Ibland går det hett till

Patrik Arklöf hade hittat det här festliga klippet. Skottet snuddar antagligen bara nacken och förlamar älgen tillfälligt.

Sista älgjakten för säsongen

Det är visserligen några dagar till och med onsdag som kalvarna fortfarande är lovliga men för mig är älgjakten i alla fall över nu. Idag hade vi en härlig vårvinterdag i skogarna kring Rannebo. Tyvärr så blev det manfall och vi var inte fler än tre som jagade. Det var värst för dem som inte kom för så mycket härligare blir det inte i skogen.

Det började illa med att Sture ringde på morgonen och med skrovlig röst anmälde sig sjuk. Det var tråkigt att han inte kunde vara med, men nästan ännu tråkigare att Jack då inte heller fanns med i dagens laguppställning. Så är det ibland och i jakt blir man ofta tvungen att improvisera och hitta lösningar. För tre veckor sedan bevisade vi ju att det kan gå att på två man utan hund lyckas fälla älg. Allt som krävs är spårsnö, lokalkännedom, jaktinstinkt och en stor dos tur. Inget talade med andra ord för att vi skulle misslyckas denna dag.

Förra söndagen hade ju Anders i Öjhults hund drivit över en ko med kalv in över Trollsjöån in på vårat och med det i minne så beslöt vi testa och se om vi kunde få tag i något på Mangelberget. Det fick bli två passkyttar, en vid stora stenströmmen och en mot kanten av Trollsjön. Jag själv tog på mig Jacks roll och startade mitt drev nästan vid Lagmansrör. Jag gick genom planteringen på Hjortåsen mot Öjhultskvarn. Där mötte jag färska älgslag. Det var svårt att se vad det var för älgar, men de var före mig och hade gått där alldeles nyss. Jag kryssade vidare mot Magelberget, men vi lyckades inte få se någon älg.

Vi beslöt ta en kopp kaffe. Under tiden vi gjorde det ropade Anders i Öjhult på mig via radion. De hade fått upp ko med kalv på sin sida Trollsjöån och nu hade de gått över till vår sida. Om vi ville så fick vi gärna hjälpas åt, och den inbjudan tackade vi naturligtvis inte nej till. Anders och hunden fortsatte därmed över till vår sida och hunden sökte på för fullt. Tyvärr utan att få tag i älgarna igen. Vi fick släppa det.

Därefter beslöt vi gå igenom området mellan vägen till Tången och Rogers gärde. Skyttar placerades upp på gärdet och vid sjökanten mot Tången. Jag själv fortsatte med min roll som hund. Gick från Floen ned så jag kom ut vid Pålahöjen. Där fortsatte jag mot gärdet. Jag hittade faktiskt lite färska slag men vi lyckade inte få se något.

Nu hörde vi på nytt en rapport från Anders om att de fått upp ett nytt ekipage av ko med kalv i närheten av Trollsjöån. Det kan faktiskt även ha varit samma som tidigare som i så fall gått tillbaka, men det låter jag vara osagt. Vi tog i alla fall lämpliga pass på vår sida ån. Hunden och älgarna gick en till Trollakullen, och det var det närmaste det kom.

En strålande vårvinterdag tog slut och vi var faktiskt rätt nöjda trots att vi inte lyckades komma i närheten av ett skott.

Ett stort tack till alla som har samarbetat kring årets älgjakt. Gemenskapen i jakten är det viktigaste av allt tycker jag, och vi har mycket av den varan i Rannebo Älgjaktslag. Välkomna åter till hösten, och glöm inte att övningsskjuta i sommar.

Bloggen är välbesökt

Enligt bloggers statistik så är vi nu uppe i över 22.000 besökare på den här sidan. Det varierar något men är oftast mellan 50 och 100 besök per dygn, och det är ju kul. Det finns inte så många som skriver på nätet om jakt i våra bygder, det är antagligen därför vi har så pass mycket besökare.

Sista älgjakten för säsongen

På lördag den 25 februari klockan 08:30 samlas vi i Rannebo för säsongens sista älgjakt. Vi har som ni vet kalvar kvar både i skogen och på tilldelningen. Vi ska göra ett sista försök.

Alla i Rannebo Älgjaktslag är välkomna att vara med - vi hoppas på en fin dag i skogarna.

Kapitala tjurar i markerna

Som ni vet så sköt Sven Nilsson den här fina tiotaggaren under årets älgjakt. Det råder knappast någon tvekan om att det nu vandrar omkring betydligt fler kapitala tjurar i skogarna än tidigare. Man får vara hur skeptiskt som helst till kalmarmodellen men den har sett till att tjurarna får leva så pass länge så att de sätter upp med rejäla hornuppsättningar.

När jag började jaga i början av nittiotalet så sköt vi nästan bara pinnatjurar. Vi skulle spara 4-6 taggars har jag för mig och det var inte svårt för det kom inga i dreven. Vi såg nästan aldrig några tjurar med rejäla horn. Vissa påstod då att de får inte kraftiga skovelhorn här för vi har inte så mycket kalk i markerna. Andra hade andra förklaringar. Ibland fick man höra att vi inte fick fram tjurarna då för vi körde med folkadrev. Jag vet inte vad som var rätt eller fel, men nu får vi i alla fall fram tjurar med tiotaggar - även med folkadrev. Jag längtar inte tillbaka i alla fall.

På nätsidan Skillingaryd.nu kan man skåda några av de oxar som fallit i trakterna under årets jakt. (Länk)

Vildsvin i markerna

Vi var ute en sväng och kollade in vad som hänt i markerna efter nattens nysnö. Vi såg inte så mycket nytt, de brukar inte röra sig så värst mycket direkt efter ett snöfall. Om några dagar så går det nog att se mer.

Det vi såg var slag efter vildsvin. På Norbergs väg nästan ända ute vid Sandbäcken. Det gick inte ta fel på att det var ett ensamt vildsvin som hade gått utmed vägen där.

Vi har annars inte sett några spår efter svin det här året. Detta var de första.

Mycket nära igen

Lördagens kalvjakt bjöd på fina jaktupplevelser. Tyvärr så är vi bara några få som är med och upplever de här fina lördagarna som vi har jagat kalv i Rannebo den här vintern. Ni som inte kommer missar härliga upplevelser.

Denna lördag fortsatte vi kalvjakten som ett vinnande lag. Förra lördagens lyckade kalvjakt fanns nära i vårt minne. Vi visste ju att det varit mer än en ko med kalv i våra marker och det ingav hopp. Men jag måste medge att det viktigaste var trots allt att få komma ut i skog och mark, inte att det nödvändigtvis skulle bli någon kalv fälld. Så lite kalvar som vi har sett i år så borde chansen att skjuta två efter var andra vara liten.

Vi beslöt att lägga lite tid på att först kolla av vägarna efter färska slag. Det visade sig vara rätt taktik för på vägen mellan Tången och Rogers gärde hittade vi färska slag efter ko med kalv. Medans vi stod och begrundade slagen hörde vi på radion att våra vänner i Södra Valdshult var på väg att köra igång sin kalvjakt. Nästan direkt hörde vi hur deras hund skallade. Hunden hade tagit upp i närheten av Valån. Alltså på gränsen mot vårat. Vi hörde hunden skalla ett tag och eftersom vinden låg åt vårt håll lät det mycket nära oss. Ganska snart small det också och det var Anders Jonsson som sköt kalven. Via radion hörde vi att det var han och vi kan inte annat än att instämma i gratulationerna.

Vi tog i alla fall pass på vägen ned mot Norra Vallsjön och Sture släppte Jack där vi funnit slagen. Efter någon loop hittade han älgarna och drevet var igång. Precis som vi räkna med gick det över gärdet i Rannebo och ut mot Valebo. Älgarna kom förbi Arne som tyvärr inte fick läge att skjuta. Det fortsatte in på Valebo. Där fick Jack stopp på dem. Efter en stund så drog det av nedåt genom talleplanteringen på valebosidan av Hägnebäcken. Det gick vidare söderut och vid torvaladan ställtde Jack kon med kalven. Vi beslöt att Sture skulle åka över till Valebo och gå på ståndskallet. Sagt och gjort Sture fick gå in vid Topragölen och vi andra tog pass söder om Rannebo.

Sture som fyllde år dagen till ära gjorde ett försök att smyga sig på ekipaget. Tyvärr lyckades det inte utan de drog vidare. Efter en tid vände det och gick uppåt igen. Denna gång gick de över rannebovägen norr om Lasses hus. Precis uppe i åkerkanten. Vi passadeav gränsen inne i Bungebo så jag tänkte att nu smäller det säkert när som helst, men icke. Vid Bungebogölen gick det åt fel håll och de drog sig söderut istället. Där gick det fram och tillbaka men det kom aldrig in på våra marker igen utan vi tvingades ge upp. Det efter att vi varit tre man som sett älgarna. Sture hade dessutom sett en ko med kalv till. Jag tror att det var en av de kalvarna jag själv sedan såg på gränsen mot Hällsjöberget.

Med andra ord så var det en riktigt fin jaktdag, som tyvärr slutade utan pricken över i-et. Vi var dock mycket nära att lyckas och det bådar gott inför avslutningen av älgjaktsäsongen den 25:e februari. Då hoppas jag att alla som inte är halta och lytta kommer med på jakten. Det vore kul om vi kunde lyckas att ta en kalv till innan vi definitivt låser in studsaren i vapenskåpet för säsongen,

För låg målsättning för vinterstammen

Vi hade ett mycket konstruktivt möte i viltvårdsföreningen igår och diskuterade framtiden för älgjakten. Till mötet hade jag tagit fram lite intressanta fakta från Svenska Jägareförbundet beträffande älgstammen. (länk till Jägareförbundets handlingsplan för älg) I vårt ÄSO har vi satt en målsättning på 6-8 älgar / 1000 hektar i vinterstam. Frågan är vilken årlig avskjutning den storleken på vinterstam tål. Det har jag tagit reda på.

Vi har i länet en reproduktion på ca. 0,75 kalvar per vuxet hondjur ett normalår. Det motsvarar det gula fältet i diagrammet. Om vi då räknar med en vinterstam på 6 älgar/1000 hektar så får vi då en hållbar avskjutning på ca. 2,2 älgar / 1000 hektar. Totalt alltså, kalvar inkluderade. En vinterstam på 10 älgar / hektar ger en avskjutning på ca. 3,6 älgar / 1000 hektar.

Jag tror inte att detta har gått upp för alla i vårt ÄSO. Att vi får en så liten älgstam om vi följer den plan vi har. Jag tror att vi nu räknar med att vi har 12-13 älgar / 1000 hektar i vinterstam. För att komma ned till vårt mål så har vi just nu en monstruös tilldelning som vi dessutom inte klarar att leva upp till.

När vi på årsmötet lyssnade till Sture Nilsson som talade om älgförvaltning så kom frågan på tal om den här målsättningen. Han sa då att det är vanligt att man tror att man normalt har mindre stam än vad den är i verkligheten och att det kanske kan vara därför som man tenderar att sätta en för låg målsättning. Jag tror att vi kanske ska ha en målsättning som säger 8-10 älgar / 1000 hektar i vinterstam istället.

Det här måste vi få igång en konstruktiv diskussion om så att vi till våren när vi ska ha fram en ny skötselplan får till en som är så bra som den kan bli.

Jag vet att vissa områden har stort betestryck. Det är inget de hittat på utan ett reellt problem. Då tycker jag att vi får hitta ett sätt att lösa det där problemet är. Vi bör inte skjuta ned hela stammen i hela området för det. Med en älgstam på 6 älgar / 1000 hektar så riskerar intresset för älgjakt att minska radikalt.

Eller vad tycker ni?

