Om jag tittar på vår avskjutning i VVO bakåt i tiden så finner jag att vi under den period som varit stabil har haft en avskjutning på 3 älgar / 1000 ha. Det motsvarar en vinterstam på 7-9 älgar / 1000 ha. Intervallen beror på hur högt reproduktionstal vi har. I vårt område har reproduktionstalet varit lägre vilket innebär att vi antagligen har haft en ännu större vinterstam än 9 älgar / 1000 ha. Det har ju även spillningsinventeringen visat.
Jag anser att denna nivå är ett minimum för en älgstam som möjlig att jaga. Kommer vi under den nivån så kommer intresset för jakt att avta avsevärt. Ett jaktlag som vårt med drygt 1100 ha och ungefär 15 jägare måste få förvalta en älgstam som avkastar minst en vuxen älg per år. Vi kommer annars inte lyckas behålla jägarkåren. En älgstam på så få individer blir inte heller möjlig att förvalta. Om vi har 4 älgar i hela Rannebo-området, vilka ska vi jaga av dem?
Jag tycker vi klarar en älgstam som är klart över den som finns i målsättningen nu. I alla fall i våra områden som är typiska älgmarker. Vi hade ju 13,10 älgar / 1000 ha. inför förra jaktåret. Det utan ett allt för hårt betestryck.
Eftersom Älgförvaltningsgruppen tydligen anger målsättningen för hela ÄFO så är det viktigt att de gör det på en rimlig nivå och inte går på gamla uppgifter som inte baseras på nuvarande kunskap om älgstammarnas storlek. Det vilar ett stort ansvar på dem i denna centrala fråga. Skjuter vi ned stammen till 4-8 älgar så riskerar vi få lida för det under lång tid framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar