lördag 15 december 2012

Själv är bäste dräng eller?

Idag blev det en mycket underbemannad kalvjakt, endast en jägare - jag. Och ingen hund. Men spårsnö är inte dumt heller. Sture blev tvungen att köra snö så därmed brann hunden inne om ni ursäktar uttrycket.

Eftersom jag inte orkade ringa runt till hela jaktlaget på morgonen gav jag mig upp till Rannebo utifall någon skulle komma som jag inte visste om. Där var mycket tomt på folk klockan 08:30. Vad gör man då, jo tar en  runda själv i skog och mark, och jag hade för säkerhets skull studsaren med mig.

Jag parkerade uppe vid Trolleberget och gick in mot Broberget. Vek av ned mot Floen ovanför det nya hygget vid Milabotten. Efter Floen  på knatten där gick jag över vägen och in på Rogers. Jag kom ut på Rogers väg vid Pålahöjen. Följde Savavägen mot Rannåsen en bit förbi Jorahöla. Bort till Savagapet. Där tänkte jag gå igenom den täta planteringen där med tallar. Älgar lägger sig ofta inne i sådana täta områden när det är lite busväder. Rätt snart fick jag se de första älgslagen. Inte helt färska men ändå. Jag fortsatte in i planteringen med Varbergeren beredd. Mitt inne är det en kulle och när jag kom dit så reste sig nått mörkt och lurvigt framför mig, bara 5-6 meter framför. En kalv tittade mig rakt i ansiktet. Snett bakom den reste sig två figurer till. Den gav mig ingen bra skottchans, kulfånget var noll och den stod rakt mot mig. Strax fick de fart och stack iväg. Och jag lufsade efter som en envis trapper i Kanadas vildmark.

Efter några hundra meter hade de stannat. Det var ko med kalv och en pinnatjur. Nu visade kalven bredsidan mot mig men det var för mycket ris emellan och eftersom jag var själv så ville jag var 110% säker innan jag lossade skott. Jakten fortsatte och jag fick se dem en gång till innan de ökade farten, då helt utan chans till skott. Ekipaget gick över storavägen upp mot Trolleberget. Men de vek av mot Broberget och jag försökte genskjuta dem genom att gå upp dit jag hade ställt bilen och gå in på samma ställe igen mot Broberget. Där kom jag på deras slag, de hade hunnit före mig. De hade gått ned till Svens väg och över den i riktning mot Bungebo. Jag bestämde att runda hela killivippen och tog mig bort till gränsen mot Hällsjöberget. Gick ned mot Bungebogölen in mot Bungebo tegar. Där tog jag rakt igenom mot där älgarna gick in. Jag rundade knatten där inne utan att stöta på några älgslag.

Det visade sig att de stannat bara ett femtiotal meter in efter de gått över vägen. Där låg kalven och kon stod tio meter vid sidan om. En liten bit bort stod pinnatjuren. Jag fick ett bra läge. Det var en smal gata bort mot kalven och jag kunde sätta mig på huk och ta stöd mot en liten björk. Nu var det bara att vänta ut kalven. Förr eller senare skulle den komma i skottläge. Det tog en bra stund, men rätt som det var så reste den på sig. Jag osäkrade och siktade, men fick inte läge den här gången heller.

De tre drog iväg upp på Broberget igen och in i Ekhult på Kjells. Så var det slut på den jaktdagen. Man kan få det spännande på egen hand också i Rannebos vida skogar...

2 kommentarer:

Halvard sa...

Bra jobbat Anders! Men det är endast under sådana förutsättningar, med riktigt busväder, som man kan komma dem så nära.

Anders Friborg sa...

Snön dämpar ljudet bra och är det bara en hyggligt stabil vind så kan man ju utnyttja den bra också. Sedan måste man ju ta det lugnt och försiktigt och tänka på varje rörelse man gör.

Det var i alla fall kul att lyckas komma så nära dem. Men jobbigt också att gå i snö. Det är rätt mycket snö i skogen.

//Friborg