En oförglömlig älgjaktsvecka

Jakten började på måndagen med att vi besatte utlottade pass. Strax efter sju var jag på pass i Gölgamossen, där vi för övrigt fällt udda 12-taggare de två senaste åren. Min vana trogen, när jag kommer till ett nytt pass, började jag locka. Efter två lockomgångar fick jag svar och jag kunde höra hur älgen kom springande emot mig, samtidigt som han hela tiden svarade. Han kom in på 15 meters avstånd och stannade framför mig. En fyrataggare förstås. Ej tillåten enligt avskjutnings-föreskrifterna. Han gick in i skogen igen och jag lockade tillbaka honom ytterligare två gånger innan han fann för gått gå tillbaka åt samma håll som han kom ifrån första gången. Han fick aldrig någon aning av mig och tror väl fortfarande att det var en brunstig älgko som lockade.

Vid middagstid var det samling för gemensam måltid i Kölna, för att sedan besätta samma eller nya pass på eftermiddagen. Själv valde jag Elmåsatornet, vilket kommer att bli omnämnt igen längre fram under veckan. Jag körde några lockserier och under tiden började det regna. Efter några minuter fick jag svar bakom mig och jag vände mig försiktigt om. Vad kommer inte där om en ny fyrataggare. Han var på väg ut mot ledningsgatan och jag anropade Conny, som satt i ett torn med sikt till mitt torn, och berättade att en tjur är på väg ut i gatan. Tjuren passerade med bredsidan emot mig på 25 meters håll. Detta var inte samma älg som på morgonen. Även Conny såg älgen.

På onsdagen passerade ko med kalv under drevjakt på 80 meters avstånd.

På torsdagen började vi jakten i Lerdala utanför Värnamo i det andra laget i vilket jag är medlem. Under dagen sköt en av hundförarna en kviga.

Så kommer vi till fredagen, vilket för mig skulle bli ”tredje gången gillt”. Vi släppte en hund i norr och en i söder. Jag fick ett markpass i den norra delen. Hunden fick omgående slag efter älg och drog iväg norrut, dock utan att få kontakt. Hunden i söder fick ganska omgående kontakt och skällde fast älgen. Det blev lite tajt och hundföraren ville ha ner en passkytt i sydväst innan han gick på älgen. Det blev jag som fick flytta mig och jag fick välja fritt var jag ville sitta eftersom jag var själv. Jag gick en gammal skogsväg upp mot ett hygge. Jag stannade ca. 60 m före hygget och satte mig på en liten kulle söder om vägen. Nedanför, söder om mig fanns ett litet kärr och ytterligare söderut en skogsdunge. Ett relativt öppet markpass. Hundföraren fick klartecken och försökte smyga sig på älgen. Det lyckades inte så bra utan älgen gick Igång och sprang i en halvcirkel ur markerna och försvann i söder.

Nu var det fritt fram att börja locka igen, vilket jag för övrigt gör på alla pass. Jag vände mig åt söder och körde de vanliga två omgångarna. Efter ca. 5 minuter hör jag en älg så långt bort jag kunde höra söderut. Han kom närmare och närmare och svarade hela tiden, passerade genom skogsdungen och vidare ner i kärret och det hördes tydligt hur det plaskade i kärret. Vidare upp i en gles plantering och jag fick en skymt av honom. Jag tyckte inte att det var någon vidare hornkrona. Jag gjorde mig dock beredd. Älgen skulle passera mig på ca. 60 meters avstånd och jag fick vända mig till lite dumt. Jag satt på en trebent jaktstol. Älgen hade stannat bakom några granar och jag tänkte för mig själv att nu har han fått vind av mig och att han skulle kasta. Dock inte, efter en minut stiger han ut på skogsvägen och jag fick se att det var fyra taggar på min sida och skottet går. En bra träff och älgen tecknar tydligt och springer ur synhåll för mig ca. 40 m, där jag hör att han går omkull. Jag meddelar på radion till övriga jaktlaget att en tjur har skjutits och den vuxna tilldelningen är slut. Sedan blir det samling vid älgen och sedvanliga jägarhälsningar, ryggdunkningar och grankvist utdelas.

Älgen visade sig vara en udda 10-taggare och vägde 220 kg.

Se bifogade bild och notera även märket efter kikaren mellan ögonen på skytten. Det är smällar man får ta.

Hem och jaga igen på lördag i det förstnämnda jaktlaget. Vi var fem man. Kombinerad rådjursjakt och älgjakt . En man till att gå med hunden och fyra till att passa. Nestor, snart 94, vid Myrstacken och Conny i det tidigare omnämnda Elmåsatornet och vi två andra på strategiska pass. Hunden fick snart upp, men tyvärr hoppade rådjuret ganska snart över ån. Efter ytterligare några minuter smäller det från Elmåsatornet och Conny meddelar att han minsann också har skjutit en tiotaggare, dock ingen udda. Sedvanliga ryggdunkningar och gratulationer från jaktkamraterna. Conny var verkligen stolt och det hade han all anledning att vara. Kronan var verkligen fin och har ett utlägg på 112 cm.

Jaha, då förstår ni ingressen.

Halvard Högberg
Fri Herre