lördag 30 oktober 2010

Kviga fälld vid Trolleberget

Väckarklockan ringde vid sjutiden och signalerade glatt att en ny jaktdag hade tagit sin början. När den gör det flyger man alltid ur sängen som en stålfjäder, eller hur? 08:00 samlades vi i alla fall i Rannebo. Åtta tappra män och en hund. Jag hade sent i går kväll sett två älgar på Trolleberget men hade inte kunnat säga vad det var för älgar. Inga andra observationer fanns så vi hade inte mycket att gå på. I bungebosåtet drev vi sist runt en kviga, och vi tänkte att nu när vi hade hund bara på morgonen så skulle vi göra ett försök och se om den var kvar i området. En chansning naturligtvis eftersom den lika väl kunde vara kilomertervis borta. Vi ställde i alla fall ut skyttar på de vanliga passen i Bungebo och gick in med hunden från Trolleberget. Bara efter fem minuter hörde vi första skallet. Hunden hade fått upp något. Det var dock rätt långt från våra pass. Drevet flyttade sig lite och höll sig hela tiden uppe i liden vid gränsen mot Ekhult. Efter ungefär tjugo minuter började man tro att det skulle gå åt fel håll. Då small det. En tydlig studsarknall som man direkt förstod kom från en rannebojägares vapen. Det var Sture Nordén som även var hundförare som lossade skottet. Det räckte också med det skottet, älgen var fallen. Det var en fin kviga, antagligen 1,5 år. Kvigan hade kommit till Sture i löske. Det var inte den som hunden drev på. Men drevet hade antagligen stött kvigan som gick rätt i händerna på skytten. Tur för oss, otur för älgen.

Efter att ha passat älgen och dragit ut den ur skogen så var vi väl värda dagens första kafferast. Vi fortsatte därefter att försöka hitta kvigan vi sett i Valebo tidigare. Tänkte att turen nog håller i sig idag. Vi körde ett drev på det norra såtet precis som vi brukar. Jag själv ställde ut skyttarna i söder från Valebovägen ut på mossen, via berget och ända ut till torvaladan där jag själv satte mig på pass. Det är ett fantastiskt fint pass där som duger gott åt en jaktledare. På vägen ut dit kom vi på ett ensamt hondjur som stod och betade högt uppe på en tallbuske. Hon såg oss inte. Jag kollade i kikarsiktet och det var mycket riktigt en ko. Ingen tvekan om det, en stor präktig var det. Men stax fick jag se något mer. Det var en kalv med också. Alltså ett icke skjutbart ekipge tyvärr. Faktum är dock att vi borde fått skjuta enkelkalv nu idag när det är sista dagen vi jagar hondjur. Men bestämt är bestämt och det följde vi. Drevet som bestod av Lennart Högberg och Arne Pettersson startade uppe vid valebosåg. Där obeserverade Arne en ko med kalv som gick i ån uppåt. Alltså andra kon med kalv på det såtet. Vi fick dock inte ut någon älg i drevet utan fick tomhänta bege oss tillbaka till Rannebo. Jag och Arne tog gamla valebovägen till Hyltan. På Gillgaards mosse precis innan hyltegölen fick vi se en fin åttataggars tjur som stod där ute och betade i lugn och ro. Tyvärr var det fel älg på fel plats. Men fin var han och nästa år kanske det är en tiotaggare.

Sista såtet för dagen blev Trolleberget. Där hade det definitivt varit älg, men vi lyckades inte få se något. Utan det fick bli flåningsarbete i Rannebo. Så avslutades årets jakt på vuxna älgar och vi får väl vara hyggligt nöjda med resultatet. Idag observerades två kor med enkelkalv och en kviga. Alltså fem observationer (åttataggaren räknar vi naturligtvis inte in).

Nu håller vi upp med älgjakt någon vecka, sedan blir det kalvjakt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Anders, tack för en målande beskrivning av en jaktdag, det kändes som man var med, fast jag var på resande fot i vårt södra grannland just då. Tja "stålfjäder",...det kan man ju diskutera, den tiden har väl kanske passerat,för mej i vart fall,... men visst är det härligt att komma ut i skogen en morron och i synnerhet tillsammans i Rannebolaget för en älgjaktsdag.
Din beskrivning av passet vid "torvladan" kändes mkt bekant, jag har ju haft förmånen att stå där många gånger under mitt ganska långa jaktliv och t.o.m. fällt två älgar där.Det är otroligt hur levande din beskrivning blir, man känner sej som man "va där", men det beror väl också på att jag varit med så länge och upplevt så många liknande situationer i detta härliga jaktlag. Alla de beskrivna platserna känns så bekanta, jag kan se vyerna framför mej bara jag hör de legndariska namnen;"Trölleberget,Näsaväjen,Rannåsen,Krikaleet,Mangleberget,Sånnbäcken,Ängabacken,Tangen,Valtera torn,m.fl.m.fl."
Fantastiska minnen dyker upp så fort man hör namnen! Jag ska fösöka sammanställa lite bilder så småningom med alla legendarer jag haft förmånen att jaga tillsammans med, nu levande och de som gått ur tiden, men som lämnat outplånliga minnen efter sej.Profiler som berikar min och många andras minnesbank.
Dagens jakt är ju trots de modernare inslagen med radio,GPS, bilvägar till nästan alla pass osv. alldeles påtagligt en länk bakåt i tiden och vår historia, om än inte till grottmännen direkt med fångstgropar och spjut, så finns linjen och samhörigheten på nåt sätt! Fast det är ju helt obegripligt för dagens (minkutsläppande) djurvänner, jaktmotståndare som de är! Sven N.

Anders Friborg sa...

Tack för de uppmuntrande orden. Det voer väldigt kul om vi kunde scanna in lite legendariska bilder och publicera här på bloggen. Det finns ju en och en annan "profil" att visa.

Sista gången som Lennart Johansson var hemma hos mig så var Einar Högberg här också. Då sa Lennart att det inte längre fanns några "orginal", men tja, jag vet inte. Det var inte långt borta att vi hade några kandidater i rummet just då.

Vi behöver inte oroa oss för det för det kommer nya roliga människor hela tiden, bara man lär känna dem.

svenasic sa...

Hej igen!
Vädret förhindrar aktivitet utomhus som eg. skulle utföras, lövsamling mm, men dom (löven) är nu på väg mot grannarnas tomter så jag intar åskådarposition och hoppas på det bästa, det kommer förvisso lite fr. grannarna också men vi har flest lövträd på vår tomt så sydvästen gör en god insats. Därför är jag framför datorn och vill kommentera ditt senaste inlägg om profiler; ja nog hade du värdiga kandidater/profiler i huset vid det tillfället....! Kanske ska jag skriva lite jaktminnen med betoning på alla människor jag mött i dom sammanhangen,...och det är några stycken, tillsammans med de bilder jag hittar, vi får se om tiden räcker till...! Sven N.