Fin avslutning på älgjaktsveckan

Så var årets älgjaktsvecka över. Tre riktigt fina dagar har det varit och allt har gått precis så bra som jag önskat. Visst hade det varit önskvärt att vi sett någon ko med dubbelkalv också, men de saknas i våra skogar. Vad det beror på kan vi bara spekulera i. Kanske är det bara tillfälligheter.

Vi startade dagen med att mötas vid Hestra ladugård. Dimman hade knappt lättat. Man såg fram emot en härlig älgjaktsdag. Vi var många denna dagen också och det blev råd till att sätta skyttar både på bakpass och sidopass. Detta till trots såg vi inget vid första drevet som var det annars så säkra norra hestrasåtet. Där har vi skjutit älg två år i rad nu. Det blev till att återsamlas vid ladugården och trösta sig med lite kaffe och dagens första macka.

Vi hade södra hestrasåtet kvar att köra och skyttarna fördelades. Eftersom det räckte till bestämde vi att sätta två skyttar på ett sido/bakpass vid Sörhagen. Marcus och Sture Nordén fick äran att ta dem. Det skulle de inte ångra. Det kom nämligen en kviga efter drevet dit och Marcus fick äran att skjuta den. Den var kanske mer rätt att benämna som ko, för den var inte purung. Den var helt klart fullvuxen men hade ingen kalv och ingen mjölk. Den stod säkert över ett år eller så var den för laj i älgtjurarnas ögon. Marcus fällde den i alla fall och den blev kvar på passet där den sköts. Bra jobbat.

Strax före att kon sköts så hade en fyrataggare glidit förbi Lennart Högberg på mossen där han stod in över ingarpagränsen. En liten stund efter hördes en smäll åt det hållet så den kan ha skjutits av dem. Det är i alla fall möjligt.

Efter rätt mycket slit med att få ut kon från skottplatsen fick vi en välbehövlig kopp kaffe och en härlig äggamacka vid ladugården. Stämningen förbättras avsevärt av jaktlycka, och helt plötsligt så kändes det inte så tungt längre att ha släppt den där kviga på granstorpavägen som jag gjorde igår eftermiddag. Sådan är jakten.

Vi tog oss in till Rannebo igen. Där beslöt vi att sätta ut skyttar från Stures nere vid Vallsjön runt byn och ut till Tången. Vi försökte ju oss på en kviga där i torsdags men en ko med kalv snodde då hundens uppmärksamhet. Denna gången gick det bättre. Hunden, som heter Jack och är Sture Nordéns, fick fatt i kvigan vid talleplanteringen nere vid sjön. Den hade med andra ord antagligen stannat kvar där sedan i torsdags. Eller så var det en annan älg, det går ju inte säga med hundra procents säkerhet. Nu var Jack i alla fall på rätt spår och det gick iväg över gärdet och bort mot öster. Älgen passerade en passkytt på påtok för långt skotthåll och sedan förbi Lennart Högberg som stod på samma pass som Sven sköt tiotaggaren i torsdags. Tyvärr var där för tätt för att skjuta. Sedan fortsatte ekipaget över svennalycka och in på Valebo. Vidare förbi torvaladan och upp utmed Hängnebäcken. Där hade vi skyttar hela vägen på rannebosidan men det hjälpte inte för hunden gav efter ett bra tag upp och kom tillbaka. Så kan det vara.

Efter lite flåningsarbete skildes vi åt. Jakten har varit i det närmaste perfekt. Strålande väder, mycket älg och bra jaktlycka. Ett stort tack till alla som varit med.

På lördag åttedag kör vi igen. 08:00 i Rannebo. Då har vi en kviga kvar att skjut och enkelkalvarna är dessutom lovliga.

Sämre lycka idag

Inspirerade av framgången igår satte vi igång dagens jakt. Samling i Valebo och vi körde som vanligt det södra såtet först. Där har vi mest älg enligt spillningsinventeringen. Detta behöver dock inte betyda att där är älg just när vi jagar och så var inte fallet heller. Vi såg inget.

Därefter intog vi dagens första fika, den bästa. Vi fortsatte med det norra såtet. Jag själv placerade ut skyttarna från "stora talla" till berget. Mitt emellan ligger den gamla torvaladan. Där har skjutits många älgar genom åren. Det är en naturlig passage från Valebo till Lasses i Hyltan. Det skulle visa sig stämma även den här gången då en femtaggare kom precis före drevet fram till Lennart Jacobsson som satt ute på mosskanten. Både han och Marcus som satt vid torvaladan såg den glida fint förbi. På berget där jag satt var det helt lugnt. Det var det inte där Sture och Calle stod. Där kom en kviga förbi utan att de mäktade med att skjuta. Så är det ibland.

Vidare till nästa. Vi körde till Rannebo igen. Där beslöt vi att köra "Mangleberget". Vi var många skyttar idag så det blev nästan lite snärjigt att hitta pass till alla där. Drevet gick fint men det var inga älgar med.

Nu hägrade ärtevällingen. Det har blivit lite av en tradition nu att vi får ärtsoppa på fredagen vid Sandbäcken. I år kunde vi sitta ute vid ett gammalt "kalasabord" Trevligt och soppan var fin, hemlagad och allt. Efter blev det en lika välsmakande ostkaka. Ett stort tack till Ann-Carin för fin förplägnad.

Vi kan ju inte bara äta och fika utan vi ska ju jaga lite också. Därför körde vi igång med "Granstorp såtet". Skyttar placerades ut utmed näsavägen. Det är ett stort såt och tar lite tid. Trots att det är stort så fick vi inte ut några älgar utan gick bet. Marcus som satt uppe på en kulle på södersidan av näsavägen rapporterade på radion att han såg en ensam älg på hygget söderut utanför skotthåll. Jag beslöt därför att se till att skyttarna stannade på sina pass så att vi kunde köra det omvända såtet från Saras norrut mot näsavägen direkt efter. Det för att få fram älgen som Marcus sett. Sagt och gjort, så gjorde vi. Jag själv gick utmed granstorpavägen mot Hestra och tog första sidopasset. Fint i solnen slog jag mig ned i den branta dikeskanten. Efter ett tags drev rapporterade Roger på radion att det var älg i drevet. Strax därefter märkte jag att något var i görningen. Rakt mot mig från andra sidan vägen kom en älg. När den kom genom snåret ut på vägen 10 meter från mig såg jag att det var en fyrataggare. Typiskt, hann jag tänka och gav ifrån mig ett lockläte. Tjuren som var på väg att springa på mig kastade åt höger och tog ett stort galoppsprång. Då såg jag att det var en älg till. När den landade mitt på vägen i ett språng såg jag att det var en kviga. Båda älgarna var ungefär lika stora. Med ett till språng var den över vägen och fortsatte upp i skogen mot gunnilstorpagärde. Det gick inte att få den att stanna till där utan jag tvingades se på när den försvann. Där var alldeles för tätt och älgarna var i full galopp.

Så kan det vara ibland, men jag tror inte jag kommer att ångra att jag inte sköt, för det var för snabbt förlopp. Lite grämer man sig ändå. Förutom detta så har det varit en fantastisk dag med solsken och underbart höstväder.

Vi får ta dem i morgon istället. Då blir det samling vid Hestra ladugård klockan 08:00.

Tiotaggare nedlagd

Hemma igen efter en härlig jaktdag. Det kan inte vara så mycket bättre än så här. Lite snålblåst kanske annars var allt perfekt. Man brukar ju säga att den här väderleken inte är bra för jakten, men det kan betvivlas efter dagens resultat. Det blev en tiotaggare fälld av Sven Nilsson. Vi har dessutom sett ytterligare sju olika älgar idag.

Det var som vanligt samling i Rannebo, i år klockan 08:00 vilket är en halvtimme senare än vanligt. Vi (jag) har blivit lite sjusovare med åren. Eftersom vi såg en kviga på gärdet nedanför Rogers i Rannebo på morgonen så satte vi givetvis igång med den direkt. Skyttar sattes ut och hunden släpptes. Tyvärr visade det sig att det inte bara fanns en kviga där utan även en ko med kalv. Den tyckte hunden klart var intressantast och det bar iväg utåt Valebo.

Vi fortsatte efter det godaste fikat, det första på morgonen, utan hund med att köra "Trolleberget". Såtet gav inget resultat utan det blev till att ta en slurk kaffe igen. Vi beslöt att göra ett försök på "Rogers". Drevet startar ute på Tången och går mot Rannåsen. Skyttarna sattes ut med Sven Nilsson på första passet i lia, nr.53. Det är ett nytt pass sedan två år tillbaka men ett med potential. I alla fall hade jag tänkt mig det, och det kom att visa sig rätt. För tjuren kom från Tången och lufsade ut på mossen. Där var den på väg åt fel håll, men ångrade sig och beslöt att gå västerut. Sitt livs sista misstag. För där stod Sven och laddade på. Han träffade bra och 10-taggaren föll efter trettio meter ungefär.

Det var ett gäng med mungiporna upp som beskådade bytet. Det här var den största älg som jag varit med och skjutit så det var inte konstigt. Efter hemtransport och en stunds fika fortsatte vi årets älgjakt. Vi har ju 4 kalvar och 2 kvigor kvar att skjuta. Vi beslöt att ge oss på "Bungebo". Fem man avdelades att skalla. Resternade placerades ut som skyttar. Jag själv hamnade längst ut i sydöst på gränsen mot Hällsjöberget. På en kulle i ett hygge. Det visade sig vara en fin plats att sitta för rätt som det var såg jag något som rörde sig i skogsbrynet. En ko med kalv kom lunkande rätt i riktning mot mig. När den var trettio meter från mig gjorde jag ett lockljud. Ekipaget tvärstannade. Kon beslöt att gå förbi mig och fortsatte med kalven tätt bakom. När de var i jämnhöjd med mig och Marcus som satt i tornet på mossen lockade jag igen. Samma resultat, båda stannade. Sedan fortsatte de iväg. Kon var väldigt smal, man såg revbenen tydligt och jag tänkte att det är inte konstigt att den bara har en kalv.

I samma såt hade Sven Nilsson tjurkontakt igen. Denna gången var det en pinnatjur som hälsade på. Sven i Rannebo såg även han en tjur från sitt torn ute på mossen, den var en fyra taggare. Det blev dagens åttonde älg med andra ord.

En synnerligen lyckad jakt dag med andra ord och ett stort grattis till skytten, Sven Nilsson.

I morgon startar vi i Valebo klockan 08:00.

Älgjakt på torsdag

Välkomna till årets älgjakt i Rannebo. 

Vi samlas i Rannebo på torsdag den 13 oktober klockan 08:00

Skyddsjakt på kronvilt

Länsstyrelsen har nu beslutat om skyddsjakt på kronvilt i Gnosjö jaktvårdskrets och Österåns Älgskötselområde. Det är framför allt i trakterna kring Marieholm som de håller till och ställer till med mycket skada på skogen. Veterinärsbesiktning krävs av fällt vilt och att en särskild anmälan lämnas in.

Alltså till och med den sista januari 2012 är samtliga kronvilt lovliga, även hos oss.

Här finns älg

Vi har en ko med kalv bosatt vid milabotten. De får gärna hålla sig där i tre veckor till. Har sett en kviga också i samma område. Det finns med andra ord älg.

Nu är det inte långt kvar till älgjakten...

Årsmöte i Skillingaryd

Då var årsmötet i viltvårdsföreningen avklarat. Det var välbesökt och det fanns en hel del att diskutera i år. Vi beslutade i alla fall att inte följa reglerna från älgskötselområdet utan fortsätta på den linje vi hade tidigare.

Vi beslöt att freda tjurar 0-6 taggar och att freda enkelkalv under de två första veckorna. Då hinner de flesta hondjuren att skjutas och risken blir inte så stor att en produktiv ko blir skjuten. Hela ÄSO har engentligen bara sex tjurar att skjuta i år. Därför tyckte vi att vi bara skulle skjuta tjur om vi fick tag i någon rejäl.

Årsmötet tog också upp frågan om att lämna ÄSO. Men vi beslöt att inte ta något snabbt beslut på det utan att avvakta och se vad det finns för alternativ. Man ska inte hasta fram beslut och kasta sig från det ena till det andra. Ett klokt beslut tycker jag.

Den planerade avskjutningen blir då:

Rannebo 3 vuxna och 4 kalvar
Tranhult 3 vuxna och 4 kalvar
Öjhult 1 vuxen och 4 kalvar
Granstorp 2 vuxna och 4 kalvar

Bra föreläsning i Åsenhöga

I måndags fick vi höra på en föreläsning av Anders Kagervall om älgforskningen i södra Sverige. Det var mycket intressant att se resultaten av deras forskning. Man har sändarförsett 25 älgar och därmed kunnat följa deras rörelser. Man har också kunna pejla in älgarna och därmed smyga sig på dem och kolla upp dem. Speciellt intressant vid kalvning.

Man blev förvånad över resultaten. Dels utvecklades tjurarna fantastiskt fort. En gick från 6-taggare till 12-taggare på bara ett år. De levde även farligt. En stor andel av tjurarna dog av stångningsskador, 2 utav 5 om jag fattade det rätt. Det trodde man inte. Det ska i och för sig sägas att det var ganska få tjurar med i forskningen så det kan vara tillfälligheter som spelar in.

Korna var mycket stationära. En del hade vandrat så lite som inom en kilometer. Tjurarna däremot gick längre sträckor. Speciellt vid brunsten då de var mycket aktiva. Detta gick lite på tvärs med vad som nu ofta sägs att det är korna som drar sig till stora tjurar. Det kan nog vara sant, men de verkar inte gå speciellt långt utan tjuren måste vara i närheten.

Nu hotas projektet av nedläggning eftersom pengar saknas. Det är bara att hoppas att man får fortsätta för det här är ju mycket intressant och nyttigt att få veta.

Träffen arrangerades av Gnosjö kretsen i Jägareförbundet och var mycket välbesökt.

15 vargrevir i södra Sverige

Här tror man det kommer att finnas vargrevir om förslaget om 450 revir i landet blir verklighet. Redan nu har vi en varghona som håller till i Kronoberg och skulle en hane dyka upp där så kanske ett revir är på gång. Blir det här verklighet så räknar man alltså med ett vargrevir exakt här där vi bor.

Det här är ingen utveckling som jag precis applåderar. Jag tycker att vi jägare måste vara tydliga - vi vill inte ha tillbaka vargen. Vi har slitit hårt för att få bort den genom alla år och det finns skäl för det.

Älgjaktsdagar

Tänkte som omväxling att vi skulle ha lite planering i år av älgjaktsdagarna. Så här ser då planen ut till att börja med:

Torsdag, 13 oktober, Älgjakt, samling 08:00 Rannebo.
Fredag, 14 oktober, d:o
Lördag, 15 oktober, d:o

Lördag, 29 oktober, Älgjakt, samling 08:30 Rannebo. (lovliga: alla)
Lördag, 12 november, Älgjakt, samling 08:30 Rannebo. (lovliga: tjurar, kalvar)
Lördag, 26 november, Gemensamjakt i Tranhult (lovliga: kalvar) 

Allt hänger naturligtvis ihop med hur jakten utfaller också så det här är bara preliminärt.

Stormigt stormöte

Hemma efter stormötet i Stengårdshults Älgskötselområde kan jag konstatera att det var det hetaste hittills. Först handlade diskussionen om huruvida vi skulle få skjuta enkelkalv redan  från första dag eller inte. Beslutet blev att vi får det, något överraskande. Man skjuter då nämligen rent korna som sedan blir kvigor och därmed även de lovligt byte. Beslutet hade sin rot i att vi skjutit för lite kalv och därför ska underlätta att höja den kvoten. Det stämmer säker också att det nu blir klart lättare att ta kalvar eftersom det är i början som det är lättast att komma åt dem, innan de lärt sig att hålla sig undan.

Nästa heta potatis blev tjurarnas horn. Det fanns två förslag ett att som hittills spara 0-4 taggar och ett att släppa det helt fritt. Man trodde ju aldrig att det skulle kunna bli något annat än att fortsätta på samma sätt som tidigare. Det eftersom vi har en treårsplan som det bara gått ett år av hittills. Det mest rimliga vore ju att man höll fast vid det tills planen gick ut och sedan efter en utvärdering tog ett nytt beslut. Så blev dock inte fallet utan efter en lång och tidvis mycket hätsk debatt gick det till omröstning och vi förlorade. Det blev således fritt att skjuta alla tjurar. Erik som förde vår talan var inte helt nöjd för att uttrycka sig milt. Nu avviker vi med andra ord rejält från andra områden med att ha så fria regler.

På tisdag kommer vi dock i Granstorps Viltvårdsförening att ha årsmöte och jag kan tänka mig att vi inte kommer att ta samma beslut som ÄSO gjorde utan att vi själva beslutar att hålla fast vid det som vi anser rätt. Vi får väl se. Ingen kan ju hindra oss att ha tuffare krav än ÄSO.

Det verkar vara lite rock´n roll uppe i norr, jag var tyckte att vi skulle ha tagit det lite lugnt med att ansluta oss till dem och inte hastat fram det belsutet. Kanske hade jag rätt.