Det blir jakt på lördag

Vi siktar på fortsatt kalvjakt nu de lördagar som är kvar till den sista februari då säsongens älgjakt definitivt är slut. Det återstår tre lördagar och den 25:e blir det helt säkert jakt för det har jag lovar Anders Norberg, då är han hemma igen från varmare breddgrader. Vi har tre kalvar kvar av den ursprungliga tilldelningen och eftersom vi får byta vuxna mot kalv så skulle det faktiskt kunna vara fyra kalvar kvar. Antagligen skjuter vi inte någon, med vi får trevliga jaktstunder och det är ju det viktigaste.

Det blir alltså jakt på lördag den 11 februari med samling 09:00. (Sovmorgon alltså)

Kalvskyttet i vårt län

Jag har kollat upp kalvandelen i den avskjutning som hittills har rapporterats in till databasen Viltdata.se. Stengårdshults ÄSO ligger faktiskt inte så illa till som man fått uppfattning om att vi skulle göra. Här är topplistan för Älgskötselområden:

58% Rydaholms Norra
57% Värnamo Västra
55% Burseryd
51% Stengårdshult
49% Reftele
49% Ohs
46% Rydaholms Södra
44% Bondstorp
44% Ruskåns
41% Villstad
40% Gislaved
38% Värnamo Sydväst
37% Häråns
31% Voxtorp
30% Österåns (hämtat från deras hemsida)
28% Södra Mo

Kalv skjuten på Trolleberget

Eftersom Marcus hade kommit från Växjö så beslöt vi att ändå gå en sväng i skogen och trots att vi bara var två så lyckades vi till slut att fälla en kalv. Det blev en fin jaktdag, helt myggfri.

Vi hade ju egentligen inte tänkt jaga eftersom Sture inte var så sugen på att släppa Jack i den eländiga kylan. Efter ett glas moldaviskt (!) vin som näst intill var odrickbart beslöt vi på fredagskvällen att vi trots allt skulle gå en runda i skogen. Men om vi rörde på oss så borde kylan vara uthärdbar tänkte vi. Det var den också, det var faktiskt skönt, trots 15 minusgrader. Det blåste nästan inget och solen värmde lite grand i ansiktet.

Vi körde först ut till Gunnilstorp för att spana om det fanns några färska spår utmed vägen. Det var det inte utan vi beslöt att gå runt lite runt omkring Trolleberget. Marcus gick över Mangelberget och jag gick igenom planteringen mellan Trolleberget och Trollsjön. Där såg jag ganska snart hyggligt nya älgslag. Jag fortsatte utmed sjökanten söderut mot gränsen till Kjells. Där var inga helt färska slag. När jag kom upp till skogsvägen igen och gått runt den skarpa kröken vid Björngölen så stötte jag på helt färska slag efter ko med kalv. Via radion kunde jag be Marcus ta pass ner på mossen där Trolleviken går in. Ett generalpass (38c). Älgarna borde komma dit nu eftersom jag i princip hade ringat dem. Det fanns ju inga slag ut ur ringen. Jag fortsatte i slagen och de gick in i den mycket täta planteringen. Där inne tappade jag slaget. Det var lite svårt att tyda slagen för de hade gått runt omkring där inne. Snön är dessutom så pudrig nu så det blir inte riktigt tydliga överallt.

Jag gick till mossen där Marcus stod och hämtade honom. När han kommit upp till mig på bergryggen där jag stod så hittade vi en färsk lega efter ko med kalv. De måste med andra ord vara där någonstans. Den enda väg de kan ha tagit om de inte stod kvar inne i planteringen var upp i branten mot toppen av Trolleberget. Marcus fick ta sig utmed vägen upp till den norra delen av Trolleberget, gå upp på hygget och ta plats i tornet (37). Jag själv gick tillbaka mot Björngölen. Där avvaktade jag att få höra via radion att Marcus var på pass. När det beskedet kom började jag klättringen upp mot toppen av det högsta berget på våra marker. Väl uppe på toppen dök färska slag upp och strax efter att jag sett de första brann en dov knall av i norr. Snön dämpade smällen men det gick inte att ta fel på att det måste vara Marcus som sköt.

