Samma plats, samma härliga blåahimmel och samma fina rimfrost i gräset. Denna dag steg dimmorna upp över Norra Vallsjön och det var verkligen hur fint som helst. Nog om det nu gällde det ju jakt det här. Vi satte igång med drevet som startar ute på Tången och på Rogeragärde. Där fick vi inget utom frisk luft. Vi tog en första kopp kaffe hos Sven i Rannebo innan vi begav oss ut mot Mangleberget. I år lät vi driva igenom hela Näset och Hjortåsen innan det nådde fram mot Trolleberget. Jag själv satt uppe på en hylla högt uppe på Trolleberget och blickade ut. Det var inte svårt att förstå varför en ko med kalv hade haft sin nattlega just där. Uppe på den knatten så är det Norrlandsutsikt. Wunderschön, hade tysken sagt. Tyvärr hjälper inte fin utsikt, där var inga älgar och vi fick jaga vidare.
Vi beslöt att släppa Jack på Norbergs i Granstorp. Vi satte skyttar mellan Trollsjön och Hagsjön plus mot Granstorp och vid vändeplanen precis innanför Malmas. Jag själv tog ett pass inne i såtet vid bäcken på gränsen mot Rolands. Naturligtvis passade vi också av Näsavägen och Granstorpsvägen. Jag han drog runt lite ut på Osmaden och runt några vändor. När han kommit över bäcken fick han kontakt. Det gick först norrut för att sedan vika av och gå förbi Arne som stod vid vändeplanen. Han kunde därifrån rapportera att det var en ko med kalv som Jack hade före sig. Dessutom hade de sällskap av en rejäl tjur. Kon och kalven med Jack i hälarna fortsatte att kryssa runt söderut. Ett tag såg det ut som om det skulle komma till mig, men det gjorde de ej utan de fortsatte över Näsavägen och in i Trollsebo. Vid Granåsen slog de stopp. Roger och Sture åkte dit för att få tag i Jack vilket också lyckades. Men på väg mot Granstorpavägen fick de se en ny ko. En med två kalvar. Det är inte så ofta man ser dem nu för tiden. Vi fick därmed lite pyssel att stuva om och hitta en effektiv plan för att ta kol på en av kalvarna. Vi satte ut tre skyttar, jag en av dem, söder om Hestraladugård. Resten fick bli åt norr. När de gick in från rätt håll för att stöta älgarna gick allt enligt planerna. Kon med kalvarna gick söderut, utmed bäcken. Efter en stund hörde jag en skarp knall i mitt vänstra öra. Kon med kalvarna hade kommit ut i skogsbrynet och då small det.
Det är små marginaler i jakt och ibland så har vi dem inte på vår sida. Inte så ofta men det händer trots allt. Skytten tog ett snabbt beslut, vilket man måste göra, och sköt på ganska kort håll lite snett framifrån på den sista av kalvarna vilka mitt i skottet kastade åt sidan och försvann. De fortsatte ned mot näste skytt som fick dem rakt på sig. De vände tvärt och gick norrut igen. Eftersom jag bara var ett pass därifrån så kunde jag vara på plats snabbt och göra en skottplatsundersökning. Vi höll på länge, men det fanns inte ett enda hårstrå på platsen, den saken är helt säker. Ej mindre något blod. Vi beslöt ändå att vänta ett tag och under tiden hämta hunden. När en tid hade gått så började vi spårandet. Det var inte alls svår för spåren var tydliga och vi kunde följa deras väg ned mot näste pass-skytt. Jack spårade hur tydligt som helst och vi kunde även följa deras spår i den mjuka backen. Alla tre älgarna hade gått tillsammans och ingen stans kunde vi finna något som helst misstänkt i deras spår. Vid gränsen till Trollsebo så släppte vi spåret. Senare har vi dessutom sökt igenom området en gång till utan resultat. Vi får nog konstatera att det var ett bomskott. Hur kymigt det än känns så hade det känts värre om vi funnit blod eller nått annat och inte älgen. Nu får vi med största sannolikhet säga att kalven lever och den är inte skadad.
Oftast funkar allt perfekt, men inte alltid och det är något som man måste köpa. Nu har vi gjort så gott vi kan och mer kan vi inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar