Idag var jag med om den märkligaste jakten någonsin. Vi fick upp en älg på Broberget och de gick rätt tidigt förbi Arne som hade tagit pass där uppe. Arne rapporterade på radion att hunden fått upp den lilla kvigan han sett tidigare. Drevet fortsatte söderut utmed Broberget precis som vanligt. Det gick in på Ekhult och kom sedan tillbaka in på vår sida. På gränsen mot Hällsjöberget fick Marcus se dem i gångstånd förbi tornet där han satt. Vi lät dem gå naturligtvis. De fortsatte söder om Bungebogölen och stannade i ståndskall strax norr om Jannes väg, den som går in mot Ekhult.
Eftersom det var fel älg ville vi gärna få loss hunden. Anders och Arne försökte söderifrån stöta igång dem. Det lyckades och de gick tillbaka norr ut. Öster om Bungebogölen gick de in över gränsen. Dit hade Marcus tagit sig och väntade för att schyssta på ordentligt. Det fick han också chansen att göra, vilket ni kan se på videon nedan.
Bella vill naturligtvis inte släppa utan de fortsatte och Marcus hängde på. Så här beskriver han händelsen:
"Jag försöker fånga Bellas uppmärksamhet utan framgång. Precis när jag slutar filma ser jag att älgen vinglar till, jag hör också hur den hyperventilerar. Hunden tystnar och jag börjar filma igen och går fram."
Älgen ramlar ihop och dör framför ögonen på Marcus. Ni kan på filmen nedan höra när han ropar på mig i radion. Jag tror inte mina öron. Tror att han skojar med oss. På vägen dit hann man fundera en del, kunde kvigan vara påskjuten av något annat jaktlag, eller hade den blivit påkörd kanske? Inget av dessa alternativ verkade stämma. Kvigan var mycket liten. Jag bedömer att den säkert inte har en slaktvikt på över 50 kg. den hade långa ben men en mycket kort kropp. Höftbenens knutor syntes tydligt och lårmusklerna var otroligt klena. Den var uppenbarligen sjuk. Troligen dog den av hjärtsvikt. Det här var den konstigast jakt jag varit med om.
Johan och Gustaf Kvarnvik kom också till platsen och tittade på den. Jag ville ha någon utomstående som vittne, för det låter ju helt otroligt det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar