Rannebovargen fortfarande i farten

Vargen som jag var med och spårade här i Rannebo för ett år sedan härjar fortfarande runt i södra Sverige. Nu har den identifierats i norra Skåne. Så här skriver Jaktjournalen om den:

"Spillningen utanför Vittsjö kommer från en hane från Loka 2-reviret i norra Örebro län, troligen född 2010 eller 2011. Grimsö forskningsstation har identifierat samma individ vid fyra tidigare tillfällen, vid spillningsprover från Jönköpings län i januari-februari 2013"

Vi gratulerar Sture idag!

Vår jaktkamrat Sture Nordén fyller idag 50 år. Det är vansinnigt vad gamla vi börjar bli, vi är ju snart medelålders! Sture har varit en av de flitigaste jägarna i Rannebo under många år nu och det är alltid trevligt att jaga tillsammans med dig. Jag vet att du var med 2006 och jagade, men du kanske var med tidigare också.

Många roliga och spännande stunder har det blivit tillsammans i alla fall sedan dess och Rannebo Älgjaktslag önskar dig en riktigt fin födelsedag!

Ständig kontakt med älg

Det blev en fantastisk älgjaktsdag som de flesta i jaktlagen missade. Vi var bara fyra jägare som mötte upp denna okristliga tid på morgonen. Lite stänk av blötsnö föll över oss när vi gjorde upp taktiken på Svens gårdsplan i Rannebo. Bungebo kändes som ett hyggligt säkert kort för en start på dagen. Vi hade nämligen inga precis färska spår att gå på. Jag tog pass i Valters torn, ett klassiskt pass där många älgar fått bita i gräset under de år som gått. Anders tog pass i tornet på gränsen till Hellsjöberget och Arne satte vi på Broberget, som vanligt. Danne gick in med Selma vid Floen.

Rätt snart visade sig mitt pass vara precis så säkert som det brukar. Selma kom med en kviga före sig och på hagelavstånd stannade kvigan i höljd med tornet. I ett par tre minuter stod hon där och spejade och såg aldrig mig. Kul att titta på dem men det hade varit ännu bättre om det varit en kalv med. Selma drev vidare över vägen och bort till  Hägnebäcken, där släppte hon och återvände. Bra jobbat.

På sin väg tillbaka till Milabotten lyckades Selma få upp ett nytt spår. Det bar av upp på Mangleberget och vidare till Hjortåsen, där blev det ståndskall. Vi ställde ut oss runt omkring Hjortåsen och Danne smög sig in på ståndskallet. Det visade sig vara en tjur. Bara att lyfta på jägarhatten.

Nu gav vi oss på kon med kalven från igår. Danne startade vid Rannebosåg och gick söderut. Men redan innan dess hade vi kontakt. Det var Anders som gick över bron över Hängnebäcken och märkte då att två älgar som höll till i planteringen drog iväg mot sydväst. Han fortsatte söder ut utmed Hängnegölen för att inte störa dem mer. Jag själv tog mig ned till bäcken innanför Svennalycka när jag hörde vad som observerats. Men det kom att ta tid innan drevet ko igång. Inte för än Danne var ända nere vid Anders satte det fart. Det gick iväg mot Torpagölen, och tvärt emot vad jag trodde så vände det tillbaka mot norr igen. Anders och Danne trodde inte att det var några älgar före eftersom det inte hördes ett enda skall från Selma. De stod därför inte helt beredda när älgarna dök upp vid torvladan. På 50 meters håll överraskades de av ett ståndskall. De fick aldrig någon skottchans utan älgarna försvann över gränsen in på Lasses.

Nu var enda chansen att de skulle välja att gå åt öster, där stod ju jag. Det gjorde de faktiskt och de följde bäcken och var som närmast 200 meter från mig. De valde dock att gå över ända borta vid Bungebogölen och där stod jag naturligtvis inte. Jag följde med dem mot öster men hann inte dit innan de gått förbi gölen på norra sida. Därefter fortsatte de in mot Hellsjöberget och denna jaktdag var över. Fyra älgar hade vi då haft kontakt med och två hade vi kunnat skjuta, lätt! Så kan det gå, men en härlig jaktdag har vi haft.

