Gott Nytt År!

Jag och Rannebo Älgjaktslag önskar alla läsare ett riktigt gott nytt år och hoppas att ni firar in det nya året ikväll ordentligt.

Nu ser vi fram emot ett nytt år med mycket jakt och spännande frågor som väntar på sin lösning, exempelvis så ska det bli intressant att se om vi nu äntligen kommer att få börja hålla efter vargstammen igen.

Tre kalvfria kalvjaktsdagar

Efter tredagars kalvjakt kan man undra vart alla kalvar tagit vägen? Vi har inte sett en enda kalv på dessa tre jaktdagar. Däremot har vi sett tolv olika vuxna älgar. Det är märkligt.

De första två jaktdagarna var i Ranneboskogarna. Vi testade Charlie först men det gick inte så bra tyvärr och det fick bli Jack istället. Inte honom emot för han hade god fart, i alla fall till en början. Han tog upp direkt och det var antagligen en kviga som han fick framför sig över Trolleberget och bort mot Bungebo. Vi fick tillbaka honom sedan. Vi testade att släppa honom vid Hägnet på gränsen mot Valebo. Där tog han upp men det gick tyvärr åt helt fel håll och försvann spikrakt mot nordväst. Vi hämtade upp Jack norr om Ulvestorp till slut. Det var en stor ensam vuxen älg han förföljt.

På lördagen fortsatte vi jakten. Vi gick igenom hela Mangleberget, Näset och Lilla Näs utan resultat. Däremot var det tre vuxna älgar på Tången som Arne lyckade stöta ut. Jack hittade antagligen spåret efter en av dem men följde dem i motsatt riktning vilket var bra eftersom det inte var något skjutbart ändå. Observationer blev hela utdelningen.

Idag jagade jag inbjuden av delar av Tranhult och Granstorp. Vi hade igång totalt fyra hundar och stötte på fem olika älgar. Jag själv satt först på Sarasmosse i Gunnilstorp. Det blev inte någon lång sittning eftersom Esas hund tog upp på Rolands och gick mot norr. Vi flyttade oss norrut och jag hamnade vid Malms fälla norr om stupet på Åsenhögavägen. Tre rådjur gjorde mig sällskap medans jag väntade på hunden och älgarna. Det var på väg mot mig men vek av före och jag fick aldrig se vad som kom att visa sig vara en ensam vuxen.

Efter det var det dags för kaffe och jaktprat, nog så viktig komponenter i jägarlivet. Vi träffades i Åkes nya vindskydd vid Gärdesjön. Riktigt fint, strax intill fiskestugan. Därefter fortsatte jakten en och jag fick order om att sätta mig i pass mellan Gärdesjön och Voxtorpasjön. Där hittade jag ett torp i en sänka. Det kom att visa sig vara ett bra pass för jag fick påhälsning av en liten tjur rätt som det var. Han kom från norr med Esas hund ett par minuter efter sig. Han hade fällt sina horn och kom i rätt bra trav. När han fick vittring från mig vek han av och drog iväg. Jag hade en 20 meter till honom ungefär och hade naturligtvis tryckt av om han varit lovligt. Efter detta fick jag ett pass lite längre upp i norr mot kommungränsen på en fälla. Jag hade rätt kraftig vind i ryggen och insåg att det knappast skulle kunna knäppas någon älg från det passet den dagen. Mycket riktigt så hade jag vid två tillfällen gångstånd på väg rakt mot mig, men båda fick vittring och vek av när de närmade sig. Inget att göra åt, det var dessutom visade det sig vuxna älgar ändå.

Det blev till en go jaktdag trots att inget skott lossades och jag får tacka för inbjudan. Frågan återstår dock att besvaras - vart är kalvarna?  

Kalvjakt i morgon

Jag tänkte först vara med i rävjakten i Åsenhöga i morgon men sedan kom Sture med idén att jaga kalv så det får bli det istället. Det vore kul att lyckas ta en kalv så vi gör väl ett försök. Skulle inte det lyckas så tar vi ytterligare en runda redan i övermorgon lördag, samma tid.

En trevlig dag som gästjägare på Knutskulle med omnejd

Så här kan det se ut när man hör hunden skäller och man förbereder sig för skott. Nu kom det tyvärr inte någon älg till mig den här gången, men lite spänning han det i alla fall bli. Annars startade dagen för mig som jaktgäst i Djuppelsbo med en morgonsamling före det blivit ljust. Det är vi morgontrötta Rannebojägare inte vana vid. Det var ett antal tappra jägare som samlades i Jannes garage. De senaste observationerna, som förresten var mina egna, diskuterades och taktiken lades upp. Johan Kvarnvik som var jaktledare gick igenom förutsättningarna. En tjur med fem eller fler taggar fick fällas och en kalv. Passen lottades sedan och det bar av upp mot Knutskulle för mig. Mitt pass visade sig vara ett gammalt generalpass, i alla fall var det det förr i tiden. På vägen upp mot passet gick jag uppför en brant backe, ett hygge. Redan på vägen såg jag att här var det älg. En ko med kalv hade gått före mig i det daggprydda gräset. Jag hejdade mig och laddade min Varberger. När jag kom upp på passet som hade nummer 11 tyckte jag att nått stirrade på mig. Nere i den lilla sänkan rakt framför mig spejade två älgögon stint mot mitt håll. Jag krängde av mig ryggsäcken i samma rörelse som jag gick ned i knästående. Det är väl nått som sitter i från militärtjänsten antar jag att ta en låg position när man är på väg att bli upptäckt. Jag hann i alla fall få upp studsaren i knästående och se i kikaren när älgen lufsade iväg. Det var en ko, och efter den hängde en kalv på i hasorna. Där var alldeles för mycket träd för att lossa ett skott mot en kalv i rörelse så det beslöt jag att låta bli.

Men fortfarande lite förhöjd puls kunde jag rapportera observationen till jaktledaren. Och inte långt efter det skars den kalla småfuktiga luften på denna Karl den XII:s dödsdag itu av en skarp studsarknall. Jag hade svårt att lokalisera varifrån skottet kom. Det kändes mycket nära och jag trodde nästan att det var de älgarna jag sett som träffat på en lieman. Riktningen var dock fel, men man kan lura sig ibland. Radion tog död på mina spekulationer. Det var Matti Kvarnviks skrovliga stämma som rapporterade att en kalv var skjuten och att den hade gått rätt i ljungen. Kon hade fortsatt själv så det antogs att den blev på platsen.

Eftersom såtet bara just påbörjats så beslöts att hundförarna skulle fortsätta. Det gick hit och dit lite och hundarna hade också uppe älg men det var inget skjutbart. Jack hade fått upp en älg i söder och det gick först västerut utanför markerna. Sedan kom det tillbaka och ett tag var de på väg rätt i norr mot där jag satt. Det kom aldrig ända fram och jag lyckades därför inte få se den klene pinntjuren som Jack hade fått fart på. Jakten blåsets av och det blev rast-vila i Djuppelsebo.

Ett nytt såt planerades efter att vi bearbetat det förra. Den här gången avgjorde lotten att jag fick sitta på pass 26 nere vid sjökanten strax innan Källshyltan. Det var lite smådragit där och ingen älg såg jag heller. Men man fick nöja sig med radioreferat från hundföraren och de som såg älgarna. Två verkade det vara i antal i detta såt.

Om man sammanfattar det hela så var det mycket trevligt att vara med Västra jaktlaget och jaga denna lördag. Det är alltid kul att lära känna nytt folk och nya marker. Ett stort tack till er alla i laget för er gästfrihet och ett extra till Sture Nordén som bjöd in mig.

Gemensamma avskjutningsregler i ÄFO 3?

Ja, faktum är att vi redan idag har ganska lika avskjutningsregler. ÄFO 3 är på sammanlagt 159 950 ha, varav ingår olika älgskötselområden med totalt 153 935 ha och licensområden på 6 015 ha. I ÄFO:t ingår Eckerns ÄSO med 8 500 ha, Norra Unnaryd med 9 555 ha, Värnamo Västra med 10 008 ha, Stengårdshult med 8 466 ha, Österån med 48 579 ha, Norra Nissadalen med 27 462 ha, Byarum/Bondstorp med 18 822 ha, Södra Mo med 13 313 ha och Åsenhöga med 9 180 ha. Sedan tillkommer 7 olika licensområden med sammanlagt 6 015 ha. Börjar man med de lag som spara tjurar med 0-4 taggar visar det sig att alla sparar så utom Stengårdshult och Värnamo Västra. De kör en annan modell innebärande kvotering efter olika system.

Vad gäller att spara ko med en kalv, tillämpas detta med att spara 1 vecka till 4 veckor och för att härefter avlysa jakten efter hondjur. Även här har Stengårdshult och Värnamo Västra en annan modell och skjuter kon ren redan från första dagen. Eftersom vi redan nu har liknande avskjutningsregler i 7 av 9  älgskötselområden borde det inte vara så svårt att komma överrens om enhetliga regler. Förslagsvis att spara tjurar med 0-4 taggar och att inte skjuta enkelkalv förrän efter 3 veckor och i samband med detta avlysa jakten efter hondjur.

Eftersom varken älgförvaltningsgruppen eller länsstyrelsen har varit intresserade av att föreslå gemensamma regler så får väl vi jägare ta tag i detta. Så kanske vi i framtiden kan undvika de redan nu uppkomna problemen med avhoppen mellan olika älgskötselområden på grund av olika avskjutningsregler. Denna skrivelse kommer att sändas till företrädarna för de 9 olika älgskötselområdena i ÄFO 3 samt till ledamöterna i Älgförvaltningsgruppen. Vidare sänds den till alla jaktledare i Södra MO ÄSO. Den kommer även att publiceras på Rannebo älgjaktlags hemsida eller rannebo.blogspot.se

Handsken är kastad och förhoppningsvis kommer någon ordförande i något Älgskötselområde att ta upp den och ta tag i problemet. Det bör nog tas tag i på denna nivå. Jag hoppas vidare att företrädare för respektive ÄSO för denna handling vidare till jaktledarna i Äso:t och att dessa för det vidare till alla medlemmar i jaktlagen. Så att alla jägare får del av dessa uppgifter och debatten på detta sätt även kommer igång bland ”jägarna”.

Ett annan intressant iakttagelse är ju att fram till dagens datum har endast fällts 292 älgar av de 540 älgar som är planen från Älgförvaltningsgruppen.

Dessa siffror är ju alarmerande och visar att vi kanske är på väg att haverera älgstammen. Tänk på vad gäller kalvavskjutningen att spara det antal kalvar motsvarande det antal vuxna älgar ni tänker skjuta nästa år för att balansera stammen på nuvarande nivå.

Hälsningar Halvard
Fri Herre

Kalvjakt eller inte

Nu ska vi göra ett litet försök att reda ut det här med varför vi skjuter kalvar. Vi tar vårt älgskötselområde som exempel. Vi har bedömt att vi hade 40 vuxna hondjur i älgstam före jakten. De producerade ungefär 26 kalvar. Vi skjuter 13 av dem vilket innebär att 13 kalvar blir kvar. Av dem så är normalt hälften kvigkalvar vilka går in i stammen. Låt oss säga 6 st.

Nästa års beskattningsbara stam innehåller, om vi även har skjutit 6 kvigor under jakten, nu 40 vuxna hondjur av vilka 6 st är fjolingar. Vi har då 34 produktiva kor (40-6=34). Reproduktionen blir då: 34 x 0,75 = 26 kalvar.

Om vi jämför detta med en modell där vi inte skjuter kalvar alls utan skjuter samtliga som vuxna istället. Då går det in 13 kvigkalvar in i stammen. Av de 40 som finns kvar efter jakten är alltså 13 fjolingar. Vi har alltså 27 produktiva kor i stammen (40-13=27). Dessa har då en reproduktion av: 27 x 0,75 = 20 kalvar.

Slutsatsen är att med den modell vi har nu har vi fler produktiva kor i stammen än om vi inte skjuter kalvar. Då är det fler fjolingar som inte ännu är produktiva.

Detta innebär att vi har 6 älgar mer i reproduktion vilka då kan skjutas.

Hängde ni med?

Älgförvaltning på radion

Här kan du lyssna till ett reportage om älgförvaltningen:

https://tracking.dpd.de/cgi-bin/delistrack?pknr=09445307972791&typ=32&lang=se

Storjakt i Granstorp gav utdelning

Anders och hunden i samspråk med dagens jaktledare Kjell Andersson och skytten Rolle Larsson.

Så var det dags för den årliga gemensamma jakten i viltvårdsområdet. En jakt som minner som fornstora dagar då vi var ett enda jaktlag som förfogade över ca. 3800 Ha. Som vanligt var det samling i Granstorp där vi trakterades glögg och pepparkaka. Det var en dimmig och kall lördagsmorgon med en lite snålblåsig sydvästvind. Förhållningsreglerna drogs av dagens jaktledare Per-Johan och Kjell. Därefter lottades passen och jakten kunde börja. Eftersom såtet var av norrlandsstorlek så fick vi sitta på pass i styvt tre timmar. Jag måste tillstå att det blev lite kallt där jag satt i ett torn på Märkesmossen. Vi hade igång totalt tre älgar men inget var skjutbart. Jag tror att jag inte var den enda som var rätt glad när Kjell blåste av jakten strax efter tolv.

Efter korvgrilllning, upptining och lite kaffe så var det dags att gå på andra såtet. Jag fick möjligheten att gå med hundföraren Anders i Öjhult och jag kan säga att det var betydligt varmare. Det är klart roligast att vara hundförare vid den här typen av jakt, det är bara att erkänna.

Nästan direkt när vi körde över Åsenhögavägen in på Norbergs skogsväg så fick jag se en ko med kalv inne bland träden på sydsidan. Vi stannade bilen och avvaktade klartecken att släppa hunden. När den väl kom så satte det igång direkt. Hunden tog upp och det var av ned mot näsavägen. Där varste nog älgarna skyttarna i tornen för det vände tvärt och gick mot Trollsjön. Där gick älgarna i sjön, men det hjälpte inte utan hunden hängde på utmed stranden ut till Trollakullen. Där fortsatte det ned och över till andra sidan där älgarna på nytt gick i sjön. Samma visa hunden rundade viken och gick på när de steg iland vid St.Öjhults såg ungefär. Därifrån fortsatte de mot norr och vid Hålabomossen blev det ståndsskall. Vi tog oss dit och smög på älgarna från norr. Hade inte kalven gått precis mellan oss och kon så hade det smällt där när vi stötte på dem på en 30-40 meters håll. Istället upptäckte kon oss och satte av mot öster.

Det gick sakta och lungt ut mot landsvägen igen. Lustigt nog så kom de ut precis på Märkesmossen där jag suttit och huttrat hela förmiddagen. Nu fanns det andra skyttar i det området och Roland Larsson gjorde inget misstag utan fällde kalven med ett välriktat skott.

Det var ett trevligt slut på en trevlig dag. Ett stort tack ska alla ha som kom. Ett extra stort till Per-Johan och Kjell som var jaktledare och till Åke i Granstorp som hjälpte till med marktjänsten.  

Läs Marcus ledare om rovdjursfrågan

http://www.smp.se/ledare/bryssel-lider-brist-pa-praktisk-klokhet%284036360%29.gm

Lennart Högberg jubilerar

Idag fyller Lennart Högberg 70 år. Lennart har varit med i Rannebolaget under en lång tid och är en av våra mest erfarna jägare. Hur många älgar han fällt vet jag inte men jag kommer speciellt ihåg en som han sköt i Gunnilstorp. Det var på mossen alldeles intill Krikaleet. Om jag minns rätt så var det en liten tjur som kom till Lennarts pass. Han gav på den en smäll. Den fortsatte dock men stannade upp. Då sköt Lennart en smäll till. Ingen reaktion och han sköt ett skott till. Fortfarande ingen reaktion på älgen. När han gick närmare kunde han se att älgen kilats fast mellan två trädstammar och dött stående! Ibland kan det gå konstigt till i älgjakt.

Rannebolaget gratulerar på högtidsdagen!

Succé för Charlie på premiären

Här på mossen fick vi se älgarna för första gången.

Denna underbara höstdag hade vi beslutat oss för att använda till jaktträning för Charlie. Sture bjöd med mig till Smedsgården. Jag hade aldrig tidigare varit på deras jaktmarker så det var trevligt. Detta trots att ljudet från vindkraftverken störde lite grand. Den som säger att de inte hörs ljuger. De låter som en blandning mellan en grävmaskin och ett propellerflygplan.

Detta fick vi lägga åt sidan och det var inte så svårt eftersom vi rätt snart fick glädjeämnen att tänka på. Charlie sökte av området runt oss med en härlig entusiasm. Hans tidigare haltande var som bortblåst.

Efter ett litet stycke skall det till. Ett rådjur syntes strax med sina studsande språng genom skogen. Efter sprang Charlie. Sture kallade genast in honom, men jag måste medge att jag blev imponerad när det visade sig lyckas. Charlie kom tillbaka och blev rikligt belönad för det.

Vi fortsatte uppför ett berg upp på ett hygge. Tråddragarleden går över det hygget också. Uppe på toppen såg vi att det varit besökt av älg nyligen. Vi fortsatte möt sydväst och rätt vad det var så skall Charlie rejält igen. Nästan genast ställdes älgarna fast. Vi väntade i ungefär en halvtimma innan vi började närma oss ståndet. När vi kom fram till mossen (se bilden ovan) hade vi bara 50 meter till dem. På den andra bilden med GPS:en kan du se hur Charlie jobbat fram och tillbaka med älgarna.  Här på mossen lyckades vi se att det var tre älgar. Rätt vad det var så kände vi en kraftig vindpust rätt i ryggen. Inte bra tänkte jag och fick rätt i den tanken. Älgarna fick vind av oss och drog iväg. Men bara tvåhundra meter längre bort fick Charlie fast dem igen. Denna gången precis vid kanten av Rackhultasjön. Vi smög oss på igen och denna gången fick vi se dem ordentligt lite snett över sjön. Det var en ko med en rätt stor kalv. De hade sällskap av en tjur med skovelhorn. Vi kunde följa hur hunden jobbade med älgarna och man kan tro att han inte gjort något annat i hela sitt liv. Det är fantastiskt att de har detta nedärvt i sin DNA och kan jaga utan att någon lärt dem.

Vi fortsatte förfölja dem och efter tre och en halv timma kunde Sture kalla in Charlie, även det riktigt bra. Han kom springande tillbaka, blöt och trött men framför allt helt fri från haltande. Det här bådar gott.

Tack Sture för att jag fick följa med - det här kommer man inte att glömma. Att Charlie kräktes rakt över mig i bilen när vi hämtade honom är nu helt förlåtet....

Första kalvjakten för i år avklarad

Ko lurade oss igen - så kan man sammanfatta första lördagen på kalvjakt. Det var den gamla vanliga Rannebokon som vi såg vid Trollebeget på morgonen. Vi beslöt att köra ett vanligt folkdrev. Skyttar sattes ut på rannnåsavägen som vanligt. Jag och Håkan utgjorde drevkedja med start söder om Trolleberget. Mycket riktigt fick vi också fram älgarna helt efter planen. De stannade dock i en plantering inne på Rogers och ingen fick någon skottchans.

Nu blev det läge att släppa på Jack. Han hade inga svårigheter att ta upp spåret. Gav ifrån sig några skall och sedan bar det av möt öster. Ekipaget passerade två skyttar som inte lyckades skjuta för att sedan fortsätta mot Öjhult. De gick över Trollsjöån in på Öhjult och Jack följe med. På GSP:en kunde man se att det sedan vände åt andra hållet igen ned till ån. Jag tror att de gick över vid stenbäcken in på Rannebo igen. Jack blev dock kvar och han fångades in av våra trevliga jaktgrannar i Öjhult. Deras hund hade gått i den omvända riktningen och hade en sjutaggad tjur med sig. Bara att lyfta på hatten åt den.

Efter det körde vi igenom två såt i Gunnilstorp utan resultat. Med det var jaktdagen över. Nästa lördag är det gemensamjakten och efter det får vi se när vi ger oss ut igen.

Vad varje man vill ha i julklapp

Efter ett visst letande på nätet så hittade jag en lampa som är nästan exakt samma som den jag köpte för många år sedan. De är amerikanska och verkar inte vara lika populära här. Kan köpas på nätet av ett bolag som säljer båtgrejer till det modesta priset av 198 kr.

http://www.seasea.se/Article.aspx?ArticleNo=5249

Hjort i markerna

Ikväll har jag varit på möte med styrelsen i Åsenhöga ÄSO. Mötet hölls hemma hos Danne i Mjöhult och mellan Rannebo och Mjöhult gjorde jag en del observationer. Tack vare min högt uppskattade handstrålkastare så observerar jag allt som oftast något djur om jag kör över skogen till Åsenhöga. Så även denna gång. I Hestra på åkern när jag kört förbi ladugården innan jag kom fram till skolan såg jag något glimma till. Det var ögonen på något som jag direkt fattade vad det var. En kronhjort och två hindar. Hjorten hade en rejäl man. Till skillnad från älg så flyr rådjur direkt när man lyser på dem i mörkret. Så gjorde även hjortarna. De sprang först åt ena hållet för att svänga tvärt och sedan springa åt andra hållet.

Jag har aldrig sett hjort på våra jaktmarker, så det var faktiskt lite av en upplevelse. Nu är det också skyddsjakt på kronvilt, så vem vet vad som händer på lördag. Man får vara beredd i alla fall.

Upplyft av detta körde jag vidare hemåt och när jag kom fram till milabotten bromsade jag in och körde ned rutan och stack ut min lampa. Där glimmade genast åtta ljusfyrar. Det var fyra älgar som stod mitt ute på hygget. En ko med kalv och två andra. Det såg ut som en tjur och en kviga, men det var svårt att se. Har glömt att ta med kikaren. Kombinationen med lampan och kikaren funkar riktigt bra. Då går det som regel att se vad det är för älgar även i fullt mörker. Det är bara dimma som jag inte rår på. Då blir det bara vitt.

Mer om tjuravskjutningen

Stora tjurar som "Elfton" här på bilden är vanliga i våra skogar - så vill jag att det fortsatt ska vara.

För att haka på Halvards inlägg lite så tänkte jag skriva lite tankar. Det är ganska lätt att tänka sig att man nu gott skulle kunna tillåta sig skjuta lite pinntjurar och det gör vi faktisk också i viss utsträckning. Då tänker jag på tjurar med s.k. knapphorn. De skjuts inte så sällan misstagna för att vara kvigor. Annars beskattar vi ju tjurarna från toppen vilket både är det roligaste och det bästa för älgstammen.

Det höjs nu röster för att vi skulle börja skjuta pinntjurar igen. Framför allt är det jägare som tycker att det är jobbigt att släppa förbi älgar i passen och hellre hade sett att älgjakten var avklarad snabbt. Jag håller inte med. Jag tycker att det är kul att jaga och om det tar lite tid att fälla en älg innebär bara lite extra kvalitetstid i skog och mark. Det är ett extra plus att man därmed också styr vad man vill skjuta, att det blir en urvalsjakt.

Det skulle på kort sikt inte vara något problem för älgstammen heller om vi sköt pinntjurar. Då hade de kapitala fått fortsätta att växa sig ännu större och bli ännu bättre betäckare. På lite längre sikt så vore det dock sämre. Vi hade rätt snart varit tillbaka i det läget att tillflödet på tjurar i stammen stannade av. När de äldre tjurarna strök med av olika orsaker skulle inte många nya komma in i stammen. Det eftersom de redan hade blivit skjutna som pinntjurar. Vi skulle då vara tillbaka precis där vi startade med mestadels småtjurar i skogarna. Vi har ju testat denna variant och den gav inte gott resultat.

Jag tror tvärtom att vi bör höja till att freda 0-6 taggar (vilket vi i VVO redan frivilligt har gjort). Ett tuffare krav än det är knappast möjligt att ha för det blir då för svårt att hinna räkna taggarna.

Efter fyra älgjaktsdagar i skogen och höstens observationer så är min uppfattning rätt klar. Vi har tillräckligt med tjurar nu. Älgobsen i VVO tyder på över 40% tjurar och mer behöver vi helt klart inte. Det är därför viktigt att vi nu inte skjuter mer kvigor än tjurar. Tidigare har det omvända varit regel. Nu bör vi skjuta 50/50 mellan könen för att behålla den här fördelningen. I princip har vi just den fördelningen nu i Åsenhöga ÄSO.

Vidare så tror jag att vi nu har en bättre reproduktion igen. Korna har oftare kalv igen och det visar även älgobsen. Vi kan nog därför säkerligen öka avskjutningen lite grand till nästa säsong. Min gissning är att mer kött i frysen också kommer att dämpa viljan att återgå till jakt på pinntjurar, vi får väl se.

Välkommen att vara med i den här debatten om du vill - kommentera gärna!

Bilder efterlyses

Ni som tog bilder på årets älgjakt får gärna mejla över lite till mig för bildarkivetsräkning. Jag tog knappt några själv i år.

Att spara 0-4 taggar

På bilden kan man se älgtjuren en udda 18-taggare, skytten samt hela jaktlaget. Skytten Fredrik Johansson sköt tjuren efter bra ståndarbete av hans egna Karelska Björnhund på första älgjaktsdagen på de nya markerna. Jaktlaget ingår i Södra Mo Äso.

I Södra Mo Älgskötselområde har sedan flera år tillbaks sparats älgtjurar mellan 0-4 taggar. Sedan fyra-fem år tillbaka har vi märkt en kraftig ökning av älgtjurar med fina hornkronor. Och innevarande säsong har det hittills fällts 7 fina tjurar, en udda 6-taggare, en   åttataggare, en udda 10-taggare, två tiotaggare, en udda 14-taggare och en udda 18-taggare. Dessutom påsköts en udda 14-taggare på en grannmark.  Denna gick in och lade sig på Algustorps marker.

Det har även observerats ytterligare minst sju olika tjurar med 8-12 taggar under jakten. En åttataggare har hittats död under jakten i Bjersved. Även flera fyrtaggare och pinntjurar har observerats. Under de fyra senaste åren har fyra tjurar från 8-12 taggar fällts i Södra Valdshult, två år i rad har det fällts 10-taggare i Mårtenstorp, en tolv- och en 10-taggare i Mossebo. Förra året fälldes en 12-taggare på Kyrkans mark i Valdshult. I Öreryd fälldes två åttataggare under förra årets jakt.

En undran är om något annat älgskötselområde inom förvaltningsområdet kan matcha detta med andra avskjutningsregler vad gäller tjurar?

Liknande resultat eller ännu bättre resultat kan uppvisas hos älgskötsekområden inom Växjö Norra Älgförvaltningsområde. Enligt Anders Hågeryd, vilken leder ett älgforskningsprogram här, så sparar de tjurar med 0 – 6 taggar. Tjurar runt 14 - 16  är här vardagsmat och detta resultat tillskriver han helt sättet att spara tjurar. De har dessa bestämmelser inom ett område på ca. 80 000 har.

Nu har det höjts flera röster inom Äso:t att vi har för hårda avskjutningsregler. Det har utmynnat i att två jaktlag i norra delen har ansökt om inträde i ett annat Äso, vilka helt saknar avskjutningsregler. Bara att kalven skjuts före kon.Personligen tycker inte jag att reglerna, att spara 0 – 4 taggar och att inte skjuta en ko ren förrän efter fyra veckor då hon sedan är fredad, är för hårda regler. Det måste ligga andra orsaker bakom. ”Kanske den kungliga svenska avundsjukan. Skjuter dom så ska vi också skjuta.” Jag kan också tänka mig att skrota regeln om att spara 0 – 4 taggar, men då vill jag ersätta den med att spara 0 – 6 taggar.

Till er jägare som inte tänker som era jaktledare, ta er en funderare på detta.

Hälsningar Halvard

Fri Herre

Anmäl er till gemensamhetsjakten som är den 23 november

Lördagen den 23 november hålls den årliga gemensamma jakten i viltvårdsområdet. Anmäl ert deltagande till respektive jaktledare så att vi vet lite hur många som kommer.

Fällfångst 2

Grävling nummer två är nu tagen i fällan. Det finns tydligen fler än vi trodde. Den här var dock inte lika fet som den förra.

Film från årets älgjakt

Slakt på fredag

Det kommer att bli slakt på fredag och det kommer att finnas kött att hämta fr.o.m. 17:00 skulle jag tro. Vi börjar stycka kl.13:30.

Kviga fälld i Rannebo

En fin tviga fälldes av oss idag på näsavägen. Den vägde 155 kg i slagtvikt och var 4,5 år enligt tandsågningen. Faktiskt trodde vi inte att den varken vägde så mycket eller var så passa gammal, hon såg inte speciellt "koig" ut. Det fanns ingen mjölk i ljuvret så hon hade i vart fall inte fått någon kalv i år. Man kan undra varför hon gick utan kalv. Kanske stod hon bara över detta år.

Annars startade denna fjärde älgjaktsdag med samling i Rannebo precis som vanligt. Till dagens jakt hade Anders i Öjhult med hund bjudits in och de var först på plats på Svens ladugårdsbacke denna morgon. Vädret var rätt okej under dagen med lite lätt regnstänk då och då. Det var trots vätan rätt hygglig temperatur så man frös inte. 

Med två hundar på plats skulle jakten bli något annorlunda mot det vanliga. Vi beslöt att utnyttja ett större område än de vanlig såten och satte därför skyttar i söder och väster. Vinden kom från sydväst och vi räknade med att älgarna som vanligt skulle försöka ta sig ur såtet åt det hållet. Sture startade med Jack borta vid jorahölan medan jag följde med Anders till Trolleberget för att släppa hans hund där. Vi gjorde så också och började med en bergsbestigning upp på Trolleberget. Väl uppe fick vi faktiskt tro det eller ej pusta ut lite. Det kan man inte tro, men så var det. Anders hund flåsade inte utan fick istället upp en älg. Ett kort upptagskall hördes och sedan drog det iväg nedför berget. Rätt mot pass 38b nere på mossen vid Trolleviken. Påpassligt nog så hade vi satt en skytt där nere och det var Håkan som hade fått det uppdraget. Precis som vi såg på GPS:en så gick ekipaget också förbi passet, hunden var dock för nära älgen för att det skulle smälla. Ett helt riktigt beslut. Hunden och älgen fortsatte en bit till men sedan släppte hon älgen som hade visat sig vara en ensam kviga.

Vi fortsatte norrut över Trolleberget och vek sedan av mot väst i riktning mot Bungebo. Ytteligare en älg nosades upp och det drog iväg, denna gång mot norr. Ett tag såg det ut som om det skulle komma till Anders som hade passet som vi kallar röaledet. De kom aldrig ända fram dit utan fortsatte istället mot Tången. där snurrade det runt lite för att sluta med att älgen eller älgarna hoppade i sjön och simmade över. Sture och Jack var även i närheten med lyckligtvis hänge han inte på utan de fortsatte istället mot gärdet och Hägnet.

Jag och Anders hämtade bilen och tog oss bort mot Tången där hunden kunde hämtas in. Vi åkte tillbaka till Milabotten där hunden släpptes igen. Sökandet över Broberget in i Bungebosåtet blev resultatlöst och vi beslöt samlas för kaffe istället. Det hade tagit rätt lång tid och det blev antagligen lite drygt på passen för en del av skyttarna, men det får man leva med ibland om man ska ha tränade älghundar att tillgå. 

Vi åkte efter det ut till Gunnilstorp och satte nu ut skyttar utmed Näsavägen och landsvägen. Jack fick vila och Anders fick nu en ny vägvisare då Anders Norberg nu tog över min roll. Jag smög istället ut på pass 25 som ligger lite söder om vägen. Mitt emellan där Högberg sköt tjuren som stod och dog och där Lennart sköt den där felkonstruerade tjuren, han som hade pungkulorna inne i kroppen. Då vet ni var det var jag stod. På väg dit såg jag något som rörde sig. Det var en älg. Genast tvärstannade jag och spanade. Det var en kviga, det kunde jag klart urskilja mellan grenarna. Den stod i kanten av hygget som jag var på väg mot. Jag smög mig i sidled för att hitta en glugg att skjuta i men lyckades inte finna någon. Vinden var rakt i mitt ansikte så älgen hade inte fått vittring från mig utan bara hört mig. Det brukar inte innebära någon häftig flykt. Det gjorde det inte den här gången heller utan kvigan gick långsamt undan. Jag beslöt att låta den vara för att kunna vända på drevet och ta den från andra hållet senare.

Anders och Anders gick över såtet med hunden utan att få upp någon älg. Därför bad jag dem att ta sig bort mot mitt håll. Runda mig och gå in i det södra såtet från söder. Skyttarna på landsvägen flyttade vi också söderut. Nu var det riggat för utdelning. Anders och Anders släppte hunden borta vid Saras. Nästan direkt tog hon upp älg. Alldeles för tidigt kom det att visa sig för det var inte samma älg. Det drog iväg inåt Trollsebo. Anders Norberg gick igenom såtet manuellt för att ändå driva igenom det. Ingen älg kom dock ut. Anders kom ut vid första tornet sett från Krikaledet. Jag bad honom via radio att gå ut till Krikaledet istället så han inte var i vägen utifall hunden med älgen valde att gå norrut igen. Han hade bara hunnit 30-40 meter från tornet när det small bakom hans rygg. Det var Marcus som satt i tornet som blixtsnabbt reagerade när kvigan kom över vägen. Alltså efter att Anders kommit ut. Ibland blir man förvånad. Marcus sköt ett snabbt skott mitt i lungan, det var allt han hann med. Kvigan passerade förbi Sture också som satt i nästa torn, men han såg inte någon skada på älgen alls och vågade därför inte skjuta. Han trodde att det var en annan älg Marcus hade skjutit på. Älgen försvann över mossen in i skogen. Jag var snabbt på plats och kunde spåra älgen en liten bit. Efter drygt 100 meter låg hon där och jag kunde via radion meddela fyndet till en lättad skytt.

Fyra mycket fina älgjaktsdagar avslutades med en skarp studsarknall i älgskogen. Mycket bättre än så blir det inte. Nu återstår kalvjakt och det ser jag verkligen fram emot. Tack alla som hjälpt till med jakten så här långt.  

Fällfångst

Jag flyttade fällan för ett par veckor sedan. Försökte placera och rigga den efter konstens alla regler. Inför förra helgen laddade jag den med lite gammalt kött. Idag blev det utdelning i form av en grävling. Jag skulle tro att de är lite lättare att lura in i en lothinfälla. Skoj var det i alla fall.

Tredje dagen slut utan att skott lossats

Man borde kanske vara besviken när man inte lyckats fälla en älg på tre hela jaktdagar men det är jag inte. Jag tror inte heller att övriga medlemmar i jaktlaget är det. Det beror på att vi haft tre härliga jaktdagar med mycket älgkontakt. Denna dag var inte annorlunda än de två första. Nu hade vi beslutat att inte släppa igenom några kvigor heller utan att klippa till om vi fick chansen.

Vi startade med samling vid ladugården i Hestra. Termometern stod på minus tre grader när solen steg upp över horisonten. Någon jägare hade fallit ifrån men andra kommit till så vi var fullt manskap ändå. Efter lite morgonsnack om vad som skjutits i viltvårdsområdet och liknande spörsmål så beslöt vi sätta igång och jaga. Vi körde det norra såtet i Hestra. Eftersom vi var rätt gott om skyttar så satte vi Nisse i bakpass där skallen startade. Det visade sig vara en riktig taktik eftersom det ganska snart efter att skallen startat kom en liten pinntjur smygande tvärs igenom skallkedjan. Nisse kunde inte säga om det var en kviga eller en tjur. Därför beslöt vi att driva igenom det lilla området väster om ladugården också. Det brukar vi sällan göra men nu fanns det ju en tydlig chans att det var älg där och den ville vi kolla upp. Skyttarna ställdes ut och skallen startade på vägen in mot Granåsen. När drevet gick igång stötte de på en ko med kalv där inne, tyvärr påväg ut ur såtet. Den andra älgen som hade passerat Nisse tidigare visade sig vara en liten pinntjur med 10 cm horn. Det var bara att göra patron ur.

Efter det körde vi det södra Hestrasåtet. På väg ut observerade drevkarlarna två älgar till men i övrigt var där tomt sånär som på tre rådjur som rusade förbi mig i raketfart och en räv som passerade en skytt.

Vi fortsatte jakten med att köra såtet vid Gunnilstorpa gärde. I år körde vi såtet omvänt och skallen startade på gränsen mot Granstorp. När de skulle igång observerades en oidentifierad vuxen älg. I drevet kom sedan en ko med kalv som rusade över landsvägen och sprang nästan ned skytten som stod där. Det fick bli kaffe som tröst och det är ju inte det sämsta.

Nu tänkte vi släppa Jack och det fick bli i området runt Mangleberget. Vi satte skyttar från långbacken nere vid Rannåsen upp till Trolleberget. Sedan från Trolleberget i söder ned till Trollsjön. Plus två skyttar utmed ån mot Öjhult. Jag själv följde med Sture och gick med Jack. Vi startade på Näset gick upp mot Manglegölen, vidare utmed Hjortåsen. Därefter mot Mangleberget, Lilla Näs och sedan upp genom Ängabacken. Allt utan resultat.

Vi beslöt att ge oss på Hängneståtet som sista för dagen. Där fanns en chans att det var älg, en ko med kalv hade redan observerats när de tog sig över gärdet i Rannebo. Nu sattes skyttar ut som vanligt längst vägen ned mot sjön. Inte en älg var där. Antagligen hade de tagit sig över till Valebo.

Jaktveckan fick således avslutas utan att vi lyckats fälla någon älg. Chanserna har dock inte saknats och vi har gott hopp om att fälla någon under den långa jakttid som vi har. Ett stort tack till alla goda jaktkamrater det är ett nöje att vara jaktledare i detta jaktlag. Och på lördag tar vi dem!

Inget skjutet andra dagen heller

Fredagens jakt inleddes med stor förväntan. Vi hade ju mycket älg inne i området. Efter morgonsamlingen så beslöt vi att göra ett försök på Trolleberget. Vi indelade fyra man att gå i drevet, en mer än vanligt. Detta för att kunna få med hygget vid milabotten där älgarna ofta håller till. Vi körde drevet lite tyst för att inte störa eventuella älgar inne i Bungebosåtet. Den fint uttänkta planen till trots dök inga älgar upp. Vi fick trösta oss med lite kaffe sittande i solen i Rannebo. Bäst vi satt där och gjorde upp planen för hur vi skulle ta en älg nu när vi visste att det fanns älg i såtet så dök en joket i leken upp. Det var Anders i Öjhults hund som plötsligt dök upp tvärs igenom Bungebosåtet. Det var inte bra det, men inget att göra åt, det går ju inte att styra hur en hund går. Han hade följt en älg från Öjhult över ån. Älgen gick sedan mot Hjortåsen och hoppade i sjön där. Hunden stack då iväg mot Trolleberget och fick där fart på en ensam vuxen. Drevet gick alltså via Bungebo, över vägen, bakom Svens ladugård. På vägen från Rannebo ned mot sjön fick Anders tag i hunden.

Vi kunde bara avvakta och låta hunden passera. Sedan gick vi på med Jack i såtet. Vi placerad ut skyttar runt i kring. Ganska tidigt tog Jack upp förföljandet av en älg ovanför Milabotten. Det gick rätt in i såtet och ett tag så såg det ut som om det skulle komma rätt till mig där jag stod på gränsen mot Hyltan. Det gjorde det inte utan vid knatten så vek det av mot Ekhult. Rätt upp för backen upp på Broberget och sedan slank de emellan skyttarna uppe på berget och gick in till Kjells. Nisse som satt på Svens lycka fick se två älgar så dessa tillsammans med pinntjuren som Jack drev allt vi fick se i såtet som skulle ha blivit så fullt med älg. Jakt kan verkligen växla snabbt.

Detta tog rätt lång tid så när det var över så var det dags för lunch. I likhet med de senaste åren så bjöd vi i Rannebo på ärtsoppa med ostkaka. Vi fick bruka Roger och Monicas inglasade altan och där satt man verkligen kungligt. Ett stort tack för att ni tog hand om ett så ruffligt gäng.

Men vi skulle ju inte bara äta utan även jaga så vi tog oss ut till Gunnilstorp. Där hade granstorparna tidigare  bommat en åttataggare. Med lite tur skulle vi kanske kunna träffa på den. Och mycket riktigt gjorde vi det också. Han kom smygande framför drevet och gick över näsavägen mellan det första och det andra tornet räknat från Börjes postlåda. Båda skyttarna såg älgen bra men hade inget bra nog skottläge. Det var en åttataggare mycket riktigt en mycket fin sådan. Han fortsatte söderut och stannade upp efter drygt hundra meter. Där kunde skytten i första tornet se honom i kikaren och meddelade även detta via radion. Vi beslöt att snabbt få över drevkarlar söder ut för att driva tillbaka honom in i skyttelinjen. Drevet gick men ingen älg syntes till. Jag beslöt att själv från enas sidan gå in och se om han stod och lurade någonstans. Det gjorde han tydligen också för vi kunde sedan se att han hade gått tillbaka norrut mellan bilarna och första tornet. Retliget! Nu var klockan så pass mycket så vi beslöt lägga av för dagen.

Nu gör vi ett nytt försök i morgon och vi samlas i Hestra klockan 08:00. Välkomna!

Årets älgjakt är igång

Idag möttes vi av riktigt älgjaktsväder med dimmor som lättade över hyggena. Älgrapporterna tydde som väntat på att det fanns en hel del älg i markerna. Vi har ju sett rätt många älgar under ett antal veckor nu. Vi samlades som vanligt hos Sven i Rannebo. Jag var rädd att vi skulle bli väl få jägare men så var inte fallet utan vi var många nog. Efter sedvanligt dividerande kom vi fram till genomgången av regler för denna jakt. Förutsättningarna var de att vi hade en vuxen älg och en dubbelkalv att skjuta och jag måste erkänna att jag var lite orolig för att jakten skulle vara över redan på första dagen. Så blev inte fallet och det var ju faktiskt tur det för nu får vi en härlig jaktdag till i morgon.

Vi beslöt att försöka ta den där tjuren med 11-14 taggar som vi sett så många gånger de senaste veckorna. Vi satte ut skyttar runt Bungebosåtet och lät Sture gå in med Jack ungefär vid röaledet. Jag kunde följa hans väg på gps:en. Jack sökte av bra och efter en stund fick ha upp en älg i närheten av milabotten. Efter en liten rundtur i terrängen beslöt sig älgen för att gå norrut och hon gick över vägen vid Röaledet och Lasse Nordén såg den där. Det var en kviga. Det var bra att han inte sköt för då hade jakten varit över efter bara 40 minuters jakt. Under tiden detta pågick så hade Lennart Högberg som passade uppe vid gränsen mot Ekhult påhälsning av en tjur. Han lyckades bara notera att den hade ett långt hängande hakskägg. Vi beslöt att bryta där för dagens första kaffe.

Två älgobs var resultatet hittills, men mer skulle komma. Vi beslöt att fortsätta jakten i Valebo. Där körde vi i vanlig ordning först det södra såtet. Där har det varit mycket älg det kunde man helt klart se. Betesskadorna är faktiskt rätt omfattande där om man ska vara ärligt, det var mycket tallar där som bara var små buskar. Trots dessa tecken såg vi inte till någon älg. Vi fick fortsätta med det norra drevet. Där borde vara älg tycker ja, men icke. Jack sökte av bra men fick inte kontakt med någon älg alls. Själv hade jag gått över bron över Hägnebäcken och placerat mig på ett lämpligt pass. Efter en 30-40 minuter hörde jag tydligt ett stort djur bakom min rygg. Antagligen en älg, men jag lyckade inte se den alls. Ingen annan såg någon älg heller utan vi beslöt att bryta och ta oss tillbaka till Ranneboskogarna istället.

Väl där så delade vi upp oss för att köra Tångensåtet. Själv fick jag tredje passet från Rannåsen räknat. Skallen gick igång och allt var lungt tills jag hörde några karaktäristiska knak bakom min rygg. Mycket riktigt var det älg också. Troligen kom de från Öjhult och var på väg innåt våra marker.  Först visade sig en tjur. Den hade jag kunnat skjut om han inte hade haft för få taggar. Tror han hade sextaggar men det kan ha varit fyra också. Efter honom kom en ko med kalv tätt följda av storoxen. En skoveltjur med rejäl kroppshydda kom genom skogen. Jag fick inte någon skottchans på honom tyvärr, men det var en fin upplevelse ändå. De gick vidare upp mot Broberget och vi kan ha dem där i morgon. Det ska bli kula att se om vi lyckas i morgon.

På radion hörde vi att Öjhult hade lyckats ta en kviga. Senare på kvällen så hörde jag från Anders att det var en knappatjur som fallit. Det är inget att göra åt, sånt händer. Men de har ju ett hondjur nu kvar att ta eftersom de fick den extra älgen det här året så jakten kan ju fortsätta. De hade även skjutit en liten kalv som kom ensam. Det var ju bra att den kom bort. Granstorp och Tranhult har inte fällt något vad jag vet hittills.

En riktigt fin dag fick vi i vilket fall som helst utan att vi skjöt någonting, I morgon sätter vi i de skarpa kulorna och då ska det nog lyckas. Något annat finns inte....

Rapport från Värnamo Västra ÄSO

Om ni såg Smålandsnytt nu ikväll så kunde ni följa med Alandsryds Jaktlag på älgjakt. Alandryd ingår i Värnamo Västra ÄSO. Ett älgskötselområde som diskuterats de senaste veckorna beroende på deras extremt hårda avskjutningsplan. Alandsryd har 1401 Ha och fick en tilldelning på 3 vuxna och 6 kalvar. Jämför med våra 1+1 älgar på drygt 1100 Ha.

Idag lyckades de trots deras rejäla tilldelning inte fälla någon älg - något säger mig att det kan bli svårt att hitta de sista älgarna att skjuta i stammen.

Jaktbilder hos Gnosjökretsen

På kretsens hemsida kan du nu följa årets älgjakt i bilder. Först ut var Lisa Davidsson från Kävsjö som publicerades tillsammans med en nyligen fälld femtaggare (Inte långt från att vara sextaggare tycker jag utifrån bilden)

Här är sidan: Gnosjö Jaktvårdskrets


Hit skickar du bilderna: anders@intenzo.se

Vargen är här igen

Igår blev två får dödade i Bissefäll strax väster om Skillingaryd, alltså i vårt närområde. Det är i och för sig inte konstaterat att det är varg ännu, men det kan man ju misstänka med ganska stor säkerhet.

Nu gäller det att passa på sitt tamboskap gott folk. Tveka inte att använda §28 som säger att man har rätt att förvara sin djur om man har skäl till att anse att de är i fara.

En jägare har gått ur tiden

Ingen räv gick säker i Öjhultskogarna på den tiden

Gösta Johansson från Öjhult har gått ur tiden. Eftersom jag inte själv har mött Gösta så bad jag Erik Eriksson skriva några ord om Gösta:

- Gösta var en mycket intresserad jägare han hade stövare och taxar som gick gryt. Det fanns nog inte många gryt i närområdet utan han hade varit och där på besök. På den tiden när han var som mest aktiv var det på våren man besökte gryten och tog rävungar, och även tiken om det gick. En del gryt var bebodda av grävling de gick samma öde tillmötes som rävarna. Gösta kom till Öjhult under 60 talet och blev då markägare i viltvårdsområdet, på den tiden jagade vi älg gemensamt i hela området. Många av de äldre i viltvårdsområdet som jagat älg ihop med Gösta, han tog inte bara rävar utan sköt ett antal älgar under den tiden också.

Wåge fångade en åttataggare på film

En kväll i förra veckan såg jag en fin älgtjur i Södra Valdshults gärde. Jag bedömde honom till minst udda 8:a. Jag var på väg till Wåge på Dalabäcken med virke och berättade detta för honom. Han undrade om han kunde åka ut nästa morgon för att försöka locka och filma honom. Jag gav honom förslag på en plats och han åkte dit på morgonen. Han fick kontakt direkt och tog en film på några minuter berättar Halvard Högberg när han lämnade över filmen till mig nu på kvällen.

Det var en ståtlig älgtjur det här, man kan se att han är lite uppretad och man undrar om inte filmaren var lite skraj stundtals. Älgen blev i alla fall rädd så fort han fick vittring från filmaren och skenade iväg. Det fastnade inte på bild men tjuren ska ha halkat omkull i flykten men kom snabbt på fötter och försvann. Glöm inte att skruva upp ljudet lite så ni hör hur tjuren låter hela tiden.

Ett stort tack till filmaren Wåge Ivarsson på Dalabäcken och Halvard Högberg som såg till att vi fick tag i filmen.

Marcus i radion

Lyssna på radioreportaget om vargen som Marcus är med i:  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5659972

Åtta älgar på några minuter

Ko med kalv på hygget vid milabotten tidigare samma dag

Ikväll hämtade jag vår dotter i Åsenhöga. Naturligtvis tog jag med mig min starka lampa och åkte vägen genom skogen. Man får passa på och spana när man får chansen. Redan vid milabotten fick jag utdelning. Den gamla vanliga kon med den lilla kalven var där och ikväll hade den sällskap av en kviga.

Jag fortsatte bort mot norra hygget på Trolleberget. Där gick en pinnatjur uppför backen. Han stannade och blängde snett bakåt mot mig varefter han lunka vidare.

Bilfärden fortsatte och när jag passerat Hestra lyste jag ut på Håkans stora hygge. Nattmörkret lystes upp av sex blå lanternor. Det var ögonen av tre älgar jag såg. En ko med kalv plus en rejäl tjur. Det såg ut som om den hade fyra taggar på högerhornet och klart fler på vänster. Det var ingen tendens till skovlar utan helt klart stång horn. Jag undrar om inte det var den jag sett tidigare som vi bedömt har sju taggar på ena sidan.

Det var sju älgar det. Dottern hämtades upp i byn och färden fortsatte. Nu tog vi den stora vägen. När vi passerat Vägabo på väg ned mot ån fick jag sätta förtiotvåan på hejdaren. En älg stod mitt på vägen. Det var en fyrataggare. Han travade av vägen och vi lyste på honom som han försvann in i skogen.

Det är alltid kul att se älg, speciellt när det börjar lacka mot älgjakt. Härom dagen såg jag en fyrataggare vid milabotten och jag har sett tre olika ko med kalv på våra marker, så det finns helt klart älg i våra skogar.

Två möten avklarade denna vecka

I går kväll hade vi årsmöte i Granstorps Viltvårdsområde. Det var det första årsmötet med mig som ordförande. Jag tycker det var ett mycket bra årsmöte och vi är i stort överens om de mesta för tillfället.

På årsmötet så redogjorde jag för vad som beslutats på ÄSO-nivån. Alltså spara tjura 0-4 taggar, freda enkelkalven de första 4 veckorna och hondjursförbud efter det. Strikt könskvotering i avskjutningen av de vuxna råder och man kvoterar det med sig själv, alltså om man skjuter en tjur är nästa ett hondjur osv. Tjurarna är lovliga så länge de har horn och vuxen får bytas mot kalv.

Inom viltvårdsområdet så ansåg vi att man gott kunde skärpa taggkravet lite till. Det eftersom så få tjurar ska skjutas. Årsmötet beslöt därför att 0-6 taggar ska fredas inom VVO. I övrigt har vi samma regler som ÄSO.

Fördelningen av de 5+5 älgar vi fått i tilldelning bestämdes som följer:

Rannebo: 1 vuxen + 1 kalv
Tranhult: 1 vuxen + 1 kalv
Öjhult: 2 vuxna + 1 kalv
Granstorp: 1 vuxen + 1 kalv
Gemensamhetsjakten (23 november): 0 vuxna + 1 kalv

Rent allmänt så är vi överens om att det inte får bli färre med älg i skogen än vad det är nu, för då är det inte lönt att jaga. I alla fall inte vuxna älgar. Kommer vi ned till 6 älgar / 1000 Ha i vinterstam som är målsättningen inom ÄFO3 så har vi bara råd till att skjuta 6-7 vuxna älgar inom hela ÄSO vilket omfattar 9222 Ha, och det är ju knappast en jaktbar stam. Att jaga i den stammen är inte försvarbart tycker jag. I synnerhet inte vuxna älgar.

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen. Det kan inte vara möjligt att ha den sneda avskjutningsmodellen som vi nu har. Att Stengårdshult och Värnamo Västra skjuter mer än dubbelt så många älgar som vi är inte rimligt. Jag misstänker att älgförvaltningsgruppen godtagit deras höga avskjutningsnivå enbart för att man ska nå upp till den förvaltningsplan man lagt för hela området. Där har man sagt att 540 älgar ska skjutas, något som kan jämföras med att vi lyckades fälla 450 under förra säsongen. Att det utifrån den höga siffran ska gå öka avskjutningen med 20% är ju inte realistiskt. Och absolut inte vettigt. Tyvärr så verkar vi gå mot någon sorts krasch i hela det här systemet vad det lider.

Vi gör i alla fall det vi tror på - det är tydligen det enda vi kan kontrollera. 

Späckad älgvecka framför oss

I morgon måndag klockan 19:00 i församlingshemmet är det dags för upptaktsmöte inför älgjakten i Åsenhöga Älgskötselområde. Där ska tilldelningen spikas och vi ska komma överens om vilka avskjutningsregler som gäller inom ÄSO:t.

På onsdag fortsätter det med årsmöte i Granstorp med flera byars viltvårdsförening. Mötet startar kl.19:00 i klubblokalen på Skillingaryds skjutbana, precis som vanligt. Styrelsen samlas kl.18:00.

Välkomna till båda kvällarna!

Avskjutningsplanerna är klara

I dagens Värnamo Nyheter kunde man läsa vilken avskjutning som nu planeras i älgmarkerna. Vår plan blev godkänd av länsstyrelsen och det var ju skönt. Man kan notera att det varierar stort mellan älgskötselområdena, värst är Värnamo Västra som planerar skjuta 6,96 älgar / 1000 Ha. tätt följda av Stengårdshult som tänker knäppa 5,43 älgar / 1000 Ha. Otroliga siffror! Antingen planerar de snabbt gå ned till en icke jaktbar älgstam eller så räknar de kallt med att områdena runt omkring ska försörja dem med nya älgar varje år. Kan inte låta bli att tycka att det i så fall är bra fräckt.

Vi vill i vilket fall som helst sätta stopp för sönderskjutningen av stammen nu och slår till bromsen innan det är för sent. Så verkar våra grannar i väst och öst också resonera. Södra Mo planerar att skjuta 2,78, vi har 2,6 i planen och Österån har den försiktigaste med 2,35 älgar / 1000 Ha. denna säsong.

Räkna med att det kommer att bli diskussioner om detta i vinter.

Ett steg i rätt riktning

När regeringen idag presenterade sin nya rovdjursproposition tog man ett steg i rätt riktning. Man försöker nu återta kommandot i förvaltningen av stammarna av våra stora rovdjur från vargkramarna. Låt oss hoppas att de lyckas med det.

Regeringen säger att det ska finnas 170 - 270 vargar i landet. Idag har vi närmare 500 vargar. Vargstammen ska med andra ord decimeras till hälften, vilket ska ske genom regionalförvaltning. Återstår att se vad det betyder.

Helt klar är dock att om inte våra "vänner" i Bryssel sätter käppar i hjulet så är det nu äntligen stopp för den okontrollerade tillväxten.

Träffa jägare på tisdag

På tisdag den 10 september kl.19:00 anordnar vi en älgjägarträff i Åsenhöga Missionskyrka.

Vi har bjudit in före detta länsjakvårdaren Anders Hågeryd från forskningsprojektet SYDÄLG för att få ett föredrag om vad den allra senaste forskningen säger om älgen. Anders jobbar med projektet som har ett antal GPS-sändarförsedda älgar. Man har nu under ett antal år kunnat följa dessa älgars liv och rörelse och det blir intressant att höra vad det har visat. Nu har man även studerat den ökade kalvdöd som vi upplevt de senaste åren och vi kanske kan få lite information om vad man tror det kan bero på. Anders Hågeryd var hos oss för några år sedan och talade i detta ämne och han är mycket kunnig, så jag kan garantera att det är värt att lyssna till.

Älgjägarträffen är avgiftsfri, men vi kommer att ta någon krona för kaffet.

Varmt välkomna! 

Svenska Jägareförbundet

Gnosjö Jaktvårdskrets

Vargdebbatt utan slut

I dagarna offentliggjorde utredaren Peter Egardt ut med sin utredning om framtidens hantering av vargfrågan. Man kan nog lugnt konstatera att den inte kommer innebära en lösning av frågan utan eländet kommer att fortsätta. Jag blir mer och mer övertygad om att det enda som kan stoppa den okontrollerade vargexplosionen är tjuvjakt. Det är ju ynkligt alltsammans.

Här är en ny bra ledare i ämnet av Marcus från dagens Smålandsposten: http://www.smp.se/ledare/vargen-forblir-ett-politiskt-djur(3908681).gm

Omvittnat i grannsockna

För ett par veckor sedan passerade ett lodjur, kanske en hona med ungar, "Janna hage". Utkommen mot jordkällaren fick hon syn på en råget med två kid. Geten stod närmast och hon tog några snabba språng och lyckades slå geten och började kalasa på det medan kiden flydde. Någon gång senare på natten kom en rävtik på sitt födosök. Hennes ungar fanns också med i grannskapet. Hon fick se den slagna och halvt uppätna geten och smög fram och började slita bort köttstycken. Vad hon inte räknade med var att lodjuret fortfarande var kvar i närheten av bytet. Lodjuret rusade fram och så var även räven riven. Så var två kid och en rävkull moderslösa.

 Någon dag senare och några veckor senare sågs två små rävvalpar springande utmed vägen genom hagen och en dag låg den ena valpen död utmed vägkanten med den andra sittande bredvid. Nu är även denna valp försvunnen och har kanske gott en svältdöd till mötes. Hur det gått för kiden är inte bekant. Det är väl inte helt säkert att det har funnits några.

Som källa till historien är en berättelse från några sommardanskar, vilka funnit ett stort rådjurshuvud utan horn i närheten samt de båda rävungarna.

Hälsningar Halvard Fri Herre

Franska vargproblem

Sheep breeders, the invisible bites - MSA by MSATV

Det påstås ibland från vargkramarnas håll att inga andra än vi tror oss ha problem med växande vargstammar. Se filmen och bedöm själva.

(Tack för tipset, Marcus)

Nya regler vid försvar av tamdjur mot rovdjursangrepp

http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/nyheter/2013/Pages/anmal-till-lansstyrelsen-om-du-anvant-paragraf-28.aspx

Om du klickar på den här länken så kommer du till länsstyrelsens information om hur man använder paragraf 28 nu efter ändringen som trädde ikraft den 1:a juli.

Nu anmäler man sig till länsstyrelsen istället för till polisen om man skjutit en varg som attackerat ens tamdjur.  Misstänker de brott så tillkallas polis först då. Tidigare hämtade man länsman direkt och man blev automatiskt misstänkt för jaktbrott och fick sina vapen beslagtagna.

Tänk på att man ska ha försökt skrämma rovdjuret först utan att lyckas, före man skjuter det. Alltså minst två skott alltid.

Fodertillgången för älgen ökar klart

Idag har den nya foderprognosen framtagen av Skogsstyrelsen publicerats. I den framgår att älgarna i vårt älgförvaltningsområde, ÄFO3, går en allt finare tid tillmötes. Den foderproducerande ungskogen, skog upp till den maximala betningshöjden, ökar med nära 20% fram till 2017-18. Prognosen baseras på data från mätningar gjorda av satelliter. Jag vill gärna tillägga att älgarna naturligtvis inte enbart lever av ungskog utan även äter mycket löv i kantzoner, ljung och bärris.

Det återstår nu att se om man från förvaltningsgruppen justerar upp målsättningen för vinterstammen med motsvarande tal vilket de bör göra om de ska följa samma resonemang som tidigare, nämligen att stammen ska anpassas efter fodertillgången.

Ingen skyddsjakt ett hån mot de drabbade

Det är uppenbart att det går inte att lita till det system vi har idag. Genom att kräva DNA-analys från problemvargarna gör man det omöjligt att bevilja en enda skyddsjakt. Det tar nämligen så lång tid så när man är klar kan vargen ha lämnat området. Två gånger nu på kort tid har vi sett detta hända. Det är ett slag i ansiktet på de som fann sina får liggande halvdöda eller halvt uppätna i hagen på morgonen. Det är också provocerande mot alla jägare som försöker behärska sig i all denna dårskap.

Det går nu knappast en dag utan jag talar med någon som utan tvekan säger sig vara beredda att ta lagen i egna händer om de lyckas träffa på en varg. Så här vill vi inte ha det. Vargstammen är nu så stark, man beräknar nu att den kommer vara uppe i 500 individer i vinter vilket är en dramatisk ökning på bara några år, om jägarkåren mot förmodan skulle få uppdraget att börja jaga varg så vore det i det närmaste omöjligt att utrota den i landet. Vargen är så pass svårjagad att det på den tiden man betraktade den som ohyra ändå hade mycket svårt att få bort den. Det krävdes jaktoetiska metoder så som t.ex. gift för att lyckas.

Nu måste det till en reglerad jakt på varg för att acceptansen för att över huvudet taget ha varg i landet ska ha någon chans att finnas.  

Ny bra ledare av Marcus

Marcus Svensson skriver i dagens ledare i Smålandsposten om vargfrågan värd att läsa.

Länk till ledaren

Vi måste få en vändning i vargfrågan

Vi får nu en försmak på hur framtiden kommer att se ut med allt starkare stammar av rovdjur. Det är inte utan att man känner med de fårägare som nu drabbas. Att komma ut i den härliga försommarmorgonen och mötas av ett blodbad i fårhagen är något som man aldrig trodde skulle kunna hända. Bara för några år sedan så var det här sådant som bara fanns i berättelser från tidigt 1800-tal. Nu är det åter verklighet och landsbygdens folk tvingas sova oroligt om natten. För vad händer i hagen medan du sover?

Nu sker det inte längre bara i sagorna!

Ja men ni får ju ersättning, säger en del och visst det kan man få, men det här handlar primärt inte om pengar. Det handlar om att få sin livsstil förstörd. Man vill kunna leva det stilla och trygga livet i lugnet på landsbygden. Vågar man nu låta sina hästar gå ute i hagen om natten eller låta sina små skolbarn vänta ensamma på skolbussen nere vid vägen? De nya vargarna växer dessutom upp utan att vara rädda för människor eftersom vi inte längre jagar dem. Och all denna oro helt i onödan för vargen är ett av jordens vanligaste rovdjur och inte på något vis är utrotningshotad. Vi har i princip inte haft varg i landet under de senaste 150 åren. Varför ska vi tvingas leva med den nu? Det finns inget rationellt svar på den frågan.

Vargstammen växer nu med närmare 20% om året. Snart är den så stor att det blir svårt att begränsa den även om vi får förvalta den genom jakt, för vargen är inget lättjagat vilt. Framtiden ser onekligen dyster ut, och en uppgivenhet sprider sig på landsbygden. Det möjliga tillväxtområdet för vargen är just våra bygder i södra delen av landet. Renskötseln sätter stopp för etablering i norr. Norrmännen har delar av tre vargrevir och det tycker de räcker och i vargbältet är det nu fullt med varg. Återstår gör bara vår del av landet. LRF:s ordförande i länet Mikael Bäckström gick i dagarna ut med uppfattningen att varg inte är lämpligt att ha i ett djurtätt län som vårt. Man kan inte annat än hålla med. Med gemensamma krafter måste vi få en vändning på den här utvecklingen.

Landets jägare lyckas på ett ansvarsfullt sätt förvalta allt annat vilt i vårt land. Vi är beredda att ta det ansvaret även när det gäller våra stora rovdjur. Låt oss göra det. 

 

(även publicerad i VN 13/6-13)

Samrådsmöte i ÄSO den 10 juni

Den 10 juni har vi ett samrådsmötet för Åsenhöga ÄSO. Det hålls i församligshemmet med start klockan 19:00.

Vi kommer att gå igenom älgförvaltningsplanen och resultatet av spillningsinventeringen. Planen är inlämnad till förvaltningsgruppen men det finns fortfarande tid att ändra den om vi skulle bestämma oss för det. Så vill du vara med och påverka så kom på mötet.

Vi vill gärna att eventuella markägare som inte jagar också kommer på mötet. Era synpunkter är naturligtvis också viktiga för skötselplanen.  

150 personer kom till lo- och vargmötet i Smålandsstenar

Det blev ett välbesökt möte i Torghuset i Smålandsstenar, ungefär 150 personer passade på och vara med när det snackades rovdjur i Västbo. Tre talare hade bjudits in och den som var först ut var Riksjaktvårdskonsulenten Daniel Ligné. Han framförde ett mycket bra föredrag om vargfrågan. Jag fastnade för hans sakliga beskrivning av hela problematiken. Det är uppenbart att Svenska Jägareförbundet har lagt ned mycket möda på att slipa argumenten i denna fråga. Jag tror att flera med mig höll med om att Ligné var den största behållningen under aftonen.

För att bryta ut något om vad Daniel Ligné berättade så berättade han att det inte någonstans finns varg utan att det är ett problem. En samexistens mellan varg och människa är inte lätt. Det är också så att ju mer man tar reda på om vargar ju mer skeptisk till dem blir man. Detta faktum går stick i stäv mot det vanliga. Skepticism går allt som oftast hand i hand med okunskap, men så alltså inte i vargfrågan. De som sätter sig in i hur vargen lever och jagar blir snabbt övertygade om att vi inte ska ha några i våra krokar. Ligné visade också upp en karta över landet där de nuvarande vargrevien var inritade samt även de platser som kommer att fyllas med varg om förslaget om att ha 450 vargar i landet blir verklighet. Jag tror för egen del att vi redan är där i vargstammen. Det är därför de blivit synliga på våra breddgrader, de har helt enkelt ingen plats att leva på längre. Helt klart så kommer vår tillvaro att förändras drastiskt om inte det blir en vändning på det här eländet.

Vi fick också lyssna till ett föredrag av Linda Andersson från Länsstyrelsen och det var i princip samma dragning som vi hörde på i Åsenhöga för ett antal veckor sedan. Linda är vad jag förstår personligen lite vargkramare, men hon höll förnuftigt nog låg profil i detta forum.

Mötets sista föredrag fick vi från riksdagsman Bengt-Anders Johansson. Han berättade om det politiska läget och hur det fortgår. Bengt-Anders och regeringen har nog de bästa intentioner men frågan är om det räcker. Motståndet är tufft. Vi har en miljörörelse som är otroligt stark och väl finansierad av alla "dåligt-samvete-pengar" som betalas in av kreti och pleti. Man får mer och mer klart för sig att det här handlar inte primärt om vargens vara eller icke i landet utan om helt andra saker.

Det handlar i mångt och mycket om makt över folk. Oftast är det också vänsterpersoner som är mest aktiva inom miljörörelsen. Undantag finns naturligtvis. Man vill begränsa landsbygdens folks möjligheter att styra sina egna liv. Speciellt jägare betraktas som skumma individer. Lite som småföretagare gjordes under min uppväxt. Folk som man inte kan styra, sådana som ställde sig mitt i lokalen istället för smög undan utmed väggarna på systembolaget på den tiden vi inte hade självbetjäning. Sådana måste man ju reglera och hålla koll på.

Det handlar också om att den urbaniserade människan hamnat långt från naturen och romantiserar om den vackra vildmarken. Det blir tätort mot landsbygd och stadsborna som nu är i klar majoritet bestämmer hur vi på landsbygden ska leva. Det är lika absurt som om vi på landet skulle bestämma att man ska acceptera råttor i städerna. Råttor är inte speciellt farliga. Vad jag vet så har ingen dött av ett råttangrepp i modern tid, rätta mig om jag har fel.

Mötet i torghuset i Smålandsstenar gav inte precis några lugnande besked. Man har en stor politisk majoritet (75%) i riksdagen för att reglera vargstammen genom jakt. Nu får vi bara hoppas att de lyckas stå emot den internationella miljömaffian....  

  

70-åringen firades med dunder och brak

Det blev ett rejält firande av vår 70-åriga viltvårdsförening i lördags. Allt gick bra och vi följde i stort den uppgjorda planen. 18 personer följde till slut med till Elmia, det blev lite av "de tio små negerpojkarna" men de som åkte med var i alla fall glada.

Den lilla bussen letade sig fram genom våra jaktmarker och hämtade upp jägare lite var stans. Vid 11-tiden var vi framme på mässan och några av oss startade med att dricka kaffe. Det på initiativ av svärfar som inte ofta åker så långt utan en kaffepaus. På mässan fanns som vanligt allt som en jägare kan tänkas behöva plus en hel del som vi inte behöver också. Vi kollade på vapen som kostade 240.000 kr och visst var de vackra och välgjorda, men man har svårt att fatta vilka som köper dem.

Runt lunchtid blev det en kraftig grillad vildsvinskorv för vår del. Efter det så fortsatte vi med att kolla på när Leif Mannerström och Lasse Bengtsson styckade och lagade till vildsvin och hjort. Det blev en köttfärssås, en gryta och råbiff. De sistnämnda fick vi smaka på efter. Råbiff gillar ju inte alla, men den här var riktigt smakrik med dijonsenap och naturligtvis kapris som sig bör. Grytan var av Boeuf Bourguignon typ - mycket smakrik! Hanteringen av det vilda köttet är mycket viktig för resultatet och jag har en tanke att vi ska ha en kötthanteringskväll någon gång i augusti och bjuda in någon som kan föreläsa i ämnet. Vi har en del att lära där faktiskt, och det är ju synd när vi har så förstklassiga råvaror att inte hantera det så bra som det går. Återkommer i detta ämne.

Åter till firandet. Efter förevisningen så hann vi med att strosa runt lite till bland vapen och prylar. Exakt på utsatt tid bar det av hemåt utmed samma busslinje. Det fick bli ett snabbt ombyte sedan bar det av mot festlokalen i Vik. Vi hade ställt i ordning den under fredagskvällen så allt var klart, gästerna kunde komma. Vädret var fint och stämningen var god när allt fler trillade in på festen, totalt 52 personer var med under kvällen. Vi åtnjöt en god måltid serverad av Restaurang Höganloft bestående av grillad kyckling med potatisgratäng.

Efter maten dök den på förhand annonserade hemlige gästen upp - Sven Slättengren. Med sig hade han sina gamla figurer som till exempel Gustav i Gällaböke, Åsa-Nisse, Klabbarparn, Sjökvisten, Tage Erlander och andra i den stilen. Toppen tycker jag var när den ena käringen sa till den andre att ozon hålet torkar hon med en våte trase...

Efter skrattsalvorna ebbat ut tog vi en liten bensträckare och fortsatte sedan med kaffet som Tranhultslaget hade fixat. De hade bakat hela natten tror jag.

När kaffet slunkigt ned blev det dags för vår förre ordförande Erik att ta till orda. Han berättade lite om sina erfarenheter under åren och det kunde man ha lyssnat på en lång stund. Jag tycker nästan att han slutade talet för tidigt. Men vad är det man säger - ett bra tal ska vara kort. Tack Erik i alla fall för allt du gjort för viltvårdsområdet genom åren.

Festen rullade vidare in på småtimmarna och det var trevligt hela tiden. Lokalen är bra att ha fester i, dock blev det lite kallt in på småtimmarna. Men det finns ju tack och lov kläder. I bildarkivet har jag lagt upp bilder som Sven Nilsson tagit under dagen. Gå gärna in och titta på dem. Tack Sven för din insats.

Nu tar vi sats inför kommande 5 år och så får vi hitta på något ännu bättre när vi firar 75-år 2018.  

Lo och Varg

Rovdjursföreläsning i Torghuset Smålandsstenar, måndag 20 maj kl.18.00

Medverkande:

Riksjaktvårdskonsulent Daniel Lignè Jägareförbundet, Linda Andersson Länsstyrelsen,

Bengt–Anders Johansson (M) Regeringen.

Moderator: Bertil Nilsson, Ordf.Jägareförbundet, Jönköpings län

Föreläsningen är öppen för alla intresserade av rovdjursförvaltningen i vårt län. Frågor och påstående kommer att ges möjlighet för under kvällen, för att besvaras och beaktas.

Kaffe serveras före föreläsningen.

Välkomna  hälsar Jägareförbundet , Gislaved jaktvårdskrets.

70-års festen

I morgon blir det en härlig dag. En dag fullspäckad med kul grejer i jaktens tecken.

Bussen går från Sven Carlssons garage i Gnosjö kl.09:30. Se till att vara på plats ni som ska med därifrån för jag är inte säker på att vi har koll på vilka som ska hoppa på där och inte.

Färden går vidare med följande hållplatser:

Åsenhöga kyrka
Granstorps by
Tranhult vid krysset upp mot Tranhult
Skillingaryd vid busshållplatsen väster om kyrkogården

Hemfärden blir exakt samma rutt fast tvärt om. Vi åker hemåt klockan 16:00. Då är vi hemma så att vi hinner byta inför festen. Festen börjar ca. 19:00. Kostnaden för bussen har stigit lite eftersom vi är något färre, den kommer att kosta 200 kr/person. Hoppas ni överlever detta.

Ha inte för tunna kläder för det är inte speciellt varmt i Leifs lada.

Välkomna!

Välkomna till er nya Rannebobor

När jag idag på morgonen läste kommentaren på Rannebosidan ramlade polletten ner. Har länge funderat på vem Monica är som ibland kommer med trevliga inlägg. Jag vill på detta sätt hälsa familjerna Friborg och  Nordén/Johansson välkomna till bygden och Rannebo. På bara några veckor byn ökat från två invånare till hela elva. Det finns ju två bra hus kvar, så det kanske kommer fler eller hur Stefan och Roger.

Jag som önskar detta bor ca. 2 km rakt västerut från Rannebo och med rätt vind kan vi ropa till varandra. Det vill säga att jag ropar ena dagen vid västlig vind och ni svarar dagen efter vid ostlig vind. Jag har hela vintern och våren hört hammarslagen från nybyggena och för det mesta har det ju varit ostlig vind.

Grattis!

Hälsningar Halvard

Fri Herre på Stenabo

Jaktintresset svalnar i vårsolen

Våren är nu här på allvar. Lite försenad men ändå nu är den här. Med den så kommer också ett svalnat intresse för jaktfrågor. Det är nu sommarstugor, båtar och golfrundor som står i fokus. Det är inget fel i det, om man bara höll på med jakt hela tiden så hade det blivit vansinnigt enformigt. En paus är nog helt rätt. I viltvårdsområdet är dock inte jaktsäsongen över. Vi har vår fest det 11 maj att se fram emot. Tyvärr så blir vi inte fullt så många som åker med till Elmia, vi är just nu 23 anmälda. Det är i och för sig inte helt illa, men jag hade nog hoppats på ett tiotal till. Jag tycker att elmiamässan är riktigt trevlig. Jag brukar försöka lyssna till en del föredrag. Man har ju här chansen att lyssna till folk som man annars bara sett på TV. Jag ser fram emot det. Jag är ju mycket intresserad av matlagning och vill gärna speciellt lära mig mer om kötthantering från skottet till tallriken. Här finns en del att ta del av under mässan.

Det är lite extra kul att så många anmält sig till festen på kvällen. Tror att vi är 52 anmälda hittills och det är ju inte illa. Vi får se till att det blir en fest att minnas. Vi kommer att ha en ljudanläggning på plats så den som vill hålla något litet tal eller bara berätta något minne från viltvårdsområdets 70-åriga historia så går det ypperligt att göra det under kvällen.

I helgen fick vi i Rannebo spillningsinventeringen klar. För egen del så blev det en hel lördag i skogarna plus halva söndagen. Jag räknade ut att jag nog gick i närheten av två mil rätt genom skogen under helgen. Det tog lite på krafterna men var trevligt. De flesta tror nog att det är tråkigt att räkna älglortar men det är det inte. Det är intressant och dessutom är det härligt att vistas ett par dagar i skogen så här när det våras. Resultatmässigt så var det rätt likt förra året. Vi fann på totalen något färre högar i förhållande till antalet inventerade ytor. Men vi har inte direkt ont om älg i våra marker. Vi har rätt lagom faktiskt. Jag passade även på att titta lite på skogsskador när jag ändå gick runt i markerna. Det är uppenbart att älgen skadar i första hand tallen. På Näset vet jag att en ko med kalv har hållit till under vintern. Där fanns utmed kantzonerna gott om tallar i 3-4 meterslängd med toppbrott, vilket är ett typiskt verk av en omsorgsfull älgko som drar ned toppen till kalven. Jag fann även mycket spillning i det området.

Det område som jag fann mest spillning var nu ungskogen i Valebo utmed Hägnebäcken. Där var det älgskit överallt. Det visste vi naturligtvis redan för inventeringen, eftersom vi fått upp älg i det området varenda gång vi släppt hunden där i vinter. Biotopen där är också den perfekta för en vintervistelse för älgen. Ett ostört läge lite högt beläget med tillgång till vatten, löv och tall. Om jag hade varit älg hade jag bott där. Helt klart,

Nu fram till nästa jaktsäsong så kommer skytte vara ett prioriterat område för mig. Det kommer även att bli lite dividerande med älgskötselplanen. Den ska revideras i dagarna med tanke på spillningsinventeringen. Jag hoppas också att vi hinner få till ett allmänt möte i ÄSOT beträffande skötselplanen. Den behövs förankras. Vi behöver också i ÄSOT hitta någon form för en dialog med skogsägarna i vårt område. Det är viktigt att även de som inte är med och jagar får komma till tals. Vi ska försöka hitta former för just det.

Nu är det tre och en halv månad till bockjakten. Använd den tiden till att förbättra dig som jägare. Bli en säkrare skytt och passa framför allt på att lära dig mer om jakt. Jag skulle gärna i kretsen göra något projekt för att höja vår kompetens när det gäller hanteringen av viltkött. Vi får se om det dyker upp någon brilliant idé inom det området.

Lyssna på föredrag när vi är på Elmia

Här är några föredrag som vi har möjlighet att lyssna till. Själv kommer jag definitivt att kolla på det sista här klockan 14:00 med Leif Mannerström.

Scen 1 Hall B

12.30	Björnjakt för alla Rasmus Boström välkänd björnjägarprofil delar med sig av sina erfarenheter.
13.00	Vildsvinsfrågan 2003 till 2013 – vad har hänt och kommer att hända? Mikael Tham
13.30	Min jakt i framtiden Thomas Ekberg delar med sig av sina personliga reflektioner om jakten i framtiden.
14.00	Styckning och matlagning med Lasse Bengtsson och Leif Mannerström Lasse Bengtsson delar med sig av sin kunskap vad gäller hantering och styckning av viltkött. Vad skall jag tänka på? Hur får jag ett bättre viltkött? Det är några av de ämnen som Lasse tar upp. Leif Mannerström tillagar viltkött och ger tips och råd om hur du bäst hanterar och tar tillvara de olika styckningsdetaljer, såväl stekpanna som ugn.