Rolf Svensson om den långa jakttiden

Jag har undersökt lite om vad som är rätt och riktigt beträffande den långa jakttiden på älg vi nu har. Älgskötselområdena har ju möjlighet att jaga även vuxna älgar ända fram till den sista februari. Detta är något som jag har funderat kring. Vi beslöt själva att inte följa det utan hade sista december som slutdatum för vuxna älgar. Kalvar har vi dock fortsatt att jaga. Det är frågan om man ens ska göra det med tanke på Rolfs artikel här nedan. Läs och begrunda Rolf Svenssons debattartikel i Svensk Jakt:

Debatt: Älgen har ingen försvarsadvokat

Det framhålls alltid att våra jakttider ska vara och är biologiskt rätt anpassade för varje djurart. Tydligen räcker inte fem och en halv månaders älgjakt, utan skogsbolag begär och får så kallad skyddsjakt på vårvintern.

Redan när vi jagar älg i januari och februari riskerar vi att skjuta älgkor som befinner sig i 12:e–22:a veckans dräktighet. Vid denna tid har fostren vuxit till 30–50 centimeter. Är detta försvarbart?
På 1990-talet blev det aktuellt med en förlängning av harjakten februari månad ut. I olika delar av landet fick ett antal jägare förlängd harjakt till 15 mars.
Syftet var att jägarna skulle leverera livmödrar från fält- och skogshare för undersökning av hur långt framskriden dräktigheten var. Resultatet blev att några biologiska hinder inte fanns för skogsharen att vara lovlig i hela februari. På ett antal fältharar konstaterade man långt framskriden dräktighet, och beslutade då att behålla fredningen från 15 februari.

Foderintaget minskar
Genom älgforskning vet vi att älgens foderintag under vintern går ner till cirka fem–åtta kilo per dygn, vilket inte är en tredjedel av vegetationshalvårets foderintag. En sådan bantningskur tar hårt på den fettreserv djuren byggt på sig under sommarhalvåret.
Under vintern ändrar älgen sitt beteende för att spara energi. Rör sig mindre, har längre viloperioder och i djup snö går de i varandras spår.
Om vi oroar och stör älgarna måste djuren kompensera det genom ett större intag av det magra kvistbetet. Går då älgkon ner mer i vikt, hur påverkar det fostrets möjligheter till en gynnsam utveckling?

Många misslyckanden
Det verkar som älgen enligt skogsbolagen ska bekämpas med alla till buds stående medel, utan biologisk hänsyn och helt åsidosättande av jaktetik.
Skogsbruket har historiskt sett knappast aldrig tagit hänsyn till foderskapande åtgärder. Det har varit kortsiktiga, snabba ekonomiska vinster som fått styra, med en lång rad av misslyckanden som följd.
Frågan man ställer sig, vad är skillnaden mellan djurarter ur biologiska och etiska skäl? Bottnar det i en total inkompetens från Naturvårdsverket, länsstyrelser och andra berörda parter. Eller är det som vanligt kapitalet som har makten som styr?
Älgen har ingen försvarsadvokat!

Rolf Svensson
Bottnaryd