hur det låg till med den saken. Spåren började på vägen norr om Trolleberget och fortsatte till kröken "där pastorn sköt bom". Där vek de av vägen ner på mossen och jag följde efter. Det var lite svårt att ta sig över för mossen är ju inte helt frusen utan man steg igenom lite då och då. Det hade inte älgarna brytt sig om utan de hade gått över mossen och upp precis vid pass 58b. Det är lite kul att spåra för då får man veta precis hur älgarna går. Nu var de inte stötta utav mig utan hade vandrat helt lungt under natten eller på morgon timmarna.

Spåret fortsatte ut på den lilla skogsväg som går nedåt Lilla Näs. Följde den upp till den "stora" vägen, gick bort mot Manglegölen och precis innan svängde de av åt höger ned mot Näset. I planteringen på Näset precis vid gänsen mot Rogers och våra marker kom jag ikapp älgarna. Jag hörde ett gnyigt läte. Kollade upp och fick se två älgar ett trettiotal meter framför. jag dök in bakom en stor tall. Lyfte studsaren och tog stöd mot trädet. Den bakre var helt klart en liten tjur. Framför honom stod en ko. Jag hoppades att det skulle ha varit en kalv med också, men så var tyvärr inte fallet utan det var bara dessa två.

Inne i det området var mycket spår efter älg. De hade gått där och ätit bärris och ljung. Det hade faktiskt låtit bli tallarna. Jag kollade efter om snön hade åkt av några små tallbuskar men det hade det faktiskt inte. Det verkar som om de föredrog riset. Man vet ju att älgars föda består till 25% av tall, om det finns tall vill säga. Man vill ju då gärna tro att älgar vintertid äter en stor del av de 25% som de i snitt under året stoppar i sig. Det känns som om man trots allt inte har full koll på älgars diet. Jag har tänkt att försöka undersöka det här mer framöver. Det är rätt intressant.

Inne i Rannebo hade vi färska slag efter ko med kalv, och så även i Gunnilstorp vid Sandbäcken. Inne på Anders i Granstorp finns även där en ko med kalv som hållit till i resterna av avverkningen. De får vi göra ett försök att få tag i på lördag.

Varg i krokarna?

Spåren var långt som min HTC telefon, ca.12 cm, och bredare än vad telefonen är.

Vi misstänker att vi sett spår efter varg i Granstorpskogarna i helgen. Det är svårt att vara helt säker på att det verkligen var vargspår men det kan vara det.

Det har säkert jagats en hel del under helgen i vårt område. Det vore intressant att veta om någon annan sett något misstänkt. Skriv gärna en kommentar här i så fall.

Kalvjakt på lördag

Du gör vi ett nytt försök. Jack kommer att vara med och Marcus ansluter från Växjö, så nu smäller det!

Samling 09:00 i Rannebo som vanligt. Välkomna.

Jakten inställd?

Man har ingen större lust att skriva om den här jaktdagen. Inte för att den inte har varit härlig, för det har den. Det har varit perfekt väder för en dag i skogen. Älgar har vi också sett så man borde vara nöjd. Ändå känns det som om man helst hade velat skriva att jakten blev inställd så man slipper än en gång att basunera ut vårt oflyt.

På väg till samlingen fick jag se ko med kalv i Svens tallplantering på gränsen mot Hyltan. Jag stannade bilen och gick ut. Det fick avsedd effekt och älgarna lufsade iväg norr ut. Vi samlades och beslöt genast om en attackplan. Vi gick in med fyra skyttar, ovanligt många faktiskt. En skytt lämnade vi på Svens lycka. På väg in utmed gränsen fick vi älgkontakt igen. Kalven visade en bredsida mot oss en 80 meter innåt skogen. Men eftersom vi är jägare som är välutbildade hade ingen av oss laddat utan det gör vi ju på pass. Hade detta varit förr i tiden så hade alla laddat redan i bilen, men det ska man ju naturligtvis inte längta tillbaka till.

När vi väl fått i skotten var chansen borta. Vi gav inte upp utan fortsatte besätta passen efter planen. Sture släppte Jack och han fick rätt omgående kontakt med älgarna. De gick norrut, helt perfekt. Vi ville ha bort dem från gränsen i söder. Älgarna gick norrut från Bungebo ut med Tennekullemossens västra sida. En bit upp på mossen gick de rätt över. På andra sidan tappade vi kontakt med GPS:pejlen. Både jag och Sture så  det måste vara sändaren som skojade med oss. Nästa gång Jack dök upp på displayen var han nere i Hyltan på Jannes mark. Antagligen så hade älgarna gått upp på Broberget och följt det söderut till Hällsjöberget också vidare in i Hyltan. Man blev rent förvånad, de hade haft rävtempo och givetvis hade vi ingen skytt så långt bort.

De fortsatte dock mot öster. Rundade Trollsjön och kom tillbaka in på våra marker i Gunnilstorp. Vi förflyttade oss till Näsavägen men han inte dit i tid utan älgarna gick över vägen precis vid första tornet från sjön sett. Sture nästan körde på älgarna när han kom dit för att ta Jack. Vi beslöt att fortstätta söka efter dem. Ställde ut skyttar utmed Näsavägen och gick på med Jack igen. Han fick upp dem igen men denna gång gick de i öster in på Malms och över Granstorpavägen vid pass 70. Samma pass som Halvard Högberg satt på vid gemensamjakten. Uppe i Granstorp kunde Sture kalla in Jack igen.

Nu begav vi oss mot Trolleberget för att kolla upp det. Men redan på väg dig fick vi rapport om att ko med kalv gått över gärdet i Rannebo. Tyvärr missuppfattade jag rapporten. Den är otroligt hur lätt man gör det. Det är svårt att beskriva saker och platser i skogen så att alla till hundra procent fattat rätt. Ko och kalven hade gått över från Rogers till Stures sida och inte tvärtom som jag fattat det. Därför ställde vi upp helt fel. Jack fick naturligtvis tag i dem men då var de på mossen vid sjön. Han drev dem rätt förbi det fina obemannade pass och ställde dem vid bäcken väster om Stures veala. Jag och Stefan skyndade oss att försöka ta oss över på Valebosidan och bemanna passen i söder vid gölen och vid torvladan. Men när jag precis kommit över Hägnebäcken och var påväg upp i backen hörde jag Jacks skall rakt fram och loppet var kört. Det hade hunnit smita förbi före oss - igen!

Man blir matt. Nu är jag faktiskt riktigt besviken på min insats. Man borde inte klanta till det på det här viset. Nu är det dags att lyckas ta någon av dessa kalvar som gäckar oss. Den 19 januari ska vi lyckas, nu är det bestämt.  

Resultat för avlysningsjakt

3 vuxna skjutna. 1 kvar. (Obs. vi i Granstorps Viltvårdsområde deltar ej)

Dessutom är det 7 kalvar skjutna i SÄSO sedan styrelsemötet.

Avlysningsjakt beslutad

Styrelsen i Stengårdshults ÄSO beslöt på torsdagkvällen om en avlysningsjakt på de fyra kvarvarande vuxna älgarna på årets tilldelning. Jakten ska inriktas mot hondjur men eftersom många tjurar nu fällt hornen är man medveten om att det kan bli någon tjur skjuten också, detta är då inte önskvärt. Styrelsen beslöt vidare om en fri kalvavskjutning nu fram till den siste februari.

Eftersom vi nu lämnar ÄSO så ansåg jag inte att det var meningsfullt med någon strid om detta. Vill de ha det så så får de väl göra så. Däremot så påtalade jag att vi i Granstorps Viltvårdsområde inte tänker skjuta någon mer vuxen älg eftersom vi inte anser att vi behöver minska stammen mer. Vi kommer att inrikta januari och februaris jakt på kalv.

Det beslöts vidare att årsmötet ska hållas tisdagen den 29 januari kl.19:00, om det är ledigt i församlingshemmet då. De från vårt VVO som vill gå ska anmäla sig till mig, gärna via mejl till: anders@intenzo.se. Det för att fikabrödet ska kunna planeras. Detta blir vårt sista i Stengårdshult.

Man kan konstatera att vi har inte samma syn på förvaltningen av älgstammen. Man tror sig ha för mycket älg och för stora betesskador vilket vi anser inte vara fallet på våra marker. Man kan diskutera det hårt men min tro är att de uppe i norr alltid kommer att tycka det är för mycket älg och kommer att fortsätta beskatta stammen hårt. Antagligen på bekostnad av kringliggande områden. Jag tror att vi kommer ha mer gemensamt med jaktlagen kring Åsenhöga så det blir nog en bra lösning av vi lämnar Stengårdshult.

Årsmöte ÅÄSO

Åsenhöga Storlicensområde som håller på att ombildas till Åsenhöga Älgskötselområde håller årsmöte.

Tid: 2013-01-28, klockan 19:00 (styrelsen 18:00)
Plats: Åsenhöga församlingshem

Årsmötet är tänkt att godkänna ombildandet till ÄSO samt utökningen med de nya områdena Granstorps VVO och Gynnås Södra. Samt de nya stadgarna för Åsenhöga ÄSO.

Det nya älgskötselområdet kommer att innefatta 9.180 Ha.


Till ny styrelse föreslås följande personer:

Johan Kvarnvik (ordförande)
Gustaf Kvarnvik
Daniel Pettersson
Johan Andersson
Allan Zetterström
Kjell Andersson
Anders Friborg
Lars-Olof Trofast (suppleant)

Markägare, jakträttsinnehavare och medlemmar i områdets jaktlag hälsas välkomna!

Kalvjakt på lördag

På lördag den 5 januari jagar Rannebo Älgjaktslag kalv igen. Samling i Rannebo klockan 09:00.

Välkomna!

Fortfarande ingen kalv skjuten

I går så jagade vi kalv i Rannebo. Inte heller denna gång lyckades vi fälla någon. Jag tror att vi fått upp älg var enda gång vi varit ute denna säsong, men det är ändå inte helt lätt att lyckas. Våra marker är rätt flikiga och det krävs inte mycket förrän älgarna gått över någon gräns.

I lördags körde vi in ko med kalv plus pinntjur i Valebo. Plus att en ko med kalv gick över Valån. Därför beslöt vi att släppa jack i det området igen. Vi hade förhoppningen att de fanns kvar i krokarna. Mycket riktigt hade vi rätt på den punkten. Kon med kalven och pinnatjuren var kvar på planteringen på andra sidan Hägnebäcken, på Valebosidan. De stod ungefär vid den stora tallen där vägen går över till Rannebo. Alltså för långt sörderut. Snabbt gick de i söder förbi passet vid Hägnegölen där Sven brukar stå. De fortsatte in på Lasses och Jack ställde dem vid Lasses skogsväg, som många gånger tidigare. Typiskt. Ungefär en timme dröjde det innan de fick fart igen. Det fortsatte söderut och Sture hämtade tillslut Jack i Velebo.

Under tiden Sture hämtade Jack drev vi igenom Trolleberget för att ha något att göra. Där fanns inget denna gång.

Sture anslöt igen och vi beslöt att testa med Mangleberget. Vi ställde ut skyttar runt om på pass. Jag och Ludwig stod söder om Manglegölen. Nisse på pass 38b som är i mosskanten mellan Mangleberget och Trollsjöviken. Anders Norberg ställde sig på pass 40, i gapet ut till Ängabacken och Sture gick in med Jack på vägen mot Stora Öjhults kvarn. Jack sökte av området grundligt men hittade inget direkt. Därför fortsatte de mot söder istället ner mot Näset. Inget resultat där heller. De fortsatte upp mot Mangleberget. Där blev det fart på Jack och han gick över Trollsjöån in på Öjhult. Lite tjuvjakt med andra ord. Där inne fick han tag i något och skällde, men vi lyckades aldrig se vad det var. Det var antagligen älg och de gick nog över ån för att sedan gå tillbaka igen. De har lärt sig hur man skakar av sig hundar, men Jack är tuff så han hängde på över ån. Sture fick till slut kalla in honom uppe vid kvarnen.

Vi gick således bet även denna gång, men vi ger oss inte. På lördag är det dags igen. 

Kalvjakt i morgon för Rannebo Älgjaktslag

I morgon klockan 09:00 samlas de som vill följa med ut på kalvjakt i Rannebo. Det ska bli fint att röra på sig lite och jag hoppas att någon av de två kor vi hade senast är tillbaka hos oss igen. Nu är spårsnön försvunnen så det blir lite tuffare.

Välkomna!

Fin kalvakt idag, sex älgar sedda

Det känns som om vi alltid har fantastiska jakter nu för tiden. Denna dag var inget undantag. Anders och Daniel i Öjhult anslöt sig till oss eftersom både de och vi var få. Jack var dessutom upptagen med jakt i hemmabyn.

Jag hade igår spårat runt Trolleberget och visste att det fanns ko med kalv där då. Vi hade således bra uppgifter att gå på. Redan på väg upp till Björngölen där vi tänkte passa kom vi på helt färska spår. De visade sig vara efter ko med kalv. Anders släppte hunden norr om Trolleberget och vi tog pass i söder. Det gick inte länge förrän hunden hade kontakt med älg. Det gick runt lite uppe på berget utan att få fart riktigt. Hunden som bara är två år kom tillbaka till Anders och de fortsatte tillsammans mot toppen där Anders skymtat ko med kalv. Efter lite sökande tog hon upp igen. Det gick ned för berget precis intill det brantaste och man måste beundra att både hunden och älgarna klarar den tuffa lutningen. Drevet gick ned mot Trollsjön och mot mig där jag stod hundra meter före gränsen mot Kjells nere vid kanten mot sjön. I planteringen hundra meter före mig skall det till. Jag såg på GPS:en att det kom rakt mot mig och la undan den kvickt och beredde mig på ett praktskott. Femtiometer före mig vände det tvärt. Det kan vara så att de fick vitring eftersom vi hade sydlig vind idag.

Älgarna vände och gick mot norr igen. Där hade Anders tassat efter och mötte dem nu. Han hade inte mer än fem meter till kalven men kunde inte skjuta. Ofta är jakt sanslöst spännande. Älgarna fortsatte runt viken i riktning mot Lilla Näs. Där gick de rätt över, söder om Manglegölen och vek sedan av mot kvarnen. Det var antagligen inte våra "vanliga" trollåälgar" eftersom de inte gick över ån in på Öjhult utan gick utmed istället bort mot Ängabacken. Där gick de mot Rannebo igen och vi flyttade över passkyttarna dit. På vägen dit i bil stötte vi på ko med kalv och en tjur. Alltså var de inte dem hunden var ute efter. Jag glömde skriva att Daniel såg en ensam älg på väg upp mot Trolleberget när vi var på väg att lämna pass. En helt i löske tydligen.

Hunden och älgarna härjade runt en hel del på hygget sydöst om Kråkenäset. sedan fortsatte de mot Rannebo. Vi beslöt att omgruppera igen och flytta över till östra sidan av byn. Arne gick ned bakom Stures ladugård och han kom snabbt på spåren efter kon med kalven och tjuren de hade i sällskap. Lite längre ned mot sjön hade en ko med kalv gått över. Vi hade alltså hela fem älgar i drevet, härligt!.

Det var dags för kaffe. Vi hade inte hunnit ta det ännu, det hade varit så spännande. Nu var de gott med en rykande kopp och ett par goa bullar. Efter det spårade vi av vägen ned mot sjön. En ko med kalv var redan över vägen in mot Valebo. Men bara en. Vi ställde oss således på pass utmed vägen och gick på med hunden på inslaget. De visade sig vara i tallplaneringen vid sjön, lite mer norr ut än vad jag trodde. Därför hade vi inte tagit pass så långt upp. De gick över vägen precis vid det nya passet nummer 62. Där gick de upp rätt mot Valån och korsade den. Hunden blev kvar på vår sida och jaktdagen var därmed över för vår del.

Man kan åter konstatera att vi haft en fantastisk jaktdag, detta trots att vi inte fick möjlighet att skjuta. Men att stöta på sex älgar på Trolleberget var långt över förväntan.

