Kvigan en tjur?

På fredagens älgjakt blev jag som jag tidigare har skrivit om nästan översprungen av en fyrataggare och en kviga på granstorpavägen. Idag smög jag omkring lite i skogen och kollade efter älgar. Bland annat var jag uppe i Gunnilstorp. Där stötte jag på två älgar och jag misstänker att det var samma två som jag träffade på nära håll i fredags. Det var fyrataggaren och en älg till. Men det var inte en kviga utan en tjur som bara hade en liten pinne till horn på sin högra sida. På den vänstra hade den inte något horn alls.

Jag misstänker klart att det var den älgen som kom efter fyrataggaren och inte en kviga som jag trodde. Den hade vänster sida mot mig så det är kanske inte så konstigt att jag trodde att det var en kviga. Jag minns att det tog några sekunder för mig att bestämma mig för att det var en kviga när jag såg dem på vägen. Men jag minns att jag tvekade, och det var därför jag aldrig kom till skott. Om det nu var den som jag såg idag så var det tur att jag inte sköt. Då hade det ju blivit fel.

Kanske var det känslan som räddade mig och älgen den här gången.

Inställningsproblem

Jag hade ställt in bildgalleriet fel, därför gick det inte att se bilderna från årets älgjakt. Nu är det fixat så det går att se dem (hoppas jag).

Någon kunde heller inte se den senaste filmen om säkerhet vid älgjakt. Det är dock inget som jag kan fixa utan det handlar säkert om dina egna inställningar och uppdateringar av mediaspelare. Filmen finns annars på Svensk Jakts hemsida. Bra och dåliga skott heter den. (länk)

En oförglömlig älgjaktsvecka

Jakten började på måndagen med att vi besatte utlottade pass. Strax efter sju var jag på pass i Gölgamossen, där vi för övrigt fällt udda 12-taggare de två senaste åren. Min vana trogen, när jag kommer till ett nytt pass, började jag locka. Efter två lockomgångar fick jag svar och jag kunde höra hur älgen kom springande emot mig, samtidigt som han hela tiden svarade. Han kom in på 15 meters avstånd och stannade framför mig. En fyrataggare förstås. Ej tillåten enligt avskjutnings-föreskrifterna. Han gick in i skogen igen och jag lockade tillbaka honom ytterligare två gånger innan han fann för gått gå tillbaka åt samma håll som han kom ifrån första gången. Han fick aldrig någon aning av mig och tror väl fortfarande att det var en brunstig älgko som lockade.

Vid middagstid var det samling för gemensam måltid i Kölna, för att sedan besätta samma eller nya pass på eftermiddagen. Själv valde jag Elmåsatornet, vilket kommer att bli omnämnt igen längre fram under veckan. Jag körde några lockserier och under tiden började det regna. Efter några minuter fick jag svar bakom mig och jag vände mig försiktigt om. Vad kommer inte där om en ny fyrataggare. Han var på väg ut mot ledningsgatan och jag anropade Conny, som satt i ett torn med sikt till mitt torn, och berättade att en tjur är på väg ut i gatan. Tjuren passerade med bredsidan emot mig på 25 meters håll. Detta var inte samma älg som på morgonen. Även Conny såg älgen.

På onsdagen passerade ko med kalv under drevjakt på 80 meters avstånd.

På torsdagen började vi jakten i Lerdala utanför Värnamo i det andra laget i vilket jag är medlem. Under dagen sköt en av hundförarna en kviga.

Så kommer vi till fredagen, vilket för mig skulle bli ”tredje gången gillt”. Vi släppte en hund i norr och en i söder. Jag fick ett markpass i den norra delen. Hunden fick omgående slag efter älg och drog iväg norrut, dock utan att få kontakt. Hunden i söder fick ganska omgående kontakt och skällde fast älgen. Det blev lite tajt och hundföraren ville ha ner en passkytt i sydväst innan han gick på älgen. Det blev jag som fick flytta mig och jag fick välja fritt var jag ville sitta eftersom jag var själv. Jag gick en gammal skogsväg upp mot ett hygge. Jag stannade ca. 60 m före hygget och satte mig på en liten kulle söder om vägen. Nedanför, söder om mig fanns ett litet kärr och ytterligare söderut en skogsdunge. Ett relativt öppet markpass. Hundföraren fick klartecken och försökte smyga sig på älgen. Det lyckades inte så bra utan älgen gick Igång och sprang i en halvcirkel ur markerna och försvann i söder.

Nu var det fritt fram att börja locka igen, vilket jag för övrigt gör på alla pass. Jag vände mig åt söder och körde de vanliga två omgångarna. Efter ca. 5 minuter hör jag en älg så långt bort jag kunde höra söderut. Han kom närmare och närmare och svarade hela tiden, passerade genom skogsdungen och vidare ner i kärret och det hördes tydligt hur det plaskade i kärret. Vidare upp i en gles plantering och jag fick en skymt av honom. Jag tyckte inte att det var någon vidare hornkrona. Jag gjorde mig dock beredd. Älgen skulle passera mig på ca. 60 meters avstånd och jag fick vända mig till lite dumt. Jag satt på en trebent jaktstol. Älgen hade stannat bakom några granar och jag tänkte för mig själv att nu har han fått vind av mig och att han skulle kasta. Dock inte, efter en minut stiger han ut på skogsvägen och jag fick se att det var fyra taggar på min sida och skottet går. En bra träff och älgen tecknar tydligt och springer ur synhåll för mig ca. 40 m, där jag hör att han går omkull. Jag meddelar på radion till övriga jaktlaget att en tjur har skjutits och den vuxna tilldelningen är slut. Sedan blir det samling vid älgen och sedvanliga jägarhälsningar, ryggdunkningar och grankvist utdelas.

Älgen visade sig vara en udda 10-taggare och vägde 220 kg.

Se bifogade bild och notera även märket efter kikaren mellan ögonen på skytten. Det är smällar man får ta.

Hem och jaga igen på lördag i det förstnämnda jaktlaget. Vi var fem man. Kombinerad rådjursjakt och älgjakt . En man till att gå med hunden och fyra till att passa. Nestor, snart 94, vid Myrstacken och Conny i det tidigare omnämnda Elmåsatornet och vi två andra på strategiska pass. Hunden fick snart upp, men tyvärr hoppade rådjuret ganska snart över ån. Efter ytterligare några minuter smäller det från Elmåsatornet och Conny meddelar att han minsann också har skjutit en tiotaggare, dock ingen udda. Sedvanliga ryggdunkningar och gratulationer från jaktkamraterna. Conny var verkligen stolt och det hade han all anledning att vara. Kronan var verkligen fin och har ett utlägg på 112 cm.

Jaha, då förstår ni ingressen.

Halvard Högberg
Fri Herre

Vargen kommer till Östra Frölunda

I kväll är det tydligen ett informationsmöte i Östra Frölunda medborgarhus som Läsnstyrelsen inbjudit till om den planerade utsättningen av varg i Östra Frölunda. Man räknar med stor uppslutning, runt 250 personer.

Man häpnar. Östra Frölunda ligger ju bara några mil från Gislaved in i Västergötland. Snart är den här också med andra ord...

Artikel i Jaktjournalen

Bra liten film om säkerhet

Här är en 9 minuters film om älgjakt och säkerhet vid älgjakt. Ta dig tid och titta på den. Det går att förstora upp den till helskärm om du pekar på den när den spelas och klickar i nedre högra hörnet på bilden.

Slakt redan idag

Tyvärr så kunde inte slaktaren någon annan dag än idag så det får bli så. Det hade inte skadat att de fått hänga lite längre men det får bli så här. Om jag fattade det rätt så skulle daglediga sätta igång med slakten klockan 16:00.

Det kommer med andra ord att finnas kött att hämta under kvällen för de som ska ha.

Jaktlycka i väster

Den här tiotaggaren sköts av Conny Kraft i lördags söder om Älmåsen om jag fattade det rätt. Vi gratulerar!

Jag tycker att det blir allt tydligare vad det har gjort att inte skjuta pinnatjurar. Vi skjuter ju hela tiden rejäla tjurar nu. Frågan är om jakttrycket inte börjar bli väl hårt på hondjuren nu, vi kanske måste skjuta 50-50 mellan könen i fortsättningen?

