Stormigt stormöte

Hemma efter stormötet i Stengårdshults Älgskötselområde kan jag konstatera att det var det hetaste hittills. Först handlade diskussionen om huruvida vi skulle få skjuta enkelkalv redan  från första dag eller inte. Beslutet blev att vi får det, något överraskande. Man skjuter då nämligen rent korna som sedan blir kvigor och därmed även de lovligt byte. Beslutet hade sin rot i att vi skjutit för lite kalv och därför ska underlätta att höja den kvoten. Det stämmer säker också att det nu blir klart lättare att ta kalvar eftersom det är i början som det är lättast att komma åt dem, innan de lärt sig att hålla sig undan.

Nästa heta potatis blev tjurarnas horn. Det fanns två förslag ett att som hittills spara 0-4 taggar och ett att släppa det helt fritt. Man trodde ju aldrig att det skulle kunna bli något annat än att fortsätta på samma sätt som tidigare. Det eftersom vi har en treårsplan som det bara gått ett år av hittills. Det mest rimliga vore ju att man höll fast vid det tills planen gick ut och sedan efter en utvärdering tog ett nytt beslut. Så blev dock inte fallet utan efter en lång och tidvis mycket hätsk debatt gick det till omröstning och vi förlorade. Det blev således fritt att skjuta alla tjurar. Erik som förde vår talan var inte helt nöjd för att uttrycka sig milt. Nu avviker vi med andra ord rejält från andra områden med att ha så fria regler.

På tisdag kommer vi dock i Granstorps Viltvårdsförening att ha årsmöte och jag kan tänka mig att vi inte kommer att ta samma beslut som ÄSO gjorde utan att vi själva beslutar att hålla fast vid det som vi anser rätt. Vi får väl se. Ingen kan ju hindra oss att ha tuffare krav än ÄSO.

Det verkar vara lite rock´n roll uppe i norr, jag var tyckte att vi skulle ha tagit det lite lugnt med att ansluta oss till dem och inte hastat fram det belsutet. Kanske hade jag rätt.

Årsmöte i VVO på tisdag

Granstorps med flera byars viltvårdsförening håller årsmöte på Skillingaryds jaktskyttebana på tisdag i nästa vecka den 27 september klockan 19:00.

Möte i älgskötselområdet

Nu är det snart älgjaktstider. Det märker man inte bara på löven som faler utan även på att jaktmötena duggar tätt.

Torsdagen den 22 september är det medlemsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde där vi ingår. Som vanligt i Stengårdhults Församlingsgård och med start kl.19:00.

Anmäl er gärna till mig om ni tänker gå, så de vet lite hur mycket fika som går åt.

Stopp för vargjakten i vinter

Vi kanske måste skaffa fler och annorlunda tränade jakthundar nu.

Regeringen stoppar vargjakten och avskaffar 210-målet för vargstammen. Det står klart efter dagens svar till EU. Däremot ska man utöka möjligheten för skyddsjakt av besvärliga individer. Det är inte utan att man misstänker att man tänker låta skjuta av Riala-vargarna och sedan låta oss ute på landsbygden ha problemen istället.

Det finns ingen som helst förståelse för problemen som en stor vargpopulation drar med sig. Man har ingen respekt för erfarenheterna som fanns förr då det fortfarande fanns folk i livet som har upplevt hur det var. Det är ju inte för inte som det fram till 1965 var skottpengar på varg i vårt land.

Nu satsar staten till och med en massa pengar på att få tillbaka något som många generationer har slitit för att få bort - det är ofattbart. En sak är säker, vi kommer att få ökad tjuvjakt på varg i landet efter det här beslutet. Och det gynnar knappast någon.

Februarijakt på älg i vårt län

Det har beslutats att älgjakten den här vinten ska förlängas med en månad. Det kommer därför att bli älgjakt till den siste februari.

Detta för att man bedömer att älgstammen fortsatt att växa trots att avskjutningen ökat med 30%.

Nya torn på plats

Sture har byggt fyra nya jakttorn som vi placerat ut utmed näsavägen. Att bygga jakttorn förbättrar älgjakten på flera vis. Det viktigaste är att de höjer säkerheten genom att förbättra kulfånget. De ger dessutom skytten mer tid att se älgarna före skottet och erbjuder bra skjutstöd.

Planen är nu att förbättra eller byta ut tornen utmed vägen till Rannåsen. Vi får se hur lång vi kommer.

I övrigt kan jag rapportera att jag sett några älgar lite då och då. Även rådjur är synliga men man har en känsla av att de är lite färre än vanligt. För några veckor sedan såg jag en Kungsörn som lyfte framför mig på vägen norr om Trolleberget. De har inte synts till på länge. För något år sedan kunde jag hitta Kungsörn ofta, men nu är de inte här så ofta tydligen. Det är stiliga fåglar som väldigt gärna får hålla till någon annan stans än här.

Gott om älg i vårt område

Spillningsinventeringen är klar för vår del och när jag summerar så ser jag att vi har 70 högar på 116 inventerade ytor. Det ska jämföras med förra årets 68 högar på samma ytor.

Med andra ord har vi totalt nästan identiskt resultat.

Då ska ju sägas att vi sköt totalt sett 6 älgar mindre än vi hade som tilldelning och hade vi lyckats med det så hade det nog varit betydligt skralare resultat i spillningsinventeringen.

Det ska bli intressant att se vad resultatet blir på hela älgskötselområdet.

Vargen visar sitt ansikte

Ni har knappast kunnat missa vargattacken i helgen. Två vargar attackerade en kvinna med barnvagn norr om Åkersberga i Stockholm. Där det så kallade rialareviret håller till. Kvinnan hade sin hund med sig och det var antagligen den som mest irriterade vargarna. Precis som tidningarna skrev så kan jag tänka mig att det inte var primärt kvinnan som blev attackerad. Trots det så är det fullt möjligt att hon eller barnet hade kunnat skadas vid attacken. I en sådan uppstirrad situation vet man inte exakt hur stora rovdjur agerar. Allt hade kunnat sluta betydligt värre än det gjorde.

Kanske börjar det nu gå upp för "vargkramarna" hur det kan vara att leva i vargtäta områden. I många hundra år har vi människor försökt att hålla de stora rovdjuren borta från de områden vi lever i och det finns skäl till det. Det är bristande respekt för vår historia att nu tro att man förr bara var vidskeplig eller okunnig när man jagade varg. Det är ett reellt problem att leva bland vargar och björnar. De utgör faktiskt ett hot mot oss i vissa situationer.

Man undrar hur långt det ska behöva gå innan opinionen svänger, ska människor behöva dö i vargattacker?

Spillningsinventering

Idag har jag varit ute och spillningsinventerat, räknat skitar med andra ord. Jag har gått över en mil i skogen och det känns faktiskt lite i fötterna nu när jag tagit plats i soffan med ett glas Cotes du Rhône.

Anders Norberg tar hand om två rutor i den östra delen av området och jag tar de fyra i väster. Nu har jag klarat av tre av de fyra. Jag startade längst ut på udden i Näset. Söder om Börjes hus, ända nere vid Trollsjön. Där är alltid mycket älg och precis som förra året så fann jag högar där. Linjen gick rakt norrut och vart hundrade meter fanns en testyta om 100 kvm. På vägen kom jag på ett älgsklett. Det var samma döda ko som jag såg förra året. Intressant att se hur mycket det hade brutits ned på ett år. Det fortsatte över lillanäs och trolleberget för att böja söderut ned mot gränsen till Kjells.

Nästa område startar med en punkt ute på tången och där fanns precis som förra året spillning i provytan, denna gång till och med två. Rätt fantastiskt. Nästa punkt ligger nere i Rogers kohage, där var inget. Sedan gick linjen i väster rätt över åkern och punkten ligger precis på gränsen mellan Rogers och Stures. Sedan fortsätter det i väster ända över till Valebo. Dit gick jag inte jag inte utan beslöt att ta bilen runt. På vägen dit inventerade jag punkterna i Bungebo. Där var förra året inte någonting. I år var det annorlunda och klart fler högar av spillning.

I Valebo startade jag med linjen norrut uppmot Valån. Det var likadant där, lite mer spillning än förra året. När jag sedan vände om och gick söderut så började det hända grejer. På planeringen som ligger mellan Hägnebäcken och skogsvägen som slutar vid stora talla så fanns vansinnigt mycket spillning. Tydligen har några älgar hållt hus i den planteringen en längre tid.

Det jag har kvar nu är höjderna ner vid Södra Vallsjön och den stora planeringen där. Det var där det var som allra mest spillning förra året. Men dit har jag inte kommit ännu.

Man kan redan nu konstatera att det är mer spillning än förra året i de testytor jag kollat. Jag trodde att det skulle vara det omvända eftersom vi skjutit mycket älg i våra bygder. Vi får se hur det ser ut när vi är klara och när hela skötselområdet är inventerat.

Vargar och älgar

Vargjakten fortsätter att röra upp känslor i landet, och det i båda lägren. Det är något speciellt med jaktfrågor över lag som får känslor att svalla å det grövsta. Kanske har det med den djupt inneboende jaktinstinkten i arten människa att göra. Det är något som alltid har varit viktigt för oss, för att inte säga livsviktigt i mer än 99% av den tid vi funnits på jorden. Det är inte bara mellan vargförespråkare och jägare som känslorna svallar, utan även jägare emellan. Inte sällan hörs brösttoner när älgförvaltningsmodeller eller liknande diskuteras.

Den nya förvaltningsmodell för älgstammen som regeringen nu beslutat om och som kommer att gälla för 2012 och framåt är ett steg i rätt riktning. Vi jägare tvingas sakta men säkert att börja samarbeta ordentligt i älgskötselområden. Det är faktiskt bra. Vi själva har nu ingått i ett ÄSO i två år och jag kan inte se något annat än fördelar med det. Vi har börjat att tala med varandra och det är den stora vinsten. För när man kan diskutera frågor öppet och resonera sig fram till lösningar så går alltid bättre än att var och en sitter på sin jordplätt och håller på sitt. Det är ju ändå samma älgstam vi jagar och alla har ju intresse av att bevara den i lagom kvantitet och i hög kvalitet.

I dagens Smålandsposten skriver Marcus Svensson om vargjakten som nu varit föremål för en riksdagsdebatt. (Länk) Läs den gärna för den är bra. Det är lite märkligt att det är just vi jägare som bryr oss mest om djurens välbefinnande. För inte har i alla fall jag sett några fältbiologer som stödutfodrar och anlägger viltåkrar. Inga djurrättsaktivister samlar på vintern in pengar för att hjälpa svältande djur i vår natur. Man demonstrerar bara mot jägarna inte för viltet. Det är heller inte bara stödutfodring och liknande som vi sköter. Det är även vi jägare som står för en stor del av notan när det gäller kostnaderna för rovdjuren. Rovdjursforskningen fick i 2010 över 10 miljoner kronor ur viltvårdsfonden som våra jaktkort betalar. Det är ju en märklig prioritering som i alla fall jag inte hade en aning om.

Riksdagsmannen och moderaternas talesman i jaktfrågor Bengt-Anders Johansson, från Smålandsstenar, har begärt att få reda på kostnaden för vargen. Riksdagens utredningstjänst har dock inte lyckats med det, men har tagit fram en del intressanta fakta. (Länk) Det är även med hjälp av detta svårt att veta vad de knappa 300 vargar vi har i landet årligen kostar men det ligger säkert i häradet kring 100 miljoner.

Igår fick jag veta att man nu undersöker möjligheten att plantera ut vargar i Östergötland. Om det blir verklighet så finns det stor risk att vi inom en rätt snar framtid har permanenta vargflockar i vår bygd. Jag tycker att det är oerhört onödigt. Vargen är inte på något vis utrotningshotad i världen. Och varför ska vi då lägga massor av pengar och bygga upp stora konflikter mellan grupper i vårt samhälle för att få tillbaka något som man i många århundraden kämpat hårt för att få bort? Det är helt uppåt väggarna och vi får inte ge oss utan fortsätta att göra motstånd mot det.

Årsmöte i ÄSO

Det är årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde den torsdagen den 24 februari klockan 19:00.

Mötet hålls som vanligt i Stengårdshultskyrkas församlingsgård jämte kyrkan.