Spaning inför morgondagen

Har varit ute och spanat älg idag inför morgondagens kalvjakt. På trollsebovägen fann jag spår efter ko med kalv, dock någon dag gammalt. I Valebo hade jag mer tur. En hund hade ställt älg inne på Lasses. Jag var vid torvladan i Valebo. Det var ungefär 400 meter från där jag stod på gränsen. Efter ett tag så gick det loss och precis som jag hade misstänkt gick det mot mig. Jag fick flytta med lite mot Hängnegölen, men rätt som det var så blev skallet tydligt och man förstod direkt att det skulle hetta till. Efter bara någon minut fick jag se dem. Det var en ko med kalv som kom rakt mot mig. När de var tio meter från mig tog jag ett steg framåt och blev genast upptäckt. Älgarna tvärstannade och glodde rakt på mig . Hunden som var en jämte med reflexväst kom ikapp dem.

Ett par minuter stod de still och det var inte förrän jag tog ett steg till som de rusade iväg åt sida. Jag hade en hur bra skottchans som helst, men jag vill ju inte skjuta för okända hundar så jag lät bli. Fin upplevelse var det i alla fall. Hunden följde dem upp till Valån och det verkar som om den släppte där. Kanske kan vi hitta dem igen i morgon, vem vet. Då kommer jag inte vila på hanen...

Vilken dag!

Idag har varit en sån där dag som man kommer minnas länge,jag och Åke har kämpat i motvind med harjakten under en längre tid med vad vi trott ont om hare och för dålig hund,men Åke och janne rörmokare hade under torsdagen och även fredagen haft hare på benen och även lyckats skjuta en varje dag så vi beslöt att lägga upp en plan som Sickan säger,sagt och gjort så var jag på plats i tid för en gångs skull så tidigt så att ja fick hämta Åke ifrån frukostbordet,innan jag hämtade honom så hade jag kollat av vägarna och hittat ett avhopp som såg lovande ut så Åke fick passa vid Alen och jag släppte stövaren vid avhoppet,2 min senare for haren ut bakom min bil med Finskan ylande i falsett efter i fullt ös söderut ifrån Åke och emot byn,efter en stunds letande så fick hunden fart på haren och jag hade lyckan att tillslut stå på rätt pass,allt gick väl och både jag Åke och finskan var nöjda,vi åkte vidare mot andra delar av marken och vi såg då ett färskt älgslag så jag ringde efter Robban som överlycklig kom för att träna gråhundsvalpen,jag och Åke passade utan hagelbössan men älgen valde Voxtorp istället för 2 skjutglada harjägare,vi spårade vidare och rätt som det är ropar Åke att jag ska infinna mig vid Hästlidlyckan omedelbart med harhunden,väl på plats så smids nya planer vid avhoppet,Åke postar vid alen och jag stannar där hunden släpps,ett par minuter senare skriker hunden i och haren är på bena,denna valde att gå norrut,jag uppmärksammar ett par älgspår medans ja går mot drevet,rätt som det är hör ja en kanonad som inte går av för Hackor,tar bilen och kör mot Åke för att där se en moloken Åke med nya skott i bössan,skottplatsundersökning och påvisning av hund,fullt drev så vi tar pass och haren kommer till Åke igen som saluterar sin vana trogen men haren går undan,men det visade sig att haren fått nog och jag får tag i hunden och haren inte långt därifrån,otroligt lyckat så vi sätter oss och dricker kaffe och får sällskap av Janne i kulltorp Erik E och robban,ganska nöjda över dagen så kom jag ihåg älgslagen jag sett,ett par minuter senare var jag och robban vid slagen KO å KALV,robert släppte den äldre och rutinerade Aina som tog igång ekipaget,tyvärr var det bara jag och Robban kvar och jag utan älgstudsare men har man duktigt folk med på markerna så räcker det långt,efter ett flertal skottchanser med ko och hund i vägen så lyckades till slut robban få kalven inom håll och avsluta jakten,imponerande hundarbete under några timmar och Robban kan sin sak,problemet var väl att jag åkt hem så han fick dra ut den till väg själv och sen kom Åke med traktorn och hjälpte honom,Allt som allt en dag ingen av oss kommer glömma! Lika säkert som Amen i kyrkan Mvh Anders Karlsson

Älg störtdök åtta meter

Roger tipsade mig om den här filmen.

Endast tjuvjakt återstår

Nu har bevarandeorganisationerna även lyckats att överklaga beslutet av Naturvårdsverket att delegera skyddsjaktsbesluten till länsstyrelserna. Nu är således allt i domstol. Det är ju ofattbart att man inte accepterar riksdagsbeslut utan tillämpar denna juridiska terrorism.

Jag är rätt övertygad om att förtroende för systemet är slut nu bland många jägare och att det kommer bli illegal jakt som nu kommer att reglera vargstammen. Antagligen går stammen mot ett likadant öde som den finska. Det är dystert för det är inte bra att illegala nätverk etableras.

Så här passar du en hare!

Jaktlyckan stod oss bi idag och en hare föll för Simons bössa. Här visar han hur man smidigast passar haren.

Tack för en härlig jaktdag!

Kunskapen kom till Stengårdshult

Mötet om klövviltsfoder i Stengårdshult blev en stor succé och Lars Dittmer och arrangerande LRF-föreningar har all anledning att känna sig nöjda. Det var en proppfull församlingshemssal vi steg in i några minuter före arton denna vinterkväll. Eftersom det var mörkt fick vi denna dag inte se den vidunderliga utsikten från Stengårdshult. Jag kan inte låta bli att kommentera den varje gång jag varit där, men så är det.

Det var inte för utsikten vi var där jag och Sture utan för att lyssna till två av landets kunnigaste personer angående klövvilt och deras foder. Lars Edenius började och han är en typisk forskare som forskar i viltekologi vid SLU i Umeå. Det är han som gör och sammanfattar studier om vad älgar mm. äter och hur det påverkar naturen. Hans föredrag efterföljdes av Mattias Svensson från Sydved som berättade om hur man i praktiken jobbar med skördare för att gynna viltet. Fredrik Widemo från Jägareförbundet tog vid och han har ju en mycket bred kunskap om allt som rör jakt, biologi och ekologi. Han förevisade med hjälp av material från Jägareförbundet och det brukar oftast vara väl genomarbetat, så även denna kväll.

Nu har jag ännu inte fått materialet på mejlen och det är svårt att memorera alltsammans men om man ska sammanfatta det i mycket korta ordalag så kan man säga att forskningen visar att god tillgång av foder minskar betningsskadorna. Man bör därför inte gallra hårt i planteringarna innan de vuxit förbi betningshöjden. De visade också hur mycket skogen har förändrats under senare del av 1900-talet. Förr vi hade mycket mer varierande skog och inte den monokultur vi har idag. Idag drivs skogsbruket mycket hårdare.

Fredrik Widemo visade också via diagram att den totala tillgängliga fodermängden skogen påverkar vilken nivå på betningsskador vi får klart mer än vilken älgtäthet markerna har. Det blev tydligt att det är viktigt att man ser till att skapa älgfoder i sina skogar och inte bara tror att det hjälper att skjuta så mycket älg som möjligt. En liten passning till våra älgförvaltningsgrupper.  

När jag har fått materialet från föreläsningarna så återkommer jag med lite diagram mm.

Ett stort tack till framför allt Lars Dittmer som är en ständig idéspruta.

Klövviltsmöte i Stengårdshult

På tisdag i nästa vecka så kommer några av landets ledande experter på foder för klövvilt till Stengårdshults Församlingshem för en föreläsning. Vi får lyssna till följande föreläsare:

Fredrik Widemo Naturvårdsstrateg
Svenska Jägareförbundet

Lars Edenius Viltekolog med inriktning på klövvilt
SLU Umeå

Mattias Svensson Sydved
Hur vi arbetar från en skördare för att gynna betet

Håkan Svensson Sydved och medlem i förvaltningsgrupp 3
Hur praktiska är förslagen för oss skogsägare och påverkar det storleken på älgstammen

Missa inte detta tillfälle utan anmäl dig till lars.dittmer@ryssadalen.se 

Mötet börjar klockan 18:00 tisdagen den 14 januari.

Jaktlagets storsångare fyller år

  

Jag och Rannebo Älgjaktslag gratulerar en som varit med länge och jagat i våra skogar nämligen Sven Nilsson som just idag fyller 71 år. Hur många älgar han fällt vet jag inte. Men jag själv har varit med när ett antal älgar har fallit för Svens studsare som exempelvis 2011 då Sven sköt denna fina 10-taggare.

Ha en riktigt fin födelsedag och det vore trevligt om du kan vara med på söndag för då anordnar vi gemensam kalvjakt tillsammans med Trollsebo.

Gott Nytt År!

Jag och Rannebo Älgjaktslag önskar alla läsare ett riktigt gott nytt år och hoppas att ni firar in det nya året ikväll ordentligt.

Nu ser vi fram emot ett nytt år med mycket jakt och spännande frågor som väntar på sin lösning, exempelvis så ska det bli intressant att se om vi nu äntligen kommer att få börja hålla efter vargstammen igen.

Tre kalvfria kalvjaktsdagar

Efter tredagars kalvjakt kan man undra vart alla kalvar tagit vägen? Vi har inte sett en enda kalv på dessa tre jaktdagar. Däremot har vi sett tolv olika vuxna älgar. Det är märkligt.

De första två jaktdagarna var i Ranneboskogarna. Vi testade Charlie först men det gick inte så bra tyvärr och det fick bli Jack istället. Inte honom emot för han hade god fart, i alla fall till en början. Han tog upp direkt och det var antagligen en kviga som han fick framför sig över Trolleberget och bort mot Bungebo. Vi fick tillbaka honom sedan. Vi testade att släppa honom vid Hägnet på gränsen mot Valebo. Där tog han upp men det gick tyvärr åt helt fel håll och försvann spikrakt mot nordväst. Vi hämtade upp Jack norr om Ulvestorp till slut. Det var en stor ensam vuxen älg han förföljt.

På lördagen fortsatte vi jakten. Vi gick igenom hela Mangleberget, Näset och Lilla Näs utan resultat. Däremot var det tre vuxna älgar på Tången som Arne lyckade stöta ut. Jack hittade antagligen spåret efter en av dem men följde dem i motsatt riktning vilket var bra eftersom det inte var något skjutbart ändå. Observationer blev hela utdelningen.

Idag jagade jag inbjuden av delar av Tranhult och Granstorp. Vi hade igång totalt fyra hundar och stötte på fem olika älgar. Jag själv satt först på Sarasmosse i Gunnilstorp. Det blev inte någon lång sittning eftersom Esas hund tog upp på Rolands och gick mot norr. Vi flyttade oss norrut och jag hamnade vid Malms fälla norr om stupet på Åsenhögavägen. Tre rådjur gjorde mig sällskap medans jag väntade på hunden och älgarna. Det var på väg mot mig men vek av före och jag fick aldrig se vad som kom att visa sig vara en ensam vuxen.

Efter det var det dags för kaffe och jaktprat, nog så viktig komponenter i jägarlivet. Vi träffades i Åkes nya vindskydd vid Gärdesjön. Riktigt fint, strax intill fiskestugan. Därefter fortsatte jakten en och jag fick order om att sätta mig i pass mellan Gärdesjön och Voxtorpasjön. Där hittade jag ett torp i en sänka. Det kom att visa sig vara ett bra pass för jag fick påhälsning av en liten tjur rätt som det var. Han kom från norr med Esas hund ett par minuter efter sig. Han hade fällt sina horn och kom i rätt bra trav. När han fick vittring från mig vek han av och drog iväg. Jag hade en 20 meter till honom ungefär och hade naturligtvis tryckt av om han varit lovligt. Efter detta fick jag ett pass lite längre upp i norr mot kommungränsen på en fälla. Jag hade rätt kraftig vind i ryggen och insåg att det knappast skulle kunna knäppas någon älg från det passet den dagen. Mycket riktigt så hade jag vid två tillfällen gångstånd på väg rakt mot mig, men båda fick vittring och vek av när de närmade sig. Inget att göra åt, det var dessutom visade det sig vuxna älgar ändå.

Det blev till en go jaktdag trots att inget skott lossades och jag får tacka för inbjudan. Frågan återstår dock att besvaras - vart är kalvarna?  

Kalvjakt i morgon

Jag tänkte först vara med i rävjakten i Åsenhöga i morgon men sedan kom Sture med idén att jaga kalv så det får bli det istället. Det vore kul att lyckas ta en kalv så vi gör väl ett försök. Skulle inte det lyckas så tar vi ytterligare en runda redan i övermorgon lördag, samma tid.

En trevlig dag som gästjägare på Knutskulle med omnejd

Så här kan det se ut när man hör hunden skäller och man förbereder sig för skott. Nu kom det tyvärr inte någon älg till mig den här gången, men lite spänning han det i alla fall bli. Annars startade dagen för mig som jaktgäst i Djuppelsbo med en morgonsamling före det blivit ljust. Det är vi morgontrötta Rannebojägare inte vana vid. Det var ett antal tappra jägare som samlades i Jannes garage. De senaste observationerna, som förresten var mina egna, diskuterades och taktiken lades upp. Johan Kvarnvik som var jaktledare gick igenom förutsättningarna. En tjur med fem eller fler taggar fick fällas och en kalv. Passen lottades sedan och det bar av upp mot Knutskulle för mig. Mitt pass visade sig vara ett gammalt generalpass, i alla fall var det det förr i tiden. På vägen upp mot passet gick jag uppför en brant backe, ett hygge. Redan på vägen såg jag att här var det älg. En ko med kalv hade gått före mig i det daggprydda gräset. Jag hejdade mig och laddade min Varberger. När jag kom upp på passet som hade nummer 11 tyckte jag att nått stirrade på mig. Nere i den lilla sänkan rakt framför mig spejade två älgögon stint mot mitt håll. Jag krängde av mig ryggsäcken i samma rörelse som jag gick ned i knästående. Det är väl nått som sitter i från militärtjänsten antar jag att ta en låg position när man är på väg att bli upptäckt. Jag hann i alla fall få upp studsaren i knästående och se i kikaren när älgen lufsade iväg. Det var en ko, och efter den hängde en kalv på i hasorna. Där var alldeles för mycket träd för att lossa ett skott mot en kalv i rörelse så det beslöt jag att låta bli.

Men fortfarande lite förhöjd puls kunde jag rapportera observationen till jaktledaren. Och inte långt efter det skars den kalla småfuktiga luften på denna Karl den XII:s dödsdag itu av en skarp studsarknall. Jag hade svårt att lokalisera varifrån skottet kom. Det kändes mycket nära och jag trodde nästan att det var de älgarna jag sett som träffat på en lieman. Riktningen var dock fel, men man kan lura sig ibland. Radion tog död på mina spekulationer. Det var Matti Kvarnviks skrovliga stämma som rapporterade att en kalv var skjuten och att den hade gått rätt i ljungen. Kon hade fortsatt själv så det antogs att den blev på platsen.

Eftersom såtet bara just påbörjats så beslöts att hundförarna skulle fortsätta. Det gick hit och dit lite och hundarna hade också uppe älg men det var inget skjutbart. Jack hade fått upp en älg i söder och det gick först västerut utanför markerna. Sedan kom det tillbaka och ett tag var de på väg rätt i norr mot där jag satt. Det kom aldrig ända fram och jag lyckades därför inte få se den klene pinntjuren som Jack hade fått fart på. Jakten blåsets av och det blev rast-vila i Djuppelsebo.

Ett nytt såt planerades efter att vi bearbetat det förra. Den här gången avgjorde lotten att jag fick sitta på pass 26 nere vid sjökanten strax innan Källshyltan. Det var lite smådragit där och ingen älg såg jag heller. Men man fick nöja sig med radioreferat från hundföraren och de som såg älgarna. Två verkade det vara i antal i detta såt.

Om man sammanfattar det hela så var det mycket trevligt att vara med Västra jaktlaget och jaga denna lördag. Det är alltid kul att lära känna nytt folk och nya marker. Ett stort tack till er alla i laget för er gästfrihet och ett extra till Sture Nordén som bjöd in mig.

Gemensamma avskjutningsregler i ÄFO 3?

Ja, faktum är att vi redan idag har ganska lika avskjutningsregler. ÄFO 3 är på sammanlagt 159 950 ha, varav ingår olika älgskötselområden med totalt 153 935 ha och licensområden på 6 015 ha. I ÄFO:t ingår Eckerns ÄSO med 8 500 ha, Norra Unnaryd med 9 555 ha, Värnamo Västra med 10 008 ha, Stengårdshult med 8 466 ha, Österån med 48 579 ha, Norra Nissadalen med 27 462 ha, Byarum/Bondstorp med 18 822 ha, Södra Mo med 13 313 ha och Åsenhöga med 9 180 ha. Sedan tillkommer 7 olika licensområden med sammanlagt 6 015 ha. Börjar man med de lag som spara tjurar med 0-4 taggar visar det sig att alla sparar så utom Stengårdshult och Värnamo Västra. De kör en annan modell innebärande kvotering efter olika system.

Vad gäller att spara ko med en kalv, tillämpas detta med att spara 1 vecka till 4 veckor och för att härefter avlysa jakten efter hondjur. Även här har Stengårdshult och Värnamo Västra en annan modell och skjuter kon ren redan från första dagen. Eftersom vi redan nu har liknande avskjutningsregler i 7 av 9  älgskötselområden borde det inte vara så svårt att komma överrens om enhetliga regler. Förslagsvis att spara tjurar med 0-4 taggar och att inte skjuta enkelkalv förrän efter 3 veckor och i samband med detta avlysa jakten efter hondjur.