Slaktvikter

207 kg vägde tjuren Sven sköt i torsdags och 173 kg vägde kon som Marcus sköt. Rätt hyggliga vikter alltså. Att jämföra med förra året då tjuren vägde 187 kg och kvigan bara 125 kg.

Fin avslutning på älgjaktsveckan

Så var årets älgjaktsvecka över. Tre riktigt fina dagar har det varit och allt har gått precis så bra som jag önskat. Visst hade det varit önskvärt att vi sett någon ko med dubbelkalv också, men de saknas i våra skogar. Vad det beror på kan vi bara spekulera i. Kanske är det bara tillfälligheter.

Vi startade dagen med att mötas vid Hestra ladugård. Dimman hade knappt lättat. Man såg fram emot en härlig älgjaktsdag. Vi var många denna dagen också och det blev råd till att sätta skyttar både på bakpass och sidopass. Detta till trots såg vi inget vid första drevet som var det annars så säkra norra hestrasåtet. Där har vi skjutit älg två år i rad nu. Det blev till att återsamlas vid ladugården och trösta sig med lite kaffe och dagens första macka.

Vi hade södra hestrasåtet kvar att köra och skyttarna fördelades. Eftersom det räckte till bestämde vi att sätta två skyttar på ett sido/bakpass vid Sörhagen. Marcus och Sture Nordén fick äran att ta dem. Det skulle de inte ångra. Det kom nämligen en kviga efter drevet dit och Marcus fick äran att skjuta den. Den var kanske mer rätt att benämna som ko, för den var inte purung. Den var helt klart fullvuxen men hade ingen kalv och ingen mjölk. Den stod säkert över ett år eller så var den för laj i älgtjurarnas ögon. Marcus fällde den i alla fall och den blev kvar på passet där den sköts. Bra jobbat.

Strax före att kon sköts så hade en fyrataggare glidit förbi Lennart Högberg på mossen där han stod in över ingarpagränsen. En liten stund efter hördes en smäll åt det hållet så den kan ha skjutits av dem. Det är i alla fall möjligt.

Efter rätt mycket slit med att få ut kon från skottplatsen fick vi en välbehövlig kopp kaffe och en härlig äggamacka vid ladugården. Stämningen förbättras avsevärt av jaktlycka, och helt plötsligt så kändes det inte så tungt längre att ha släppt den där kviga på granstorpavägen som jag gjorde igår eftermiddag. Sådan är jakten.

Vi tog oss in till Rannebo igen. Där beslöt vi att sätta ut skyttar från Stures nere vid Vallsjön runt byn och ut till Tången. Vi försökte ju oss på en kviga där i torsdags men en ko med kalv snodde då hundens uppmärksamhet. Denna gången gick det bättre. Hunden, som heter Jack och är Sture Nordéns, fick fatt i kvigan vid talleplanteringen nere vid sjön. Den hade med andra ord antagligen stannat kvar där sedan i torsdags. Eller så var det en annan älg, det går ju inte säga med hundra procents säkerhet. Nu var Jack i alla fall på rätt spår och det gick iväg över gärdet och bort mot öster. Älgen passerade en passkytt på påtok för långt skotthåll och sedan förbi Lennart Högberg som stod på samma pass som Sven sköt tiotaggaren i torsdags. Tyvärr var där för tätt för att skjuta. Sedan fortsatte ekipaget över svennalycka och in på Valebo. Vidare förbi torvaladan och upp utmed Hängnebäcken. Där hade vi skyttar hela vägen på rannebosidan men det hjälpte inte för hunden gav efter ett bra tag upp och kom tillbaka. Så kan det vara.

Efter lite flåningsarbete skildes vi åt. Jakten har varit i det närmaste perfekt. Strålande väder, mycket älg och bra jaktlycka. Ett stort tack till alla som varit med.

På lördag åttedag kör vi igen. 08:00 i Rannebo. Då har vi en kviga kvar att skjut och enkelkalvarna är dessutom lovliga.

Sämre lycka idag

Inspirerade av framgången igår satte vi igång dagens jakt. Samling i Valebo och vi körde som vanligt det södra såtet först. Där har vi mest älg enligt spillningsinventeringen. Detta behöver dock inte betyda att där är älg just när vi jagar och så var inte fallet heller. Vi såg inget.

