Kalv skjuten på Trolleberget

Eftersom Marcus hade kommit från Växjö så beslöt vi att ändå gå en sväng i skogen och trots att vi bara var två så lyckades vi till slut att fälla en kalv. Det blev en fin jaktdag, helt myggfri.

Vi hade ju egentligen inte tänkt jaga eftersom Sture inte var så sugen på att släppa Jack i den eländiga kylan. Efter ett glas moldaviskt (!) vin som näst intill var odrickbart beslöt vi på fredagskvällen att vi trots allt skulle gå en runda i skogen. Men om vi rörde på oss så borde kylan vara uthärdbar tänkte vi. Det var den också, det var faktiskt skönt, trots 15 minusgrader. Det blåste nästan inget och solen värmde lite grand i ansiktet.

Vi körde först ut till Gunnilstorp för att spana om det fanns några färska spår utmed vägen. Det var det inte utan vi beslöt att gå runt lite runt omkring Trolleberget. Marcus gick över Mangelberget och jag gick igenom planteringen mellan Trolleberget och Trollsjön. Där såg jag ganska snart hyggligt nya älgslag. Jag fortsatte utmed sjökanten söderut mot gränsen till Kjells. Där var inga helt färska slag. När jag kom upp till skogsvägen igen och gått runt den skarpa kröken vid Björngölen så stötte jag på helt färska slag efter ko med kalv. Via radion kunde jag be Marcus ta pass ner på mossen där Trolleviken går in. Ett generalpass (38c). Älgarna borde komma dit nu eftersom jag i princip hade ringat dem. Det fanns ju inga slag ut ur ringen. Jag fortsatte i slagen och de gick in i den mycket täta planteringen. Där inne tappade jag slaget. Det var lite svårt att tyda slagen för de hade gått runt omkring där inne. Snön är dessutom så pudrig nu så det blir inte riktigt tydliga överallt.

Jag gick till mossen där Marcus stod och hämtade honom. När han kommit upp till mig på bergryggen där jag stod så hittade vi en färsk lega efter ko med kalv. De måste med andra ord vara där någonstans. Den enda väg de kan ha tagit om de inte stod kvar inne i planteringen var upp i branten mot toppen av Trolleberget. Marcus fick ta sig utmed vägen upp till den norra delen av Trolleberget, gå upp på hygget och ta plats i tornet (37). Jag själv gick tillbaka mot Björngölen. Där avvaktade jag att få höra via radion att Marcus var på pass. När det beskedet kom började jag klättringen upp mot toppen av det högsta berget på våra marker. Väl uppe på toppen dök färska slag upp och strax efter att jag sett de första brann en dov knall av i norr. Snön dämpade smällen men det gick inte att ta fel på att det måste vara Marcus som sköt.

Kon hade kommit ut på kanten till hygget med kalven i släptåg. I trav gav de sig av mot väster och Marcus lyckades i en glugg mellan småträden få en skottchans. Skottet hade kom det att visa sig tagit lite väl långt bak på kalven. Det var ingen tvekan om att den blivit träffad för det var mycket hår och även blod på skottplatsen. Lite misstänkt maginnehåll fanns också. Vi följde deras flyktväg 50-60 meter men beslöt att inte gå vidare utan istället ringa efter en hund. Det fick bli Jack som fick rycka ut. Sture ställde upp direkt och vi hade inget annat att göra i det läget än att ta oss bort till en plats i solen där vi kunde ta lite kaffe medan vi inväntade Sture och hunden. Det dröjde en och en halv timme sedan kunde vi köra igång eftersöket.

Älgarna hade tagit av över vägen i riktning mot Bungebo. Vi beslöt att jag skulle ta mig upp på pass uppe på berget för där kommer de ofta om de vill söderut. När jag var på pass satte de igång att spåra. Rätt vad det var så kom kalven själv, kon hade stuckit mot Trolleberget och lämnat den rätt skadade kalven. Den hade tagit sårlega på två ställen. Kalven kom i mosskanten sakta. Jag kunde dock inte skjuta för Sture och Marcus kom även de i den riktningen. Jag gick snabbt österut mot gränsen till Kjells. Så att kalven inte skulle gå över gränsen. Eftersöksgruppen kom nu ikapp kalven och den fick fart uppför backen. Det var nu inget att tveka på utan bara att ladda på. Efter tre skott stöp den i backen. Ett av mina skott tog klockrent i ett träd, det hann jag att se. Det första missade men det tredje skottet tog högt uppe i lungan. Nu låg hon där i alla fall och ett avfångningskott senare var hon död. Det var en välväxt kvigkalv, 73 kg.

Slutet gott allt gott...