lördag 23 februari 2013

Vargen var i Rannebo

Tyvärr ingen bra bild, det började skymma när jag tog den. Spåret är 12 x 10 cm
 
Nu är det i alla fall konstaterat att vi har varg här i vår bygd. När jag skrev förra inlägget så kunde jag i min vildaste fantasi inte tro att det var en varg på gårdsplanen. I går eftermiddag när jag kom hem så kom Sture och hämtade mig. Han ville visa några misstänkta spår på vägen den mot Norra Vallsjön. Jag var snabbt säker på att detta kunde vara varg. Jag ringde därför Bo Adolfsson som är viltspårare åt länsstyrelse. Jag tänkte att det kunde vara bra och träffa en sådan och prata lite med honom. Man vill ju lära sig saker och ting och det här med varg är ju något som kommer bli återkommande tyvärr.

Det började ju mörkna så vi beslöt att spåra idag istället. På morgonen kom han. Det var en mycket trevlig och kunnig kille. Vi följde spåret, som han genast misstänkte vara varg, från maskinhallen nedåt sjön. Den hade gått målinriktat, inte nosat runt utan bara följt vägen. De går tydligen ofta på vägar för det är ju smidigt och vargen har inga direkta naturliga fiender utan travar självsäkert fram. Spårlängden varierade från 130 - 140 cm. Vid ett ställe hade den tagit några galoppsprång uppför en backe och då var sprången 350 cm ungefär.
 
Lurk nr.2 för dagen
Vargen hade fortsatt ut på sjön och gått rätt över Rannebo Framsjö över till Tången. Precis där Roger brukar lägga i sin båt gick den i land. En liten bit bort hade den lagt sig på en plats där den låg lite högt med utsikt nedåt sjön. Där hade den också lagt en rejäl hög med spillning. Jag kan säga att den högen hade man inte velat plocka upp i en plastpåse och haft i fickan när den var färsk. Den var rätt ljus i färgen och innehöll hårstrån bland annat. Bosse tog med sig den för att skicka in på analys. Lite senare på eftermiddagen så spårade jag själv lite extra och då hittade jag faktisk en hög till. Den ligger i Savagapet mitt på vägen.

Vargen fortsatte från sin lega österut och kom ut på vägen till Rannåsen precis vid jordhålan. Sedan följde den vägen bort till Rannåsen för att där vika av utmed den gamle vägen mot Ängabacken. Där slutade vi spåra. Jag har sedan efter det spårat av vägen bort till Stora Öjhults kvarn utan resultat. Så vargen gick antagligen över Trollsjöån in i Öjhult. Anders får ta hand om den där.

Det här var ju precis inga goda nyheter. Men det var ändå intressant tycker jag att lära sig mer om detta stora rovdjur. Jag hoppas att vi slipper se dem något mer här i Rannebo, men tyvärr slår nog den förhoppningen inte in utan vi tvingas nog vara med om det här fler gånger.

1 kommentar:

Anonym sa...

Våra barn vill inte vara ute själva längre och jag känner mig mycket tveksam till att släppa ut dem när vargen springer på gårdsplan. Vad ska behöva hända innan Sveriges befolkning förstår vad dessa djur kan/kommer att åstadkomma????/ Flytta till sta´n?