fredag 8 februari 2013

Marcus Svensson om vargfrågan

Återger här Marcus ledare från lördagens Smålandsposten: (Här är orginalet)

EU och vargjakten

Hans höghet kommissionären

Ledare 2013-02-01 | Uppdaterad 2013-02-02 

Nationalekonomen från universitetet i Ljubljana, tillika EU:s miljökommissionär sedan 2010, är en person med huvudet på skaft. Han vet att han måste smeka miljöorganisationerna medhårs, och vara lite lagom motsträvig mot medlemsländerna, om tillvaron som kommissionär ska bli dräglig.
Om Sverige återinför licensjakt på varg, även om det inte kallas just licensjakt, hotar Janez Potocnik med att dra landet inför domstol. Huruvida den skyddsjakt på 16 vargar, i syfte att stärka det genetiska arvet, som inleds i dag uppfattas så i Berlaymonts korridorer i Bryssel återstår i skrivande stund att se. Han har redan uppvaktats av Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen.
Hans höghet kommissionären har också erbjudit Sverige juridisk hjälp, då det svenska regeringskansliet antyds sakna kompetens att tolka EU:s direktiv.

Samtidigt har kommissionen, som EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M), påpekat (SvD 2013-02-01) redan godkänt den slovenska vargjakten. Detta trots att man i kommissionärens eget hemland inte har den typ av långsiktiga förvaltningsplaner som avkrävs Sverige. Inkonsekvent, men inte särskilt förvånande.
Janez Potocnik gör bara det som förväntas av honom, det vill säga lyssna på de lobbyorganisationer som skriker högst. I detta fall svenska mer och mindre konfrontativt lagda miljöorganisationer.

Exemplet kan ses som en illustration över det demokratiska underskottet inom unionen. Fjellner gör det till en fråga om nationell suveränitet; att oavsett var man står i frågan bör jakten vara något Sverige och inte EU bestämmer om. Bristen på likabehandling torde dock ses som ett större problem, för att inte tala om bristen på engagemang för människor utan stora organisationer i ryggen. I stället får glesbygdens folk finna sig i att förminskas och tystas ned.
Så hävdas det av till exempel av Naturskyddsföreningen att vargens utbredning har ett starkt folkligt stöd. Slutsatser som dras av egenproducerade undersökningar. Före jul lät organisationen meddela att en majoritet även i varglänen säger nej till jakt. Ja, exempelvis ligger Karlstad i ett varglän. Men den urbana Karlstadbon kan nog sägas ha mer gemensamt med göteborgaren och stockholmaren än med mer agrart sinnade länsinvånare i mindre orter och byar.
Därför säger sådana undersökningar mindre om människans relation till vargen och mer om miljöorganisationens förhållande till statistik och knep i debatten.
Utredningen med den talande titeln "Gärna varg men inte på min bakgård" (SOM-institutet i Göteborg 2011) visar tvärtom på en tydlig konflikt mellan stad och land och på ett starkt motstånd på landsbygden. När makthavare, starka intresseorganisationer inkluderade, vänder bort blicken från de människor som berörs överbryggar man inte konflikter i samhället, utan fördjupar dem.
En insikt man, kan tycka, som borde prägla varje kommissionärs arbete.

1 kommentar:

Halvard sa...

Mycket bra och väl formulerad ledare som visar att även pressen kan ta upp problemet på ett sakligt sätt utan att ta direkt parti för ena eller andra intresset.