Jag tror vi måste bredda diskussionen kring älgstammens
storlek genom att prata jakt.
Eftersom vi vet att de största betesskadorna uppkommer när
älgkor ”hjälper” sina kalvar med att böja och bryta tallplantor i våra
planteringar är det här vi måste bättra oss. Vi kanske kan öka jakttrycket i
särskilt känsliga planteringar men framför allt kan vi från dag ett första
älgjaktsveckan börja jaga kalv. Det brukar framhållas att vi i så fall skjuter
kor i stället för kvigor, men är detta ett problem? Det enda som händer är att vi möjligen byter ut en produktiv ko mot en
nästan lika produktiv kviga. Dessutom är det nog så att om vi ändå skall skjuta
kalv är det förmodligen positivt ur reproduktionssynpunkt om kon blir av med sin
kalv så tidigt som möjligt för det innebär utan tvekan att kon bygger upp sitt
hull och kanske kan föda fram en dubbelkalv i de fall kon har överlevt jakten.
Fodertillgång och åtgärder för att förbättra betet behöver
också diskuteras.
Har vi några idéer om hur vi kan förbättra fodertillgången?
En möjlighet som jag hörde från Mårtenstorp är att de lämnar kvar stubbåker som
inte heller får gödslas. Har man möjlighet att avvara sista höskörden så har
detta stor betydels. Det finns gott om ene i Mårtenstorp vilket jag tror man kan
ta som en bekräftelse på denna tes.
Finns det andra idéer och förslag för att vrida debatten lite
grann så att vi också pratar möjligheter?
Lars Dittmer
11 kommentarer:
Tack för ditt inlägg Lars.
Beträffande "ofredandet" av kalv från första dagen så ska man betänka att det kanske inte har så stor betydelse när vi har en "stor" älgstam på 12-14 älgar / 1000 ha. Men när vi kommer ner på 6/1000 så blir det väldigt få individer i stammen. Råkar man då skjuta en produktiv ko så har men kanske ingen produktiv i det området nästa år, utan man måste hoppas på invandring eller vänta tills en kviga blivit produktiv. Om vi säger att vi har 4-5 vuxna älgar i vår vinterstam så kanske 2 eller 3 är vuxna hondjur. Kanske bara en av dem är en produktiv ko. Alla kan ju förstå att det blir väldigt sårbart med så få individer.
Vi ser att åldern på de skjutna älgarna är låg. Trots att vi försöker att höja åldern på vinterstammen och har gjort så länge. Jag tror att vi inte lyckas för att vi har en för liten älgstam. Vi hade egentligen behövt freda vuxna älgar och bara skjutit kalv ett antal år för att bygga upp åldern på stammen. Men det tror jag inte att så många skulle ställa upp på tyvärr.
Tjurarna har vi ju höjt åldern på lite genom att spara pinnatjurar. Då blir de is alla fall något år äldre. Vi skulle behöva låta bli att skjuta stora hondjur, men det är ju mycket svårare att lyckas med. Då återstår bara att freda ko med kalv tills något datum då man sätter hondjursförbud och efter det låter kalven bli lovlig. Alltså är detta Kalmarmodellen jag kommer fram till.
Ser ingen annan lösning om vi inte kan tänka oss enbart kalvjakt i ett par tre år eller tillåter en klart större vinterstam.
Men hela idén är ju att tillåta en större älgstam genom att övertyga skogsägarna om att vi håller nere beteskadorna på annat sätt än att skjuta ner hela älgstammen.
/Lars
Jo, om vi skulle kunna komma överens om att ha en älgstam på låt oss säga 13 älgar/1000 ha. Då kanske det inte är så farligt att skjuta någon ko då och då. Jag tror dock att det blir mycket svårt att övertyga dem om det för det är säkert inte enbart kalvarna som äter tall även om de värsta skadorna är toppbrott vilka korna förorsakar som du beskriver.
Ja, vill vi gå skogsbolagens ärenden skall vi skjuta bort både kon och kalven. Det tar 3-5 år innan en kviga, så småningom ko tar över efter en bortskjuten stamko. Har sett flera exempel på att det förhåller sig så. Senast förra jaktsäsongen då vi på något sätt blev av med stamkon på östra delen av markerna. Vi skulle på vintern skjuta kalven och gjorde så också. Det var dock inte kon som gick tillsammans med kalven utan en tjur. Denna säsong har vi inte haft någon ko med kalv i detta område. Och när det så småningom blir en ny ko i området har vi lyckats sänka medelåldern i stället för att höja den på dessa marker. Nej låt en kalvko ha kvar en kalv som livvakt.
Intressanta ämnen som diskuteras! Har själv gått och grubblat över den hetsjakt som startat på älgen och inför årets älgjakt så får vi nog alla ta oss en funderare på hur vi ska jaga och under hur lång tid!
Sen är det väl så att inom en snar framtid kommer dom som förvaltar älgstammen vara gråklädda och fyrbenta....
/Per-Johan
P-J, man lever ju fortfarande i hoppet att inte gråben ska få vara den som tar över älgförvaltningen.
Som sagt så tror jag det i dagsläget är dumt att riskera skjuta produktiva kor, i så fall behöver vi ha en klart större älgstam.
Mitt ursprungsinlägg var ett försök till att få en dialog mellan de olika intressenterna för att så småningom komma fram till en kompromiss som är acceptabel för båda sidor.
Jag förstår från kommentarerna att detta för stunden är omöjligt. Jägarsidan kommer att upprepa reproduktionssiffror och skogsägarna kommer att upprepa sina skadesiffror. Båda sidor har rätt men jägarsidan skall hålla i minnet vem som har utslagsrösten liksom skogsägarsidan skall komma ihåg vad som händer om jägarna slutar jaga.
Själv tycker jag det är trist om osämjan består. Dialog och kompromissvilja efterlyses.
Lars, det finns helt klart förhandlingsvilja i alla fall från jägarsidan. Jag vet att man inom förvaltningsgruppen försökt men utan att nå resultat pga. utslagsrösten som har använts. Så länge som de väljer att inte kompromissa ett dugg utan bara trumfar igenom sin önskan så funkar det ju inte.
Sedan så handlar det om siffror, det går ju aldrig att bortse ifrån. Man kan inte medvetet medverka till att vi sätter en helt galen målsättning på vinterstammens storlek. Frågan är om det någonsin kommer att gå jobba med det här förvaltningssystemet? Med ett system där en part bestämmer allt. Jag tror att man kommer bli tvungen att förändra systemet igen.
Vilka förhandlar?
Vi inom jägarkåren måste prata hot och möjligheter och utifrån denna diskussion kan våra valda representanter föra vår talan.
På samma sätt förväntade jag mig att skogsägarsidan skulle göra.
Dessutom är deras siffror nog korrekta men från ett annat perspektiv.
De som ska lägga upp planen för förvaltningen i vårt älgförvaltningsområde är ju älgförvaltningsgruppen bestående av sex ledamöter. Tre av dem är föreslagna gemensamt av jägarorganisationerna. Det är dessa tre som försökt få en acceptans för en något högre vinterstam, men övriga tre som är föreslagna av Sveaskog, Södra och LRF blockerar ju det och bestämmer hur de vill eftersom de har makten att göra det.
Jag tror att förvaltningsgruppen verkligen behöver skötselområdenas hjälp att trycka på. För det är ju egentligen vi som har makten. Det är ju vi som trycker på avtryckaren eller låter bli att göra det....
Frågan i inlägget var ju egentligen vad vi kunde göra för förbättra förtroendet hos skogsägare som drabbas av stora betesskador.
Givetvis akall vi ställa upp och hjälpa dem och det kan vi lokalt göra i älgskötselområdena genom att rikta avskjutningen på sådana ekipage genom tilldelningar utöver den ordinarie tilldelningen.
Det skall inte påverka tilldelningen i hela länet bara för att det är stora betesskador lokalt.
Trots allt så accepterar ju det stora flertalet skogsägare lite betesskador och är nöjda med det som det är idag.
Det har förekommit mycket lobbing hos Norrfalk för att få till det som det är idag. Det är dags att det lobbas tillbaks nu från jägare och jägarorganisationer så att vi får en ändring till stånd snarast.
Skicka en kommentar