Alla är välkomna men ni ska helst föranmäla er till mig så att fikat räcker. Skicka mig ett mejl bara eller ring.

Utvidgning av älgskötselområdet?

Ett antal jaktlag har ansökt om att gå med i vårt älgskötselområde. Eftersom jag inte sitter med i styrelsen på ÄSO så vet jag inte exakt hur turerna går. Om jag fattat det rätt så är styrelsen emot en utvidgning med de marker som nu ansökt och det av lite olika skäl.

Jag själv är av naturlig skäl mest intresserad av det som berör oss här nere i söder och våra jaktgrannar. I vår ända av ÄSO så är anledningen till oviljan att markerna är splittrade och att alla inte vill gå med utan att det blir några små fickor här och där, och det är ju naturligtvis synd. Men det är enligt min mening ingen katastrof heller. Det gör egentligen ingenting. Älgarna som vi jagar följer ju inga gränser utan går precis där de vill. Det är därför oavsett hur ÄSO gränserna går samma älgstam som vi förvaltar. De går ju om de vill rakt över de fickor som än så länge inte har velat ansöka om anslutning, för det är ju inga viltstängsel utmed gränserna.

För min del så hade jag bara sett positiva saker med att få med mina grannar i söder, så jag tycker att det är fel beslut som är på gång. Vi behöver mer samverkan och de marker som i så fall hade blivit insprängda i ÄSO kanske snart hade kommit med de också när de sett vilka fördelar förvaltningsmodellen har.

Jag tror att det är årsmötet som trots allt beslutar i detta ärende, så vi får väl se hur det går.

Bra jobb i Granstorp

Jag fick det här mejlet från Per-Johan för en tid sedan. Håll med om att det är rätt märkligt att de som hjälper djuren att överleva vintern är jägarna. Var är alla djurrättsaktivister? Man ser inga kampanjer för stödutfodring av Naturskyddsföreningen.

Så här skrev P-J:

"Hej Anders,
Bifogar några bilder på hur det kan se ut när man hjälper rådjuren med mathållningen under en svår vinter. Som mest har det varit nio rådjur och ätit samtidigt. Det är otroligt hur fort dom lär sig att när traktorn startas så är det dags för mat. Skulle vi någon gång missa att fylla på maten så går dom upp till huset och traskar fram och tillbaka utanför. I början var dom lite skygga men nu står dom kvar bara några meter från traktorn när man kommer med påfyllning!

Nu hoppas vi bara att kissekatten inte hittar detta matbord....."

Älgjakten är nu slut

Idag var det bara de tappraste av jägare som stod på post klockan 08:00 i Rannebo. Men faktum är att även en liten skara kan lyckas i jakt, och det inte så sällan. Många jägare betyder många fordon och mycket väsen i skogen. Det omvända gällde i dag.

Vi hade god hjälp av en bra älghund. Tiken Betty gjorde ett fint jobb, och vi tackar hennes ägare Tedde för hjälpen.

Vi hade ingen aning om var älgarna höll hus när jakten startade. Jag hade inte hunnit att kolla upp slag som jag hade velat utan vi fick chansa lite. Vi startade med bungebosåtet. Det är stort och på få jägare så gäller det definitivt att sätta ut på rätt ställen. Sådant kan man inte med full säkerhet veta utan det blir alltid lite av en chansning. Vi gick in med hunden från Trolleberget. Hon fick ganska snart något att undersöka. Gick som på ett snöre i ett halvgammalt slag efter ko med kalv. Det drog iväg utåt Hyltan. Där släppte hon och kom tillbaka. Lite snopet för vi trodde att det var något på gång där.

Nu sög kaffetarmen rejält. Och ska sanningen fram så var det lite slitsamt att trava i backarna denna dag. Vädret var i och för sig milt och bra. Men skaren bar bara hyggligt och vart tredje steg brast så att benet for ned till låret. Ni förstår själva hur det var. Det var således fint att vid milabotten läppja på termosmuggens kant och dra in en svag doft av java. En dubbelmacka med Salamai Milanese satt inte inte fel heller.

Efter ett antal härliga skratt och med två muggar värmande kaffe i magen beslöt vi att återgå till dagens huvuduppdrag, kalvjakt.

Mangleberget kändes inte som en allt för stor chansning. Där är det ofta älg nu för tiden. Planteringen på Hjortåsen och på Näset gör markerna där till idealiska för älgar. Lite höjder ger dem möjlighet att ta sin lega i trygghet, och just höjder finns det där.

Arne fick nu gå med hundföraren. Jag vill vila mina idrottsben. Det gick inte länge förrän vi hörde det vi längtat efter - Bettys skall. Finns det mycket härligare än att höra en älghund skälla dovt? Naturligtvis steg pulsen något bara av det ljudet. Hon hade helt klart fått upp, och det dröjde inte länge innan Betty ställt älgen. Jag säger älgen, för när Arne efter ett tag smög sig på ståndskallet så kunde han rapportera att han bara såg ett djur. Hur han än spanade så var det bara ett djur, en kviga. Vi beslöt att han skulle gå in och stöta. Snart tystnade Betty, älgen var i rörelse. Det rakt mot Nisse som stod perfekt placerad. Det visade sig inte vara en älg utan två. Först kom en stor ko och precis efter en liten. Nisse hade halvautomaten uppe, osäkrade och siktade. Men han tvekade. Så där som man gör ibland när ryggmärgen säger att något är fel. Var inte kalven ovanligt stor? Jo, visst var den det. Det var inte en kalv utan en liten kviga. Alltså bara att lyfta på jägarhatten och säkra vapnet igen. Så nära kan det vara. Och jag ska säga att jag är inte den som klandrar en för att ta fel på en kalv och en liten kviga. Det är lätt gjort. Nu togs i vilket fall som helst det rätta beslutet och det var ju gott det.

Efter detta så fanns det fortfarande lite jaktlust kvar i oss i detta älgjaktsårs sista skälvande minut. Vi beslöt att ta ett såt till. Vi beslöt att testa Rogers marker. Skyttar ställdes ut och vi satte igång. Tyvärr såg vi inte ett älgaslag. Det var bara att ge upp.

Vi kan således summera årets älgjakt med att säga att den lyckades si så där. Vi sköt en sextaggare och en kviga. Vi hade en vuxen älg till på tilldelningen och det skulle ha varit en kviga. Den lyckades vi inte ta eftersom vi inte såg någon under den tiden de var lovliga. Vi såg ej heller en enda ko med dubbelkalv under hela årets jakt. Så det kunde vi med andra ord inte skjuta heller. När så kalvjakten satte igång drev kung Bore gäck med oss. 60-70 cm snö gjorde jakten hart när omöjlig. Vi lyckades ändå totalt jaga älg under åtta dagar den här säsongen, så vi har verkligen försökt. Men det är klart att det är lite av ett misslyckande att vi inte lyckades att skjuta en enda kalv av de fem som vi fick skjuta under den här säsongen.

Ett stort tack vill jag rikta till alla mina jaktkompisar i laget. Det är lite trist att det är över, men vi ses snart igen. Han en fin vår och sommar.

Sista kalvjakten

Nästa lördag den 29 januari gör vi ett sista försök att jaga älgkalv. Samling klockan 8:00 i Rannebo.

Trofén är på plats nu

Så här blev trofén av min sextaggare från årets älgjakt upphängd i vår hall. Ganska snygg för att vara en så pass liten trofé ändå. Ett stort tack till Kenneth Borg som hjälpt mig med montaget.

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla.

Ingen lycka denna lördag heller

Det blev ingen kalv den här gången heller. Det trots att vi hade flera hyggligt färska slag att gå på. Men så här års är korna luriga och inte så lätt lurade. Ett tack till Esa och Isak som slet på bra utan att få något för det.

Man ångrar dock sällan en jaktdag inte den här heller.

Vi får väl se om vi gör några heta observationer mellan jul och nyår, i så fall kan det bli en blixtutryckning då.

Annars så får ni ha en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Älgjakt på lördag

Den här tjuren fotograferade jag i slutet av förra vintern på vägen ut mot Tången om jag minns rätt.

Som jag tidigare skrev så ska vi göra ett sista försök före jul att jaga älgkalv. Det blir samling i Rannebo som vanligt kl 08:30.

Jag ska försöka spåra av vägarna så gott det går på fredag så att vi kanske har ett hum om vart de kan vara.

Välkomna.

Olika åsikter om kalvjakt

Precis som inom allt vad det gäller jakt så finns det olika meningar om det här med kalvjakten. Centralt från förbunds och länsstyrelsehåll så är det helt klart sedan rätt länge nu att vi bör skjuta mer kalv än vuxna älgar. Det för att höja medelåldern på älgstammen samt för att minska på betesskador. Det finns också röster som säger att kalven har finare kvalité på köttet än den vuxne älgen. Det är dessa tre argument jag har hört.

De här argumenten stämmer. Rent matematiskt så blir stammen något äldre om man skjuter kalvarna redan som årskalv istället för fjolårets. Forskningen säger också att en ko med kalv ställer till med större betesskador än vad två vuxna älgar. Det kan säkert också stämma. Hos oss där vi jagar så tror jag dock inte att så många upplever att betesskadorna är så värst besvärande. Man får inte glömma att det finns mycket positiva betningar av sly och annat också. Älgen äter inte bara tallskott. Det är inte ens favoritföda för älgarna utan helst äter den av lövträd. Utåt Bäckshult finns (eller fanns) en inhägnad provyta som visar hur det ser ut om inte det funnes något betestryck alls. Det tredje argumentet det om köttkvalitén håller jag också med om. Eftersom jag är intresserad av matlagning och matvaror så tror jag mig också kunna veta att det är så.

En alternativ urvalsmetod vid älgjakt skulle kunna vara att låta bli att skjuta så mycket kalv. Om vi istället reglerar vilka vuxna vi får skjuta ytterligare så vore det inte på något vis skadligt att skjuta några av kalvarna när de hunnit bli 1,5 år istället. Då som pinnatjur respektive kviga. Vi i vårt jaktlag har exempelvis en tilldelning i år på två kvigor, en kapital tjur och dessutom fem kalvar. Vi kunde då lika gärna ha haft en tilldelning på tre kvigor, en pinnatjur, en kapital tjur och tre kalvar. Det ger samma antal skjutna älgar och hade inte gjort ett dugg skillnad för älgstammen eftersom vi ändå inte skjuter fler av de äldre älgarna utan samma älgar som var kalvar vi förra årets jakt. Då hade vi också fått en chans att klippa en och en annan äldre tjur med pinnhorn som går i våra skogar. Deras anlag vill vi ändå inte ha kvar.

Det finns en annan fördel med att skjuta lite fler kalvar som fjolåringar. Det blir då möjligt att reglerar könsfördelningen lite bättre. För vem av oss jägare kan avgöra vilket kön en kalv har när den går i pass? Vi har nog tidigare haft för lite tjurar i älgstammen. Nu är den på väg upp och det är ju bra. Eftersom vi inte skjutit så mycket tjurar har de blivit fler och äldre vilket också medfört att vi får se klart fler ståtliga kapitala tjurar i skogarna nu än för bara ett par tre år sedan och så vill vi ju ha det.

Det finns dock en nackdel med denna variant för de som vill jaga älg mycket och länge. Vuxna älgar är idag i vårt ÄSO lovliga 42 dagar men kalvarna ända tills den 31 januari. Naturligtvis så tillhör de som har älghundar den skaran som vill jaga mycket. Att jaga älg med en bra älghund är ju fantastisk skoj och framför allt för hundföraren. Det kan jag helt fullt förstå. De som har en vältränad och fin älghund vill ju komma ut och jaga med den, inte bara en vecka om året. Därför så kunde man gott förlänga jakttiden på de vuxna älgarna med förslagsvis en månad eller två. Då hade det inte heller varit så stressigt att skjuta de vuxna utan man kunde vara ännu mer noggrann med urvalet och på det sättet reglera stammen bättre.

Allt detta skrev jag för att få en debatt. Kanske eller antagligen har jag fel i något. I så fall är jag beredd att ändra mig. Det måste man göra om man får vettiga argument mot det man påstår. Är det någon som vågar tycka i detta ämne? Helst inte anonymt.

Tragisk jaktolycka i helgen

En kvinnlig jägare vållade en 71-årig skidåkares död vid en älgjakt igår väster om Ljungby. Enligt uppgift från smålandsnytt så ska det ha varit vid ett genomslag på älgen som kulan fortsatt ut och träffade skidåkaren.

Man ryser naturligtvis när man hör det. Jag tänkte på det igår kväll när jag lagt mig i sängen. Vilken fruktansvärd kväll den stackars skytten fick.

Det är naturligtvis mycket tragiskt när sådant här händer och man måste ju göra allt för att inte sådant här ska kunna hända. Men det är trots allt runt 300.000 jägare i vårt land och det skjuts runt 90.000 älgar varje år. Om det i snitt avlossas två skott per älg så är det nära 200.000 skott som skjuts i skogarna. Med det i åtanke så händer det faktiskt väldigt få olyckor. Skulle tro att det händer mer trafikolyckor i samband med jakt än vapenrelaterade.

I våra marker så är det ofta kanske kuperat och man får därför ofta bra kulfång. Det man skulle kunna göra för att höja säkerheten är att sätta upp ännu fler torn. De höjer ju säkerheten avsevärt.

Dags att jag älg igen

Det blir kalvjakt lördagen den 18 december i Rannebo. Samling i Rannebo 08:30.

Meddela gärna att ni kommer så jag vet lite hur många vi blir.

Välkomna!

Kalvjakt utan utdelning

I lördags stod vi värdar för årets gemensamhetsjakt i Granstorps Viltvårdsförening. Tjugosju jägare hade anmält sig men manfallet blev stort. Med djup snö och tio minusgrader var det kanske inte så konstigt heller att en del tyckte inomhusaktiviteter var att föredra. Det blev i alla fall arton jägare som mötte upp i Granstorp denna morgon.

Trots att vi inte lyckades att skjuta någon kalv och bara såg en enda älg i dreven så blev det till en fin jaktdag. Solen sken och gnistrade i den vita snön. Och trots att vi inte blev fullt så många som vi tänkt från början så följde vi ursprungs planen. Anders Norberg tog med sig halva truppen till Valebo och jag körde igång på Trolleberget med resterande del av manskapet.

I Valebo fick de problem. Det krävdes fyrhjulsdrift för att ta sig upp dit vilket resulterade i att somliga fick gå upp. De som inte tog sig upp fick då helt logiskt bli till drevkedja nedifrån Södra Vallsjön och uppåt. Vi uppe på Trolleberget hade det lite lättare att ta oss fram, utom jag själv då förstås. Jag organiserade drevet eftersom jag var den som hittade bäst i markerna och jag drev rätt över Trolleberget från söder till norr. Efter ett tjugotal meter stöp jag för första gången med näsan rakt ned i en driva. Det var inte lite snö på berget. På sina håll gick snön upp till skrevet. Pulsen var därför rätt hög när jag tagit mig upp på bergets topp, drygt 300 meter över havet. Den dämpades något av att det inte fanns ett enda älgspår där uppe. Faktiskt konstigt, det brukar oftast vara gott om älg på berget.

Åt öster hade vi sett färska slag. Ko med kalv och en ensam vuxen hade traskat där. Vi gissade att de var längre in på Rogers marker och beslöt att ta tångensåtet. Det blev åter en lång promenad för mig i snön. Jag startade rätt långt upp på halvön som heter Tången och gick in mot land. Vinden bet lite eftersom jag var mitt ute i sjön när jag startade. Där var gott om spår efter rådjur men inga efter älg. I såtet lyckades vi dock få se en ensam vuxen älg men mer lycka än så hade vi inte.

Tillbaks till Rannebo för kaffe och korvgrillning blev ordern. Där fick vi höra att valebolaget tappat några gubbar och därför blev för lite folk att fortsätta. Vi beslöt snabbt att göra en fusion. Vi slog alltså ihop lagen till ett och gav oss på Bungebo. Nu var vi folk så det räckte till det breda såtet. Jag skötte drevet och startade det utmed den långa gränsen mot Kjell i Ekhults. Ganska snart kom jag på ett precis färskt slag från ko med kalv. Äntligen tänkte jag. Något oroväckande gick spåren ganska rätt i söder mot Hällsjöberget. Jag följde det ända tills det kom ut ett trettiotal meter ovanför Anders Norberg där han satt i ett torn vid gränsen. Han hade inte sett något. Det finns bara två olika förklaringar på det. Antingen hade de gått ut tidigare eller så hade den gode vice jaktledaren tagit en liten tupplur efter allt travande i Valebo. Vilken förklaring som helst av dessa två är okej för mig.

Vi fick avsluta där och blåsa av denna dags jakt. Den blev trots brist på älg en trevlig jaktdag tycker jag. Älgkalvarna får leva ett tag till.

Kalvjakt i morgon

Nu drar det ihop sig till kalvjakt. Vi har varit ute och spanat lite idag och det finns helt klart älg, både i Rannebo och i Valebo.

Vi kommer imorgon att samlas i Granstorp för genomgång av dagens jakt. Vi kommer att dela upp oss i två jaktlag. Lag ett som leds av mig kommer att innehålla tio jägare från tranhultslaget plus tre av oss från Rannebo. Vi kommer att köra tre såt i Rannebo. Vi börjar med trolleberget. Sedan kör vi mangelberget och sist tången om vi hinner med det.

Lag två leds av Anders Norberg och det innehåller fem rannebojägare plus sju jägare från Granstorp. Detta lag kommer att börja med de två såten i Valebo och sedan köra bungebosåtet. Om jag får gissa så tror jag att det här laget har bäst chans att skjuta en kalv denna jakt, men osvuret är bäst.

Jag vet inte hur många eller om det kommer någon från Öjhult. De som kommer är välkomna och får hoppa på i något av lagen.

När vi är klara med detta så återsamlas vi i Granstorp för att jämföra våra fantastiska jaktupplevelser under dagen. Det är ju mörkt tidig nu så jag tror inte att vi hinner så mycket mer.

En liten varning bara, det är rätt mycket snö på skogsvägarna så jag föreslår att vi samåker med de som har fyrhjulsdrivet så mycket det går från Granstorp så vi slipper hålla på och dra upp bilar istället för att jaga.

Välkommen till en fin vinterjaktdag i Rannebos vida skogar.

Kan bli extra spänning på lördag

Det kan bli lite extra spännande i skogarna kring Rannebo på lördag i nästa vecka då hela Granstorps Viltvårdsförening jagar kalv tillsammans. Detta eftersom det nu kommer rapporter om att det kan finnas en björn i våra skogar. Något misstänkt ska ha observerats i Valebo i helgen. Det är ju inte så otroligt att det kan finnas en björn här som är ute på höstvandring. Kanske stöter vi i så fall på honom under jakten. Men som ni vet är det bara att låta björnen passera i lugn och ro. Gör inget förhastat.

Det finns en länk här på sidan till en folder som heter "Björnmöten", den kan jag rekommendera om du vill veta mer.

Det blir drevjakt i Rannebo på gemensamjakten

Jag satt en stund nu och tänkte igenom hur vi ska lägga upp gemensamjakten nästa lördag. Vi har nu bestämt att det blir drevjakt som gäller. Det jagas mycket med hund nu för tiden och det funkar oftast mycket bra. Men när det gäller kalvjakt så funkar drev riktigt bra. Ofta är en ko som har kalv mycket lätt att få igång. De har nog ett mycket starkt flyktbeteende som tjurarna lite saknar. Antar att det är för att skydda kalvarna som de så snabbt tar till flykten. Lustigt nog så gör det dem till lättare byten för oss människor sedan vi lärt oss använda skjutvapen.

Jag tänkte lägga upp jakten så att vi delar in oss i 2 eller 3 grupper som jagar på våra vanliga såt. Sedan samlas vi igen efter några såt och fikar och skrävlar lite för varandra om vilka fantastiska tjurar vi släppt förbi. Jag tror att det kommer att bli trevligt.

Samling är som tidigare sagt 08:00 i Granstorp. Där delar vi upp oss och åker ut till jaktmarkerna. Försök att komma i tid så vi kommer iväg hyggligt, det är ju en bit att åka sedan.

Glöm inte att anmäla ert deltagande till respektive jaktledare eller till mig. Välkomna!