Eftersom varken älgförvaltningsgruppen eller länsstyrelsen har varit intresserade av att föreslå gemensamma regler så får väl vi jägare ta tag i detta. Så kanske vi i framtiden kan undvika de redan nu uppkomna problemen med avhoppen mellan olika älgskötselområden på grund av olika avskjutningsregler. Denna skrivelse kommer att sändas till företrädarna för de 9 olika älgskötselområdena i ÄFO 3 samt till ledamöterna i Älgförvaltningsgruppen. Vidare sänds den till alla jaktledare i Södra MO ÄSO. Den kommer även att publiceras på Rannebo älgjaktlags hemsida eller rannebo.blogspot.se

Handsken är kastad och förhoppningsvis kommer någon ordförande i något Älgskötselområde att ta upp den och ta tag i problemet. Det bör nog tas tag i på denna nivå. Jag hoppas vidare att företrädare för respektive ÄSO för denna handling vidare till jaktledarna i Äso:t och att dessa för det vidare till alla medlemmar i jaktlagen. Så att alla jägare får del av dessa uppgifter och debatten på detta sätt även kommer igång bland ”jägarna”.

Ett annan intressant iakttagelse är ju att fram till dagens datum har endast fällts 292 älgar av de 540 älgar som är planen från Älgförvaltningsgruppen.

Dessa siffror är ju alarmerande och visar att vi kanske är på väg att haverera älgstammen. Tänk på vad gäller kalvavskjutningen att spara det antal kalvar motsvarande det antal vuxna älgar ni tänker skjuta nästa år för att balansera stammen på nuvarande nivå.

Hälsningar Halvard
Fri Herre

Kalvjakt eller inte

Nu ska vi göra ett litet försök att reda ut det här med varför vi skjuter kalvar. Vi tar vårt älgskötselområde som exempel. Vi har bedömt att vi hade 40 vuxna hondjur i älgstam före jakten. De producerade ungefär 26 kalvar. Vi skjuter 13 av dem vilket innebär att 13 kalvar blir kvar. Av dem så är normalt hälften kvigkalvar vilka går in i stammen. Låt oss säga 6 st.

Nästa års beskattningsbara stam innehåller, om vi även har skjutit 6 kvigor under jakten, nu 40 vuxna hondjur av vilka 6 st är fjolingar. Vi har då 34 produktiva kor (40-6=34). Reproduktionen blir då: 34 x 0,75 = 26 kalvar.

Om vi jämför detta med en modell där vi inte skjuter kalvar alls utan skjuter samtliga som vuxna istället. Då går det in 13 kvigkalvar in i stammen. Av de 40 som finns kvar efter jakten är alltså 13 fjolingar. Vi har alltså 27 produktiva kor i stammen (40-13=27). Dessa har då en reproduktion av: 27 x 0,75 = 20 kalvar.

Slutsatsen är att med den modell vi har nu har vi fler produktiva kor i stammen än om vi inte skjuter kalvar. Då är det fler fjolingar som inte ännu är produktiva.

Detta innebär att vi har 6 älgar mer i reproduktion vilka då kan skjutas.

Hängde ni med?

Älgförvaltning på radion

Här kan du lyssna till ett reportage om älgförvaltningen:

https://tracking.dpd.de/cgi-bin/delistrack?pknr=09445307972791&typ=32&lang=se

Storjakt i Granstorp gav utdelning

Anders och hunden i samspråk med dagens jaktledare Kjell Andersson och skytten Rolle Larsson.

Så var det dags för den årliga gemensamma jakten i viltvårdsområdet. En jakt som minner som fornstora dagar då vi var ett enda jaktlag som förfogade över ca. 3800 Ha. Som vanligt var det samling i Granstorp där vi trakterades glögg och pepparkaka. Det var en dimmig och kall lördagsmorgon med en lite snålblåsig sydvästvind. Förhållningsreglerna drogs av dagens jaktledare Per-Johan och Kjell. Därefter lottades passen och jakten kunde börja. Eftersom såtet var av norrlandsstorlek så fick vi sitta på pass i styvt tre timmar. Jag måste tillstå att det blev lite kallt där jag satt i ett torn på Märkesmossen. Vi hade igång totalt tre älgar men inget var skjutbart. Jag tror att jag inte var den enda som var rätt glad när Kjell blåste av jakten strax efter tolv.