Årsmöte i VVO på tisdag

Granstorps med flera byars viltvårdsförening håller årsmöte på Skillingaryds jaktskyttebana på tisdag i nästa vecka den 27 september klockan 19:00.

Möte i älgskötselområdet

Nu är det snart älgjaktstider. Det märker man inte bara på löven som faler utan även på att jaktmötena duggar tätt.

Torsdagen den 22 september är det medlemsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde där vi ingår. Som vanligt i Stengårdhults Församlingsgård och med start kl.19:00.

Anmäl er gärna till mig om ni tänker gå, så de vet lite hur mycket fika som går åt.

Stopp för vargjakten i vinter

Vi kanske måste skaffa fler och annorlunda tränade jakthundar nu.

Regeringen stoppar vargjakten och avskaffar 210-målet för vargstammen. Det står klart efter dagens svar till EU. Däremot ska man utöka möjligheten för skyddsjakt av besvärliga individer. Det är inte utan att man misstänker att man tänker låta skjuta av Riala-vargarna och sedan låta oss ute på landsbygden ha problemen istället.

Det finns ingen som helst förståelse för problemen som en stor vargpopulation drar med sig. Man har ingen respekt för erfarenheterna som fanns förr då det fortfarande fanns folk i livet som har upplevt hur det var. Det är ju inte för inte som det fram till 1965 var skottpengar på varg i vårt land.

Nu satsar staten till och med en massa pengar på att få tillbaka något som många generationer har slitit för att få bort - det är ofattbart. En sak är säker, vi kommer att få ökad tjuvjakt på varg i landet efter det här beslutet. Och det gynnar knappast någon.

Februarijakt på älg i vårt län

Det har beslutats att älgjakten den här vinten ska förlängas med en månad. Det kommer därför att bli älgjakt till den siste februari.

Detta för att man bedömer att älgstammen fortsatt att växa trots att avskjutningen ökat med 30%.

Nya torn på plats

Sture har byggt fyra nya jakttorn som vi placerat ut utmed näsavägen. Att bygga jakttorn förbättrar älgjakten på flera vis. Det viktigaste är att de höjer säkerheten genom att förbättra kulfånget. De ger dessutom skytten mer tid att se älgarna före skottet och erbjuder bra skjutstöd.

Planen är nu att förbättra eller byta ut tornen utmed vägen till Rannåsen. Vi får se hur lång vi kommer.

I övrigt kan jag rapportera att jag sett några älgar lite då och då. Även rådjur är synliga men man har en känsla av att de är lite färre än vanligt. För några veckor sedan såg jag en Kungsörn som lyfte framför mig på vägen norr om Trolleberget. De har inte synts till på länge. För något år sedan kunde jag hitta Kungsörn ofta, men nu är de inte här så ofta tydligen. Det är stiliga fåglar som väldigt gärna får hålla till någon annan stans än här.

Gott om älg i vårt område

Spillningsinventeringen är klar för vår del och när jag summerar så ser jag att vi har 70 högar på 116 inventerade ytor. Det ska jämföras med förra årets 68 högar på samma ytor.

Med andra ord har vi totalt nästan identiskt resultat.

Då ska ju sägas att vi sköt totalt sett 6 älgar mindre än vi hade som tilldelning och hade vi lyckats med det så hade det nog varit betydligt skralare resultat i spillningsinventeringen.

Det ska bli intressant att se vad resultatet blir på hela älgskötselområdet.

Vargen visar sitt ansikte

Ni har knappast kunnat missa vargattacken i helgen. Två vargar attackerade en kvinna med barnvagn norr om Åkersberga i Stockholm. Där det så kallade rialareviret håller till. Kvinnan hade sin hund med sig och det var antagligen den som mest irriterade vargarna. Precis som tidningarna skrev så kan jag tänka mig att det inte var primärt kvinnan som blev attackerad. Trots det så är det fullt möjligt att hon eller barnet hade kunnat skadas vid attacken. I en sådan uppstirrad situation vet man inte exakt hur stora rovdjur agerar. Allt hade kunnat sluta betydligt värre än det gjorde.

Kanske börjar det nu gå upp för "vargkramarna" hur det kan vara att leva i vargtäta områden. I många hundra år har vi människor försökt att hålla de stora rovdjuren borta från de områden vi lever i och det finns skäl till det. Det är bristande respekt för vår historia att nu tro att man förr bara var vidskeplig eller okunnig när man jagade varg. Det är ett reellt problem att leva bland vargar och björnar. De utgör faktiskt ett hot mot oss i vissa situationer.

Man undrar hur långt det ska behöva gå innan opinionen svänger, ska människor behöva dö i vargattacker?

Spillningsinventering

Idag har jag varit ute och spillningsinventerat, räknat skitar med andra ord. Jag har gått över en mil i skogen och det känns faktiskt lite i fötterna nu när jag tagit plats i soffan med ett glas Cotes du Rhône.

Anders Norberg tar hand om två rutor i den östra delen av området och jag tar de fyra i väster. Nu har jag klarat av tre av de fyra. Jag startade längst ut på udden i Näset. Söder om Börjes hus, ända nere vid Trollsjön. Där är alltid mycket älg och precis som förra året så fann jag högar där. Linjen gick rakt norrut och vart hundrade meter fanns en testyta om 100 kvm. På vägen kom jag på ett älgsklett. Det var samma döda ko som jag såg förra året. Intressant att se hur mycket det hade brutits ned på ett år. Det fortsatte över lillanäs och trolleberget för att böja söderut ned mot gränsen till Kjells.

Nästa område startar med en punkt ute på tången och där fanns precis som förra året spillning i provytan, denna gång till och med två. Rätt fantastiskt. Nästa punkt ligger nere i Rogers kohage, där var inget. Sedan gick linjen i väster rätt över åkern och punkten ligger precis på gränsen mellan Rogers och Stures. Sedan fortsätter det i väster ända över till Valebo. Dit gick jag inte jag inte utan beslöt att ta bilen runt. På vägen dit inventerade jag punkterna i Bungebo. Där var förra året inte någonting. I år var det annorlunda och klart fler högar av spillning.

I Valebo startade jag med linjen norrut uppmot Valån. Det var likadant där, lite mer spillning än förra året. När jag sedan vände om och gick söderut så började det hända grejer. På planeringen som ligger mellan Hägnebäcken och skogsvägen som slutar vid stora talla så fanns vansinnigt mycket spillning. Tydligen har några älgar hållt hus i den planteringen en längre tid.

Det jag har kvar nu är höjderna ner vid Södra Vallsjön och den stora planeringen där. Det var där det var som allra mest spillning förra året. Men dit har jag inte kommit ännu.

Man kan redan nu konstatera att det är mer spillning än förra året i de testytor jag kollat. Jag trodde att det skulle vara det omvända eftersom vi skjutit mycket älg i våra bygder. Vi får se hur det ser ut när vi är klara och när hela skötselområdet är inventerat.

Vargar och älgar

Vargjakten fortsätter att röra upp känslor i landet, och det i båda lägren. Det är något speciellt med jaktfrågor över lag som får känslor att svalla å det grövsta. Kanske har det med den djupt inneboende jaktinstinkten i arten människa att göra. Det är något som alltid har varit viktigt för oss, för att inte säga livsviktigt i mer än 99% av den tid vi funnits på jorden. Det är inte bara mellan vargförespråkare och jägare som känslorna svallar, utan även jägare emellan. Inte sällan hörs brösttoner när älgförvaltningsmodeller eller liknande diskuteras.

Den nya förvaltningsmodell för älgstammen som regeringen nu beslutat om och som kommer att gälla för 2012 och framåt är ett steg i rätt riktning. Vi jägare tvingas sakta men säkert att börja samarbeta ordentligt i älgskötselområden. Det är faktiskt bra. Vi själva har nu ingått i ett ÄSO i två år och jag kan inte se något annat än fördelar med det. Vi har börjat att tala med varandra och det är den stora vinsten. För när man kan diskutera frågor öppet och resonera sig fram till lösningar så går alltid bättre än att var och en sitter på sin jordplätt och håller på sitt. Det är ju ändå samma älgstam vi jagar och alla har ju intresse av att bevara den i lagom kvantitet och i hög kvalitet.

I dagens Smålandsposten skriver Marcus Svensson om vargjakten som nu varit föremål för en riksdagsdebatt. (Länk) Läs den gärna för den är bra. Det är lite märkligt att det är just vi jägare som bryr oss mest om djurens välbefinnande. För inte har i alla fall jag sett några fältbiologer som stödutfodrar och anlägger viltåkrar. Inga djurrättsaktivister samlar på vintern in pengar för att hjälpa svältande djur i vår natur. Man demonstrerar bara mot jägarna inte för viltet. Det är heller inte bara stödutfodring och liknande som vi sköter. Det är även vi jägare som står för en stor del av notan när det gäller kostnaderna för rovdjuren. Rovdjursforskningen fick i 2010 över 10 miljoner kronor ur viltvårdsfonden som våra jaktkort betalar. Det är ju en märklig prioritering som i alla fall jag inte hade en aning om.