Kon hade kommit ut på kanten till hygget med kalven i släptåg. I trav gav de sig av mot väster och Marcus lyckades i en glugg mellan småträden få en skottchans. Skottet hade kom det att visa sig tagit lite väl långt bak på kalven. Det var ingen tvekan om att den blivit träffad för det var mycket hår och även blod på skottplatsen. Lite misstänkt maginnehåll fanns också. Vi följde deras flyktväg 50-60 meter men beslöt att inte gå vidare utan istället ringa efter en hund. Det fick bli Jack som fick rycka ut. Sture ställde upp direkt och vi hade inget annat att göra i det läget än att ta oss bort till en plats i solen där vi kunde ta lite kaffe medan vi inväntade Sture och hunden. Det dröjde en och en halv timme sedan kunde vi köra igång eftersöket.

Älgarna hade tagit av över vägen i riktning mot Bungebo. Vi beslöt att jag skulle ta mig upp på pass uppe på berget för där kommer de ofta om de vill söderut. När jag var på pass satte de igång att spåra. Rätt vad det var så kom kalven själv, kon hade stuckit mot Trolleberget och lämnat den rätt skadade kalven. Den hade tagit sårlega på två ställen. Kalven kom i mosskanten sakta. Jag kunde dock inte skjuta för Sture och Marcus kom även de i den riktningen. Jag gick snabbt österut mot gränsen till Kjells. Så att kalven inte skulle gå över gränsen. Eftersöksgruppen kom nu ikapp kalven och den fick fart uppför backen. Det var nu inget att tveka på utan bara att ladda på. Efter tre skott stöp den i backen. Ett av mina skott tog klockrent i ett träd, det hann jag att se. Det första missade men det tredje skottet tog högt uppe i lungan. Nu låg hon där i alla fall och ett avfångningskott senare var hon död. Det var en välväxt kvigkalv, 73 kg.

Slutet gott allt gott...

God uppslutning i Stengårsdhult

Så var det nu dags för årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde. Det var för tredje gången tror jag som jag bevittnade detta skådespel. Precis som det ska vara i en förening så blev detta också odramatiskt. Inga spektakulära utspel eller känsloyttringar spelades ut inför de 35 församlade jägarna. Egon Svensson fick fortsatt förtroende att vara ordförande och det är ju bra att någon tar på sig en sådan inte alltid så tacksam uppgift. Vi är nog många som duckar lite lätt när förslag på styrelsefolk begärs in. Tack Egon för ditt engagemang.

Efter kaffe och semla så blev det Sture Nilssons tur att tala. Sture är utsedd till att ingå i älgförvaltningsgruppen som kommer att samordna älgförvaltningen och sedan rapporter vidare till politikerna i viltförvaltningsdelegationen. Han gick igenom hur det nya systemet för älgförvaltningen är tänkt att fungera men jag tänker inte redogöra för det i den här artikeln, då hade ni riskerat att sluta läsa efter denna punkten. Han kom även in på hur det är tänkt att fungera mer lokalt. Det är så att allt det här uttryckligen ska ske i samförstånd mellan älgförvaltningsgruppen och älgskötselområdena. Det viktigaste jobbet görs ju av oss jägare i våra jaktmarker. Det hela låter rätt bra, men vi kommer att få lite mer krav på oss vad det gäller att leva upp till våra förvaltningsplaner. Det går inte att ha en plan som helt avviker från verkligheten. Det blir med andra ord viktigt för vår styrelse att nu ta fram en skötselplan som är rätt nu.

Jag tror att vi aldrig tidigare har haft så mycket information och fakta till vår hjälp som nu, så det borde gå att komma fram till en förvaltningsmodell som säkerställer en lagom stor och livskraftig älgstam. Personligen så tror jag inte på den plan vi har haft. Vi måste hitta en bättre modell, och vi har nu till våren på oss att komma fram till en fungerande.