Fin kalvakt idag, sex älgar sedda

Det känns som om vi alltid har fantastiska jakter nu för tiden. Denna dag var inget undantag. Anders och Daniel i Öjhult anslöt sig till oss eftersom både de och vi var få. Jack var dessutom upptagen med jakt i hemmabyn.

Jag hade igår spårat runt Trolleberget och visste att det fanns ko med kalv där då. Vi hade således bra uppgifter att gå på. Redan på väg upp till Björngölen där vi tänkte passa kom vi på helt färska spår. De visade sig vara efter ko med kalv. Anders släppte hunden norr om Trolleberget och vi tog pass i söder. Det gick inte länge förrän hunden hade kontakt med älg. Det gick runt lite uppe på berget utan att få fart riktigt. Hunden som bara är två år kom tillbaka till Anders och de fortsatte tillsammans mot toppen där Anders skymtat ko med kalv. Efter lite sökande tog hon upp igen. Det gick ned för berget precis intill det brantaste och man måste beundra att både hunden och älgarna klarar den tuffa lutningen. Drevet gick ned mot Trollsjön och mot mig där jag stod hundra meter före gränsen mot Kjells nere vid kanten mot sjön. I planteringen hundra meter före mig skall det till. Jag såg på GPS:en att det kom rakt mot mig och la undan den kvickt och beredde mig på ett praktskott. Femtiometer före mig vände det tvärt. Det kan vara så att de fick vitring eftersom vi hade sydlig vind idag.

Älgarna vände och gick mot norr igen. Där hade Anders tassat efter och mötte dem nu. Han hade inte mer än fem meter till kalven men kunde inte skjuta. Ofta är jakt sanslöst spännande. Älgarna fortsatte runt viken i riktning mot Lilla Näs. Där gick de rätt över, söder om Manglegölen och vek sedan av mot kvarnen. Det var antagligen inte våra "vanliga" trollåälgar" eftersom de inte gick över ån in på Öjhult utan gick utmed istället bort mot Ängabacken. Där gick de mot Rannebo igen och vi flyttade över passkyttarna dit. På vägen dit i bil stötte vi på ko med kalv och en tjur. Alltså var de inte dem hunden var ute efter. Jag glömde skriva att Daniel såg en ensam älg på väg upp mot Trolleberget när vi var på väg att lämna pass. En helt i löske tydligen.

Hunden och älgarna härjade runt en hel del på hygget sydöst om Kråkenäset. sedan fortsatte de mot Rannebo. Vi beslöt att omgruppera igen och flytta över till östra sidan av byn. Arne gick ned bakom Stures ladugård och han kom snabbt på spåren efter kon med kalven och tjuren de hade i sällskap. Lite längre ned mot sjön hade en ko med kalv gått över. Vi hade alltså hela fem älgar i drevet, härligt!.

Det var dags för kaffe. Vi hade inte hunnit ta det ännu, det hade varit så spännande. Nu var de gott med en rykande kopp och ett par goa bullar. Efter det spårade vi av vägen ned mot sjön. En ko med kalv var redan över vägen in mot Valebo. Men bara en. Vi ställde oss således på pass utmed vägen och gick på med hunden på inslaget. De visade sig vara i tallplaneringen vid sjön, lite mer norr ut än vad jag trodde. Därför hade vi inte tagit pass så långt upp. De gick över vägen precis vid det nya passet nummer 62. Där gick de upp rätt mot Valån och korsade den. Hunden blev kvar på vår sida och jaktdagen var därmed över för vår del.

Man kan åter konstatera att vi haft en fantastisk jaktdag, detta trots att vi inte fick möjlighet att skjuta. Men att stöta på sex älgar på Trolleberget var långt över förväntan.

Nu räknar vi med att jaga igen på onsdag. Då är Jack och Sture med igen. Deras jaktlag sköt förresten en kalv idag, grattis önskar vi från Rannebo. Ett stort tack till Anders och Daniel, det var kul att jaga tillsammans.

Åsenhöga ÄSO

Arbetet med att köra igång vårt nya ÄSO kommer nu att sätta fart igen. Det ska bli ett möte inom kort med storlicensensstyrelse där vi också kommer att vara med. Ett årsmöte ska hållas och en skötselplan ska utformas.

Jag snackade med Johan Kvarnvik idag och jag tror att mötet kommer att bli i mellandagarna.

Det ska bli skoj att komma igång med det faktiskt.

Själv är bäste dräng eller?

Idag blev det en mycket underbemannad kalvjakt, endast en jägare - jag. Och ingen hund. Men spårsnö är inte dumt heller. Sture blev tvungen att köra snö så därmed brann hunden inne om ni ursäktar uttrycket.

Eftersom jag inte orkade ringa runt till hela jaktlaget på morgonen gav jag mig upp till Rannebo utifall någon skulle komma som jag inte visste om. Där var mycket tomt på folk klockan 08:30. Vad gör man då, jo tar en  runda själv i skog och mark, och jag hade för säkerhets skull studsaren med mig.

Jag parkerade uppe vid Trolleberget och gick in mot Broberget. Vek av ned mot Floen ovanför det nya hygget vid Milabotten. Efter Floen  på knatten där gick jag över vägen och in på Rogers. Jag kom ut på Rogers väg vid Pålahöjen. Följde Savavägen mot Rannåsen en bit förbi Jorahöla. Bort till Savagapet. Där tänkte jag gå igenom den täta planteringen där med tallar. Älgar lägger sig ofta inne i sådana täta områden när det är lite busväder. Rätt snart fick jag se de första älgslagen. Inte helt färska men ändå. Jag fortsatte in i planteringen med Varbergeren beredd. Mitt inne är det en kulle och när jag kom dit så reste sig nått mörkt och lurvigt framför mig, bara 5-6 meter framför. En kalv tittade mig rakt i ansiktet. Snett bakom den reste sig två figurer till. Den gav mig ingen bra skottchans, kulfånget var noll och den stod rakt mot mig. Strax fick de fart och stack iväg. Och jag lufsade efter som en envis trapper i Kanadas vildmark.

Efter några hundra meter hade de stannat. Det var ko med kalv och en pinnatjur. Nu visade kalven bredsidan mot mig men det var för mycket ris emellan och eftersom jag var själv så ville jag var 110% säker innan jag lossade skott. Jakten fortsatte och jag fick se dem en gång till innan de ökade farten, då helt utan chans till skott. Ekipaget gick över storavägen upp mot Trolleberget. Men de vek av mot Broberget och jag försökte genskjuta dem genom att gå upp dit jag hade ställt bilen och gå in på samma ställe igen mot Broberget. Där kom jag på deras slag, de hade hunnit före mig. De hade gått ned till Svens väg och över den i riktning mot Bungebo. Jag bestämde att runda hela killivippen och tog mig bort till gränsen mot Hällsjöberget. Gick ned mot Bungebogölen in mot Bungebo tegar. Där tog jag rakt igenom mot där älgarna gick in. Jag rundade knatten där inne utan att stöta på några älgslag.

Det visade sig att de stannat bara ett femtiotal meter in efter de gått över vägen. Där låg kalven och kon stod tio meter vid sidan om. En liten bit bort stod pinnatjuren. Jag fick ett bra läge. Det var en smal gata bort mot kalven och jag kunde sätta mig på huk och ta stöd mot en liten björk. Nu var det bara att vänta ut kalven. Förr eller senare skulle den komma i skottläge. Det tog en bra stund, men rätt som det var så reste den på sig. Jag osäkrade och siktade, men fick inte läge den här gången heller.

De tre drog iväg upp på Broberget igen och in i Ekhult på Kjells. Så var det slut på den jaktdagen. Man kan få det spännande på egen hand också i Rannebos vida skogar...

Nästa kalvjakt

På lördag den 15 december jagar vi kalv igen i Rannebo. Samling för de som är sugna 08:30 i Rannebo som vanligt.

Lördagens kalvjakt

Precis som Sture skrev i kommentaren till förra inlägget så var det en otrolig dag. Sture Jonsson hade sett ko med kalv vid norra ändan av Trolleberget på morgonen så självklart släppte vi Jack där. Mycket riktigt fick han nästan direkt kontakt med älg och saluterade det med skall. Det bar ganska spikrakt mot Mangleberget, upp över det och vidare bort mot Hjortåsen. På min GPS pejl kunde man se spåret efter Jack och det gick rakt över Hjortåsen och ned till Trollsjön. Där stannade Jack upp. Älgen hade gått i sjön.

Sture hämtade upp Jack och vi beslöt släppa honom på stället där vi sett kon med kalven på morgonen igen.

Inom några minuter hade Jack älglukt i nosen igen och signalerade det med skall. Drevet var i gång och nu borde det vara rätt älgar. Det gick in mot Rannebo och precis efter Floen så gick de över vägen. Nu bar det av söderut i ganska lugnt tempo. Jack skällde gångstånd. De var på väg rätt upp mot Arne där han stod på Broberget. Gående kom de förbi honom på 25 meters håll. Jag kunde se på GPSen att det gick rätt förbi där Arne skulle vara och tänkte att nu smäller det 100% säkert. Men icke sa Nicke. Kon var mellan Arne och kalven hela tiden och han fick inte tillräckligt med lucka för att våga skjuta. Retligt eller hur?

Via radion bestämde vi att Sture Nordén skulle ta sig till Bungebogölen och ställa sig på pass där. Arne smög mot älgarna nere på Svens där Jack nu hade fått fast dem. Som så ofta lyckades inte ansmygningen utan älgarna gick igång. Rätt mot den gillrade fällan och mycket riktigt kom de till Sture där han stod vid gölen. Men samma visa igen, han fick inte någon skottchans trots bara 30 meter till ekipaget. Denna gång var det kalven som gick mellan Sture och kon. Men det var lika illa. När kalven väl var fri från kon så hade Sture bara rumpan att sikta på och det är ju inte till någon nytta.

Älgarna gick över bäcken som utgör gräns mot Lasses i Hyltan och var "out of bounds" som man säger inom golfen. Vi ställde ut oss på pass utmed gränsen utifall det skulle vända tillbaka. Men det gjorde det inte förrän efter ett bra tag. Då hade alla utom jag och Sture tröttnat och tagit helg.

Nu gick det via Kjells i Ekhult upp mot Trollsjön. Sture tog pass uppe vid södra delen av Trolleberget. Men det kom aldrig dit utan gick istället mot Trollsjön. För andra gången samma dag så gick älgarna i sjön. Där sam de över mot Lilla Näs. Jag tog mig raskt bort dit. Halvsprang vägen ut på den lilla halvön för att kunna möta dem. Lilla Näs som nu är kalhuggt har en hög åsrygg på mitten, den besteg jag och när jag kom upp fick jag se älgarna. Perfekt stod de nere vid strandkanten och spanade efter Jack på andra sidan. Jag dök ned i myllan. Kröp fram till krönet och förberedde mig på ett välplacerat jaktskott. De båda älgarna hade fortfarande bakarna mot mig men det var ju bara en tidsfråga tills jag skulle få en skottchans. Plötsligt så fick de antagligen vittring från mig och satte fart. Men när jag kollade i kikarsiktet var allt dimmigt. Den raska promenaden upp till toppen hade gjort att jag svettades och glasögonen immade igen, i precis fel ögonblick. Älgarna sprang en bit och hoppade sedan i sjön igen. Det var bara att lyfta på hatten för den där illsluga kon. Hade jag som vanligt haft kontaktlinser på mig denna dag istället för glasögon så hade det fått en annan utgång.

Det låter nästan som en skröna den här historien, men så här otroligt förflöt denna jaktdag. Jack gjorde ett mycket fint jobb och i normala fall så skulle den här dagen ha resulterat i minst en härligt rungande studsarknall i novemberskogen. Men jag har på känn att vi kommer få mer chanser med den här kon.

Nästa lördag jagar vi inte utan det blir först lördagen efter det. Preliminärt i alla fall.

Kalvjakt på lördag

Nu på lördag den 24 november så samlas de i jaktlaget som har lust och möjlighet i Rannebo klockan 08:30 för att genomföra en härlig jaktdag.

Välkomna!

Gemensamhetsjakt i Granstorp

När man tar foton under jakt så blir motiven till 90% ätande jägare. Det ligger i sakens natur att det inte går att ta kort mitt under jakten utan det får bli när man samlas för kaffe och annat. 

2012 års gemensamhetsjakt för viltvårdsområdet började med morgon samling 07:30 i Åkes maskinhall uppe i vackra Granstorp. Vi blev till slut runt 35 man som hade mött upp för att jaga älgkalv och för att ha det trevligt. Det var Granstorpslaget som stod för det förträffliga värdskapet och Per-Johan hälsade oss välkomna. Vi gick igenom regler etc. i sedvanlig ordning. En kopp varm glögg passade fint så här i den tidiga morgonen. Passen lottades och sedan var det bara att ge sig ut. Det är faktiskt rätt skönt att inte vara jaktledare utan att bara kunna glida med.

Vi skulle köra två såt denna dag. Det första skulle börja från norr och gå mot söder. Vi hade passkyttar utmed Åsenhögavägen och utmed Ingarpsvägen. Även naturligtvis utmed gränsen i öster. Totalt fem hundar fick jobba och det gjorde de bra. Vi hade igång åtta älgar, men dock ingen som vi kunde skjuta. Jag själv fick pass 69 som var ett torn utmed landsvägen precis innan de skarpe krökarna på vägen mot Granstorp. Där kunde det helt klart ha kunnat komma älg. Det gjorde det dock inte utan efter ett par timmar övergick vi till grillning i Granstorp. 

Så var det dags för andra såtet som var upplagt som första fast på västra sidan av Åsenhögavägen. Jag hamnade i vårt första torn på Näsavägen, det som är närmast Sandbäcken med nummer 30. Precis på slutet hade jag en kviga som var ute och vände precis utom synhåll för mig med Robbans hund i hasorna. Den fick säkert vittring från mig, jag hade kraftig vind i ryggen där uppe på hyggeskanten. Kvigan gick inåt igen i såtet och en annan skytt kunde sedan konstatera vad det var för älg. Den hade vi ju inte skjutit ändå eftersom det var kalvjakt, men det är alltid kul och lärorikt att se älg under jakten. Redan före denna händelse så hade det dock smullit Granstorpaskogarna. Det var Lars-Åke Magnusson som lyckats skjuta en kalv på Åsenhögavägen ända uppe i Granstorp. Dagen var räddad.

Jag vill passa på och tacka först och främst arrangörerna, Granstorpslaget. Men även alla andra som kom och gjorde detta till en trevlig jaktdag. Tack också hundförarna och hundarna, som jobbade på förträffligt. Totalt tolv älgar blev observerade denna dag, och det kan man ju inte säga var speciellt lite.

Gemensamjakten

På lördag är det så dags för viltvårdsområdets gemensamjakt. Vi träffades hemma hos Åke i Granstorp ikväll och gjorde upp riktlinjerna. Det kommer enbart att vara kalv lovlig på jakten och jaktlaget som har marken där kalven faller får köttet.

Vi samlas klockan 07:30 i Granstorp vid Åkes maskinhall. Det kommer att bjudas på lite värmande glögg på morgonen under samlingen. Vid lunchtid kommer vi att tända upp en eld så att vi kan grilla korv eller annat som var och en tar med sig själv.

Välkomna och glöm inte att ta med er reflexväst.

Just hemkommer

Jag kom precis innanför portarna i hemmet från att ha varit på styrelsemötet i Stengårdshults ÄSO. Det var mitt första möte i denna styrelse och det var trevligt. Syftet med mötet var att stämma av intrycken från jakten så här långt samt bestämma om huruvida ett tjurförbud skulle utställas. Nu beslöt styrelsen enhälligt att inte sätta ett tjurförbud utan att gå på den tidigare beslutade planen. Vi tillät med andra ord de som har tjurar kvar på sin tilldelning att försöka ta dem. Det ska inte kunna bli mer än max 3 stycken ändå och det rymmer planen.

Jag var för det eftersom jag anser att vi har tjurar så det räcker. Vi i VVO har i vilket fall som helst skjutit våra tjurar i år med marginal. Och det får jag säga att jag fick inte det minsta ovett för de två vi sköt som var lite fel, alltså knappatjurarna. Det ska de ha en eloge för i Stengårdshults ÄSOs styrelse.

Den allmänna uppfattningen är att det är rätt gott om älg i markerna och att det i år varit lite mer dubbelkalvar synliga. Det är ju positivt. Sedan bekräftades också det jag redan hört att man ska göra en ny älgskötselplan till nästa jaktår. Den kommer då inte att ha lika hög avskjutning som de senaste årens eftersom man tror sig vara inom de 6-8 älgar / 1000 Ha som hade angivits som mål.

Mycket mer avhandlades inte utan nu fortsätter jakten. Jag kan förresten tala om att det var en ko med kalv på planteringen vid milabotten nu ikväll som jag såg med hjälp av min lampa på vägen hem. Kul, det är antagligen den gamla vanliga.

Styrelsemöte i ÄSO

I morgon ska jag vara med på styrelsemöte för Stengårdshults ÄSO. Det blir kanske både första och sista, vad vet jag. Definitivt det första i alla fall.

Vi kommer att ha ett extra styrelsemöte för att stämma av läget i jakten. Det är nu skjutet 8 tjurar totalt i ÄSO och därmed är kvoten på tjurar för året uppnådd om man ska följa vad som sas före jakten. Ett tjurförbud ligger då och väntar på att klubbas i morgon.

Jag vet inte om det är rätt. Det är framför allt vi i söder som har skjutit tjurar hittills. Vi har skjutit fem av de åtta. Tyvärr var det några fler än vi tänkt pga. två felskjutna tjurar, båda så kallade knappatjurar. En av dem sköt vi i Rannebo senast, den har ni säkert redan läst om här på bloggen. Vi trodde det var en kalv.

I övrigt så har man i ÄSO inte fällt mer än tre tjurar. Det påstås att vissa lag har trotsat årsmötets bestämmelse på fri tjuravskjutning och ändå valt att spara 0-6 taggar eller 0-4 som vi gjorde. Det kan ju medfört att det inte blev lika lätt att skjuta tjurar.

I VVO kommer vi i alla fall att införa tjurförbud nu, det är ju givet. Det blir att inrikta sig på kalv i fortsättningen och det är ju inte det sämsta.

Det blir i vilket fall som helst kul att tala lite älg i morgon. Vi har ju munhuggits lite jag och Egon om vad som stod i älgskötselplanen och inte, men det har vi redat ut. Och det var ju bra att vi här i VVO hade fattat det fel och att ÄSO inte planerade den höga nivå på avskjutning som det stod i planen utan ska komma in med en ny till nästa jaktsäsong. Nu ska det inte behöva bli några missförstånd i alla fall för nu kommer jag vara med på styrelsemötet i egen person.

Det kommer en liten rapport från möte efteråt sedan, så ni vet vad som har beslutats.

Nästa älgjakt

Nästa älgjakt i Rannebo blir lördagen den 24 november, samling 08:30 i Rannebo.

Men först ska vi ha vår gemensamma jakt i VVO. Det blir samling i Granstorp lördagen den 10 november klockan 07:30.

Just nu pågår en diskussion i VVO om vi ska ha den sista kvigan lovlig på den jakten eller om vi ska låta den klara sig. Alla har inte upplevt att det är speciellt mycket älg i markerna och då kanske det är oklokt att skjuta fullt på hondjuren. Vi får se vad diskussionerna mynnar ut i.

Kalvar kommer i vilket fall som helst att vara lovliga tiden ut.

Kurs i Stengårdshult

För er som missade den utbildning i hade i Åsenhöga om skog och vilt så har ni nu en ny chans.

Stengårdshults ÄSO, Södra Mo ÄSO och skogsägare anordnar en kurs i Stengårdshults Församlingsgård den 22 och 29 november med titeln "Kunskap och dialog för skog och vilt i balans".

Anmälan sker till: lars.dittmer@ryssadalen.se eller på telefon: 070-5751278

Knappatjur skjuten

Idag stod jaktlyckan oss bi. Det blev nästan så bra det kunde. Vi startade denna frostnupna morgonen med att släppa Jack vid milabottet, precis som vi lärde oss förra lördagen. Skyttarna för dagen sju stycken placerades ut i Bungebo. Jack sökte av bra, först området kring milabotten och Floen sedan Trolleberget. Därefter det tog sin lilla tid. Uppe på södra ändan av Trolleberget stötte han på en bock. Den kom som ett spjut rätt mot mig och Sture och vi blev nästan nedsprugna innan den märkte oss. Det var en riktigt stor och fin bock, en sån som man inte ofta ser nu för tiden.

Jack följde efter bocken en bit till ned mot Tennekullamossen. Eftersom Jack nu var utanför skyttelinjen så beslöt jag att själv gå igenom såtet runt knatten. Det visade sig vara ett bra drag. Där fanns det älg. En ko med kalv kom först ut till Sture Jonsson och Ludwig, de satt i det nya tornen på gränsen mot Hällsjöberget. Kon och kalven fortsatte sedan mot gölen och kom till nästa passkytt, Arne. Han hade sett dem redan när de var vid förra passet men fick inte någon skottchans. Han kunde dock rapportera på radion att de var på väg till näste skytt som satt på andra sidan Bungebogölen. Spänningen steg när man fick rapporterat att det var en ko med kalv inne i såtet. Jag glömde då raskt att jag precis innan klivit rätt ned i ett kärr och stöveln nu var vattenfylld. Det klafsade ljudligt när jag gick. Men vem tänker på det när det är älg i såtet?

Ekipaget kom till Marcus på passet närmast gölen. De kom ut perfekt och han kunde lossa ett riktigt fint skott mot kalven. Den gick max tio meter och stöp därefter. Jag som gått och drivit genom såtet var snart på plats. Dessvärre visade det sig inte vara en årskalv. Det var en liten tjur med två knappar på huvudet. Alla gånger var det fjolårskalven som gick kvar med kon.

Det är inte lätt att se att det är en fjoling som kommer när den går med en stor ko. Här var det fem personer som såg dem och alla trodde det var en årskalv. Sånt är jaktlivet. Nu är alltså våra två vuxna skjutna och vi kan bara konstatera att det tyvärr blev två tjurar. Nu är väl det ingen katastrof men det är lite retligt i alla fall. Nu har vi tre kalvar kvar att skjuta den här säsongen.

Eftersom vi hade gott om tid och kalvar kvar att jaga så fortsatte vi med att köra ett folkadrev. Vi drev igenom Mangleberget. Jag tog själv passet nere vid stora stenströmmen. Eftersom vi bara hade två skallare så var det ingen som gick närmast Trollsjöån och jag beslöt därför att hänga på drevet när det gick förbi. Jag gick in lite på Rogers sida av Mangleberget där han har en plantering med rätt mycket ungtall. Där inne hade det varit älg. En stor och en liten älg hade haft sin lega där, det syntes tydligt eftersom det var frost. Älgarna hade dock som jag tolkade det dragit in till Öjhult. Vi får nog någon mer chans på dem i vinter.

Nästa jakt blir på lördagen den 10 november. Då i Granstorp då vår gemensamhetsjakt ska gå av stapeln.

Bra jaktbil säljes

Jag har nu lagt ut min bil till försäljning på blocket. Tänkte att det kanske finns någon jägare som läser denna blogg som kan vara intresserad.

JEEP Commander CRD 3.0 -06. Diesel, automatlåda. Det är en trevlig jaktbil från jeeparnas orginaltillverkare JEEP. Har gått 22000 mil, jag har haft den som tjänstebil från 2007.

Slitagedelar som t.ex. hjullager, bromsar och camrem är bytta. Har gått som en klocka hela tiden. En bekväm bil som tar sig fram var som helst.

Pris: 120.000 kr. Telefon: 070-3850300, eller 0370-96013 på kvällstid.

Ingen utdelning

Det blev inget skjutet på lördagens jakt i Rannebo. Detta trots att det startade bra med upptag direkt. Tyvärr var min taktik inte den bästa. Vi släppte Jack på Svens vändplan och självklar gick han rakt upp på berget och över mot Hällsjöberget. Han fortsatte sedan nedåt Hyltan och Öd. Sture fick sedan loss honom från älgen som då var på väg över Kramphultasjön. Det var antagligen en kviga.

Efter det och lite gott kaffe denna mycket fina jaktdag så beslöt vi köra ett folkadrev från Trolleberget och norrut mot Savaskogen. Där var inget med.

Vi avslutade med att köra Bungebosåtet så som vi skulle ha gjort från början. Satte ut skyttarna mot Kjells gräns och mot Hällsjöberget. Samt även mellan Bungebogölen och Rannebo på de vanliga passen. Nu hade i spännt ut en säck för älgarna att "hoppa i". Vi räknade med att de som oftast skulle försöka ta sig ut mot söder och då skulle vi bara "knyta ihop säcken". Vi gick in med Jack vid Floen och släppte honom. Han sökte av området bra kring milabotten och Broberget. Vidare in mot Bungebo, fast utan att få upp något.

Tyvärr fick vi inte lyssna till den härliga studsarknallen denna lördag, men redan på lördag i denna vecka som kommer ska vi göra ett nytt försök. Samling 08:00 i Rannebo.

Möte i Stengårdshult

Ikväll träffades vi i Stengårdshults ÄSO för att lära oss åldersbestämma älgar. Det var mycket intressant och jag kan nog påstå att vi med rätt hygglig precision nu klara att göra det. Ett mycket bra arrangemang av Egon.

Det var också intressant att höra föredragshållaren Christer Axelsson berätta hur lyckosamt det varit att spara 0-4 taggars tjurar. Enligt honom så hade dessutom de som sparade 0-6 fått allra bäst resultat. Något att tänka på för somliga.

Egon gav mig även en liten känga för att jag kritiserat älgskötselplanen. Han säger att den bara är ettårig fast att det står i den att den gäller för tre år och att det är specificerat hur många älgar som ska skjutas 2012, 2013 och 2014. Jag kan inte fatta det, men det är ju bra i så fall. Det innebär då att man i ÄSO kommer att radikalt minska avskjutningen efter den här säsongen och det är ju positivt för oss jaktgrannar. Det var ju bra att vi fick det utredat.

I beslutet från lässtyrelsen står det att planen ska lämnas årligen till älgförvaltningsgruppen efter spillningsinventering och justeras om det finns behov. Det kan man kanske tolka som om treårsplanen bara gäller för ett år och då alltså inte är någon treårsplan utan en ettårsplan.

Intressant system vi har!

Älgjakt på lördag

Det är älgjakt redan nu på lördag den 20 oktober igen. Samling 08:00 i Rannebo som vanligt för de som kan vara med.

Vi har ju en kviga kvar att skjuta och de två vi tidigare sett är nu tillbaka igen. Sture såg dem igår på Svennalycka. 

Nytt drama bland älgtjurarna i Södra Valdshult

Vi började tisdagens älgjakt med att sitta de första timmarna. En av oss satt i Gölgamossen, där vi genom åren fällt många fina tjurar. Efter några lockrop fick han se en älgtjur en bit in i udden. Han visade sig inte mer och vid samlingen senare beslutades att driva igenom området. Så blev det och samme skytt fick på nytt passet. När drevkarlen nästan kommit igenom såten undrade han om ingen sett något. Det var mycket spår efter älg lät han meddela. Strax varnade passkytten, vilken tidigare sett älgen, att en tjur var på väg ner mot en annan passkytt i mossen. Denne svarade att älgen vänt och var på väg tillbaka mot den förstnämnde och plötsligt small två skott hos denne. Älgen sprang emellan de båda passkyttarna och den andre meddelade att det träffat bra och att älgen burit sig konstigt och liksom kastat till med huvudet flera gånger och att han snart ligger efter att ha gått in i hårdmarken. Han hade dessutom sett något rött uppe på sidan av huvudet. En hundförare tillkallades och efter en dryg timma började han tillsammans med drevkarlen att följa spåren. Först ställde vi ut passkyttar runtom. Efter några hundra meter fick de se älgen gå igång och hunden släpptes. Strax hörde vi ett skott uppe hos den slutliga skytten och han kunde meddela att han fällt en fin älgtjur som i sin tur fällde ena skoveln i samband med skottet. Den förstnämnde skytten hade inte träffat så bra. Tjuren var en fin åttataggare på 240 kg.

När vi slagit våra kloka huvuden ihop i jaktlaget har vi kommit fram till följande scenario: Det hade varit en ordentlig uppgörelse under natten före mellan denna tjur och en till i minst samma klass. Tjuren hade blivit så illa skadad att hornet hade brutits av en bit innanför rosenkransen inne i skallbenet och hängde ner på sidan av huvudet. När han blev skrämd och försökte fly och samband med skottlossningen kastade med huvudet och det såg ut som han blev träffad, försökte han i stället bli av med skoveln. När han kom fram till sin baneman tappade han äntligen sin skovel.

  

År 2000 en vecka före älgjakten inträffade också ett drama. En åttataggare hängde sig i en barngunga i Södra Valdshult förmodligen i samband med en kamp med en rival. Det går hett till mellan tjurarna i brunsten.

Hälsningar Halvard

Fri Herre

Lite dystrare lördag

Den blå himmeln var som bortblåst. Den hade idag ersatts av ett molntäcke och lite fuktig snålblåst. Det var sämre väder men absolut inget riktigt dåligt väder. Vi samlades vid Hestraladugård för att lägga upp strategin. Vi beslöt att starta med det södra av Hestrapassen. Skyttarna tog pass utmed Granstorpsvägen och Ingarpavägen. Några på sidpass mot Ingarp hade vi också råd med. Vi fick uppfattningen att det var älg vid graneplanteringen utmed vägen till Hybblet, men vi fick inte ut någon.

Därefter körde vi det norra passet. Hela sex drevkarlar fick vi ihop på det lilla såtet, de gick nästan armkrok med andra ord. Även detta såt blev utan resultat. Nu var det verkligen dags att få lite älgkontakt. Vi beslöt att köra passet från söder upp mot Näsavägen. Drevkedjan fick se en ko med kalv i övrigt så fick vi inte fram någon älg på det här såtet. Det var nu ett såt kvar i denna del av området och det var Gunnilstorpagärde. Det är ju ett litet område, men tog ändå nästan en timma att skalla över. På de gamla hagarna och betesvallarna runt kring gården finns mycket som älgar gillar, t.ex. rönn. Här är ofta älg och så även denna dag. Det var en kviga som visade sig för skyttelinjen utan att vara inom skjuthåll. Hon gick rätt förbi mig, men det var tyvärr en tät ridå av gran mellan. Jag fick i alla fall höra lite slag i backen när hon lufsade förbi.

Nu var det lunchtime och vi åkte in till Rannebo. I går kväll när jag och Ludwig åkte hem från Rannebo så såg vi två kvigor på Svennalycka. De tänkte vi nu försöka hitta. När vi satte ut drevkarlarna på gränsen mot Lasses så stötte drevarna på älg. De såg bara en kviga men är rätt säkra på att de var två. Dessa fick vi inte med i drevet bakom ladugården ned mot Norra Vallsjön utan där förblev lugnt.

Nu började klockan lida och vi beslöt att blåsa av älgjaktsveckan. Det har varit några jättefina dagar och ett stort tack ska ni alla som var med ha. Det är lätt att vara jaktledare med jaktkompisar som ni. Nu gör vi ett nytt försök redan på lördag med samling klockan 08:00 i Rannebo. Välkomna om ni har möjlighet till det.

Andra dagen

Samma plats, samma härliga blåahimmel och samma fina rimfrost i gräset. Denna dag steg dimmorna upp över Norra Vallsjön och det var verkligen hur fint som helst. Nog om det nu gällde det ju jakt det här. Vi satte igång med drevet som startar ute på Tången och på Rogeragärde. Där fick vi inget utom frisk luft. Vi tog en första kopp kaffe hos Sven i Rannebo innan vi begav oss ut mot Mangleberget. I år lät vi driva igenom hela Näset och Hjortåsen innan det nådde fram mot Trolleberget. Jag själv satt uppe på en hylla högt uppe på Trolleberget och blickade ut. Det var inte svårt att förstå varför en ko med kalv hade haft sin nattlega just där. Uppe på den knatten så är det Norrlandsutsikt. Wunderschön, hade tysken sagt. Tyvärr hjälper inte fin utsikt, där var inga älgar och vi fick jaga vidare.

Vi beslöt att släppa Jack på Norbergs i Granstorp. Vi satte skyttar mellan Trollsjön och Hagsjön plus mot Granstorp och vid vändeplanen precis innanför Malmas. Jag själv tog ett pass inne i såtet vid bäcken på gränsen mot Rolands. Naturligtvis passade vi också av Näsavägen och Granstorpsvägen. Jag han drog runt lite ut på Osmaden och runt några vändor. När han kommit över bäcken fick han kontakt. Det gick först norrut för att sedan vika av och gå förbi Arne som stod vid vändeplanen. Han kunde därifrån rapportera att det var en ko med kalv som Jack hade före sig. Dessutom hade de sällskap av en rejäl tjur. Kon och kalven med Jack i hälarna fortsatte att kryssa runt söderut. Ett tag såg det ut som om det skulle komma till mig, men det gjorde de ej utan de fortsatte över Näsavägen och in i Trollsebo. Vid Granåsen slog de stopp. Roger och Sture åkte dit för att få tag i Jack vilket också lyckades. Men på väg mot Granstorpavägen fick de se en ny ko. En med två kalvar. Det är inte så ofta man ser dem nu för tiden. Vi fick därmed lite pyssel att stuva om och hitta en effektiv plan för att ta kol på en av kalvarna. Vi satte ut tre skyttar, jag en av dem, söder om Hestraladugård. Resten fick bli åt norr. När de gick in från rätt håll för att stöta älgarna gick allt enligt planerna. Kon med kalvarna gick söderut, utmed bäcken. Efter en stund hörde jag en skarp knall i mitt vänstra öra. Kon med kalvarna hade kommit ut i skogsbrynet och då small det.

Det är små marginaler i jakt och ibland så har vi dem inte på vår sida. Inte så ofta men det händer trots allt. Skytten tog ett snabbt beslut, vilket man måste göra, och sköt på ganska kort håll lite snett framifrån på den sista av kalvarna vilka mitt i skottet kastade åt sidan och försvann. De fortsatte ned mot näste skytt som fick dem rakt på sig. De vände tvärt och gick norrut igen. Eftersom jag bara var ett pass därifrån så kunde jag vara på plats snabbt och göra en skottplatsundersökning. Vi höll på länge, men det fanns inte ett enda hårstrå på platsen, den saken är helt säker. Ej mindre något blod. Vi beslöt ändå att vänta ett tag och under tiden  hämta hunden. När en tid hade gått så började vi spårandet. Det var inte alls svår för spåren var tydliga och vi kunde följa deras väg ned mot näste pass-skytt. Jack spårade hur tydligt som helst och vi kunde även följa deras spår i den mjuka backen. Alla tre älgarna hade gått tillsammans och ingen stans kunde vi finna något som helst misstänkt i deras spår. Vid gränsen till Trollsebo så släppte vi spåret. Senare har vi dessutom sökt igenom området en gång till utan resultat. Vi får nog konstatera att det var ett bomskott. Hur kymigt det än känns så hade det känts värre om vi funnit blod eller nått annat och inte älgen. Nu får vi med största sannolikhet säga att kalven lever och den är inte skadad.

Oftast funkar allt perfekt, men inte alltid och det är något som man måste köpa. Nu har vi gjort så gott vi kan och mer kan vi inte göra.

Premiärdagen

Så var det dags för ännu en älgjakt, min 19:e. Vi samlades i ett frostnupet Rannebo, bilens termometer visade -2 på vägen upp. När vi på tisdagskvällen träffade Högbergslaget så berättade jag att det kändes precis som när man var yngre och det var dan före dopparedan. Lite så är det faktiskt. Efter att en sådan höst med idel regn som vi haft så är det helt fantastiskt att få starta jakten med toppenväder.

I Rannebo så möttes vi på klassiskt manér. Man bytte information om vad som hänt runt omkring vad det gäller jakt och kollade av vilka observationer som fanns. Vi är ett trevligt gäng och det kändes kul att se alla bekanta ansikten.

Efter formalia, genomgång av PM och diverse förmaningstal så var det så äntligen dags att bege sig utåt de vida Ranneboskogarna. I likhet med de allra flesta år så startade vi med Trolleberget. Nu speciellt av den anledningen att jag själv med flera sett älg där och i synnerhet en viss 5-taggad tjur. Vi avdelade tre man att skalla, det brukar räcka där. Resterande fick ta pass dels nere på "Savavägen" och del på Trollsjömossen. Skallet drog igång och efter en stund så bröts den tysta höststillheten av en skarp studsarknall. Visst är det en fin sång den ger ifrån sig i ett syfte som detta! Det var Lennart Jacobsson som fått tjuren på sig på sitt pass. Han gjorde inget misstag utan tjuren föll där han träffades och snart så fick vi hör tre snabba signalskott som en sista salut för den fallna oxen. Jag var bara två pass därifrån och kunde ganska snabbt vara där och konstatera att det var samma tjur som jag sett tre gånger tidigare och även tagit ett kort på, om än lite otydligt. Nu låg han där i ljungen på en ö mellan två små mossar. Bra skjutet Lennart! Med tjuren hade en ko med kalv följt. Det hade inte fortsatt utan vikit av och vi såg inte mer av dem.

Efter det så blev det kaffe i Rannebo. Vi beslöt där att ge oss på det vida Bungebosåtet och att låta Jack jobba lite där. Sagt och gjort, vi satte skyttar som vanligt i Bungebo plus vid Röaledet, Floen och vid Milabotten. Detta plus att vi satte en skytt uppe på höglia mot kjellagräns. Högberg följde med hundpatrullen för att göra ett bakpass mot Trolleberget. Så ni försår det var välpassat. Redan vida starten fick vi älgkontakt. Det var Lasse som upp emot kjellagräns fick se en ko med kalv plus ett ensamt hondjur dra sig iväg mot Hällsjöberget. Jack släpptes lös och fick antagligen nys på de älgar som dragit iväg och han satte av en bit in på Ekhult. Men han kom tillbaka och gick av i riktning mor röaledet. På väg dit så verkar det som om han fick vittring på en kviga, eller så var den med hela tiden det är inte så lätt att veta vilket. Den hade satt av i riktning mor Tennekullamossen och gick mycket riktigt över mossen också, på mitten. Macus såg henne men hade lite väl långt och väl dåligt skjutläge. Efter en stund kommer Jack också, precis i kvigans slag. De fortätter söderut i lyseledningen in i Hyltan. För att sedan vika av mot Hällsjöberget (dit alla älgar verkar vilja komma). Vi fick nöja oss där och återsamlas i Valebo för en ny kopp kaffe.

Väl i Valebo så satte vi igång med det södra drevet först. Jack var då upphämtad i Trollsebo. Trots att Valebo är den bit där vi hittar absolut mest skit på spillningsinventeringen så fann vi ingen älg där utan fick ta oss an det norra drevet istället. Tyvärr med samma resultat och vi kunde bara konstatera att det blir inget mer fällt denna dag. Vad som återstod var flåningsarbete i Rogers ladugård och att sedan "syreförgiftad" av en hel dag ute i friskaluften ta sig hemmåt.

Bekanting fälld

Den udda sextaggaren som jag ett tre gånger på Trolleberget har fått bita i gräset. Han föll för Lennart Jacobssons kula på första drevet för dagen. Strax nedanför Trolleberget var det han föll. Grattis Lennart.

Jag har sågat tanden på honom, och han är vad jag kan bedöma bara 2 år. Väger runt 150 kg, så det var ingen riktig bjässe men en liten fin tjur. Två taggar på ena sidan och tre på andra. Föll direkt i skottet.

Det kommer ett lite bättre reportage om dagen lite senare, men vi har haft fantastiskt fint i skogen.

I morgon träffas vi klockan 08:00 i Rannebo för en ny fin jaktdag.

Årets älgjakt

På torsdag klockan 07:30 samlas vi i Rannebo för årets älgjakt.

Jag kan meddela att ikväll såg jag två kvigor. En på hygget vid milabotten och en vid Svens hus inne i Rannebo. Det bådar ju gott.

Hovjägmästaren

Det här är den sista jag lägger ut. Fd. Hovjägmästare Aminoff berättar om sin syn på jakt. Lite extra stil eller hur?

Vad kan man säga efter den här lilla filmsviten? Jo en reflektion är att jakten är en gemensam nämnare för alla möjliga typer av människor. De må ha stil eller inte, men jägare är de. Jag läste här om dagen att man funnit bevis för att människan åt kött redan för 1,5 miljoner år sedan. Det är helt klart så att jakten är en urinstinkt och en av anledningarna till att människan blivit så dominerande på vår planet. Jag känner mig stolt att vara en del av denna tradition som antagligen följt människan i alla tider.

Jaktens gemenskap

Åldersbestämning av älg

Här är en bild på vilka ringar det är man ska räkna på den fjärde kindtanden som man sågar rakt igenom. Det är alltså de vita fälten som visar tandens tillväxt under sommaren. Ett fält per år följaktligen.

Del 3 - Björnmöten

Nytt PM klart

Det finns en ny jaktinstruktion med regler och annat som gäller för årets älgjakt klar nu. Klicka på den lilla bilden av instruktionen i den högra kolumnen lite längre ned på sidan så ska den hoppa upp.

Ni kommer även att få en på papper vid starten av jakten.

En ny del i filmserien

Det var en udda sexa

Idag såg jag några bekanta älgar i ranneboskogen. Det var kon med kalven också den där tjuren som hänger med. När jag såg dem senast så trodde jag att det var en fyrataggare, men nu vet jag att den har fem taggar. Tre på sin högra och två på den vänstra. Med andra ord så är den lovlig. Ett rejält hängande och slängande hakskägg har den också. Jag lyckade bara få den här bilden på tjurer, tyvärr var det lite dålig vinkel.

På spaning efter jaktens själ del 1

Kommer här på bloggen att lägga ut de som jag tycker är bäst av dessa tio små filmer om jägare. Tycker att det är mycket fina skildringar av vad det innebär att vara jägare. Filmerna är publicerade av Svenska Jägareförbundet på YouTube. Så du kan om du vill tjuvstarta och se alla innan jag har hunnit att lägga ut dem här. Det gör du som du vill.

Fina tjurar

Jag fick bromsa in lite för att inte köra på en tjur idag mellan Gnosjö och Häreryd. Det var en rejäl bit, minst 12 taggar. Jag hade kameran i bilen och fick några snabba bilder på tjuren. Inga av dem blev dock bra eftersom både jag och tjuren rörde på oss. Notera hur hög tjuren är över manken. Den här tjuren skulle jag tro är över 4 år.

Kom då och tänka på att det fortfarande finns somliga som inte tror på att spara pinntjurar under jakten. Vad är det annars som har gjort att vi nu ser den här typen av tjurar i markerna?

Kursen avslutad

Den andra delen av kursen Viltstammar i balans gick av stapeln i går kväll. Den kom att handla om vad hjortdjuren äter och var maten finns. Dessutom om hur man genom att ha med foderskapandet i tanken kan anpassa skogsbruket till att ge foder så att betestrycket kan minska på tallplanteringar.

Jag tycker att den här andra kvällen var definitivt mer intressant och inom det här området finns mycket att diskutera.

Det låter ofta som om älgen bara äter tall, men så är inte fallet. Vinterbetet består till 23% av tall. Det är björk och rönn som står för merparten av maten. Även asp, sälg och ek hamnar högt på listan. Men det är klart att röjer man bort all björk och dessutom dammsuger hyggena på ris så blir helt klart betestrycket stort på tallplanteringar.

Det vilar ett ansvar på oss både jägare och markägare att lära oss mer om de här frågorna. För lösningen är inte att skjuta ned stammen till en icke jaktbar nivå. För då kommer det inte finns några som jagar längre. Vi måste se till att det finns mat till älgarna där de inte gör så mycket skada. Jag tror att mycket görs på det här området redan, framför allt av mindre privata skogsägare som ofta även är jägare. Men även de större måste med på tåget för att nå målet med skogsbruk i balans med viltstammarna.   

Älgförvaltningsplanen i Stengårdshults ÄSO

Jag kan ju inte låta bli att kommentera den nyss godkända skötselplanen från Stengårdshults ÄSO. Man ska alltså ned till 3,3 älgar / 1000 ha i vinterstam 2015. Man blir mållös. Vi har nu tack och lov begärt utträde men man måste ju regera när jaktgrannar fattar sådana ofattbara beslut. Att ÄFG och länsstyrelsen sedan godkänner planen är nästan ännu mer otroligt. Man har fått godkänt en avskjutning på 5,5 älgar / 1000 ha. årligen i tre år.

 Om vi varit kvar i ÄSOT så hade vi alltså i vårt jaktlags område, från väster räknat: Valebo, Rannebo, Granstorp, Gunnilstorp och Hestra haft 3,6 älgar totalt i vinterstam. På hela det området om ca.1100 ha. Hur många i en sådan stam tror ni man kan skjuta årligen? En kanske och då antagligen en kalv. Är det någon som fattar något hur detta har gått till?

Megatjurar i Alaska

Om ni inte såg länken på Tranhults hemsida så får ni den här: http://www.svtplay.se/video/295932/narkontakt-med-alg Missa inte att se den här filmen för det är vansinnigt häftiga tjurar i slutet av filmen.

Tilldelning

Rannebo Älgjaktslag fick i år en tilldelning på 2 vuxna och 3 kalvar. Det glömde jag skriva i inlägget från årsmötet.

Svårt att hålla tyst

Ni som var på kursen "viltstammar i balans" ikväll märkte att jag denna gång inte klarade av att hålla tyst när man visade den så kallade "hockeyklubban", den manipulerade grafen över medeltemperaturer som orsakade det man kallade "Climate Gate" för ett antal år sedan.

Mer intressant är den graf som jag klistrat in här ovan. Den är publicerad av ett annat FN-organ, UNEP. Den visar vilket datum som isen i Torneälv har gått upp sedan 1693. Det finns nämligen noterat i kyrkböckerna. Och då snackar vi observationer och inte beräkningar. På den ser var och en tydligt att det har blivit varmare under den här tiden. Vad det sedan beror på tvistar di lärde om. Men det kan knappast vara förbränningen av olja etc. för 1693 var långt före industrialiseringen.

Årsmötet avklarat

Granstorps VVO som nästa år fyller 70 år höll ikväll sitt årsmöte. Erik Eriksson slog klubban i bordet för 28:e året. Denna gång på det sista årsmötet som ordförande. Det är en fantastisk bedrift att ha rattat den här skutan under alla dessa år. Älgjakt är som ni vet inget för veklingar. Det kan emellanåt gå hett till. Så har det även gjort i VVO. Men vi har landat på fötterna igen och idag vill jag säga är sämjan den bästa sedan jag började jaga i början av nittiotalet.

Erik har fört en tradition av ansvarsfullt förvaltarskap vidare, och jag tänker fortsätta i den andan nu när jag tagit över som ordförande i VVO. Det är en ära, det tycker jag faktiskt, att få förtroendet som fjärde ordföranden för Granstorps VVO. Tack för det förtroendet.

Nog om detta och över till de verkligt viktiga besluten. Vi beslöt följande regler för avskjutningen:

* 0-4 taggar är fredade.
* Enkelkalvar fredas under de två första jaktveckorna, eller tills samtliga av våra lovliga kvigor fällts. Vilket som inträffar först.
* Jakttiden på vuxna sätts till och med den sista december och på kalv till den sista februari.
* Minst 50% kalv ska skjutas.
* En vuxen älg och en kalv sparas till vår gemensamma jakt i Granstorp den 10 november.

Utöver de här vanliga besluten beslutade årsmötet även att begära utträde ur Stengårdshults ÄSO efter den här jaktsäsongen. Vi beslöt även att begära inträde i Åsenhöga Storlicens som kommer att omvandlas till Åsenhöga ÄSO. Nästa säsong kommer vi med andra ord att jaga i det helt nybildade älgskötselområdet. Det ska bli spännande att bygga upp det.

Ökad fodermängd i vårt ÄFO

Enligt den färska prognosen från skogsstyrelsen över foderproducerande ungskog så kommer födan till älgstammen att växa med 15% fram till 2016. Det borde då rimligen innebära att vi kan tåla en något större vinterstam.

Målsättningen för vinterstammen

Om jag tittar på vår avskjutning i VVO bakåt i tiden så finner jag att vi under den period som varit stabil har haft en avskjutning på 3 älgar / 1000 ha. Det motsvarar en vinterstam på 7-9 älgar / 1000 ha. Intervallen beror på hur högt reproduktionstal vi har. I vårt område har reproduktionstalet varit lägre vilket innebär att vi antagligen har haft en ännu större vinterstam än 9 älgar / 1000 ha. Det har ju även spillningsinventeringen visat.

Jag anser att denna nivå är ett minimum för en älgstam som möjlig att jaga. Kommer vi under den nivån så kommer intresset för jakt att avta avsevärt. Ett jaktlag som vårt med drygt 1100 ha och ungefär 15 jägare måste få förvalta en älgstam som avkastar minst en vuxen älg per år. Vi kommer annars inte lyckas behålla jägarkåren. En älgstam på så få individer blir inte heller möjlig att förvalta. Om vi har 4 älgar i hela Rannebo-området, vilka ska vi jaga av dem?

Jag tycker vi klarar en älgstam som är klart över den som finns i målsättningen nu. I alla fall i våra områden som är typiska älgmarker. Vi hade ju 13,10 älgar / 1000 ha. inför förra jaktåret. Det utan ett allt för hårt betestryck.

Eftersom Älgförvaltningsgruppen tydligen anger målsättningen för hela ÄFO så är det viktigt att de gör det på en rimlig nivå och inte går på gamla uppgifter som inte baseras på nuvarande kunskap om älgstammarnas storlek. Det vilar ett stort ansvar på dem i denna centrala fråga. Skjuter vi ned stammen till 4-8 älgar så riskerar vi få lida för det under lång tid framöver.

Älgjakt på tapeten

http://www.expressen.se/ledare/tommy-hammarstrom/lat-oss-skjuta-farre-algkalvar/

Expressen tar upp ett inlägg i älgjaktsdebatten. Tack för tipset. Det är uppenbarligen inte bara vi som reagerar mot utvecklingen i älgjakten.

Kurs i Åsenhöga

Passa på och lär dig lite mer om hur vi ser till att ha mat till de älgar vi vill jaga.

Årsmöte i Granstorps VVO

Granstorps VVO håller årsmöte onsdagen den 19 september kl.19:00 på skjutbanan i Skillingaryd som vanligt. Boka in tiden, för det är bra om ni kommer. Viktiga beslut ska tas.

Gps pass att tillgå

Jag har nu lagt in våra älgpass som waypoints i gps-pejlen. För den som vill så går det rätt smidigt att ladda över dem till er egen om ni vill. Säg till i så fall.

Älgmöte hos våra grannar i väster

Jag hörde idag att Södra Mo ÄSO hade haft sitt älgmöte i går. Enligt vad jag hörde så skulle de ha bestämt en avskjutning på:

9 tjurar
9 hondjur
24 kalvar
42 älgar totalt.

Det ska då jämföras med vad "vi" bestämde i måndags:

8 tjurar
17 hondjur
44 kalvar
69 älgar totalt

Jag tror fortfarande inte att folk fattat hur liten stam vi nu kommer att få efter denna jaktsäsongen. I VVO har vi i år en tilldelning på 21 älgar. Till nästa års jakt så kommer den att minska till knappt 9 älgar, kalvar inkluderade. Dessa att fördela på våra fyra jaktlag om tillsammans 3.821 Ha. Och så kommer det att vara i kommande treårsperiod. Det låter inte speciellt kul.

Rapport från älgmötet

I den underbara sensommarkvällen träffades vi i Stengårdshults Församlingsgård för Älgmöte. Få ställen i vår bygd är lika vackra som denna en sådan här kväll.

Tyvärr måste jag säga så är allt annat som vanligt. Man fortsätter planen att få älgstammen att backa i kvalitet till forna nivåer. Det är ingen som helst fokus på vilken älgstam vi ska ha utan bara på att skjuta så mycket som möjligt.

Det är klart att man kunde sprattlat rejält på det här mötet, men vad hade det tjänat till? Det är ju så här som man i norr vill ha det, och vi är ju i minoritet.

Det beslöts som väntat att införa fri jakt. Enkelkalvarna är lovliga från första dagen. Inga begränsningar på vilka tjurar som får skjutas finns. Dessutom förlängs jakttiden på vuxna älgar till och med den sista februari. Med den begränsningen att det blir avlysningsjakt på de älgar som fortfarande finns kvar på tilldelningen efter årsskiftet så att det säkert inte blir några älgar kvar på kvoten. Det är alltså bara kalvförande ko som är fredad, tills kalven är skjuten ska man lägga till för efter det så är hon ju lovlig också.

När det nu snart är dags för årsmöte i VVO så misstänker jag att vi kommer att besluta om på flera punkter helt andra regler.

Det blir allt mer uppenbart att vi gör rätt i att försöka få till ett nytt ÄSO här nere i söder.

Älgmöte i Stengårdshult

Stengårdshults Älgskötselområde kallar till stormöte på måndag den 27 augusti klockan 19:00 i Stengårdshults församlingsgård som vanligt.

Anmäl dig gärna till Lars Dittmer om du tänker närvara.

Bockpremiär

Nu är jaktsäsongen igång. Tidigt i ottan kör den igång för mig med bockjakten. Idag var det en otroligt fin morgon då man fick njuta av att se solen komma upp över trädlinjen. Tyvärr var det ljust väldigt tidigt eftersom det var helt klart väder. Med tanke på det så skulle jag nog ha stigit upp minst en halvtimme tidigare.

Det visade sig inte var helt fel trots allt. Efter ungefär en timme så kom ett rådjur ut på ängen med ett lätt språng. Det var lite långt bort men jag anade ändå att det inte var en bock. Rådjuret gick lite fram och tillbaka och betade sedan plötsligt fick det fart över på andra sidan ängen. En kvart senare kom det med ett rejält språng tillbaka. Nu bara tjugo meter från där jag satt. Efter kom rådjur nummer två. Även det tyvärr en get. De nosade lite på varandra och gick runt. Det verkade som om det lekte med varandra och hade ingen som helst aning om att döden kunde sitta bara tjugo meter bort. Nu gjorde den ju i och för sig inte det eftersom det var bockjakt och inget annat. Det är i vilket fall som helst kul att komma så nära naturen som man gör på pass en under bockjakten.

Vid Sandbäcken såg jag även en älgkviga denna morgon, och det är ju inte så illa.

Det var dock inte bara jag som hade dålig utdelning denna premiärmorgon. Jag hörde inte en enda smäll i skogen. Dela gärna med dig av din erfarenhet från denna morgon om du vill genom att lägga in en kommentar till den här artikeln....

Nytt ÄSO på gång

(Jag vet inte vilka som är med på bilden)

Vi har som många säkert vet satt igång arbetet att ta fram ett förslag till utformning av ett nytt ÄSO tillsammans med Åsenhöga Storlicens. En liten grupp sätts nu samman som ska ta fram ett förslag på stadgar för det nya området.

Den 19 september är det preliminärt sagt att vi i VVO ska ha vårt årsmöte och då ska vi kunna presentera en grovskiss på förslaget som vi sedan på ett extra årsmöte före årsskiftet ska kunna klubba när det är definitivt klart.

Med utgångspunkt i modern kunskap om älgförvaltning så tänker vi få till ett ÄSO som vi ska kunna vara en del av och vara stolta över. Ett ÄSO där fokus ligger på vilken älgstam vi har i skogen och på vilken kvalitet den har.

Vem vet kanske ytterligare jaktlag som gränsar till vårt område och som inte är med i ett ÄSO ansluter till oss nu, det är i så fall välkommet. Jag tycker att det är ett kul jobb som ligger framför oss.

En stor jägare gick ur tiden

Det är med tungt hjärta jag läser sms-meddelandet från min jaktkompis Arne som säger mig att Einar Högberg nyligen gått bort. En stor jägare har gått ur tiden och han lämnar definitivt ett tomrum efter sig. Jag har främst träffat Einar på de alla jaktfester vi haft genom åren. Vart annat år i Rannebo och vart annat år på Älmåsen under älgjaktsveckans tisdagskväll. Einar hade alltid en given plats i högsätet och det var en fröjd att lyssna till hans gamla fina dialekt i de otaliga berättelser om gångna tider vi fick ta del av. De flest berättelser hade en härlig humoristisk knorr på slutet som lockade till åtskilliga skratt.

Jag kommer även att sakna ”Nestor” i jaktradion. Eftersom våra marker gränsar till Södra Valdshults så har vi många gånger kunnat via 155 MHz bandet följa våra vänners jakter och Einars karikatäristiska stämma har det inte gått att ta miste om.

Leif GW Persson sa en gång att man kan se i en mans ögon om han är en jägare och jag tycker att det stämmer. I Einars fall så såg man definitivt en jägare i glimten av ögat, och det är en glimt som vi kommer att minnas med glädje och tacksamhet.

Från Rannebo Älgjaktslag sänder vi en jägarhälsning om att vi tänker på Einar och de nära och kära i denna stund.

Bra förslag av Marcus

Ur dagens Smålandsposten:

Lidingö lämpligt vargrevir

Det tragiska dödsfallet på Kolmården till trots säger projektledaren vid Nordens Ark, Christer Larsson, att deras rutiner med ensamarbete med vargar inte kommer att påverkas: ”Vi betraktar inte våra vargar som särskilt mycket farligare än hästar” (SvD 2012-06-19). Gång på gång upprepas det av experter att vargen är ett ofarligt djur för människor, framförallt vilda vargar.

En viktig del av regeringens vargpolitik är att skapa acceptans för vargen. Men varför gå över ån efter vatten? De platser med starkast stöd för vargen, som i Stockholm med omnejd, borde aktualiseras som tänkbara för nya vargrevir. Till exempel på Lidingö, vars obebyggda del i huvudsak består av skog. Kommunen kanske kan hålla med frigående får. Och tänk vilken motivation det skulle skapa för deltagarna i Lidingöloppet att få upp tempot. Den som mot förmodan skulle känna sig besvärad av rovdjurens närvaro kan ju alltid sätta upp viltstängsel, eller helt enkelt flytta. Råd som vanligen delas ut till människor i glesbygd.

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Artikel: (Länk)

Så här blir det i framtiden?

Klicka på bilden för en förstoring.

Så här mycket älg kommer vi att kunna skjuta i respektive jaktlag när vi nått målet på 6 älgar / 1000 Ha. (0,7 älgar extra om vi har 8 älgar / 1000 Ha.)

6 älgar /1000 Ha. innebär att vi i VVO som omfattar 3821 Ha. har en vinterstam på totalt 22,9 älgar. I Rannebo har vi då 6,9 älgar vars reproduktion utgör det möjliga jaktuttaget.

Så här lite älg får det inte bli.

Bra möte med ÄSO och ÄFO

Igår hade vi åter ett älgmöte, det blir en hel del möten när man engagerar sig i älgjakt kan man konstatera. Det var trevligt i vilket fall som helst och mötet var mycket bra. Vi redde ut lite missförstånd och fick våra olika ståndpunkter förklarade.

Vi kan börja med hur den nya älgskötselplanen kom till. Det var uppenbarligen så att vi gick igenom den på årsmötet och godkände den med den reservationen att justeringar skulle kunna göras efter att resultaten från spillningsinventeringen blev klart. Jag och övriga från VVO hade inte uppfattat det, trots att vi var på årsmötet. Det kan bero på oss, att vi var lite tröga eller oerfarna i detta sammanhang. Jag fattade i alla fall inte att vi bara hade just årsmötet på oss att ge synpunkter på den. Det är i vilket fall som helst inte en bra ordning. Man skulle ha fått den ett par veckor före årsmötet så att man kunde läsa igenom och diskutera den ordentligt innan beslutet fattades.

När det gäller målsättningen för älgstammen så kan vi bara konstatera att vi har olika uppfattningar. Området i norr vill ha en mindre älgstam än dagens och vi vill ha en oförändrad. Vi i söder tycker inte att vi har ett oacceptabelt stort betestryck utan vill balansera stammen nu på en nivå 8-10 älgar/1000 Ha.

Vi tycker även att vi ska fortsätta att reglera avskjutningen med en modell åt "kalmarmodell" -hållet, kanske med någon justering. Men det verkar vi heller inte ha någon opinion för i ÄSO.

Jag tror att vi bara får finna oss i att vi har olika betestryck och olika syn på vilken typ av älgstam och älgjakt vi ska ha. Det är inte mer dramatiskt än så. Sedan får vi se vad vi ska göra åt det. Om vi kan differentiera avskjutningen i området eller om vi får hitta andra allianser och former för jakten än den inom Stengårdshults ÄSO.

Detta skall vi nu diskutera i viltvårdsföreningen.

Vi hade även nöjet att ha Anna Karin Malm närvarande under första delen av mötet. Hon är ordförande i det nybildade älgförvaltningsområdet ÄFO3. Hon gav oss en inblick i hur långt man har kommit i arbetet och hur man jobbar. Vi fick då även chansen att framföra vår syn på det nya systemet och det kändes bra att få göra det. Det är nu så att ÄFO inte har hittat formerna helt ännu. En hel del är inte klart ännu men de har kört igång verksamheten och gör så gott de kan med det som de kan göra så länge. Det var bra och trevligt att Anna Karin kom till oss - ett stort tack för det!

Tack också Egon och Lars-Gunnar för en saklig och givande diskussion.

Några tankar om älgtätheten i närområdet

Är vi på väg att skjuta ned älgstammen till nivåer som förr i tiden?

I Södra Mo ÄSO f.d. Södra Mo Storlicens fram till förra jaktsäsongen, och de senaste 20 åren har vi haft en avskjutning av ca 3 älgar/1000 ha och räknar med att vi balanserat en vinterstam på knappt 9 älgar/1000 ha. Så hade vi tänkt oss fortsättningen i nya Södra Mo ÄSO med en liten justering uppåt i avskjutningen och neråt i vinterstammen. Enligt spillningsinventeringen hade de nytillkomna lagen Algustorp/Nabbans och Bäckshult en högre älgtäthet och därav justeringen. Vi gjorde därför en älgskötselplan efter detta, där vi hade målsättningen att ta ner stammen till 6-8 älgar i vinterstam. Enl. vår plan skulle vi 2011 skjuta 8 tjurar, 11 hondjur och 23 kalvar, totalt 42 älgar. Denna plan var förankrad hos Gislaveds Jaktvårdskrets och företrädare för LRF lokalt och även Sjöberg på Länsstyrelsen hade gett ett positivt förhandsbesked. Kontakt söktes med företrädare för Sveaskog. De hörde inte av sig och planen sändes in för godkännande i slutet av maj månad.

Den 6:e september behagade representanten för Sveaskog, Sören Möller Pedersen, höra av sig och han underkände planen och fick med sig Sjöberg på länsstyrelsen och Tomas Granberg på Jägarförbundet och vi fick oss pådyvlat en helt annan avskjutning. Vi skulle skjuta 11 tjurar, 16 hondjur och 42 kalvar, totalt 69 älgar. Totalt sköts 43 älgar, 13 tjurar, 14 hondjur och 16 kalvar. Vi fällde älgar efter vår första plan med skillnaden att det sköts 8 vuxna älgar för mycket och 7 kalvar för lite. Enligt årets spillningsinventering skulle vi i gamla storlicensen ha en vinterstam på 4.35 älgar/ 1000 ha. och 7.91 älgar i hela älgskötselområdet. Eftersom man var så snabb med att justera vår plan uppåt förra året så borde man vara lika snabb med att justera ner till kommande säsong. Då hänvisade man till spillningsinventeringen och älgobsen samt sade att detta var vad vi skulle utgå ifrån. Spillningsinventeringen för hela området visade förra året på en vinterstam på 13.28 och nu i år på 7.91 älgar/1000 ha. Älgobsen var i stort sett densamma som föregående år. Detta beror sannolikt på eftersläpningen.

Jag är bekymrad och kan konstatera att vi nog redan lyckades skjuta ner vår fina och väl avvägda älgstam i forna storlicensen förra säsongen och måste sätta ner fötterna och reagera och hålla igen.

Jag vill även tillägga att detta är mina högst personliga åsikter och att jag inte skriver detta för Södra Mo Äsos räkning. Med detta vill jag även frita Älgskötselområdenas styrelser för fel i älgskötselplanerna. Vi är helt bakbundna av skogsbolagen, LRF, Södra, Jägarförbundet och Länsstyrelsen och numera de nybildade stora älgförvaltningsområdena. Det är de som bestämmer och vad vi jägare som går omkring i skogen känner till om älgtätheten negligeras helt. Så bra blev den så mycket omdebatterade nya älgförvaltningen som lovade så bra i början. Det blir jägarna som får betala, dels genom högre fällavgifter och dels genom en mindre älgstam, där uttaget kommer att bli mycket mindre.

Hälsningar
Halvard
Fri Herre

Fortsatta diskussioner om älgtätheten

Vi har nu haft lite kontakter med Egon och det verkar som om man inte är villig att diskutera målsättningarna för älgstammen i vårt ÄSO. Vi får väl se vad det leder till. Tänkte bara publicera några extra fakta i fallet.

När vi nått målsättningen 6 älgar / 1000 Ha så kommer vi att ha en vinterstam på 73,7 älgar i ÄSO som omfattar 12287 Ha.

En sådan stam bär en avskjutning på 2,2 älgar / 1000 Ha. Det motsvarar 27 älgar att skjuta per år. Att jämföras med nuvarade avkjutningsmål på 67 älgar / år.

ÄSO kommer alltså 2015 få uppdraget att fördela dessa älgar mellan de 11 jaktlagen:

16 kalvar
6 kvigor
5 tjurar
---------------
27 älgar totalt

Viltvårdsområdet har 31% av arealen i ÄSO. Om man räknar i förhållande till det så får vi då i våra fyra jaktlag årligen totalt skjuta:

5 kalvar
2 kvigor
1 tjur
-----------------
8,37 älgar totalt

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker inte att den här målsättningen känns speciellt lockande.

Nu syns det lite älg

Tiden har nu kommit då man börjar se lite mer älg. De kommer fram på hyggena och äter av det nya fina lövet. Dessutom springer det runt lite förvirrade bortstötta kalvar.

Idag tog jag en liten spaningsrunda runt Trolleberget och fick se en ko med en liten röd kalv. Man blir riktigt glad av en sådan syn även om jag bara såg en kalv tyvärr. På det norra hygget såg jag tidigare i veckan tre kvigor (någon av dem kan faktiskt ha varit någon tjur) som betade i backen. Och bakom vårt hus har en ko med fjolårskalven med sig hållit hus under flera kvällar nu. Inne i Rannebo såg jag senast igår kväll en ensam ko som antagligen ska kalva när som helst, jag tycket hon såg rund ut.

Det måste bli lite mer kalvar i år bra.

Möte i Ryssadalen

Idag hade Granstorps Viltvårdsområde styrelsemöte i Ryssadalen. Lars bjöd frikostigt på fika som vanligt. Mötet hade kommit upp på agendan efter att vi fått den nya skötselplanen för Stengårdshults Älgskötselområde. Det var flera med mig i styrelsen som hade reagerat den nya planen.

Det är helt uppenbart att vårt ÄSO fungerar inte alls som i alla fall jag trodde det skulle när vi anslöt oss. Det finns ett glapp mellan vår uppfattning och den som man har i vårt ÄSO. Redan inför den gångna säsongen uppenbarades det då man beslöt att ta gå ifrån kalmarmodellen som de flesta i vår omgivning följer. Det beslutet var något som vi inte följde utan vi valde frivilligt att behålla kraven på vilka tjurar som skulle skjutas plus att vi fredade ko med en kalv under den inledande jakten.

Det är framför allt bristen på inflytande som gör oss bekymrade. Styrelsen skulle ha haft en sammansättning efter markernas storlek och vi som har en tredjedel av arealen skulle naturligtvis ha haft inflytande därefter. Nu har vi i praktiken inte haft något som helst att säga till om. En ny skötselplan är inlämnad som vi inte alls står bakom och det utan att vi ens fått chansen att yttra oss. Det här är mycket märkligt. Det normala som jag ser det borde ha varit att man i ÄSO tagit fram ett förslag på plan som styrelsen sedan godkänt, men så har alltså inte varit fallet utan det är tydligen några få som bestämmer allt själva.

Vi vill ha en förvaltning som bygger på modern forskning och vetande. En ansvarsfull förvaltning. Den bilden stämmer just nu inte alls in på vårt ÄSO och det är därför som vi nu är mycket fundersamma över framtiden. Vi beslöt att meddela våra åsikter till styrelsens ordförande för att få en kommentar. Men som jag ser det så krävs det en total reformering av hur området är organiserat för att vi ska kunna fortsätta vara en del av vårt ÄSO. Det finns ju helt klart andra alternativa områden att alliera sig med.

På styrelsens uppdrag skriver jag detta nu för att tala om för alla i vårt jaktlag och jaktgrannar att vi inte står bakom den älgförvaltning som nu råder i Stengårdshults Älgförvaltingsområde. Vi får nu se vilka svar vi får från ÄSO-styrelsen på vår kritik och får sedan ta beslut utifrån det på vad vi ska göra.

Mindre med älg i våra marker

Här i Valebo nere mot Södra Vallsjön har det tidigare varit extremt mycket älgspillning, men klart mindre i år. I Gunnilstorp var det dock det omvända, vilket säkert har med alla gallringar gjorda under vintern att göra.

I går tog jag mig tid att kolla på spillningsinventeringsresultatet och jag kan konstatera att vi hade mindre med älg i vårt område än tidigare år. På 125 provytor á 100 kvm hittade vi 45 högar. Motsvarande siffra för två år sedan var 70 och förra året 65 högar. Eftersom vårt ÄSO tyvärr inte har någon hemsida och jag inte har hört något så vet jag inte hur det ser ut i resten av ÄSO. En kvalificerad gissning är dock att vi genom den tuffa avskjutningen nu reducerat stammen påtagligt.

Det skulle vara intressant att vet vad den nya förvaltningsplanen som arbetats fram av styrelsen säger. Vilka mål man satt etc. Den som lever får se.

Vindkraftsplaner i Gunnilstorp

Jag var på möte igår angående de exploateringsplaner som vindkaftsbolaget Kraftö Vind AB har för området mellan Gunnilstorp och Tranhult. Maximalt 35 kraftverk planeras men det första byggt tidigast 2014. Informationen var riktad till oss jägare i området men kom inte att handla speciellt mycket om jaktaspekten. Det är väl inte troligt att jakten påverkas speciellt negativt av kraftverken. Det som är negativt är i så fall med upplevelsemässigt. Det är klart att det blir inte samma vildmarksupplevelse att jaga i vårt område i fortsättningen om planerna går igenom. Det kommer att bli ett vägnät som måste byggas upp i vindkraftparken och det kommer naturligtvis att bli påtagligt.

Andra funderingar man kan ha är ekonomin i det hela. Om man kollar upp bolaget Kraftö Vind AB så verkar det inte precis stabilt och man undrar vilken bärighet det här egentligen har med de numera sjunkande elpriserna. Kärnkraften är ju upprustad för att hålla 20-30 år till och energieffektiviseringar minskar snarare behovet av el framöver. Dessutom byggs elnäten nu ut för att ta bort flaskhalsar i landet. Utan subventioner lär det inte finns någon chans att hålla på med vindkraft kommersiellt.

Ytterst är det naturligtvis först och främst en markägarfråga och jag kan ju förstå att det är lockande att få 150.000-200.000 kr per år i 20 år för att ha ett verk på sin mark. Det är ju lite som att vinna på en trisslott. Förutom att man tvingas upplåta sin mark då till andra under 20 år.

Den här saken är långt ifrån klar och vi får väl se hur det blir.

Stark trofésamling hos Högbergalaget

Den 25:e april 2012 träffades Högbergs Jaktlag vid Kölna för fotografering av våra fina älgtroféer som under åren fällts i trakterna av Södra Valdshult. För att få lite nostalgi i samlingen tog vi med den bästa trofén genom åren. Denna älg fälldes redan1973 av framlidne Åke Högberg. Denna visas av brodern och ”Nestorn” Einar Högberg. Detta är en udda 14-taggare.

Bak till vänster ses Halvard Högberg med en udda 12-taggare fälld 1999 och till höger om honom Conny Kraft med en 10-taggare fälld 2011. Fram till vänster ses Hans Karlsson med en udda 12-taggare fälld 2010 och till höger Anders Jonsson med en udda 12-taggare fälld 2009.Dessutom har genom åren fällts ett antal fina 6-8-taggare.I sammanhanget kan nämnas att ”Nestor” och åldermannen Einar Högberg med ålderns rätt har beslutat att ställa in vapnen i vapenskåpet för gott. Han kan blicka tillbaka på ett 85-årigt liv iskogen, bl.a. som jägare.

Vi tackar för den goda samvaron under åren.

Halvard Högberg
Fri Herre

Ett par fina dagar i skogen väntar

Sådana här kan man om man har tur stöta på i ranneboskogarna under spillningsinventeringen, som här 2010.

Vissa i min närhet har svårt att förstå det jag nu säger, men jag ser fram emot spillningsinventeringen. Tänk att man kan se fram emot att räkna älglortar. Det är givetvis inte själva lortarna jag ser fram emot utan livet i skogen. Att en fin vårdag vandra runt i skogen är ju jättehärligt. Eftersom man får välja vilka dagar man vill inom spannet från nu till den 16 april så kan man ju lämpligtvis pricka in en vacker dag.

Det är dessutom intressant att se var älgarna håller till. I likhet med när man plockar svamp så ställer man ganska snabbt in synen på älglortarna och ser plötsligt sådana överallt. I vanliga fall lägger man inte märke till dem när man går i skogen, men nu verkar de lysa i klar neon.

Det blir nu tredje spillningsinventeringen för oss och man har nu lärt sig att ganska väl hitta inventeringsytorna. På köpet får man också se vad som har hänt i skogen. Vilka nya hyggen som tillkommit och hur mycket planteringarna har växt. Vi ska i år även anteckna vilken typ av mark det är på varje yta. I och för sig kan man givetvis redan nu säga att mest lort kommer att finnas där det finns ungskog av tall och löv. Jag skulle rekommendera övriga som också är ute att även specialgranska de betningsskador som ni stöter på. Jag kollade i söndags upp den tallkulle som ligger i Valebo precis på gränsen till Rannebo just där den lilla bron över Hägnebäcken finns. Det är helt klart att just där har älgen gått hårt åt tallen. Många tallar såg ut som "pudelsvansar" och just de blir ju aldrig något vettigt av. En hel del toppbrott kunde man också finna. Granen är däremot inte påverkad alls vad jag kunde se. Eftersom det är en självföryngring där så finns det mängder av tallplantor och tallen kommer därför säkerligen till slut att vinna kampen mot älgen. När jag hamnar på hemmet så är det säkert en tallskog där i alla fall.

Man måste naturligtvis ha förståelse för att älgarna äter och att det naggar på lönsamheten i skogen. Det gäller att få till en acceptabel balans mellan de två. Jag tror att vi måste försöka få in lite mer ädellöv insprängt i skogarna. Låta Rönn och Asp få stå kvar där de påträffas under avverkning. Lite mer blandskog är nog det sundaste för älgen är ju inte helt dum, även den äter det godaste först.

Anders Norberg tar som vanligt befälet över de östra delarna av konungariket. Om någon nu blir lockad att följa med oss på våra fina vandringar så bara slå en signal. Stannar ni hemma så får ni skylla er själva...

Late night Sävsjö Kulturhus

Igår styrde vi kosan, jag och Lars Dittmer, till den småländska metropolen Sävsjö för att ta del av ett vilt och skogseminarie med namnet "Viltstammar i balans i ett förändrat klimat". Seminariet arrangerades av trojkan Södra, Jägareförbundet och LRF. EU står naturligtvis för en del av kulorna i projektet, det var antagligen därför som klimatet hade smugit sig in i projektet. Nu handlade det lyckligtvis inte så mycket om klimat utan mest om skogen och älgen.

Ni som har lite koll på mig vet att jag på min privata blogg haft mycket funderingar kring det där med klimatförändringarnas orsaker, och jag fick precis som jag misstänkte innan direkt bita mig i läppen när föreläsningen inleddes med att Jonas Bergqvist från Skogsstyrelsen visade grafen över klimatutvecklingen som man brukar kalla för "hockeyklubban", gjord av klimatologen Michael Mann. Den visar en stabil temperatur från 1000-talet med en kraftig vinkling uppåt i början av 1900-talet. IPCC hade med den i sin klimatrapport 2001. Problemet med den är att den inte alls stämmer och det blev en stor skandal när det uppdagades vilket kraftigt urholkade trovärdigheten i klimatrapporterna. Nu ska jag inte haka upp mig på det utan bara konstatera att det är inte ett gott betyg att börja en föreläsning med ett så stort faktafel.

Den översta är den felaktiga grafen och den undre är den korrekta, det är en viss skillnad eller hur?

Som jag skrev inledningsvis så handlade resten inte så mycket om klimat, och jag kunde därför sluta bita mig i läppen ganska snart. I övrigt så var Jonas Bergqvist mycket intressant och han kan utan tvekan massor om skogen och om hur den ska brukas. Det kom mycket att handla om viltets stora skafferi - ungskogen. Det var slående när man såg en graf över avverkningen i landet och jämförde den med älgavskjutningen. De hänger intimt ihop. Mycket ungskog ger mycket älg. Det var också intressant att se vad älgen äter. Favoriter är kvistar av lövträd som rönn, asp och björk. Följt av tallskott. Rönn verkade vara en riktigt läckerbit för älg. Det kan förklara varför vi så ofta har älg uppe i Gunnilstorp. Där finns mycket av just rönn. Vi fick också se exempel på hur det ser ut med viltbetning och utan. Älgen och även rådjuren faktiskt skadar tallen påtagligt, rådjuren när plantan är liten och älgen när den har en höjd på 1-3 meter. Men det kom även fram att de gör nytta också. De lövröjer mycket vilket man inte får glömma bort.

Vi fick även lyssna till Christer Karlén från Skogsstyrelsen och en kille som hette Sören Möller Pedersen som talade om projektet Sydälg med sändarförsedda älgar i sydsverige. Samtliga var intressanta att lyssna till och det kommer nu fram mycket bra forskningsresultat som sammanställs. Den kommer vi få nytta av i framtiden så vi kommer bort från tyckanden utan kan basera viltförvaltningen på kunskap.

Det mest positiva i det hela tycker jag var att man kunde genomföra det här tillsammans, jägare och skogsägare. Det är inte helt givet annars. Om vi ska lyckas bevara en viltstam som är lönt att jaga så måste vi komma överens i skogen, och kvällens långa övning i Sävsjö var en bit åt det hållet.

Ps. Tack för trevligt sällskap också Lars!

Samtal med Rolf Svensson

Åke som känner Rolf Svensson sedan långt tillbaka förmedlade kontakten till honom, och det var ett givande initiativ. Rolf Svensson är konstnären och illustratören som har tillbringat enormt mycket tid åt att studera älgar och deras beteende. Få vet så mycket om älgar som just Rolf Svensson.

Jag frågade Rolf om hur han såg på våra funderingar kring vår älgstam. Om de problem som vi ser med låg andel kalv per vuxet hondjur. Först ska det sägas att man kan naturligtvis inte dra för stora slutsatser på ett så litet område som vårt. Man måste upp till arealtal som motsvarar ett helt älgförvaltningsområde eller liknande för att dra säkra slutsatser av statistiken. Men man kan ändå fundera lite kring de värden vi får fram och de tendenser vi ser i skogen.

Vi har ställt oss tveksamma till om målsättningen med 6-8 älgar/1000ha i vinterstam är rätt. I våra tvivel får vi medhåll av Rolf Svensson. Med en så liten stam är det tveksamt vilken kvalitet vi kommer att kunna hålla. Vi kommer efter att vi nått den nivån bara ha utrymme att skjuta enstaka djur i vårt jaktlag årligen och det kommer att bli helt omöjligt att reglera stammens utveckling med så få individer. Med nuvarande avskjutningstakt (5,9 älgar/1000ha) så skjuter vi snabbt sönder vår älgstam, så är det helt klart.

Även idén med att skjuta rent ko med enkelkalv tidigt ställer sig Rolf Svensson tveksam till. En ko med kalv har med 85% säkerhet kalv även året efter, säger han. Det stora bekymret är att korna håller en för låg medelålder inte det omvända. En ko lever normalt betydligt längre än en tjur, kanske 20 år mot bara 12-14 för en tjur. Om vi börjar skjuta ut våra produktiva kor istället för årskalvarna så sjunker snabbt medelåldern och reproduktionen följer med ned lika snabbt.

Som utfallet de två senaste extremt snörika vintrarna har blivit i vårt jaktlag så kan vi se att har vi inte lyckats skjuta kalvar utan nästan bara vuxna djur. Det innebär att vi i år har haft klart fler fjolårsdjur i skogarna. Pinntjurar och kvigor som då naturligtvis inte ännu blivit produktiva. Då får vi följaktligen också en låg andel kalv också per vuxet hondjur eftersom det är lite extra många kvigor i icke produktiv ålder. Till hösten så bör det dock finnas lite mer kalv och vi bör då också kunna få en bättre fördelning av avskjutningen, om man ska se lite optimistiskt på det hela.

Jag frågade även Rolf vad han trodde om att tjurarna stångar ihjäl varandra när de blir många. Det tyckte han inte var något problem utan naturligt. Det kommer en artikel författad av honom i Svensk Jakt under året i det ämnet. Det ska bli kul att läsa den. Det kanske är så att naturen på det viset reglerar sig självt genom att en del tjurar stryker med i kampen om att föra sina gener vidare. Det är "survival of the fittest" helt enkelt och något som ger en starkare stam på sikt. Självklart har Rolf Svensson rätt i det när man tänker efter.

Som slutsats kan man säga att vår målsättning för vinterstammen är av allt att döma för låg precis som vi misstänkt. Den för låga målsättningen medför att vi nu har en för tuff avskjutningsplan som riskerar att skada älgstammen och det ganska snabbt.

Rolf poängterar även att det är mycket viktigt att vi baserar älgförvaltningen på kunskap och fakta och kommer bort från egoistiska och personliga uppfattningar. Det är inte svårt att hålla med honom om det - om jag ska framhålla min personliga uppfattning...

Ny lista över kalvskyttet

Hittills inrapporterat till viltdata.se

55% Gislaveds ÄSO
55% Burseryds ÄSO
54% Stengårdshults ÄSO
42% Österåns ÄSO
41% Villstads ÄSO
39% Häråns ÄSO
37% Södra Mo ÄSO

Ibland går det hett till

Patrik Arklöf hade hittat det här festliga klippet. Skottet snuddar antagligen bara nacken och förlamar älgen tillfälligt.

Sista älgjakten för säsongen

Det är visserligen några dagar till och med onsdag som kalvarna fortfarande är lovliga men för mig är älgjakten i alla fall över nu. Idag hade vi en härlig vårvinterdag i skogarna kring Rannebo. Tyvärr så blev det manfall och vi var inte fler än tre som jagade. Det var värst för dem som inte kom för så mycket härligare blir det inte i skogen.

Det började illa med att Sture ringde på morgonen och med skrovlig röst anmälde sig sjuk. Det var tråkigt att han inte kunde vara med, men nästan ännu tråkigare att Jack då inte heller fanns med i dagens laguppställning. Så är det ibland och i jakt blir man ofta tvungen att improvisera och hitta lösningar. För tre veckor sedan bevisade vi ju att det kan gå att på två man utan hund lyckas fälla älg. Allt som krävs är spårsnö, lokalkännedom, jaktinstinkt och en stor dos tur. Inget talade med andra ord för att vi skulle misslyckas denna dag.

Förra söndagen hade ju Anders i Öjhults hund drivit över en ko med kalv in över Trollsjöån in på vårat och med det i minne så beslöt vi testa och se om vi kunde få tag i något på Mangelberget. Det fick bli två passkyttar, en vid stora stenströmmen och en mot kanten av Trollsjön. Jag själv tog på mig Jacks roll och startade mitt drev nästan vid Lagmansrör. Jag gick genom planteringen på Hjortåsen mot Öjhultskvarn. Där mötte jag färska älgslag. Det var svårt att se vad det var för älgar, men de var före mig och hade gått där alldeles nyss. Jag kryssade vidare mot Magelberget, men vi lyckades inte få se någon älg.

Vi beslöt ta en kopp kaffe. Under tiden vi gjorde det ropade Anders i Öjhult på mig via radion. De hade fått upp ko med kalv på sin sida Trollsjöån och nu hade de gått över till vår sida. Om vi ville så fick vi gärna hjälpas åt, och den inbjudan tackade vi naturligtvis inte nej till. Anders och hunden fortsatte därmed över till vår sida och hunden sökte på för fullt. Tyvärr utan att få tag i älgarna igen. Vi fick släppa det.

Därefter beslöt vi gå igenom området mellan vägen till Tången och Rogers gärde. Skyttar placerades upp på gärdet och vid sjökanten mot Tången. Jag själv fortsatte med min roll som hund. Gick från Floen ned så jag kom ut vid Pålahöjen. Där fortsatte jag mot gärdet. Jag hittade faktiskt lite färska slag men vi lyckade inte få se något.

Nu hörde vi på nytt en rapport från Anders om att de fått upp ett nytt ekipage av ko med kalv i närheten av Trollsjöån. Det kan faktiskt även ha varit samma som tidigare som i så fall gått tillbaka, men det låter jag vara osagt. Vi tog i alla fall lämpliga pass på vår sida ån. Hunden och älgarna gick en till Trollakullen, och det var det närmaste det kom.

En strålande vårvinterdag tog slut och vi var faktiskt rätt nöjda trots att vi inte lyckades komma i närheten av ett skott.

Ett stort tack till alla som har samarbetat kring årets älgjakt. Gemenskapen i jakten är det viktigaste av allt tycker jag, och vi har mycket av den varan i Rannebo Älgjaktslag. Välkomna åter till hösten, och glöm inte att övningsskjuta i sommar.