Idag genomfördes den numera traditionsenliga gemensamhetsjakten i viltvårdsområdet. Tranhultarna stod för det fina värdskapet, ett stort tack ska ni ha.
Dagen startade tidigt och jag måste erkänna att det var med rätt mycket grus i ögonen som jag tryckte av väckningssignalen på min mobil (ledmotivet till filmen Sällskapsresan). Snabbt kommer man dock på att det är en jaktdag och då studsar man direkt ur sängen. Jag var förbredd. Telefonen, radion och kaffebryggaren var satta på laddning redan på kvällen före. Det gick därför snabbt att komma iväg. Man gör ju allt föra att få sova någon extra minut.
Det gick att skönja en liten ljusning på himmelen, dagen var så sakteliga på väg. Jag hämtade upp Sture på vägen mot Tranhult där vi skulle samlas. Det var ett trettiotal jägare som mött upp för kalvjakt och i Eriks gamla kostallar trängde de nu ihop sig med en väldoftande mugg varm glögg i näven (alkoholfri naturligtvis). Erik har inrett ett rum i ladugården till en fin jaktstuga, med bänkar längst väggarna så många får plats. I stugan beskådas en imponerande samling älg och rådjurshorn, alla är naturligtvis inte 14-taggare, men speglar istället hur tjurstammen har sett ut under de senaste trettio åren.
Vi hälsades välkomna till jakt av Erik och av jaktledaren för dagen som var Kjell. säkerhet och förhållningsregler gicks igenom och vi delades in i grupper med en gruppchef i varje. Därefter lottades pass och det bar iväg utåt skogarna kring Tranhult. Jag själv fick ett pass som hade numret 46 och som låg i norra änden av Ösjön precis utnaför byn i Öjhult. Det var tydligt schnitzlat till passet så det gick inte att hamna fel. Det var också lätt att räkna ut att det skulle vara ett pass där, för om älgarna tänker sig runda sjön så är det naturligtvis där de går över bäcken. Solen steg upp över grantopparna och sken i mitt ansikte där jag satt. Tyvärr så värmer den inte så värst mycket så här års utan snålblåsten bet rätt rejält. Jag satte upp min regnrock som vindskydd och det hjälpte lite. Eftersom jag inte hade någon GPS-mottagare så kunde jag inte följa hundarnas arbete utan fick lita till mina egna sinnen. Inte mycket hände om man ska vara ärlig. Efter någon timme så reagerade jag på en kvist som bröts på andra sidan bäcken. Det är en tydlig signal för en jägare. Något är i görningen. Jag greppade kolven på min Varberger. En minut senare kom förklaringen till den sublima förvarningen, en råget kom skuttande utmed bäcken rakt mot norr. Bara att slappna av med andra ord och lyfta på jägarhatten. Det var inte utan att det kändes rätt skönt när väl signalen kom via radion om återsamling i Tranhult.
Så blev det och elden var redan i full gång när jag kom. Det blev korvgrillning och någon kopp med rykande kaffe. Det satt som en smäck. Under tiden passade också vädergudarna på med att spela oss ett spratt i form av en skur kallt novemberregn.
Det var så dags att göra ett nytt försök. För mig så blev det till välkända pass. Jag fick mitt gamla pass i Hestra från förra året där jag sköt en sextaggare då. På mossen i hörnet mellan Ingarp och Rolands. Inte långt från Dalabäcken. Där satt jag och väntade på min ryggsäck medans våra för dagen sju hundar sökte av skogarna. Inget hände och till slut fick vi meddelandet att bryta och samlas vid Allana garage i Granstorp. Precis som i gamla goda tider, fick jag höra. På vägen dit hände dock grejer. Tydligen hade en hund fått ett upptag nu på Malmens. Det var till att parkera bilen och ta ett pass. Jag satte mig uppe på kullen mitt på det stora hygget i Gunnilstorp vid Rödjan. Där kunde det ha hänt grejer, men det gjorde det inte utan ganska snart gav hunden upp och jaktdagen var till ända.
Vi fick chansen att vid Allana garage äta upp den sista mackan och utbyta erfarenheter från den gångna jaktdagen. Vi hade haft igång sex älgar, men inga hade vad vi vet varit ko med kalv. Ett rätt klent resultat med andra ord. Det är bara att ta nya tag.
Trots snålblåst och lite älg så var det en fin dag i skogen. Återigen ett stort tack till tranhultslaget som organiserade det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar