Nära igen

Det var åtta glada jägare som mötte upp i Rannebo denna vintermorgon. Tyvärr saknade vi några gubbar vilket kanske var det som medförde att vi inte lyckades fälla någon kalv denna gång heller.

Vi satte igång med bungebosåtet, det var ju vid milabotten vi senast tidigare i veckan sett ko med kalv. Precis där jag såg dem var de också idag. Arne såg dem när han skulle starta skallen. De drog iväg in i såtet och vi meddelades detta via radion. Spänningen steg naturligtvis rejält direkt. Det tog heller inte speciellt lång stund innan jag hörde ett tydligt älgknak inne i skogen. Plötsligt såg jag var det kom ifrån. Kon med kalven kom från väster ned från skogen utmed gränsen mot Hällsjöberget i riktning mot Bungebogölen. Alltså snett bakom min högra axel därifrån jag satt. Tyvärr var älgarna ett par meter på fel sida gränsen. Kon stannade och kalven också. Där hade jag ett fint skottläge, men som sagt på fel sida gränsen. Konstigt nog vände kon och gick tillbaka några meter och vek sedan av in i såtet. Man jublade inombords naturligtvis och tog samtidigt ett stadigt tag i studsaren och gjorde mig beredd. Jag vred upp förstoringen på kikarsiktet och osäkrade. Några meter från älgarna var en bra glugg mellan björkarna. Där skulle jag nypa till. Nu blev det inte så, för kon vände igen, stött av drevet och försvann ut från markerna mot Hällsjöberget. Typiskt, en missad chans till under årets jakt.

Jag meddelade via radio att älgarna var ute ur markerna. Strax efter så meddelade Sven på radion att en ko med kalv var på väg söderut i Bungebo. Det var en ko med kalv till inne i såtet! Otroligt! Den gick troligen mellan drevkarlarna i det lite väl glesa drevet innehållande tre man. Så här är det med jakt. Inget är givet och älgarna sliter ganska lätt genom maskorna i nätet om man har lite otur.

Vi svalde förtretet tillsammans med en klunk varmt kaffe i Rannebo och fick samtidigt dela våra upplevelser. Det där snacket mellan såten är ju en viktig del i hela jaktupplevelsen.

Efter det så gav vi oss iväg till Gunnilstorp och beslöt oss för att ta norbergasåtet. Det var kallt i tornet på näsavägen kan jag säga under den dryga timme vi satt där. Det känns heller inte varmare när det inte syns till en enda älgaskank.

Nu var vi hungriga och vi beslöt att ge oss på ärtsoppan i Stures garage. Den blev lyckad. Den var väl tilltagen och hade räckt till ett kompani, det medförde att i alla fall jag åt en tallrik för mycket. Den varma soppan värmde i alla fall upp våra kylslagna kroppar.

Efter det så körde såtet med start bakom Svens ladugård och ned mot Norra Vallsjön. Där var ingen älg. Snön började dala ned i allt snabbare takt och det var inte jobbigt att ta beslutet att lägga av för dagen. Två ekipage av ko med kalv var inte så illa resultat. Ingen skjuten dock.