Man har ingen större lust att skriva om den här jaktdagen. Inte för att den inte har varit härlig, för det har den. Det har varit perfekt väder för en dag i skogen. Älgar har vi också sett så man borde vara nöjd. Ändå känns det som om man helst hade velat skriva att jakten blev inställd så man slipper än en gång att basunera ut vårt oflyt.
På väg till samlingen fick jag se ko med kalv i Svens tallplantering på gränsen mot Hyltan. Jag stannade bilen och gick ut. Det fick avsedd effekt och älgarna lufsade iväg norr ut. Vi samlades och beslöt genast om en attackplan. Vi gick in med fyra skyttar, ovanligt många faktiskt. En skytt lämnade vi på Svens lycka. På väg in utmed gränsen fick vi älgkontakt igen. Kalven visade en bredsida mot oss en 80 meter innåt skogen. Men eftersom vi är jägare som är välutbildade hade ingen av oss laddat utan det gör vi ju på pass. Hade detta varit förr i tiden så hade alla laddat redan i bilen, men det ska man ju naturligtvis inte längta tillbaka till.
När vi väl fått i skotten var chansen borta. Vi gav inte upp utan fortsatte besätta passen efter planen. Sture släppte Jack och han fick rätt omgående kontakt med älgarna. De gick norrut, helt perfekt. Vi ville ha bort dem från gränsen i söder. Älgarna gick norrut från Bungebo ut med Tennekullemossens västra sida. En bit upp på mossen gick de rätt över. På andra sidan tappade vi kontakt med GPS:pejlen. Både jag och Sture så det måste vara sändaren som skojade med oss. Nästa gång Jack dök upp på displayen var han nere i Hyltan på Jannes mark. Antagligen så hade älgarna gått upp på Broberget och följt det söderut till Hällsjöberget också vidare in i Hyltan. Man blev rent förvånad, de hade haft rävtempo och givetvis hade vi ingen skytt så långt bort.
De fortsatte dock mot öster. Rundade Trollsjön och kom tillbaka in på våra marker i Gunnilstorp. Vi förflyttade oss till Näsavägen men han inte dit i tid utan älgarna gick över vägen precis vid första tornet från sjön sett. Sture nästan körde på älgarna när han kom dit för att ta Jack. Vi beslöt att fortstätta söka efter dem. Ställde ut skyttar utmed Näsavägen och gick på med Jack igen. Han fick upp dem igen men denna gång gick de i öster in på Malms och över Granstorpavägen vid pass 70. Samma pass som Halvard Högberg satt på vid gemensamjakten. Uppe i Granstorp kunde Sture kalla in Jack igen.
Nu begav vi oss mot Trolleberget för att kolla upp det. Men redan på väg dig fick vi rapport om att ko med kalv gått över gärdet i Rannebo. Tyvärr missuppfattade jag rapporten. Den är otroligt hur lätt man gör det. Det är svårt att beskriva saker och platser i skogen så att alla till hundra procent fattat rätt. Ko och kalven hade gått över från Rogers till Stures sida och inte tvärtom som jag fattat det. Därför ställde vi upp helt fel. Jack fick naturligtvis tag i dem men då var de på mossen vid sjön. Han drev dem rätt förbi det fina obemannade pass och ställde dem vid bäcken väster om Stures veala. Jag och Stefan skyndade oss att försöka ta oss över på Valebosidan och bemanna passen i söder vid gölen och vid torvladan. Men när jag precis kommit över Hägnebäcken och var påväg upp i backen hörde jag Jacks skall rakt fram och loppet var kört. Det hade hunnit smita förbi före oss - igen!
Man blir matt. Nu är jag faktiskt riktigt besviken på min insats. Man borde inte klanta till det på det här viset. Nu är det dags att lyckas ta någon av dessa kalvar som gäckar oss. Den 19 januari ska vi lyckas, nu är det bestämt.
9 kommentarer:
Du behöver inte vara besviken Anders! att vi har otur är inget vi kan göra något åt. vad vi däremot kan tänka på nästa gång tror jag är att älgar har många skarpa sinnen som hörsel och luktsinne som hör oss och känner oss illa luktande människor på lång väg. de är helt enkelt svåra att lura. och jag tror att det blir svårare och svårare ju längre de blir mer och mer försiktiga
Igår när jag och min far satt och fikade hos honom så kommer det helt plötsligt ko med kalv springandes utanför köksfönstret! Dom kom nerifrån Gärdessjön och sprang ut och ställde sig på Märkesmossen! Vi tyckte det hela var lite märkligt men efter att ha läst din redogörelse så skulle det faktiskt kunnat vara ert ekipage som visade sig! /Per-Johan
Det var helt troligt den ko med kalv som Jack hade drivit från Svens lycka ned till Hyltan, över till Gunnilstorp söder om Trollsjön. Över Näsavägen precis vid jaktstugan sedan in på Malmens över Granstorpsvägen och han gick ända upp till Veras ladugård. Rätt häftigt faktiskt. Undrar om en sådan hittar tillbaka till Rannebo egentligen? Det tror jag i och för sig att hon gör.
Sture, menar du att jag ska duscha innan vi går ut på jakt nästa gång? De är luriga de där korna. Speciellt nu när de körts fram och tillbaka ett antal gånger. Jag tycker det var mest klantigt att jag inte tog reda på exakt var älgarna hade setts vid gärdet. Jag fick en bild av hur jag trodde det var och sedan frågade jag tills jag fick den bilden bekräftad. Det var ju galet, jag måste bli noggrannare helt enkelt. Men men, jag har kommit över det. Är sugen på revansch nu bara.
Anders om du känner dej missmodig för gårdagens jakt så vill jag säja att du har ingen anledning till det, det var en riktigt härlig jaktdag! Jaktens natur är att vara oförutsägbar, däri ligger dess villkor och charm, för hur kul skulle det vara att bara ställa sej på pass och få villebrådet direkt "serverat" på lagom håll stillastående och att fälla det? Nej alla faktorer ger den oförutsägbarhet vi vill ha, så om än vissa saker inte gick vår väg igår, som ex.vis 5 minuter försent till passet där älgarna gått, hörfel/tankefel i infot om det eftertraktade älgekipaget, så hör det till bilden. Jag kanske också borde förstått men inte gjorde, när jag blev sänd till "pålahögen" fast jag hört att älgarna gått västerut. Trodde nog det var en del i en "större strategi" som jag inte hade all info om. Man kan konstatera att honans list övergår hanens förstånd också i relationen älg/människa, så man kan bara beundra denna älgko som med sin kalv lurat oss flera gånger!
Apropå dusch el. ej så tror jag att älgen stöts mer av parfymerad tvål/schampo än av jägarens evt. svettlukt.Så kör oduschat! :)
Det där med duschen var mest ett skämt. Tror att man ska lukta så lite det bra går. Viktigast är dock att har vinden rätt och att ge ifrån sig så lite ljud och rörelser som möjligt.
Jag var ute en sväng idag i trakten kring Trollsjöån. Anders och grabbarna i Öjhult skulle jaga och jag beslöt kolla upp hur det gick för dem. De hade fått upp en ko med kalv som gick utmed Vallsjön ända upp till såget. Där vände det och kom till slut över ån vid stora stenströmmen. Jag satt på pass 40 när de kom. Men då var det bara en ko och hunden. Kanske hade de kommit ifrån varandra på vägen. Kon gick långsamt över strömmen men hunden vågade inte riktigt hänga med. När den kommit in på vår sida så stannade den upp. Där hade jag en bredsida i säkert en minut. Det hade varit lätt att skjuta där. Men det gjorde jag naturligtvis inte.
Grattis till älgarna, kon och kalven, som länge visade bredsidan mot oss när de spanade på husbygget på höjden. Vi var många barn och vuxna som småpratade med och spanade tillbaka på dem. De hade ingen brådska, kanske ville de oxå komma på husvisning eller bara få lite lugn och ro!!!/Monkan
Korna står nog och skrattar åt oss i buskarna...(tillsammans med diverse nyanlända ranneboiter)
Det verkar som om vi sprider glädje med vår jakt både här och där!! Det känns gött!!
Skicka en kommentar