fredag 14 oktober 2011

Sämre lycka idag

Inspirerade av framgången igår satte vi igång dagens jakt. Samling i Valebo och vi körde som vanligt det södra såtet först. Där har vi mest älg enligt spillningsinventeringen. Detta behöver dock inte betyda att där är älg just när vi jagar och så var inte fallet heller. Vi såg inget.

Därefter intog vi dagens första fika, den bästa. Vi fortsatte med det norra såtet. Jag själv placerade ut skyttarna från "stora talla" till berget. Mitt emellan ligger den gamla torvaladan. Där har skjutits många älgar genom åren. Det är en naturlig passage från Valebo till Lasses i Hyltan. Det skulle visa sig stämma även den här gången då en femtaggare kom precis före drevet fram till Lennart Jacobsson som satt ute på mosskanten. Både han och Marcus som satt vid torvaladan såg den glida fint förbi. På berget där jag satt var det helt lugnt. Det var det inte där Sture och Calle stod. Där kom en kviga förbi utan att de mäktade med att skjuta. Så är det ibland.

Vidare till nästa. Vi körde till Rannebo igen. Där beslöt vi att köra "Mangleberget". Vi var många skyttar idag så det blev nästan lite snärjigt att hitta pass till alla där. Drevet gick fint men det var inga älgar med.

Nu hägrade ärtevällingen. Det har blivit lite av en tradition nu att vi får ärtsoppa på fredagen vid Sandbäcken. I år kunde vi sitta ute vid ett gammalt "kalasabord" Trevligt och soppan var fin, hemlagad och allt. Efter blev det en lika välsmakande ostkaka. Ett stort tack till Ann-Carin för fin förplägnad.

Vi kan ju inte bara äta och fika utan vi ska ju jaga lite också. Därför körde vi igång med "Granstorp såtet". Skyttar placerades ut utmed näsavägen. Det är ett stort såt och tar lite tid. Trots att det är stort så fick vi inte ut några älgar utan gick bet. Marcus som satt uppe på en kulle på södersidan av näsavägen rapporterade på radion att han såg en ensam älg på hygget söderut utanför skotthåll. Jag beslöt därför att se till att skyttarna stannade på sina pass så att vi kunde köra det omvända såtet från Saras norrut mot näsavägen direkt efter. Det för att få fram älgen som Marcus sett. Sagt och gjort, så gjorde vi. Jag själv gick utmed granstorpavägen mot Hestra och tog första sidopasset. Fint i solnen slog jag mig ned i den branta dikeskanten. Efter ett tags drev rapporterade Roger på radion att det var älg i drevet. Strax därefter märkte jag att något var i görningen. Rakt mot mig från andra sidan vägen kom en älg. När den kom genom snåret ut på vägen 10 meter från mig såg jag att det var en fyrataggare. Typiskt, hann jag tänka och gav ifrån mig ett lockläte. Tjuren som var på väg att springa på mig kastade åt höger och tog ett stort galoppsprång. Då såg jag att det var en älg till. När den landade mitt på vägen i ett språng såg jag att det var en kviga. Båda älgarna var ungefär lika stora. Med ett till språng var den över vägen och fortsatte upp i skogen mot gunnilstorpagärde. Det gick inte att få den att stanna till där utan jag tvingades se på när den försvann. Där var alldeles för tätt och älgarna var i full galopp.

Så kan det vara ibland, men jag tror inte jag kommer att ångra att jag inte sköt, för det var för snabbt förlopp. Lite grämer man sig ändå. Förutom detta så har det varit en fantastisk dag med solsken och underbart höstväder.

Vi får ta dem i morgon istället. Då blir det samling vid Hestra ladugård klockan 08:00.

1 kommentar:

Sven Nilsson sa...

Vill gärna kommentera dagens inlägg från Anders, först om dessa målande berättelser om "vad som i älgskogen sig tilldragit haver". Tack,Anders det är härligt att läsa dina livfulla berättelser från våra gemensamma äventyr. För visst är varje jaktdag ett äventyr och ingen händelse den andra lik.
Detta gör ju jakten så spännande. Själv hade jag ju förmånen och turen att fälla en 10-taggare igår, vilket Anders berättat om i sitt förra inlägg, en händelse jag kunde skriva mycket om, men väljer bara att konstatera vilken upplevelse det var, att se denna praktfulla tjur på Vättlingmossen under nån minut, dra iväg i fel riktning, sen plötsligt vända om och sätta kurs rakt mot mitt pass,snacka om att kastas mellan förtvivlan och hopp!
Ett febrilt spanande mellan buskarna för att se om den hade minst 7 taggar, som ju är vår nuvarande minigräns, förflytta mej några meter till en position där jag fick en skjutglugg, ta beslut om att den var lovlig, och låta Husqvarnan tala med två skott, se tjuren rusa vidare, försvinna ur synhåll, höra att den krockade med buskar och braket när den gick omkull! Den jaktliga lyckan och tillfredställelsen känner bara den till som varit med om detta själv.
Med detta har jag också slagit min far som fällde en 7-taggare som störst under sitt långa jaktliv. Han var ju min inspiratör och läromästare i allt som gällde jakt och han visade på de värden som samvaron i jaktlaget utgör, en mycket stor del av hans och min behållning av jakt.
Detta leder in i de aktuella händelser Anders beskriver, just så här är ju jakten, ibland lyckas allt och ibland inget, jaktens kärna! Och....."vi behöver inte skjuta nåt för att överleva"....... som Arne så träffande formulerade det idag, men trots allt, jaktlusten har sitt ursprung i behovet att skaffa föda, numera är drivkraften behov att hålla stammen lagom för viltvård, trafiksäkerhet och skogsbruksintresse samt rekreation och i viss mån försörjning.
Social samvaro i jakten, kanske den största och viktigaste anledningen ska vi inte bortse ifrån.
Tack för denna samvaro alla jaktkamrater i och omkring Rannebolaget!
Tack också för alla grattis och ryggdunkningar för gårdagens 10-taggare.
Sven Nilsson