Därefter intog vi dagens första fika, den bästa. Vi fortsatte med det norra såtet. Jag själv placerade ut skyttarna från "stora talla" till berget. Mitt emellan ligger den gamla torvaladan. Där har skjutits många älgar genom åren. Det är en naturlig passage från Valebo till Lasses i Hyltan. Det skulle visa sig stämma även den här gången då en femtaggare kom precis före drevet fram till Lennart Jacobsson som satt ute på mosskanten. Både han och Marcus som satt vid torvaladan såg den glida fint förbi. På berget där jag satt var det helt lugnt. Det var det inte där Sture och Calle stod. Där kom en kviga förbi utan att de mäktade med att skjuta. Så är det ibland.

Vidare till nästa. Vi körde till Rannebo igen. Där beslöt vi att köra "Mangleberget". Vi var många skyttar idag så det blev nästan lite snärjigt att hitta pass till alla där. Drevet gick fint men det var inga älgar med.

Nu hägrade ärtevällingen. Det har blivit lite av en tradition nu att vi får ärtsoppa på fredagen vid Sandbäcken. I år kunde vi sitta ute vid ett gammalt "kalasabord" Trevligt och soppan var fin, hemlagad och allt. Efter blev det en lika välsmakande ostkaka. Ett stort tack till Ann-Carin för fin förplägnad.

Vi kan ju inte bara äta och fika utan vi ska ju jaga lite också. Därför körde vi igång med "Granstorp såtet". Skyttar placerades ut utmed näsavägen. Det är ett stort såt och tar lite tid. Trots att det är stort så fick vi inte ut några älgar utan gick bet. Marcus som satt uppe på en kulle på södersidan av näsavägen rapporterade på radion att han såg en ensam älg på hygget söderut utanför skotthåll. Jag beslöt därför att se till att skyttarna stannade på sina pass så att vi kunde köra det omvända såtet från Saras norrut mot näsavägen direkt efter. Det för att få fram älgen som Marcus sett. Sagt och gjort, så gjorde vi. Jag själv gick utmed granstorpavägen mot Hestra och tog första sidopasset. Fint i solnen slog jag mig ned i den branta dikeskanten. Efter ett tags drev rapporterade Roger på radion att det var älg i drevet. Strax därefter märkte jag att något var i görningen. Rakt mot mig från andra sidan vägen kom en älg. När den kom genom snåret ut på vägen 10 meter från mig såg jag att det var en fyrataggare. Typiskt, hann jag tänka och gav ifrån mig ett lockläte. Tjuren som var på väg att springa på mig kastade åt höger och tog ett stort galoppsprång. Då såg jag att det var en älg till. När den landade mitt på vägen i ett språng såg jag att det var en kviga. Båda älgarna var ungefär lika stora. Med ett till språng var den över vägen och fortsatte upp i skogen mot gunnilstorpagärde. Det gick inte att få den att stanna till där utan jag tvingades se på när den försvann. Där var alldeles för tätt och älgarna var i full galopp.

Så kan det vara ibland, men jag tror inte jag kommer att ångra att jag inte sköt, för det var för snabbt förlopp. Lite grämer man sig ändå. Förutom detta så har det varit en fantastisk dag med solsken och underbart höstväder.

Vi får ta dem i morgon istället. Då blir det samling vid Hestra ladugård klockan 08:00.

Tiotaggare nedlagd

Hemma igen efter en härlig jaktdag. Det kan inte vara så mycket bättre än så här. Lite snålblåst kanske annars var allt perfekt. Man brukar ju säga att den här väderleken inte är bra för jakten, men det kan betvivlas efter dagens resultat. Det blev en tiotaggare fälld av Sven Nilsson. Vi har dessutom sett ytterligare sju olika älgar idag.

Det var som vanligt samling i Rannebo, i år klockan 08:00 vilket är en halvtimme senare än vanligt. Vi (jag) har blivit lite sjusovare med åren. Eftersom vi såg en kviga på gärdet nedanför Rogers i Rannebo på morgonen så satte vi givetvis igång med den direkt. Skyttar sattes ut och hunden släpptes. Tyvärr visade det sig att det inte bara fanns en kviga där utan även en ko med kalv. Den tyckte hunden klart var intressantast och det bar iväg utåt Valebo.

Vi fortsatte efter det godaste fikat, det första på morgonen, utan hund med att köra "Trolleberget". Såtet gav inget resultat utan det blev till att ta en slurk kaffe igen. Vi beslöt att göra ett försök på "Rogers". Drevet startar ute på Tången och går mot Rannåsen. Skyttarna sattes ut med Sven Nilsson på första passet i lia, nr.53. Det är ett nytt pass sedan två år tillbaka men ett med potential. I alla fall hade jag tänkt mig det, och det kom att visa sig rätt. För tjuren kom från Tången och lufsade ut på mossen. Där var den på väg åt fel håll, men ångrade sig och beslöt att gå västerut. Sitt livs sista misstag. För där stod Sven och laddade på. Han träffade bra och 10-taggaren föll efter trettio meter ungefär.

Det var ett gäng med mungiporna upp som beskådade bytet. Det här var den största älg som jag varit med och skjutit så det var inte konstigt. Efter hemtransport och en stunds fika fortsatte vi årets älgjakt. Vi har ju 4 kalvar och 2 kvigor kvar att skjuta. Vi beslöt att ge oss på "Bungebo". Fem man avdelades att skalla. Resternade placerades ut som skyttar. Jag själv hamnade längst ut i sydöst på gränsen mot Hällsjöberget. På en kulle i ett hygge. Det visade sig vara en fin plats att sitta för rätt som det var såg jag något som rörde sig i skogsbrynet. En ko med kalv kom lunkande rätt i riktning mot mig. När den var trettio meter från mig gjorde jag ett lockljud. Ekipaget tvärstannade. Kon beslöt att gå förbi mig och fortsatte med kalven tätt bakom. När de var i jämnhöjd med mig och Marcus som satt i tornet på mossen lockade jag igen. Samma resultat, båda stannade. Sedan fortsatte de iväg. Kon var väldigt smal, man såg revbenen tydligt och jag tänkte att det är inte konstigt att den bara har en kalv.

I samma såt hade Sven Nilsson tjurkontakt igen. Denna gången var det en pinnatjur som hälsade på. Sven i Rannebo såg även han en tjur från sitt torn ute på mossen, den var en fyra taggare. Det blev dagens åttonde älg med andra ord.

En synnerligen lyckad jakt dag med andra ord och ett stort grattis till skytten, Sven Nilsson.

I morgon startar vi i Valebo klockan 08:00.

Älgjakt på torsdag

Välkomna till årets älgjakt i Rannebo. 

Vi samlas i Rannebo på torsdag den 13 oktober klockan 08:00

Skyddsjakt på kronvilt

Länsstyrelsen har nu beslutat om skyddsjakt på kronvilt i Gnosjö jaktvårdskrets och Österåns Älgskötselområde. Det är framför allt i trakterna kring Marieholm som de håller till och ställer till med mycket skada på skogen. Veterinärsbesiktning krävs av fällt vilt och att en särskild anmälan lämnas in.

Alltså till och med den sista januari 2012 är samtliga kronvilt lovliga, även hos oss.

Här finns älg

Vi har en ko med kalv bosatt vid milabotten. De får gärna hålla sig där i tre veckor till. Har sett en kviga också i samma område. Det finns med andra ord älg.

Nu är det inte långt kvar till älgjakten...

Årsmöte i Skillingaryd

Då var årsmötet i viltvårdsföreningen avklarat. Det var välbesökt och det fanns en hel del att diskutera i år. Vi beslutade i alla fall att inte följa reglerna från älgskötselområdet utan fortsätta på den linje vi hade tidigare.

Vi beslöt att freda tjurar 0-6 taggar och att freda enkelkalv under de två första veckorna. Då hinner de flesta hondjuren att skjutas och risken blir inte så stor att en produktiv ko blir skjuten. Hela ÄSO har engentligen bara sex tjurar att skjuta i år. Därför tyckte vi att vi bara skulle skjuta tjur om vi fick tag i någon rejäl.

Årsmötet tog också upp frågan om att lämna ÄSO. Men vi beslöt att inte ta något snabbt beslut på det utan att avvakta och se vad det finns för alternativ. Man ska inte hasta fram beslut och kasta sig från det ena till det andra. Ett klokt beslut tycker jag.