Efter korvgrilllning, upptining och lite kaffe så var det dags att gå på andra såtet. Jag fick möjligheten att gå med hundföraren Anders i Öjhult och jag kan säga att det var betydligt varmare. Det är klart roligast att vara hundförare vid den här typen av jakt, det är bara att erkänna.

Nästan direkt när vi körde över Åsenhögavägen in på Norbergs skogsväg så fick jag se en ko med kalv inne bland träden på sydsidan. Vi stannade bilen och avvaktade klartecken att släppa hunden. När den väl kom så satte det igång direkt. Hunden tog upp och det var av ned mot näsavägen. Där varste nog älgarna skyttarna i tornen för det vände tvärt och gick mot Trollsjön. Där gick älgarna i sjön, men det hjälpte inte utan hunden hängde på utmed stranden ut till Trollakullen. Där fortsatte det ned och över till andra sidan där älgarna på nytt gick i sjön. Samma visa hunden rundade viken och gick på när de steg iland vid St.Öjhults såg ungefär. Därifrån fortsatte de mot norr och vid Hålabomossen blev det ståndsskall. Vi tog oss dit och smög på älgarna från norr. Hade inte kalven gått precis mellan oss och kon så hade det smällt där när vi stötte på dem på en 30-40 meters håll. Istället upptäckte kon oss och satte av mot öster.

Det gick sakta och lungt ut mot landsvägen igen. Lustigt nog så kom de ut precis på Märkesmossen där jag suttit och huttrat hela förmiddagen. Nu fanns det andra skyttar i det området och Roland Larsson gjorde inget misstag utan fällde kalven med ett välriktat skott.

Det var ett trevligt slut på en trevlig dag. Ett stort tack ska alla ha som kom. Ett extra stort till Per-Johan och Kjell som var jaktledare och till Åke i Granstorp som hjälpte till med marktjänsten.  

Läs Marcus ledare om rovdjursfrågan

http://www.smp.se/ledare/bryssel-lider-brist-pa-praktisk-klokhet%284036360%29.gm

Lennart Högberg jubilerar

Idag fyller Lennart Högberg 70 år. Lennart har varit med i Rannebolaget under en lång tid och är en av våra mest erfarna jägare. Hur många älgar han fällt vet jag inte men jag kommer speciellt ihåg en som han sköt i Gunnilstorp. Det var på mossen alldeles intill Krikaleet. Om jag minns rätt så var det en liten tjur som kom till Lennarts pass. Han gav på den en smäll. Den fortsatte dock men stannade upp. Då sköt Lennart en smäll till. Ingen reaktion och han sköt ett skott till. Fortfarande ingen reaktion på älgen. När han gick närmare kunde han se att älgen kilats fast mellan två trädstammar och dött stående! Ibland kan det gå konstigt till i älgjakt.

Rannebolaget gratulerar på högtidsdagen!

Succé för Charlie på premiären

Här på mossen fick vi se älgarna för första gången.

Denna underbara höstdag hade vi beslutat oss för att använda till jaktträning för Charlie. Sture bjöd med mig till Smedsgården. Jag hade aldrig tidigare varit på deras jaktmarker så det var trevligt. Detta trots att ljudet från vindkraftverken störde lite grand. Den som säger att de inte hörs ljuger. De låter som en blandning mellan en grävmaskin och ett propellerflygplan.

Detta fick vi lägga åt sidan och det var inte så svårt eftersom vi rätt snart fick glädjeämnen att tänka på. Charlie sökte av området runt oss med en härlig entusiasm. Hans tidigare haltande var som bortblåst.

Efter ett litet stycke skall det till. Ett rådjur syntes strax med sina studsande språng genom skogen. Efter sprang Charlie. Sture kallade genast in honom, men jag måste medge att jag blev imponerad när det visade sig lyckas. Charlie kom tillbaka och blev rikligt belönad för det.

Vi fortsatte uppför ett berg upp på ett hygge. Tråddragarleden går över det hygget också. Uppe på toppen såg vi att det varit besökt av älg nyligen. Vi fortsatte möt sydväst och rätt vad det var så skall Charlie rejält igen. Nästan genast ställdes älgarna fast. Vi väntade i ungefär en halvtimma innan vi började närma oss ståndet. När vi kom fram till mossen (se bilden ovan) hade vi bara 50 meter till dem. På den andra bilden med GPS:en kan du se hur Charlie jobbat fram och tillbaka med älgarna.  Här på mossen lyckades vi se att det var tre älgar. Rätt vad det var så kände vi en kraftig vindpust rätt i ryggen. Inte bra tänkte jag och fick rätt i den tanken. Älgarna fick vind av oss och drog iväg. Men bara tvåhundra meter längre bort fick Charlie fast dem igen. Denna gången precis vid kanten av Rackhultasjön. Vi smög oss på igen och denna gången fick vi se dem ordentligt lite snett över sjön. Det var en ko med en rätt stor kalv. De hade sällskap av en tjur med skovelhorn. Vi kunde följa hur hunden jobbade med älgarna och man kan tro att han inte gjort något annat i hela sitt liv. Det är fantastiskt att de har detta nedärvt i sin DNA och kan jaga utan att någon lärt dem.

Vi fortsatte förfölja dem och efter tre och en halv timma kunde Sture kalla in Charlie, även det riktigt bra. Han kom springande tillbaka, blöt och trött men framför allt helt fri från haltande. Det här bådar gott.

Tack Sture för att jag fick följa med - det här kommer man inte att glömma. Att Charlie kräktes rakt över mig i bilen när vi hämtade honom är nu helt förlåtet....

Första kalvjakten för i år avklarad

Ko lurade oss igen - så kan man sammanfatta första lördagen på kalvjakt. Det var den gamla vanliga Rannebokon som vi såg vid Trollebeget på morgonen. Vi beslöt att köra ett vanligt folkdrev. Skyttar sattes ut på rannnåsavägen som vanligt. Jag och Håkan utgjorde drevkedja med start söder om Trolleberget. Mycket riktigt fick vi också fram älgarna helt efter planen. De stannade dock i en plantering inne på Rogers och ingen fick någon skottchans.

Nu blev det läge att släppa på Jack. Han hade inga svårigheter att ta upp spåret. Gav ifrån sig några skall och sedan bar det av möt öster. Ekipaget passerade två skyttar som inte lyckades skjuta för att sedan fortsätta mot Öjhult. De gick över Trollsjöån in på Öhjult och Jack följe med. På GSP:en kunde man se att det sedan vände åt andra hållet igen ned till ån. Jag tror att de gick över vid stenbäcken in på Rannebo igen. Jack blev dock kvar och han fångades in av våra trevliga jaktgrannar i Öjhult. Deras hund hade gått i den omvända riktningen och hade en sjutaggad tjur med sig. Bara att lyfta på hatten åt den.

Efter det körde vi igenom två såt i Gunnilstorp utan resultat. Med det var jaktdagen över. Nästa lördag är det gemensamjakten och efter det får vi se när vi ger oss ut igen.

Vad varje man vill ha i julklapp

Efter ett visst letande på nätet så hittade jag en lampa som är nästan exakt samma som den jag köpte för många år sedan. De är amerikanska och verkar inte vara lika populära här. Kan köpas på nätet av ett bolag som säljer båtgrejer till det modesta priset av 198 kr.

http://www.seasea.se/Article.aspx?ArticleNo=5249

Hjort i markerna

Ikväll har jag varit på möte med styrelsen i Åsenhöga ÄSO. Mötet hölls hemma hos Danne i Mjöhult och mellan Rannebo och Mjöhult gjorde jag en del observationer. Tack vare min högt uppskattade handstrålkastare så observerar jag allt som oftast något djur om jag kör över skogen till Åsenhöga. Så även denna gång. I Hestra på åkern när jag kört förbi ladugården innan jag kom fram till skolan såg jag något glimma till. Det var ögonen på något som jag direkt fattade vad det var. En kronhjort och två hindar. Hjorten hade en rejäl man. Till skillnad från älg så flyr rådjur direkt när man lyser på dem i mörkret. Så gjorde även hjortarna. De sprang först åt ena hållet för att svänga tvärt och sedan springa åt andra hållet.

Jag har aldrig sett hjort på våra jaktmarker, så det var faktiskt lite av en upplevelse. Nu är det också skyddsjakt på kronvilt, så vem vet vad som händer på lördag. Man får vara beredd i alla fall.

Upplyft av detta körde jag vidare hemåt och när jag kom fram till milabotten bromsade jag in och körde ned rutan och stack ut min lampa. Där glimmade genast åtta ljusfyrar. Det var fyra älgar som stod mitt ute på hygget. En ko med kalv och två andra. Det såg ut som en tjur och en kviga, men det var svårt att se. Har glömt att ta med kikaren. Kombinationen med lampan och kikaren funkar riktigt bra. Då går det som regel att se vad det är för älgar även i fullt mörker. Det är bara dimma som jag inte rår på. Då blir det bara vitt.