Riksdagsmannen och moderaternas talesman i jaktfrågor Bengt-Anders Johansson, från Smålandsstenar, har begärt att få reda på kostnaden för vargen. Riksdagens utredningstjänst har dock inte lyckats med det, men har tagit fram en del intressanta fakta. (Länk) Det är även med hjälp av detta svårt att veta vad de knappa 300 vargar vi har i landet årligen kostar men det ligger säkert i häradet kring 100 miljoner.

Igår fick jag veta att man nu undersöker möjligheten att plantera ut vargar i Östergötland. Om det blir verklighet så finns det stor risk att vi inom en rätt snar framtid har permanenta vargflockar i vår bygd. Jag tycker att det är oerhört onödigt. Vargen är inte på något vis utrotningshotad i världen. Och varför ska vi då lägga massor av pengar och bygga upp stora konflikter mellan grupper i vårt samhälle för att få tillbaka något som man i många århundraden kämpat hårt för att få bort? Det är helt uppåt väggarna och vi får inte ge oss utan fortsätta att göra motstånd mot det.

Årsmöte i ÄSO

Det är årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde den torsdagen den 24 februari klockan 19:00.

Mötet hålls som vanligt i Stengårdshultskyrkas församlingsgård jämte kyrkan.

Alla är välkomna men ni ska helst föranmäla er till mig så att fikat räcker. Skicka mig ett mejl bara eller ring.

Utvidgning av älgskötselområdet?

Ett antal jaktlag har ansökt om att gå med i vårt älgskötselområde. Eftersom jag inte sitter med i styrelsen på ÄSO så vet jag inte exakt hur turerna går. Om jag fattat det rätt så är styrelsen emot en utvidgning med de marker som nu ansökt och det av lite olika skäl.

Jag själv är av naturlig skäl mest intresserad av det som berör oss här nere i söder och våra jaktgrannar. I vår ända av ÄSO så är anledningen till oviljan att markerna är splittrade och att alla inte vill gå med utan att det blir några små fickor här och där, och det är ju naturligtvis synd. Men det är enligt min mening ingen katastrof heller. Det gör egentligen ingenting. Älgarna som vi jagar följer ju inga gränser utan går precis där de vill. Det är därför oavsett hur ÄSO gränserna går samma älgstam som vi förvaltar. De går ju om de vill rakt över de fickor som än så länge inte har velat ansöka om anslutning, för det är ju inga viltstängsel utmed gränserna.

För min del så hade jag bara sett positiva saker med att få med mina grannar i söder, så jag tycker att det är fel beslut som är på gång. Vi behöver mer samverkan och de marker som i så fall hade blivit insprängda i ÄSO kanske snart hade kommit med de också när de sett vilka fördelar förvaltningsmodellen har.

Jag tror att det är årsmötet som trots allt beslutar i detta ärende, så vi får väl se hur det går.

Bra jobb i Granstorp

Jag fick det här mejlet från Per-Johan för en tid sedan. Håll med om att det är rätt märkligt att de som hjälper djuren att överleva vintern är jägarna. Var är alla djurrättsaktivister? Man ser inga kampanjer för stödutfodring av Naturskyddsföreningen.

Så här skrev P-J:

"Hej Anders,
Bifogar några bilder på hur det kan se ut när man hjälper rådjuren med mathållningen under en svår vinter. Som mest har det varit nio rådjur och ätit samtidigt. Det är otroligt hur fort dom lär sig att när traktorn startas så är det dags för mat. Skulle vi någon gång missa att fylla på maten så går dom upp till huset och traskar fram och tillbaka utanför. I början var dom lite skygga men nu står dom kvar bara några meter från traktorn när man kommer med påfyllning!

Nu hoppas vi bara att kissekatten inte hittar detta matbord....."

Älgjakten är nu slut

Idag var det bara de tappraste av jägare som stod på post klockan 08:00 i Rannebo. Men faktum är att även en liten skara kan lyckas i jakt, och det inte så sällan. Många jägare betyder många fordon och mycket väsen i skogen. Det omvända gällde i dag.

Vi hade god hjälp av en bra älghund. Tiken Betty gjorde ett fint jobb, och vi tackar hennes ägare Tedde för hjälpen.

Vi hade ingen aning om var älgarna höll hus när jakten startade. Jag hade inte hunnit att kolla upp slag som jag hade velat utan vi fick chansa lite. Vi startade med bungebosåtet. Det är stort och på få jägare så gäller det definitivt att sätta ut på rätt ställen. Sådant kan man inte med full säkerhet veta utan det blir alltid lite av en chansning. Vi gick in med hunden från Trolleberget. Hon fick ganska snart något att undersöka. Gick som på ett snöre i ett halvgammalt slag efter ko med kalv. Det drog iväg utåt Hyltan. Där släppte hon och kom tillbaka. Lite snopet för vi trodde att det var något på gång där.

Nu sög kaffetarmen rejält. Och ska sanningen fram så var det lite slitsamt att trava i backarna denna dag. Vädret var i och för sig milt och bra. Men skaren bar bara hyggligt och vart tredje steg brast så att benet for ned till låret. Ni förstår själva hur det var. Det var således fint att vid milabotten läppja på termosmuggens kant och dra in en svag doft av java. En dubbelmacka med Salamai Milanese satt inte inte fel heller.

Efter ett antal härliga skratt och med två muggar värmande kaffe i magen beslöt vi att återgå till dagens huvuduppdrag, kalvjakt.

Mangleberget kändes inte som en allt för stor chansning. Där är det ofta älg nu för tiden. Planteringen på Hjortåsen och på Näset gör markerna där till idealiska för älgar. Lite höjder ger dem möjlighet att ta sin lega i trygghet, och just höjder finns det där.

Arne fick nu gå med hundföraren. Jag vill vila mina idrottsben. Det gick inte länge förrän vi hörde det vi längtat efter - Bettys skall. Finns det mycket härligare än att höra en älghund skälla dovt? Naturligtvis steg pulsen något bara av det ljudet. Hon hade helt klart fått upp, och det dröjde inte länge innan Betty ställt älgen. Jag säger älgen, för när Arne efter ett tag smög sig på ståndskallet så kunde han rapportera att han bara såg ett djur. Hur han än spanade så var det bara ett djur, en kviga. Vi beslöt att han skulle gå in och stöta. Snart tystnade Betty, älgen var i rörelse. Det rakt mot Nisse som stod perfekt placerad. Det visade sig inte vara en älg utan två. Först kom en stor ko och precis efter en liten. Nisse hade halvautomaten uppe, osäkrade och siktade. Men han tvekade. Så där som man gör ibland när ryggmärgen säger att något är fel. Var inte kalven ovanligt stor? Jo, visst var den det. Det var inte en kalv utan en liten kviga. Alltså bara att lyfta på jägarhatten och säkra vapnet igen. Så nära kan det vara. Och jag ska säga att jag är inte den som klandrar en för att ta fel på en kalv och en liten kviga. Det är lätt gjort. Nu togs i vilket fall som helst det rätta beslutet och det var ju gott det.

Efter detta så fanns det fortfarande lite jaktlust kvar i oss i detta älgjaktsårs sista skälvande minut. Vi beslöt att ta ett såt till. Vi beslöt att testa Rogers marker. Skyttar ställdes ut och vi satte igång. Tyvärr såg vi inte ett älgaslag. Det var bara att ge upp.

Vi kan således summera årets älgjakt med att säga att den lyckades si så där. Vi sköt en sextaggare och en kviga. Vi hade en vuxen älg till på tilldelningen och det skulle ha varit en kviga. Den lyckades vi inte ta eftersom vi inte såg någon under den tiden de var lovliga. Vi såg ej heller en enda ko med dubbelkalv under hela årets jakt. Så det kunde vi med andra ord inte skjuta heller. När så kalvjakten satte igång drev kung Bore gäck med oss. 60-70 cm snö gjorde jakten hart när omöjlig. Vi lyckades ändå totalt jaga älg under åtta dagar den här säsongen, så vi har verkligen försökt. Men det är klart att det är lite av ett misslyckande att vi inte lyckades att skjuta en enda kalv av de fem som vi fick skjuta under den här säsongen.

Ett stort tack vill jag rikta till alla mina jaktkompisar i laget. Det är lite trist att det är över, men vi ses snart igen. Han en fin vår och sommar.

Sista kalvjakten

Nästa lördag den 29 januari gör vi ett sista försök att jaga älgkalv. Samling klockan 8:00 i Rannebo.