tisdag 1 november 2011

Ett klassiskt pass i Rannebo

Från Sven Nilsson har jag fått den här bilden i ett mejl. Det tillsammans med Svens kommentar i mejlet som jag tyckte var så bra så jag valde att lägga ut det här på hemsidan. Det är kul att kunna dokumentera dessa historier, det måste vi fortsätta med. Jag håller med Sven satt det vore rätt kul att få så mycket information som möjligt åt detta klassiska rannebopass.

Så här skrev Sven:

Några bilder ytterligare till årets kollektion, tyvärr utan älgar men med jägare och hunden Jack, samt utsikten från “Valtera torn”, även den utan älg i sikte, ändå minnesvärd, här har ett antal älgar stupat, två kvigor har jag stått i vägen för här, hur många Valter m.fl. fällt på detta pass har jag ingen aning om. Det är troligtvis åtskilliga. Jag har också för ett antal år sen fått släppa förbi en 10-taggare, på 30 meter, då vi skjutit fullt vår kvot av vuxna, den sköts dan efter i Velebo. Vidare har jag haft en 4-taggare där ännu närmare som fick släppas av begränsningsskäl. Ko med dubbelkalvar for ju förbi där jag obegripligt lyckades skjuta totalbom på kalven som du vet, visserligen i språng och på 70 m men ändå, så detta är ett pass med mycken dramatik.

Anm. Hoppas att du ursäktar Sven, att jag tog med episoden om bommen på kalven, men det tillhör ju jaktens väsen. AF.

1 kommentar:

Sven Nilsson sa...

Ja du Anders, den bommen får jag ju stå för och bjuda på, också med den förvissningen att jägare som inte skjutit bom har nog heller aldrig jagat! För övrigt håller jag med om att historier från jakter, olika pass och händelser är en verklig krydda i vår jaktsamvaro, dessa berättelser sanna eller åtminstone i "stort sett sanna", ger oss kopplingen till vårt ursprung som jägare men förhoppningsvis också en bas till de unga jägare som bär vårt arv vidare framåt. Av detta skäl är det bra att med bilder dokumentera platser med deras ofta mycket gamla beteckningar och namn som "Stures ve´ala´" t.ex. fast där inte funnits nån ved upplagd de senaste 30 åren, och liknande. Kanske kan jag ta mej samman och skriva lite mer så småningom medan jag ännu minns ett och annat :-).