Den planerade avskjutningen blir då:

Rannebo 3 vuxna och 4 kalvar
Tranhult 3 vuxna och 4 kalvar
Öjhult 1 vuxen och 4 kalvar
Granstorp 2 vuxna och 4 kalvar

Bra föreläsning i Åsenhöga

I måndags fick vi höra på en föreläsning av Anders Kagervall om älgforskningen i södra Sverige. Det var mycket intressant att se resultaten av deras forskning. Man har sändarförsett 25 älgar och därmed kunnat följa deras rörelser. Man har också kunna pejla in älgarna och därmed smyga sig på dem och kolla upp dem. Speciellt intressant vid kalvning.

Man blev förvånad över resultaten. Dels utvecklades tjurarna fantastiskt fort. En gick från 6-taggare till 12-taggare på bara ett år. De levde även farligt. En stor andel av tjurarna dog av stångningsskador, 2 utav 5 om jag fattade det rätt. Det trodde man inte. Det ska i och för sig sägas att det var ganska få tjurar med i forskningen så det kan vara tillfälligheter som spelar in.

Korna var mycket stationära. En del hade vandrat så lite som inom en kilometer. Tjurarna däremot gick längre sträckor. Speciellt vid brunsten då de var mycket aktiva. Detta gick lite på tvärs med vad som nu ofta sägs att det är korna som drar sig till stora tjurar. Det kan nog vara sant, men de verkar inte gå speciellt långt utan tjuren måste vara i närheten.

Nu hotas projektet av nedläggning eftersom pengar saknas. Det är bara att hoppas att man får fortsätta för det här är ju mycket intressant och nyttigt att få veta.

Träffen arrangerades av Gnosjö kretsen i Jägareförbundet och var mycket välbesökt.

15 vargrevir i södra Sverige

Här tror man det kommer att finnas vargrevir om förslaget om 450 revir i landet blir verklighet. Redan nu har vi en varghona som håller till i Kronoberg och skulle en hane dyka upp där så kanske ett revir är på gång. Blir det här verklighet så räknar man alltså med ett vargrevir exakt här där vi bor.

Det här är ingen utveckling som jag precis applåderar. Jag tycker att vi jägare måste vara tydliga - vi vill inte ha tillbaka vargen. Vi har slitit hårt för att få bort den genom alla år och det finns skäl för det.

Älgjaktsdagar

Tänkte som omväxling att vi skulle ha lite planering i år av älgjaktsdagarna. Så här ser då planen ut till att börja med:

Torsdag, 13 oktober, Älgjakt, samling 08:00 Rannebo.
Fredag, 14 oktober, d:o
Lördag, 15 oktober, d:o

Lördag, 29 oktober, Älgjakt, samling 08:30 Rannebo. (lovliga: alla)
Lördag, 12 november, Älgjakt, samling 08:30 Rannebo. (lovliga: tjurar, kalvar)
Lördag, 26 november, Gemensamjakt i Tranhult (lovliga: kalvar) 

Allt hänger naturligtvis ihop med hur jakten utfaller också så det här är bara preliminärt.

Stormigt stormöte

Hemma efter stormötet i Stengårdshults Älgskötselområde kan jag konstatera att det var det hetaste hittills. Först handlade diskussionen om huruvida vi skulle få skjuta enkelkalv redan  från första dag eller inte. Beslutet blev att vi får det, något överraskande. Man skjuter då nämligen rent korna som sedan blir kvigor och därmed även de lovligt byte. Beslutet hade sin rot i att vi skjutit för lite kalv och därför ska underlätta att höja den kvoten. Det stämmer säker också att det nu blir klart lättare att ta kalvar eftersom det är i början som det är lättast att komma åt dem, innan de lärt sig att hålla sig undan.

Nästa heta potatis blev tjurarnas horn. Det fanns två förslag ett att som hittills spara 0-4 taggar och ett att släppa det helt fritt. Man trodde ju aldrig att det skulle kunna bli något annat än att fortsätta på samma sätt som tidigare. Det eftersom vi har en treårsplan som det bara gått ett år av hittills. Det mest rimliga vore ju att man höll fast vid det tills planen gick ut och sedan efter en utvärdering tog ett nytt beslut. Så blev dock inte fallet utan efter en lång och tidvis mycket hätsk debatt gick det till omröstning och vi förlorade. Det blev således fritt att skjuta alla tjurar. Erik som förde vår talan var inte helt nöjd för att uttrycka sig milt. Nu avviker vi med andra ord rejält från andra områden med att ha så fria regler.

På tisdag kommer vi dock i Granstorps Viltvårdsförening att ha årsmöte och jag kan tänka mig att vi inte kommer att ta samma beslut som ÄSO gjorde utan att vi själva beslutar att hålla fast vid det som vi anser rätt. Vi får väl se. Ingen kan ju hindra oss att ha tuffare krav än ÄSO.

Det verkar vara lite rock´n roll uppe i norr, jag var tyckte att vi skulle ha tagit det lite lugnt med att ansluta oss till dem och inte hastat fram det belsutet. Kanske hade jag rätt.

Årsmöte i VVO på tisdag

Granstorps med flera byars viltvårdsförening håller årsmöte på Skillingaryds jaktskyttebana på tisdag i nästa vecka den 27 september klockan 19:00.

Möte i älgskötselområdet

Nu är det snart älgjaktstider. Det märker man inte bara på löven som faler utan även på att jaktmötena duggar tätt.

Torsdagen den 22 september är det medlemsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde där vi ingår. Som vanligt i Stengårdhults Församlingsgård och med start kl.19:00.

Anmäl er gärna till mig om ni tänker gå, så de vet lite hur mycket fika som går åt.

Stopp för vargjakten i vinter

Vi kanske måste skaffa fler och annorlunda tränade jakthundar nu.

Regeringen stoppar vargjakten och avskaffar 210-målet för vargstammen. Det står klart efter dagens svar till EU. Däremot ska man utöka möjligheten för skyddsjakt av besvärliga individer. Det är inte utan att man misstänker att man tänker låta skjuta av Riala-vargarna och sedan låta oss ute på landsbygden ha problemen istället.

Det finns ingen som helst förståelse för problemen som en stor vargpopulation drar med sig. Man har ingen respekt för erfarenheterna som fanns förr då det fortfarande fanns folk i livet som har upplevt hur det var. Det är ju inte för inte som det fram till 1965 var skottpengar på varg i vårt land.

Nu satsar staten till och med en massa pengar på att få tillbaka något som många generationer har slitit för att få bort - det är ofattbart. En sak är säker, vi kommer att få ökad tjuvjakt på varg i landet efter det här beslutet. Och det gynnar knappast någon.

Februarijakt på älg i vårt län

Det har beslutats att älgjakten den här vinten ska förlängas med en månad. Det kommer därför att bli älgjakt till den siste februari.

Detta för att man bedömer att älgstammen fortsatt att växa trots att avskjutningen ökat med 30%.

Nya torn på plats

Sture har byggt fyra nya jakttorn som vi placerat ut utmed näsavägen. Att bygga jakttorn förbättrar älgjakten på flera vis. Det viktigaste är att de höjer säkerheten genom att förbättra kulfånget. De ger dessutom skytten mer tid att se älgarna före skottet och erbjuder bra skjutstöd.

Planen är nu att förbättra eller byta ut tornen utmed vägen till Rannåsen. Vi får se hur lång vi kommer.

I övrigt kan jag rapportera att jag sett några älgar lite då och då. Även rådjur är synliga men man har en känsla av att de är lite färre än vanligt. För några veckor sedan såg jag en Kungsörn som lyfte framför mig på vägen norr om Trolleberget. De har inte synts till på länge. För något år sedan kunde jag hitta Kungsörn ofta, men nu är de inte här så ofta tydligen. Det är stiliga fåglar som väldigt gärna får hålla till någon annan stans än här.

Gott om älg i vårt område

Spillningsinventeringen är klar för vår del och när jag summerar så ser jag att vi har 70 högar på 116 inventerade ytor. Det ska jämföras med förra årets 68 högar på samma ytor.

Med andra ord har vi totalt nästan identiskt resultat.

Då ska ju sägas att vi sköt totalt sett 6 älgar mindre än vi hade som tilldelning och hade vi lyckats med det så hade det nog varit betydligt skralare resultat i spillningsinventeringen.

Det ska bli intressant att se vad resultatet blir på hela älgskötselområdet.