Nu räknar vi med att jaga igen på onsdag. Då är Jack och Sture med igen. Deras jaktlag sköt förresten en kalv idag, grattis önskar vi från Rannebo. Ett stort tack till Anders och Daniel, det var kul att jaga tillsammans.

Åsenhöga ÄSO

Arbetet med att köra igång vårt nya ÄSO kommer nu att sätta fart igen. Det ska bli ett möte inom kort med storlicensensstyrelse där vi också kommer att vara med. Ett årsmöte ska hållas och en skötselplan ska utformas.

Jag snackade med Johan Kvarnvik idag och jag tror att mötet kommer att bli i mellandagarna.

Det ska bli skoj att komma igång med det faktiskt.

Själv är bäste dräng eller?

Idag blev det en mycket underbemannad kalvjakt, endast en jägare - jag. Och ingen hund. Men spårsnö är inte dumt heller. Sture blev tvungen att köra snö så därmed brann hunden inne om ni ursäktar uttrycket.

Eftersom jag inte orkade ringa runt till hela jaktlaget på morgonen gav jag mig upp till Rannebo utifall någon skulle komma som jag inte visste om. Där var mycket tomt på folk klockan 08:30. Vad gör man då, jo tar en  runda själv i skog och mark, och jag hade för säkerhets skull studsaren med mig.

Jag parkerade uppe vid Trolleberget och gick in mot Broberget. Vek av ned mot Floen ovanför det nya hygget vid Milabotten. Efter Floen  på knatten där gick jag över vägen och in på Rogers. Jag kom ut på Rogers väg vid Pålahöjen. Följde Savavägen mot Rannåsen en bit förbi Jorahöla. Bort till Savagapet. Där tänkte jag gå igenom den täta planteringen där med tallar. Älgar lägger sig ofta inne i sådana täta områden när det är lite busväder. Rätt snart fick jag se de första älgslagen. Inte helt färska men ändå. Jag fortsatte in i planteringen med Varbergeren beredd. Mitt inne är det en kulle och när jag kom dit så reste sig nått mörkt och lurvigt framför mig, bara 5-6 meter framför. En kalv tittade mig rakt i ansiktet. Snett bakom den reste sig två figurer till. Den gav mig ingen bra skottchans, kulfånget var noll och den stod rakt mot mig. Strax fick de fart och stack iväg. Och jag lufsade efter som en envis trapper i Kanadas vildmark.

Efter några hundra meter hade de stannat. Det var ko med kalv och en pinnatjur. Nu visade kalven bredsidan mot mig men det var för mycket ris emellan och eftersom jag var själv så ville jag var 110% säker innan jag lossade skott. Jakten fortsatte och jag fick se dem en gång till innan de ökade farten, då helt utan chans till skott. Ekipaget gick över storavägen upp mot Trolleberget. Men de vek av mot Broberget och jag försökte genskjuta dem genom att gå upp dit jag hade ställt bilen och gå in på samma ställe igen mot Broberget. Där kom jag på deras slag, de hade hunnit före mig. De hade gått ned till Svens väg och över den i riktning mot Bungebo. Jag bestämde att runda hela killivippen och tog mig bort till gränsen mot Hällsjöberget. Gick ned mot Bungebogölen in mot Bungebo tegar. Där tog jag rakt igenom mot där älgarna gick in. Jag rundade knatten där inne utan att stöta på några älgslag.

Det visade sig att de stannat bara ett femtiotal meter in efter de gått över vägen. Där låg kalven och kon stod tio meter vid sidan om. En liten bit bort stod pinnatjuren. Jag fick ett bra läge. Det var en smal gata bort mot kalven och jag kunde sätta mig på huk och ta stöd mot en liten björk. Nu var det bara att vänta ut kalven. Förr eller senare skulle den komma i skottläge. Det tog en bra stund, men rätt som det var så reste den på sig. Jag osäkrade och siktade, men fick inte läge den här gången heller.

De tre drog iväg upp på Broberget igen och in i Ekhult på Kjells. Så var det slut på den jaktdagen. Man kan få det spännande på egen hand också i Rannebos vida skogar...