onsdag 31 oktober 2018

Ett kort referat från årets älgjakt

Årets älgjakt inleddes i vad man närmast kan kalla sommarväder. Vi nådde upp emot 25 grader de varmaste stunderna. Det blev svettigt speciellt för drevkarlarna.

Efter förra årets mycket tröga jakt var förhoppningarna denna gång från början lågt ställda. Men en del älg hade vi förstås i markerna och vi såg älg samtliga jaktdagar. Det skulle dock dröja till fredag eftermiddag innan vi fick njuta av den fina klangen av älgstudsare. Det var då från undertecknads 6,5:a. En liten kviga kom över mossen mot mig där jag stod vid törvalaan i Valebo. Jag noterade direkt att det var en mycket ljus liten älg, gulbrun i färgen. I en lucka mellan två träd väntade jag ut den, där hade jag gott kulfång mot mossen. När hon kom in i hårkorset lät jag skottet gå av. Kvigan som hade en slaktvikt på 90 kg ryckte till i skottet och jag både såg och kände att det tog där det skulle. Hon gick 30-40 meter vacklade vände och gick några steg till innan hon föll ihop. Jag kunde andas ut. Nollan var spräckt för jaktlaget.



I lördags den 27 oktober var det dags för jakt igen. Denna gång hade vi hundhjälp, Anders i Öjhult och Per-Magnus Josefsson var med och vi hade därmed tre hundar att tillgå. Det blev en fantastisk jaktdag. Båda hundarna som var i farten samtidigt drev älg på alla såt. Pulsen blev som högst när det rapporterades att Anders hund hade fått upp en riktigt stor älg som var på väg rätt mot mig. Jag var beredd att fälla "storoxen". Likt Sven Dufva stod jag på mitt pass. Den kom inte till mig, trots att vinden var helt rätt, jag hade den i ansiktet och det blåste så kraftigt att tårarna rann på mig. Hunden och älgen passerade ca.100 meter från mig i riktning mot Tången. Där stannade det upp i sjökanten. Jag tänkte ta mig en titt på vad det var för älg och tog mig ned till sjön vid Rannåsen. Efter ett tag klev älgen i vattnet och simmade över sjön mot Öjhult. Jag kunde följa den i kikaren uppviden på max. Det var nog en 300 meter till den. Jag fick se på när den sakta vaggande klev ur vattnet och långsamt gick inåt skogen. Det var mycket riktigt en fin tjur med 10-14 taggar skulle jag gissa. Den trofén hade hängt fint hemma på biblioteksväggen....

Det blev istället svågern, Marcus som fick lossa skott denna dag. På näsavägen fick PM:s unghund upp en ko med kalv. Den hade oturen att passera svågerns pass, vilket är lika med döden. En normal tjurkalv var det på 62 kg i slaktvikt.

 
Nästa lördag fortsätter vi, och vi har storoxen kvar på tilldelningen.... 

Inga kommentarer: