Ny hemsida

Jägareförbundet Gnosjö Jaktvårdskrets har en splitterny hemsida från och med idag. Adressen är: krets.jagareforbundet.se/gnosjo Den finns även som länk här på sidan.

Vargen var i Rannebo

Tyvärr ingen bra bild, det började skymma när jag tog den. Spåret är 12 x 10 cm

 

Nu är det i alla fall konstaterat att vi har varg här i vår bygd. När jag skrev förra inlägget så kunde jag i min vildaste fantasi inte tro att det var en varg på gårdsplanen. I går eftermiddag när jag kom hem så kom Sture och hämtade mig. Han ville visa några misstänkta spår på vägen den mot Norra Vallsjön. Jag var snabbt säker på att detta kunde vara varg. Jag ringde därför Bo Adolfsson som är viltspårare åt länsstyrelse. Jag tänkte att det kunde vara bra och träffa en sådan och prata lite med honom. Man vill ju lära sig saker och ting och det här med varg är ju något som kommer bli återkommande tyvärr.

Det började ju mörkna så vi beslöt att spåra idag istället. På morgonen kom han. Det var en mycket trevlig och kunnig kille. Vi följde spåret, som han genast misstänkte vara varg, från maskinhallen nedåt sjön. Den hade gått målinriktat, inte nosat runt utan bara följt vägen. De går tydligen ofta på vägar för det är ju smidigt och vargen har inga direkta naturliga fiender utan travar självsäkert fram. Spårlängden varierade från 130 - 140 cm. Vid ett ställe hade den tagit några galoppsprång uppför en backe och då var sprången 350 cm ungefär.

 

Lurk nr.2 för dagen

Vargen hade fortsatt ut på sjön och gått rätt över Rannebo Framsjö över till Tången. Precis där Roger brukar lägga i sin båt gick den i land. En liten bit bort hade den lagt sig på en plats där den låg lite högt med utsikt nedåt sjön. Där hade den också lagt en rejäl hög med spillning. Jag kan säga att den högen hade man inte velat plocka upp i en plastpåse och haft i fickan när den var färsk. Den var rätt ljus i färgen och innehöll hårstrån bland annat. Bosse tog med sig den för att skicka in på analys. Lite senare på eftermiddagen så spårade jag själv lite extra och då hittade jag faktisk en hög till. Den ligger i Savagapet mitt på vägen.

Vargen fortsatte från sin lega österut och kom ut på vägen till Rannåsen precis vid jordhålan. Sedan följde den vägen bort till Rannåsen för att där vika av utmed den gamle vägen mot Ängabacken. Där slutade vi spåra. Jag har sedan efter det spårat av vägen bort till Stora Öjhults kvarn utan resultat. Så vargen gick antagligen över Trollsjöån in i Öjhult. Anders får ta hand om den där.

Det här var ju precis inga goda nyheter. Men det var ändå intressant tycker jag att lära sig mer om detta stora rovdjur. Jag hoppas att vi slipper se dem något mer här i Rannebo, men tyvärr slår nog den förhoppningen inte in utan vi tvingas nog vara med om det här fler gånger.

Vargen upprör

Jag hoppades att jag hade fel när jag för en tid sedan såg vargspår i Granstorp. Då hade det ju inte setts några vargar i vår bygd utan de var ju en bit bort. Men efter det så har det ju formligen exploderat med observationer. Man undrar vad som hänt egentligen. Det är faktiskt lite skumt. Bland länkarna här på bloggen finns sidorna för rovdjursobservationer från både vårt län och Västra Götalands län. Där kan du själv klicka dig in och se vad som rapporterats den senaste tiden. I måndags sågs varg i Stret, mellan Anderstorp och Hagelstorp till exempel. Den är dock inte säkrad av rovdjursspårare. På andra sidan västgötagränsen är det dock säkrat spår efter varg i söndags då rävjägare såg hela fyra stycken i sällskap. Tre observerades senare samma dag en bit bort mot Sjötofta. I dessa fall är spåren säkrade, dock inte antalet vargar.

Det fattas bara nu att man sätter ut de flyttade vargarna från Norrbotten i området mellan Svenljunga och Tranemo. Det finns en befogad oro mot att så är fallet. Jag tycker själv att det snart får vara nog. Det finns inte en enda anledning som håller en granskning för att få tillbaka vargen i vårt land. Den vargstam vi nu har är gravt inavlad och härstammar helt från några få individer. Att lägga stora resurser på denna stam är helt ofattbart med det i åtanke att vargen inte är i närheten av att vara utrotningshotad i världen. Jag läste idag att turerna kring Junsele-vargen kostat runt 4 miljoner kronor, hittills. Man blir allt mer stum av häpnad.

Jag kan inte förstå av vilken anledning man väljer att införa varg emot landsbygdsbefolkningens vilja. Man kan inte säga att det är demokratiskt rätt även om det finns en majoritet sett till hela landets befolkning för att ha varg. En majoritet kan ju aldrig i ett humant och fritt land få bestämma att en minoritet ska få sina tamdjur uppätna och sin livsstil på landet spolierad. Folk är ju otrygga och rädda för att låta sina små barn ströva runt i skog och mark. Mängder av barn står varje morgon och väntar på skolbussen ute på landet. Det är klart att man blir orolig att något ska hända.

Våra förfäder visste vad det innebar att leva med stora rovdjur och det var till och med i lag obligatoriskt att jaga dem när de träffades på. Nu har några naturromantiker bestämt att de ska bestämma att vi som bor på landet ska göra det tillsammans med stora rovdjur. Man blir mer förtvivlad ju mer man tänker på det.

Svenska Jägareförbundet har hela tiden försökt att föra en dialog med alla parter på en rimlig nivå. Man försöker att balansera diskussionen så att det inte ska låsa sig. Jag tycker dock mig märka att tålamodet nu allt mer tryter även i förbundet. Jag hoppas att det går att stoppa den här utvecklingen men blir allt mer pessimistisk - tyvärr.

Kalvjakten i lördags

Eftersom flera läsare ringt och undrat hur det gick i lördags så är det väl bäst att jag skriver några rader. Jo det gick bra - för kalvarna. Vi fick upp ko med kalv bortåt Hägnegölen. De gick över bort till Tennekullemossen och upp på Broberget. Där lyckades jag stoppa dem och jakten kunde fortsätta inne på Svens vid knallen innanför Bungebo. Jag såg kon med kalven vid två tillfällen men det var inga skottchanser vid någon av gångerna.

På lördag ska vi göra ett sista försök eftersom Ludwig då fyllt 18 år och får jaga på egen hand. Det är ju rätt lustigt att han fyller år precis så att han bara kan vara med den sista helgen älgarna är lovliga. Efter detta så får älgarna äntligen ro i skogen igen, och då kan Monika pusta ut också :-)

Vi gratulerar Erik idag

Idag fyller Erik Eriksson från Tranhult 70-år. Jag vill å Rannebo Älgjaktslags, Granstorps Viltvårdsområdes och även å Jägareförbundet Gnosjö Jaktvårdskrets vägnar, eftersom jag sedan i tisdags är ordförande där, gratulera denna legendariske jägare på högtidsdagen. Erik har med sitt brinnande engagemang för jakten definitivt för alltid skrivit in sig i viltvårdsområdets historieböcker.

Även om du nu tagit ett kliv tillbaka i ledningen för VVO så finns du fortfarande definitivt i centrum när det gäller jakten och bidrar med massor av erfarenhet. Hoppas du får en trevlig födelsedag! Vi ses i skogarna. 

Ko på isen

Igår stämde verkligen det gamla talesättet om en "ko på isen" och det bokstavligen. Inga på Näset fick syn på en kviga som gått ut på Trollsjön och sedan inte lyckats ta sig i land igen. Jag var en sväng på jobbet i Anderstorp vilket medförde att det tog en stund för mig att ta mig ut dit. Men Roger, Sture och Sture tog tog sig ut till platsen. De hade även med sig studsaren utifall det skulle behövas.

Bekymret var att det höll på att mörkna snabbt. Det gällde således att handla. Kvigan var helt slut av försöken att gå på den hala isen. Svärfar berättade sedan för mig att kvigan först la bak öronen som en häst när den är irriterad. Men när han klappat henne lite så lugnade hon sig.

Roger hade tydligen ett spännband i bilen. Det lyckades de få runt älgen. Trots att hon var så tung att de knappt orkade lyckades de bogsera in henne de 40 talet meter det var in till fastmarken. Där klev hon upp och lufsade iväg inåt skogen.

Jag fick rapporter på väg till platsen, men när jag var där var det hela som sagt över.

Det var bra jobbat av Roger Johansson, Sture Nordén och Sture Jonsson - dagens hjältar. Vem vet det kanske är en riktig stamko som ser till att vi har mycket kalv till jakterna de kommande 15 åren.

Årsmöte i Gnosjö Jaktvårdskrets

På onsdag den 13/2 kl.19:00 hålls Gnosjö Jaktvårdskrets årsmöte. Som tidigare år så blir platsen matsalen i Töllstorpshallen.

+ Årsmötesförhandlingar
+ Fika
+ Information från länskretsen
+ Håkan Thulin presenterar Österåns ÄSO
+ Gustav Kvarnvik presenterar Åsenhöga ÄSO
+ Presentation av älgobsen för ÄFO 3 och 5
+ Diskussion om rovdjursfrågan

Alla är välkomna, men bara medlemmar har rösträtt.

Marcus Svensson om vargfrågan

Återger här Marcus ledare från lördagens Smålandsposten: (Här är orginalet)

EU och vargjakten

Hans höghet kommissionären

Ledare 2013-02-01 | Uppdaterad 2013-02-02 

Nationalekonomen från universitetet i Ljubljana, tillika EU:s miljökommissionär sedan 2010, är en person med huvudet på skaft. Han vet att han måste smeka miljöorganisationerna medhårs, och vara lite lagom motsträvig mot medlemsländerna, om tillvaron som kommissionär ska bli dräglig.

Om Sverige återinför licensjakt på varg, även om det inte kallas just licensjakt, hotar Janez Potocnik med att dra landet inför domstol. Huruvida den skyddsjakt på 16 vargar, i syfte att stärka det genetiska arvet, som inleds i dag uppfattas så i Berlaymonts korridorer i Bryssel återstår i skrivande stund att se. Han har redan uppvaktats av Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen.
Hans höghet kommissionären har också erbjudit Sverige juridisk hjälp, då det svenska regeringskansliet antyds sakna kompetens att tolka EU:s direktiv.

Samtidigt har kommissionen, som EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M), påpekat (SvD 2013-02-01) redan godkänt den slovenska vargjakten. Detta trots att man i kommissionärens eget hemland inte har den typ av långsiktiga förvaltningsplaner som avkrävs Sverige. Inkonsekvent, men inte särskilt förvånande.
Janez Potocnik gör bara det som förväntas av honom, det vill säga lyssna på de lobbyorganisationer som skriker högst. I detta fall svenska mer och mindre konfrontativt lagda miljöorganisationer.

Exemplet kan ses som en illustration över det demokratiska underskottet inom unionen. Fjellner gör det till en fråga om nationell suveränitet; att oavsett var man står i frågan bör jakten vara något Sverige och inte EU bestämmer om. Bristen på likabehandling torde dock ses som ett större problem, för att inte tala om bristen på engagemang för människor utan stora organisationer i ryggen. I stället får glesbygdens folk finna sig i att förminskas och tystas ned.
Så hävdas det av till exempel av Naturskyddsföreningen att vargens utbredning har ett starkt folkligt stöd. Slutsatser som dras av egenproducerade undersökningar. Före jul lät organisationen meddela att en majoritet även i varglänen säger nej till jakt. Ja, exempelvis ligger Karlstad i ett varglän. Men den urbana Karlstadbon kan nog sägas ha mer gemensamt med göteborgaren och stockholmaren än med mer agrart sinnade länsinvånare i mindre orter och byar.
Därför säger sådana undersökningar mindre om människans relation till vargen och mer om miljöorganisationens förhållande till statistik och knep i debatten.
Utredningen med den talande titeln "Gärna varg men inte på min bakgård" (SOM-institutet i Göteborg 2011) visar tvärtom på en tydlig konflikt mellan stad och land och på ett starkt motstånd på landsbygden. När makthavare, starka intresseorganisationer inkluderade, vänder bort blicken från de människor som berörs överbryggar man inte konflikter i samhället, utan fördjupar dem.
En insikt man, kan tycka, som borde prägla varje kommissionärs arbete.

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Saxat från P4-Jönköping

 

"En varg sprang i dag på morgonen runt vid bilprovningen i Gislaved. En representant från Länsstyrelsen kom dit och kunde konstaterar att det var en riktig bjässe till varg.

Kunder, som skulle besiktiga bilen i dag på morgonen, fick nog en smärre chock. En varg sprang runt på bilprovningen bland bilar och kunder.
En viltvårdare från Länsstyrelsen kallades till platsen för att mäta spåren. Enligt representanten var vargen en riktig bjässe.
Normalt mäter steglängden för en varg 1,70 meter, men den här vargen hade en steglängd på hela 2,10 meter. Tassavtrycken var 13-14 centimeter, de brukar vara ungefär 9-10 centimeter." (utklippt från Sveriges Radio P4 Jönköping)

Dessa ska vi behöva vänja oss vid tydligen.

Fortfarande inga spår efter hunden

Den gråhund som försvann den 26/1 från Ingarp är fortfarande borta. Det står att läsa i en annons ägaren satt in i Finnveden Nu idag. Om du sett hunden ring 070-2752684.

Jag läst PJ:s kommentar tidigare ikväll och kan bara instämma i att de är märkligt att han inte dykt upp.

Vi hoppas han kommer till rätta.

40:e räven för säsongen!

Halvard visar upp den 40:e skjutna räven för säsongen - bra jobbat!

Kalv fälld på Näsavägen

Vi blev totalt sju jägare denna mycket fina vinterdag i Ranneboskogarna. Jag hade fått förstärkning från tranhultalaget och den var välbehövlig eftersom både Sture och Arne hade blivit sjuka. 08:30 samlades vi vid Krikaledet. Sexminusgrader stod termometern på och det var faktiskt rätt råkallt. Allt bättrades under dagen och det blev tillslut strålande solsken.

Vi startade med att släppa Erik och Stefans hundar på Anders Norbergs nya hyggen. Skyttar sattes ut utmed Näsavägen plus en på Åsenhögavägen. Trots noggrant genomsökande fick hundarna inte kontakt med någon älg utan det blev till att ta en kopp kaffe istället. Efter det beslöt vi testa hur det funkade på andra sidan. Erik gick in med hunden på vägen upp till Gunnilstorp och Stefan började lite söder om Saras. Roland tog pass på vägen från Krikaledet upp mot Gunnilstorp. Jag ställde mig på en knatt vid storavägen. Två skyttar tog de två första tornen på Näsavägen och en skickade vi in på Älgavägen. Det dröjde inte speciellt länge förrän den härliga vinterluften fylldes med ett ännu trevligare hundskall. Det var Eriks hund som tog upp. Stefans hund som gick på andra sidan vägen var inte sen att hänga på. Hon kom förbi mig och tog sig raskt upp mot älgarna. Där blev det hon som fick fart på dem och de drog iväg norrut. Rätt på Roland som stod i vägen för dem. Han kunde inte skjuta, det är ju rätt tätt kring den lilla vägen. Istället vek de av mot väster. De sprang över storavägen och fortsatte parallellt med Näsavägen. Det var en liten stund mycket nära mig, men jag såg dem aldrig. Däremot kunde jag följa dem på GPS:en. Strax dundrade det ett par studsarknallar och kalven låg där. Kon och kalven hade gått över vägen mellan de två yttersta tornen som båda var bemannade. Emil som stod i det andra av dem gjorde inget misstag utan fällde den lilla kvigkalven. Ett skott var en ren lungträff och det andra hade tagit lite långt bak. Kalven vägde 58 kg.

Det var en mycket trevlig jaktdag och denna gång hade vi turen på vår sida. Ett stort tack till våra vänner från Tranhult. Med er hjälp klarade vi av skamgränsen beträffande kalvavskjutningen.

Vi har varg i bygden

Hade det här varit i mitten av 1800-talet så hade vi nu varit tvungna att ge oss ut med garn och spjut för att ta den lede ulven. Sådan var lagen. Att det funnits varg tidigare i våra bygder vittnar byanamn som Ulvestorp och Hjulvhult om. Ända tills 1965 var det skottpengar på varg i landet.

Nu är den här igen. Det slog länsstyrelsens viltspårare fast när några i Bondarp tillkallade dem för att kolla in ett misstänkt spår i onsdags. Med största säkerhet så är det en varg som lämnat spåren efter sig.

Detta stämmer med de observationer vi gjort tidigare i Granstorp och stärker våra teorier om att det var vargspår vi såg. Vargen var i så fall kvar i socknen. Det är inte utan att man blir lite orolig över den gråhund som saknas från Ingarp sedan i fredags tagit vägen. Jag hoppas verkligen att den kommer till rätta trött, hungrig men hel.

Det är ingen hemlighet att jag vill inte ha varg här i våra bygder. Det finns inget logiskt skäl till att skattebetalarna lägger miljon efter miljon på att återinföra varg i vårt land när de inte ens är i närheten av att vara ett utrotningshotat djur. Man kan inte fatta varför man måste tvinga på folk som lever på landsbygden något som de absolut inte vill ha. Det är fullständigt respektlöst. Hur kan man göra så?

Vi slet en gång i tiden för att bli av med vargen, nu spolieras allt det slitet helt - respektlöst var ordet!