Jakten blev inställd

För alla nyfikna läsare så kan jag meddela att lördagens kalvjakt blev inställd. Hunden var inte pigg och inte jag heller så vi beslöt att låta bli.

Det får bli efter nyår istället.

Jag önskar alla i jaktlaget och övriga läsare en god jul och ett riktigt gott nytt år.

Kalvjakt på lördag

På lördag tänker vi fortsätta kalvjakten. De som är sugna att komma ut i skogen och få lite luft är välkomna till Rannebo 08:30.

Fortfarande noll

I lördags släppte vi Stures hund Jack i Ranneboskogarna. Vi tänkte att han med lite tur skulle få upp den ko med kalv vi sett under veckan som gått. Jag, Sture och Arne var de enda älgjägarna på plats, men det kan faktiskt gå ändå.

Jag tog passet vid röaledet, där Sven sköt 10-taggaren. Arne placerade sig i backen upp mot Trolleberget. Jack släppte vi där Tången går ut i Vallsjön. För dagen hade jag fått låna Stures handenhet till GPS:en och det gjorde det hela mycket roligare. Arne hade inte tänkt på att ta med sin så för att hålla honom informerad så blev det en hel del tjöt i radion under denna jakt. Det måste jaktlaget i Södra Valdshult ha märkt för jag hörde att även de var ute denna dag.

Jack kryssade runt lite men fick sedan riktning mot mig. Spänningen steg. En råget kom över mossen, skuttade över vägen och fortsatte upp över berget. Men hunden kom inte i dess slag utan genom planteringen rakt norr om mig. Tyvärr visade den sig komma ensam och var bara ute på sök efter nått skoj. Jack märkte tydligen lukten av rådjuret och knatatade iväg på det slaget. Han följde inte det länge utan kom strax tillbaka till utgångsläget.

Vi beslöt nu att flytta oss lite mer åt öster allt eftersom Sture tillsammans med Jack var på väg i den riktningen. Sagt och gjort. Jag gick raskt som en dansbanepajk bort till bilen och körde iväg. På vägen mot Hjortåsen där jag tänkte ta plats passerade jag hygget upp mot Trolleberget, ni vet där vi sett många älgar den senaste tiden. Som vanligt slängde jag en blick uppåt, och visst var där något. Jag tvärnitade och backade tillbaka en bit. Det stod en älg långt upp i backen. I slänten under tornet där Arne hade suttit, otroligt. Jag tog fram kikaren och såg snabbt att det var en tjur. Den hade rejäla horn med höga tagga. Säkert den som Arne sett tidigare med "korgen" på huvudet.

Jag meddelade naturligtvis om observationen, den ville vi ju inte få upp. Tyvärr var det precis Trolleberget som lockad Jack när vi sedan släppte honom. Han sprang rakt som en scud-missil upp mot tjuren och satte igång att driva. Det gick upp mot toppen för att sedan dra ned mot Tången. Där stannade det upp lite och vi fick chansen att på nytt omgruppera som det heter i det militära. Jag han inte komma på plats förrän det började dra iväg igen, mot byn och över gärdet. När jag parkerat bilen vid vealáet, ni vet var det fanns nere vid sjön på Stures, såg jag på GPS:en att det var påväg mot mitt håll. Jag skyndade mig mot Hägnebäcken, för det kom på Rannebosidan utmed bäcken mot norr. Strax såg jag Jack, men ingen älg. Jag tänkte att det var märkligt, men sedan såg jag älgen. Den stod uppe på stenåsen utmed bäcken och tittade på mig. Jag fick upp studsaren och försökte vrida upp förstoringen på kikaren, men hann inte klart med det förrän älgen lufsade vidare in mot Valebo. Jag fick en känsla av att det var en betydligt mindre älg än den tjur jag såg där Jack gjorde sitt upptag. Kanske var det till och med en kalv. Det kan ju ha varit en ko med kalv han drev och att jag bara såg kalven. Jag är osäker.

Det fortsatte i alla fall söder ut igen på Valebosidan av Hägnegölen för att sedan traska in på Lasses. Där hämtade sedan Sture Jack igen. Nu rejält blöt och lite trött. Regnet kom nu allt mer och det kändes som om läget var perfekt för en kopp kaffe i vagnsskjulet. Det blev det sista vi gjorde när det gäller jakt denna dag. Vi fick i alla fall upp älg, vad det var går inte säga. Antagligen var det tjuren jag såg, eller så var det en annan älg som höll till på samma plats.

Nu blir det kalvjakt på lördag om två veckor igen, den 16 december samlas vi i Rannebo 08:30. Det blir sista gången före jul skulle jag tro så passa på att vara med. Det vore ju trevligt om vi blev lite fler.

Kalvjakten fortsätter

Eftersom det är så dåligt med rådjur så får det bli lite extra mycket kalvjakt denna säsongen. Det är i och för sig dåligt med kalv hemma också, men jag såg i går kväll en ko med kalv vid "röa-ledet". Antagligen är det samma som Jack drev förra gången vi var ute.

Detta innebär att jag och Sture beslöt gå ut nu på lördag 3/12 och göra ett försök. De som är sugna att följa med är välkomna att komma till Rannebo som vanligt vid 08:30 tiden.

(Sture - glöm ej att ta din medicin)

Tack för en fin jakt

Idag genomfördes den numera traditionsenliga gemensamhetsjakten i viltvårdsområdet. Tranhultarna stod för det fina värdskapet, ett stort tack ska ni ha.

Dagen startade tidigt och jag måste erkänna att det var med rätt mycket grus i ögonen som jag tryckte av väckningssignalen på min mobil (ledmotivet till filmen Sällskapsresan). Snabbt kommer man dock på att det är en jaktdag och då studsar man direkt ur sängen. Jag var förbredd. Telefonen, radion och kaffebryggaren var satta på laddning redan på kvällen före. Det gick därför snabbt att komma iväg. Man gör ju allt föra att få sova någon extra minut.

Det gick att skönja en liten ljusning på himmelen, dagen var så sakteliga på väg. Jag hämtade upp Sture på vägen mot Tranhult där vi skulle samlas. Det var ett trettiotal jägare som mött upp för kalvjakt och i Eriks gamla kostallar trängde de nu ihop sig med en väldoftande mugg varm glögg i näven (alkoholfri naturligtvis). Erik har inrett ett rum i ladugården till en fin jaktstuga, med bänkar längst väggarna så många får plats. I stugan beskådas en imponerande samling älg och rådjurshorn, alla är naturligtvis inte 14-taggare, men speglar istället hur tjurstammen har sett ut under de senaste trettio åren.

Vi hälsades välkomna till jakt av Erik och av jaktledaren för dagen som var Kjell. säkerhet och förhållningsregler gicks igenom och vi delades in i grupper med en gruppchef i varje. Därefter lottades pass och det bar iväg utåt skogarna kring Tranhult. Jag själv fick ett pass som hade numret 46 och som låg i norra änden av Ösjön precis utnaför byn i Öjhult. Det var tydligt schnitzlat till passet så det gick inte att hamna fel. Det var också lätt att räkna ut att det skulle vara ett pass där, för om älgarna tänker sig runda sjön så är det naturligtvis där de går över bäcken. Solen steg upp över grantopparna och sken i mitt ansikte där jag satt. Tyvärr så värmer den inte så värst mycket så här års utan snålblåsten bet rätt rejält. Jag satte upp min regnrock som vindskydd och det hjälpte lite. Eftersom jag inte hade någon GPS-mottagare så kunde jag inte följa hundarnas arbete utan fick lita till mina egna sinnen. Inte mycket hände om man ska vara ärlig. Efter någon timme så reagerade jag på en kvist som bröts på andra sidan bäcken. Det är en tydlig signal för en jägare. Något är i görningen. Jag greppade kolven på min Varberger. En minut senare kom förklaringen till den sublima förvarningen, en råget kom skuttande utmed bäcken rakt mot norr. Bara att slappna av med andra ord och lyfta på jägarhatten. Det var inte utan att det kändes rätt skönt när väl signalen kom via radion om återsamling i Tranhult.

Så blev det och elden var redan i full gång när jag kom. Det blev korvgrillning och någon kopp med rykande kaffe. Det satt som en smäck. Under tiden passade också vädergudarna på med att spela oss ett spratt i form av en skur kallt novemberregn.

Det var så dags att göra ett nytt försök. För mig så blev det till välkända pass. Jag fick mitt gamla pass i Hestra från förra året där jag sköt en sextaggare då. På mossen i hörnet mellan Ingarp och Rolands. Inte långt från Dalabäcken. Där satt jag och väntade på min ryggsäck medans våra för dagen sju hundar sökte av skogarna. Inget hände och till slut fick vi meddelandet att bryta och samlas vid Allana garage i Granstorp. Precis som i gamla goda tider, fick jag höra. På vägen dit hände dock grejer. Tydligen hade en hund fått ett upptag nu på Malmens. Det var till att parkera bilen och ta ett pass. Jag satte mig uppe på kullen mitt på det stora hygget i Gunnilstorp vid Rödjan. Där kunde det ha hänt grejer, men det gjorde det inte utan ganska snart gav hunden upp och jaktdagen var till ända.

Vi fick chansen att vid Allana garage äta upp den sista mackan och utbyta erfarenheter från den gångna jaktdagen. Vi hade haft igång sex älgar, men inga hade vad vi vet varit ko med kalv. Ett rätt klent resultat med andra ord. Det är bara att ta nya tag.

Trots snålblåst och lite älg så var det en fin dag i skogen. Återigen ett stort tack till tranhultslaget som organiserade det hela.

Vargar som jagar älg

Eftersom alla inte hade hunnit med att se den här rysliga filmen så lägger jag ut den igen. Det är så här tuff naturen är. De flesta djur lever ett hårt liv och dör en otrevlig död när de inte längre är starka nog att försvara sig.

Gemensamjakt på lördag

På lördag klockan 07:30 samlas vi vid maskinhallen i Tranhult för årets gemensamjakt på kalv.

Vi hoppas på mindre snö än förra året.

Anmäl er gärna till mig om ni tänker vara med så att Tranhultslaget får veta lite hur många vi blir.

Fin dag i Rannebo

Det blev en mild och skön söndag med älgjakt i Ranneboskogen. Vi blev åtta man totalt idag och det var ju inte så illa. Vi samlades på morgonen i Rannebo och beslöt att pröva på bungebosåtet. Vi satte ut skyttar som vanligt och gick in med hunden från Trolleberget. Ganska snart fick Jack upp, det var vid kanten av det nya hygget vid milabotten. De började röra på sig, först ned mot röaléet. Sedan viker det av mot Valteratorn, där sitter Anders. Han hör älgarna men ser inget. Jag och Sture har stannat där vi släppte hunden, på Svens just vid gränsen till Kjells. Vi ser på GPS:en att hunden rör sig mot oss. Snart börjar vi också att höra små knak i skogen. De är helt klart på väg mot oss. Mycket riktigt, ett älghuvud skymtar i skogen. Det kommer fort, men vi uppfattar direkt att det är en ko med kalv. Gött, tänker jag för det är precis det vi vill ha. Men de kommer fort, i trav genom skogen. Ovan för oss har vi en smal gata upp mot backkrönet. Där finns en chans. Sture tar sikte i gatan. Kon skymtar förbi, men de är för högt uppe. Där finns inget kulfång och riktningen är dessutom helt mot skyttelinjen. Kalven skymtar strax förbi i gatan också, vi ser bara överkroppen. Sture håller inne skottet och älgarna är strax utanför synhåll. Jack såg vi aldrig. Han kom antagligen lite längre upp i backen.

Älgarna fortsätter på Broberget i riktning mot Hällsjöberget. Vi ser på GPS:en att de stannar upp. Kanske finns det en chans att de viker lite mot väster och i så fall kommer de rätt på Arne som står där. Jag ropar i radion och meddelar vad som skett. Tyvärr väljer älgarna att fortsätta utmed berget öster om Hällsjöberget. De går sedan mot Öd, rätt över vid gjuteriet i Pung och in på andra sidan rannebovägen. På Jannes väg får vi en stund senare tag i Jack.

Vi får trösta oss med kaffe och macka i den ovanligt ljumma novemberluften. Det gick ju, nästan. På ett igen, som man brukar säga. Vi kör Mangleberget. Sture och Sture startar med Jack på Näset. Vi ställer ut skyttar som vanligt från Trolleviken till Stora stenströmmen. Inget händer dock utan Jack och Co. fortsätter upp mot Trolleberget. Där hittar Jack snabbt något intressant. Men det far iväg åt "fel" håll. Ned mot Rogers tege, där möter vi sedan Jack när vi kommer dit. Med tungan hängande som en slips. Han har varit duktig som vanligt.

Det blev en härlig jaktdag tyvärr utan att skott föll, men är ju inte alltid nödvändigt heller.

Kynna skjuten

Idag har man äntligen lyckats att skjuta vargen Kynna som gäckat skyddsjägarna i Kronoberg i ett antal veckor. Nu är hon borta och vi slipper för en tid risken att få ett vargrevir här. Bra jobbat!

Jag har lagt till en länk i länklistan till höger på denna sidan som heter vargfakta.se Kolla in den där står mycket intressant om vargar.

Älgjakt nästa söndag

På söndag i nästa vecka, den 20 november, samlas vi 08:30 i Rannebo för kalvjakt. Vi brukar sällan jaga på söndagar men det har inte gått att hitta någon lördag som passat med hundar och annat.

De som har lust och möjlighet kommer. Välkomna!

En var en 8-taggare

Idag fick jag se två av älgarna vid Trolleberget igen. Det var en kviga och en 8-taggare. Lyckades få en liten bild på dem också i farten. Den blev inte bra men man kan se bladhornen på tjuren.

Förbluffande älgspaning

Med risk för att ni tror att jag druckit något olämpligt eller ätit flugsvamp berättar jag vad jag sett ikväll.

Strax före mörkrets inbrott var jag ute och spanade lite i Ranneboskogarna. Först försökte jag se om jag kunde stöta på någon älg på tallbacken vid Vallsjön. Jag såg några hyggligt färska slag i leran, det var det enda. Därför rattade jag iväg mot Gunnilstorp. Mörkret började leta sig in bland grenverken i skogen och det långa skuggorna från granarna löstes sakta upp i det allmänna mörkret. Vid Floen såg jag att bilens strålkastare började göra nytta.

Jag har en superstark handhållen strålkastare kopplad till cigarettuttaget som jag har kommit på är ett fantastiskt hjälpmedel när det gäller att spana efter älgar. Den fick nu hjälpa mig att söka av hyggen och öppna platser utmed vägen. Väl i Gunnilstorp kollade jag upp det stora hygget utefter Granstorpsvägen vid Rödjan. Där såg jag inget. Jag åkte därför in mot Rannebo igen. Kollade de platser jag trodde bar en chans att vara tillhåll för älgar. Vid det stora hygget på norrsluttningen av Trolleberget stannade jag. Tryckte ned bilrutan och tände lampan. Direkt såg jag de karaktäristiska reflexerna från älgögon i kanten av hygget. Jag räknade till två ögon, sedan två till. Där stod en kom med kalv. Bara 50 meter från vägen. Jag slog av motorn och tog fram kikaren. Det hade hunnit bli helt mörkt nu så när som på en rätt starkt lysande månskiva. Jag såg ändå helt klart i kikaren den förvånade kalven som betade ett tiotal meter från kon, som inte släppte mig med blicken utan stirrade rätt in i den starka lampan.

Jag lät lampan svepa uppåt backen, och direkt blänkte det till igen. Fler älgögon. Jag räknade snabbt in två älgar till, sedan ytterligare två. Där var sex älgar, nej var det inte ett par till längre upp i backen. Jo sannerligen, det var sju älgar på hygget. Jag trodde knappt mina ögon. I nästan en halvtimme satt jag med kikaren och lampan och kollade. Det var tre tjurar, två kvigor och en ko med kalv. Jag har aldrig varit med om något liknande. Men så har jag ju inte heller åkt runt i skymningen och lyst med lampor in i skogarna.

Jag var ju till slut tvungen att åka därifrån trots älgeldoradot. Att jag redan sett sju älgar hindrade inte att jag kollade upp de övriga hyggena utmed vägen. Vid milabotten såg jag två rådjur och ytterligare ett inne i Rannebo. Vid Svens hygge mellan lyckan och gården lät jag lampan göra ett svep. Direkt såg jag reflexerna från fyra älgar. Två rätt nära och två längre bort mot skogen. De bortre avlägsnade sig men de som stod närmast stannade kvar. Det var en pinnatjur och en kviga.

Alltså hela elva älgar i Ranneboskogarna denna kväll. Tro det eller ej. Jag var bara tvungen att skriva ned detta för det var häftigt.

Nu minsann

Nu dyker de upp, jag såg tre kvigor i kväll. Två stod tillsammans på hygget vid norra änden av Trolleberget och en på hygget vid milabotten.

Vi får hoppas att de har kalv nästa år i alla fall.

Ett klassiskt pass i Rannebo

Från Sven Nilsson har jag fått den här bilden i ett mejl. Det tillsammans med Svens kommentar i mejlet som jag tyckte var så bra så jag valde att lägga ut det här på hemsidan. Det är kul att kunna dokumentera dessa historier, det måste vi fortsätta med. Jag håller med Sven satt det vore rätt kul att få så mycket information som möjligt åt detta klassiska rannebopass.

Så här skrev Sven:

Några bilder ytterligare till årets kollektion, tyvärr utan älgar men med jägare och hunden Jack, samt utsikten från “Valtera torn”, även den utan älg i sikte, ändå minnesvärd, här har ett antal älgar stupat, två kvigor har jag stått i vägen för här, hur många Valter m.fl. fällt på detta pass har jag ingen aning om. Det är troligtvis åtskilliga. Jag har också för ett antal år sen fått släppa förbi en 10-taggare, på 30 meter, då vi skjutit fullt vår kvot av vuxna, den sköts dan efter i Velebo. Vidare har jag haft en 4-taggare där ännu närmare som fick släppas av begränsningsskäl. Ko med dubbelkalvar for ju förbi där jag obegripligt lyckades skjuta totalbom på kalven som du vet, visserligen i språng och på 70 m men ändå, så detta är ett pass med mycken dramatik.

Anm. Hoppas att du ursäktar Sven, att jag tog med episoden om bommen på kalven, men det tillhör ju jaktens väsen. AF.

Vargdebbatten hårdnar

Marcus har i dagens ledare tagit upp vargkramarnas odemokratiska metoder med hotelser och trakasserier. Artikeln är väl värd att läsa. Här följer den:

Bakom mordhot och djurrättsaktioner
Vargkultens mörka förflutna

Ledare i dag 00:30 | Uppdaterad i går 17:08

Att en av de fårägare som fått får rivna av vargen Kynna blivit dödshotad kan ses i ljuset av den ofta mörka människosyn som präglar djurrättsrörelsen.

Ta den ideella föreningen Nordulvs facebook-sida som exempel. Här kallas jägare "mördare" och "jävla svin". Ett inte helt ovanligt språkbruk bland så kallade djurvänner.

Det behövs väl egentligen inte förklaras, men mord är ett brott som består i dödandet av en person. Och en person är en benämning på en medveten och självreflekterande mänsklig individ.
Om man kallar en jägare för mördare förutsätter det att man också ser djur som personer. En tanke som växte sig stark under Tredje riket och som i dag hålls vid liv i diverse gröna rörelser. Låt oss återkomma till den. Men först en parantes om den gängse förklaringen till dagens vargmotstånd, som ofta beskrivs med hjälp av historiska och sociologiska faktorer.
Så får vi veta att vargmotståndet är en rest från jordbrukssamhället och bygger på fördomar och okunskap. Skräcken och hatet bottnar i 1700- och 1800-talens levnadsvillkor på landsbygden. Utgångspunkten är att människor på landet helt enkelt är dumma.

Det är sällan det anläggs ett motsvarande perspektiv på vargvännerna. Vad driver till exempel ett tjugotal aktivister att släppa ”varglika” hundar i skogarna mellan Markaryd och Ljungby för att störa en myndighetssanktionerad skyddsjakt? Hade aktionen ansetts som lyckad om en jägare av misstag skjutit en hund? Hunden tycks i alla fall betraktas som mindre värd är vargen. Närkontakt mellan hund och varg brukar ju vanligen sluta med att hunden dör.
Någon slags hierarkisk ordning döljer sig bakom såväl aktionen som språkbruket inom djurrättsrörelsen. Vargen är värd så mycket mer. Än hunden, och fåren (för somliga även mer än fårägaren).

Det är förstås långsökt (och felaktigt) att klistra etiketten nazister på djurrättsaktivisterna. Men det tankegods som härbärgeras inom begrepp som ekologi, biologisk mångfald och djurrätt har gemensamma nämnare med tanken om en enda arthierarki.
Tankar som dessutom omsätts i handling. Att djurrättsaktivister inte bara ägnar sig åt relativt oskyldig civil olydnad utan också mordbrand, sabotage och trakasserier finns det dessvärre många exempel på.

Hur var det då med Tredje rikets djurrättsaktivister?
Som Peter Englund påminner om i en essä om idéhistorikern Boria Sax bok "Animals in the Third Reich" påverkade rastänkandet i Nazi-Tyskland synen på alla levande varelser. Den avgörande skillnaden stod inte längre att finna mellan människa och djur, utan istället mellan högre och lägre stående varelser. Någon slags logik framträder här. Då alla människor inte har samma värde, kan ju heller inte alla djuren ha samma värde.
Englund sammanfattar: ”Precis som nazisterna delade in människorna i herrar och slavar, byggde de upp liknande hierarkier för naturens varelser, där rovdjuren på självklart vis sattes ovan gräsätarna. Så medan grisen fick stå som symbol för smuts (jävla svin? min anmärkning), degeneration och judendom, fick ett djur som vargen nära nog kultstatus.”
Mot den bakgrunden kan man dra slutsatsen att debatten borde handla mindre om vargen och mer om synen på människan. Precis som varghatet bör nagelfaras måste vargkulten synas i sömmarna.

Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se

Länk till ledare i Smålandsposten

Mina kommentarer till ledaren:

Marcus har ju helt rätt i sina åsikter. Det är otroligt märkliga uppfattningar som vissa så kallade djurrättsaktivister har. Människan är en jägare precis som vargen. Varför ska då inte vi ha lika mycket rätt som vargen att jaga? Vargen sliter våra jakthundar bokstavligen i stycken för att de ser dem som konkurrenter om bytet. Varför skulle det då vara onaturligt om vi håller efter vargarna så att de inte blir så många så vi får problem med dem? De är ju våra konkurrenter. Det är ju helt makabert att vi lägger mångmiljonbelopp på att bygga upp en inavlad vargstam som vi med mycket möda har hållit efter i alla år. Bara i Ryssland beräknas det finnas över 50.000 vargar, så det är ju ingen utrotningshotad art vi talar om.

Det sägs ofta i debatten att vargen är en av de ursprungliga arterna i vårt land. Det är mycket märkligt resonerat, för 10.000 år sedan så var det ju is här och ingen av oss fanns här. Alla är vi med andra ord invandrade, vargar som människor.

Att man från myndighetshåll i vårt land på det här viset totalt kör över ett massivt motstånd från landsbygdsbefolkningen är helt ofattbart. Nu senast med beslutet att kanske sätta ut varg i trakterna mellan Svenljunga och Gislaved. Det får ju finnas gränser för naturdyrkan även i vårt land.

Ny missad chans

Man är antagligen för försiktig. Någon annan slutsats kan jag inte dra av denna jaktdag. Jack har drivit två älgar hela dagen. Det började med att vi släppte honom uppe mot Osmaden. Det tog inte lång tid förrän han fick upp älg. Skyttarna utmed näsavägen fick det spännande ett tag. Det var två älgar och de gick över precis vid torn 27 som givetvis var tomt. Hade vi varit en skytt till så hade det troligen smällt.

Drevet fortsatte in på Trollsebo. Vi flyttade över skyttar till södra änden av Trollberget för det verkade vara på väg dit. Så långt kom det inte utan det vände igen. Till slut började vi ledsna och några vände hem. Sture fortsatte naturligtvis för han ville ju ha tag i hunden. Jag satte mig i torn 27 där de hade gått över tidigare. En ko med kalv såg det ut att vara med tanke på slagen.

Efter en tid så verkade det ha dragit iväg inåt våra marker igen. Det blev ståndskall och smög mig mot det. Vinden var rätt och allt stämde. När jag kommit över Stures stora hygge där inne hörde jag att det var riktigt nära. Jag visste att gränsen mot Trollsebo gick i bäcken. Frågan var bara, vilken av dem? Det går lite diken kors och tvärs där. Rätt vad det var såg jag dem komma i 1 km/timme mot mig. Jag stod bakom några små täta granar så älgarna hade inte koll på mig. Jag såg ganska snart att det inte var ko med kalv, för kalven vägde säkert 170-180 kg (slaktvikt) och hade två fula stånghorn. En snett nedåt och ett rakt ut från sidan.

Pinnatjuren kom först och kon efter. Det var en grå gammal ko. Stor var hon och nästan vit i raggen. Typiskt en sådan som skulle ha skjutits bort. Båda älgarna klev över diket. Jag hade 20 meter dit ungefär. Men jag kände mig villrådig. Var jag verkligen på vår sida gränsen? 5 sekunders tvekan och chansen var förbi.

Jag såg sedan att det helt klart var så att jag var på rätt sida. Det var inte ens så att diket var gränsen utan gränsen är till och med en 30-40 meter mer i väster. Men det hade ju varit retligt att tjuvjagat, så jag antar att jag får smälta det här. En sak är i alla fall säker, gränsen ska märkas upp mot Trollsebo - ordentligt!

Idag gick vi bet

En hel dags jakt och inte en älg i sikte. Så kan det vara ibland och så blev den här dagen. Vi började med att släppa Jack nere vid Norra Vallsjön bakom Stures ladugård. Där skulle kvigan och kanske kon med kalven vara, trodde jag. Men icke. Vi såg dock färska slag och spillning på passen mot Valebo så antagligen var kvigan på fel sida vägen och stöttes redan när vi satte ut skyttarna. Inget att gråta för.

Vi fortsatte med Tången. Där kunde det ha varit något, men icke det heller. Det fick kompenseras med mycket kaffe denna fantastiska vårdag. Bungebo fick bli nästa mål och där fick Jack på nytt jobba. För säkerhetsskull lät vi Sture och Roger gå igenom området bakom Svens ladugård. Där kunde det ha stått älg, men icke sa Nicke. Bungebosåtet blev helt resultatlöst, men solen började titta fram lite lätt i alla fall.

Nu var det dags för lunchmacka i solen. Vissa blev tvungna att droppa av nu och vi som var kvar beslöt att göra ett sista försök med Mangleberget. Vi hade bara tre skyttar att tillgå, men det räcker faktiskt ganska väl just där. Själv stod jag vid storastenströmmen. Där gick drevet rätt snabbt förbi och jag slappnade av och började tänka på att gå tillbaka. Då hörde jag hundskall på andra sidan Trollsjöån. En bamseälg var på väg rätt mot mig, tänkte jag. Jag stannade kvar för att se vad det var, hade inga planer på att skjuta men det kan ju vara kul att se en älg också. Tyvärr kom ingen älg utan bara en skallande älghund. Den var i och för sig fin, men det hade ju varit roligare och det varit en rejäl tjur före till exempel.

Så slutade denna jaktdag utan en enda älgobservation. Vi hörde att Tranhult/Granstorp hade skjutit en kviga idag. Vi lyfter på jägarhatten och gratulerar.

I morgon samlas vi vid Sandbäcken 09:00 för att göra ett allra sista försök innan hondjursförbudet. Välkomna! Glöm inte att det är vintertid i morgon och vi får sova en timme längre.

Älgjakt i morgon

Samling för älgjakt i morgon klockan 08:00 i Rannebo.

Vi har en kviga och fyra kalvar kvar på tilldelningen. Nu är även enkelkalvarna lovliga så chanserna har ökat radikalt att lyckas ta någon.

Skulle vi mot förmodan inte lyckas så har Sture Nordén lovat att vara med även på söndagen, vilken är sista dagen hondjuren är lovliga. I så fall gör vi ett sista försök då. De som har möjlighet är i så fall välkomna att vara med. Men som sagt det kommer nog att bli klart redan på lördagen, eller vad tror ni?

Välkomna!

Ko med kalv i Rannebo

Såg ikväll en ko med kalv på Svens hygge inne i Rannebo. Det är säkert den gamla vanliga som har hållit till hos oss länge.

På vägen hit såg jag dessutom en kviga i prästaskogen precis innan gränsen till våra marker i Hestra.

Såg en kviga ikväll

Här är kvigan som vi jagade runt förra helgen. Jag såg henne ikväll på kanten till hygget där vägen går ned till Tången. Där stod hon blickstill och betraktade mig. På lördag ska hon få löpa lite mer...

Kvigan en tjur?

På fredagens älgjakt blev jag som jag tidigare har skrivit om nästan översprungen av en fyrataggare och en kviga på granstorpavägen. Idag smög jag omkring lite i skogen och kollade efter älgar. Bland annat var jag uppe i Gunnilstorp. Där stötte jag på två älgar och jag misstänker att det var samma två som jag träffade på nära håll i fredags. Det var fyrataggaren och en älg till. Men det var inte en kviga utan en tjur som bara hade en liten pinne till horn på sin högra sida. På den vänstra hade den inte något horn alls.

Jag misstänker klart att det var den älgen som kom efter fyrataggaren och inte en kviga som jag trodde. Den hade vänster sida mot mig så det är kanske inte så konstigt att jag trodde att det var en kviga. Jag minns att det tog några sekunder för mig att bestämma mig för att det var en kviga när jag såg dem på vägen. Men jag minns att jag tvekade, och det var därför jag aldrig kom till skott. Om det nu var den som jag såg idag så var det tur att jag inte sköt. Då hade det ju blivit fel.

Kanske var det känslan som räddade mig och älgen den här gången.

Inställningsproblem

Jag hade ställt in bildgalleriet fel, därför gick det inte att se bilderna från årets älgjakt. Nu är det fixat så det går att se dem (hoppas jag).

Någon kunde heller inte se den senaste filmen om säkerhet vid älgjakt. Det är dock inget som jag kan fixa utan det handlar säkert om dina egna inställningar och uppdateringar av mediaspelare. Filmen finns annars på Svensk Jakts hemsida. Bra och dåliga skott heter den. (länk)

En oförglömlig älgjaktsvecka

Jakten började på måndagen med att vi besatte utlottade pass. Strax efter sju var jag på pass i Gölgamossen, där vi för övrigt fällt udda 12-taggare de två senaste åren. Min vana trogen, när jag kommer till ett nytt pass, började jag locka. Efter två lockomgångar fick jag svar och jag kunde höra hur älgen kom springande emot mig, samtidigt som han hela tiden svarade. Han kom in på 15 meters avstånd och stannade framför mig. En fyrataggare förstås. Ej tillåten enligt avskjutnings-föreskrifterna. Han gick in i skogen igen och jag lockade tillbaka honom ytterligare två gånger innan han fann för gått gå tillbaka åt samma håll som han kom ifrån första gången. Han fick aldrig någon aning av mig och tror väl fortfarande att det var en brunstig älgko som lockade.

Vid middagstid var det samling för gemensam måltid i Kölna, för att sedan besätta samma eller nya pass på eftermiddagen. Själv valde jag Elmåsatornet, vilket kommer att bli omnämnt igen längre fram under veckan. Jag körde några lockserier och under tiden började det regna. Efter några minuter fick jag svar bakom mig och jag vände mig försiktigt om. Vad kommer inte där om en ny fyrataggare. Han var på väg ut mot ledningsgatan och jag anropade Conny, som satt i ett torn med sikt till mitt torn, och berättade att en tjur är på väg ut i gatan. Tjuren passerade med bredsidan emot mig på 25 meters håll. Detta var inte samma älg som på morgonen. Även Conny såg älgen.

På onsdagen passerade ko med kalv under drevjakt på 80 meters avstånd.

På torsdagen började vi jakten i Lerdala utanför Värnamo i det andra laget i vilket jag är medlem. Under dagen sköt en av hundförarna en kviga.

Så kommer vi till fredagen, vilket för mig skulle bli ”tredje gången gillt”. Vi släppte en hund i norr och en i söder. Jag fick ett markpass i den norra delen. Hunden fick omgående slag efter älg och drog iväg norrut, dock utan att få kontakt. Hunden i söder fick ganska omgående kontakt och skällde fast älgen. Det blev lite tajt och hundföraren ville ha ner en passkytt i sydväst innan han gick på älgen. Det blev jag som fick flytta mig och jag fick välja fritt var jag ville sitta eftersom jag var själv. Jag gick en gammal skogsväg upp mot ett hygge. Jag stannade ca. 60 m före hygget och satte mig på en liten kulle söder om vägen. Nedanför, söder om mig fanns ett litet kärr och ytterligare söderut en skogsdunge. Ett relativt öppet markpass. Hundföraren fick klartecken och försökte smyga sig på älgen. Det lyckades inte så bra utan älgen gick Igång och sprang i en halvcirkel ur markerna och försvann i söder.

Nu var det fritt fram att börja locka igen, vilket jag för övrigt gör på alla pass. Jag vände mig åt söder och körde de vanliga två omgångarna. Efter ca. 5 minuter hör jag en älg så långt bort jag kunde höra söderut. Han kom närmare och närmare och svarade hela tiden, passerade genom skogsdungen och vidare ner i kärret och det hördes tydligt hur det plaskade i kärret. Vidare upp i en gles plantering och jag fick en skymt av honom. Jag tyckte inte att det var någon vidare hornkrona. Jag gjorde mig dock beredd. Älgen skulle passera mig på ca. 60 meters avstånd och jag fick vända mig till lite dumt. Jag satt på en trebent jaktstol. Älgen hade stannat bakom några granar och jag tänkte för mig själv att nu har han fått vind av mig och att han skulle kasta. Dock inte, efter en minut stiger han ut på skogsvägen och jag fick se att det var fyra taggar på min sida och skottet går. En bra träff och älgen tecknar tydligt och springer ur synhåll för mig ca. 40 m, där jag hör att han går omkull. Jag meddelar på radion till övriga jaktlaget att en tjur har skjutits och den vuxna tilldelningen är slut. Sedan blir det samling vid älgen och sedvanliga jägarhälsningar, ryggdunkningar och grankvist utdelas.

Älgen visade sig vara en udda 10-taggare och vägde 220 kg.

Se bifogade bild och notera även märket efter kikaren mellan ögonen på skytten. Det är smällar man får ta.

Hem och jaga igen på lördag i det förstnämnda jaktlaget. Vi var fem man. Kombinerad rådjursjakt och älgjakt . En man till att gå med hunden och fyra till att passa. Nestor, snart 94, vid Myrstacken och Conny i det tidigare omnämnda Elmåsatornet och vi två andra på strategiska pass. Hunden fick snart upp, men tyvärr hoppade rådjuret ganska snart över ån. Efter ytterligare några minuter smäller det från Elmåsatornet och Conny meddelar att han minsann också har skjutit en tiotaggare, dock ingen udda. Sedvanliga ryggdunkningar och gratulationer från jaktkamraterna. Conny var verkligen stolt och det hade han all anledning att vara. Kronan var verkligen fin och har ett utlägg på 112 cm.

Jaha, då förstår ni ingressen.

Halvard Högberg
Fri Herre

Vargen kommer till Östra Frölunda

I kväll är det tydligen ett informationsmöte i Östra Frölunda medborgarhus som Läsnstyrelsen inbjudit till om den planerade utsättningen av varg i Östra Frölunda. Man räknar med stor uppslutning, runt 250 personer.

Man häpnar. Östra Frölunda ligger ju bara några mil från Gislaved in i Västergötland. Snart är den här också med andra ord...

Artikel i Jaktjournalen

Bra liten film om säkerhet

Här är en 9 minuters film om älgjakt och säkerhet vid älgjakt. Ta dig tid och titta på den. Det går att förstora upp den till helskärm om du pekar på den när den spelas och klickar i nedre högra hörnet på bilden.

Slakt redan idag

Tyvärr så kunde inte slaktaren någon annan dag än idag så det får bli så. Det hade inte skadat att de fått hänga lite längre men det får bli så här. Om jag fattade det rätt så skulle daglediga sätta igång med slakten klockan 16:00.

Det kommer med andra ord att finnas kött att hämta under kvällen för de som ska ha.

Jaktlycka i väster

Den här tiotaggaren sköts av Conny Kraft i lördags söder om Älmåsen om jag fattade det rätt. Vi gratulerar!

Jag tycker att det blir allt tydligare vad det har gjort att inte skjuta pinnatjurar. Vi skjuter ju hela tiden rejäla tjurar nu. Frågan är om jakttrycket inte börjar bli väl hårt på hondjuren nu, vi kanske måste skjuta 50-50 mellan könen i fortsättningen?

Slaktvikter

207 kg vägde tjuren Sven sköt i torsdags och 173 kg vägde kon som Marcus sköt. Rätt hyggliga vikter alltså. Att jämföra med förra året då tjuren vägde 187 kg och kvigan bara 125 kg.

Fin avslutning på älgjaktsveckan

Så var årets älgjaktsvecka över. Tre riktigt fina dagar har det varit och allt har gått precis så bra som jag önskat. Visst hade det varit önskvärt att vi sett någon ko med dubbelkalv också, men de saknas i våra skogar. Vad det beror på kan vi bara spekulera i. Kanske är det bara tillfälligheter.

Vi startade dagen med att mötas vid Hestra ladugård. Dimman hade knappt lättat. Man såg fram emot en härlig älgjaktsdag. Vi var många denna dagen också och det blev råd till att sätta skyttar både på bakpass och sidopass. Detta till trots såg vi inget vid första drevet som var det annars så säkra norra hestrasåtet. Där har vi skjutit älg två år i rad nu. Det blev till att återsamlas vid ladugården och trösta sig med lite kaffe och dagens första macka.

Vi hade södra hestrasåtet kvar att köra och skyttarna fördelades. Eftersom det räckte till bestämde vi att sätta två skyttar på ett sido/bakpass vid Sörhagen. Marcus och Sture Nordén fick äran att ta dem. Det skulle de inte ångra. Det kom nämligen en kviga efter drevet dit och Marcus fick äran att skjuta den. Den var kanske mer rätt att benämna som ko, för den var inte purung. Den var helt klart fullvuxen men hade ingen kalv och ingen mjölk. Den stod säkert över ett år eller så var den för laj i älgtjurarnas ögon. Marcus fällde den i alla fall och den blev kvar på passet där den sköts. Bra jobbat.

Strax före att kon sköts så hade en fyrataggare glidit förbi Lennart Högberg på mossen där han stod in över ingarpagränsen. En liten stund efter hördes en smäll åt det hållet så den kan ha skjutits av dem. Det är i alla fall möjligt.

Efter rätt mycket slit med att få ut kon från skottplatsen fick vi en välbehövlig kopp kaffe och en härlig äggamacka vid ladugården. Stämningen förbättras avsevärt av jaktlycka, och helt plötsligt så kändes det inte så tungt längre att ha släppt den där kviga på granstorpavägen som jag gjorde igår eftermiddag. Sådan är jakten.

Vi tog oss in till Rannebo igen. Där beslöt vi att sätta ut skyttar från Stures nere vid Vallsjön runt byn och ut till Tången. Vi försökte ju oss på en kviga där i torsdags men en ko med kalv snodde då hundens uppmärksamhet. Denna gången gick det bättre. Hunden, som heter Jack och är Sture Nordéns, fick fatt i kvigan vid talleplanteringen nere vid sjön. Den hade med andra ord antagligen stannat kvar där sedan i torsdags. Eller så var det en annan älg, det går ju inte säga med hundra procents säkerhet. Nu var Jack i alla fall på rätt spår och det gick iväg över gärdet och bort mot öster. Älgen passerade en passkytt på påtok för långt skotthåll och sedan förbi Lennart Högberg som stod på samma pass som Sven sköt tiotaggaren i torsdags. Tyvärr var där för tätt för att skjuta. Sedan fortsatte ekipaget över svennalycka och in på Valebo. Vidare förbi torvaladan och upp utmed Hängnebäcken. Där hade vi skyttar hela vägen på rannebosidan men det hjälpte inte för hunden gav efter ett bra tag upp och kom tillbaka. Så kan det vara.

Efter lite flåningsarbete skildes vi åt. Jakten har varit i det närmaste perfekt. Strålande väder, mycket älg och bra jaktlycka. Ett stort tack till alla som varit med.

På lördag åttedag kör vi igen. 08:00 i Rannebo. Då har vi en kviga kvar att skjut och enkelkalvarna är dessutom lovliga.

Sämre lycka idag

Inspirerade av framgången igår satte vi igång dagens jakt. Samling i Valebo och vi körde som vanligt det södra såtet först. Där har vi mest älg enligt spillningsinventeringen. Detta behöver dock inte betyda att där är älg just när vi jagar och så var inte fallet heller. Vi såg inget.

Därefter intog vi dagens första fika, den bästa. Vi fortsatte med det norra såtet. Jag själv placerade ut skyttarna från "stora talla" till berget. Mitt emellan ligger den gamla torvaladan. Där har skjutits många älgar genom åren. Det är en naturlig passage från Valebo till Lasses i Hyltan. Det skulle visa sig stämma även den här gången då en femtaggare kom precis före drevet fram till Lennart Jacobsson som satt ute på mosskanten. Både han och Marcus som satt vid torvaladan såg den glida fint förbi. På berget där jag satt var det helt lugnt. Det var det inte där Sture och Calle stod. Där kom en kviga förbi utan att de mäktade med att skjuta. Så är det ibland.

Vidare till nästa. Vi körde till Rannebo igen. Där beslöt vi att köra "Mangleberget". Vi var många skyttar idag så det blev nästan lite snärjigt att hitta pass till alla där. Drevet gick fint men det var inga älgar med.

Nu hägrade ärtevällingen. Det har blivit lite av en tradition nu att vi får ärtsoppa på fredagen vid Sandbäcken. I år kunde vi sitta ute vid ett gammalt "kalasabord" Trevligt och soppan var fin, hemlagad och allt. Efter blev det en lika välsmakande ostkaka. Ett stort tack till Ann-Carin för fin förplägnad.

Vi kan ju inte bara äta och fika utan vi ska ju jaga lite också. Därför körde vi igång med "Granstorp såtet". Skyttar placerades ut utmed näsavägen. Det är ett stort såt och tar lite tid. Trots att det är stort så fick vi inte ut några älgar utan gick bet. Marcus som satt uppe på en kulle på södersidan av näsavägen rapporterade på radion att han såg en ensam älg på hygget söderut utanför skotthåll. Jag beslöt därför att se till att skyttarna stannade på sina pass så att vi kunde köra det omvända såtet från Saras norrut mot näsavägen direkt efter. Det för att få fram älgen som Marcus sett. Sagt och gjort, så gjorde vi. Jag själv gick utmed granstorpavägen mot Hestra och tog första sidopasset. Fint i solnen slog jag mig ned i den branta dikeskanten. Efter ett tags drev rapporterade Roger på radion att det var älg i drevet. Strax därefter märkte jag att något var i görningen. Rakt mot mig från andra sidan vägen kom en älg. När den kom genom snåret ut på vägen 10 meter från mig såg jag att det var en fyrataggare. Typiskt, hann jag tänka och gav ifrån mig ett lockläte. Tjuren som var på väg att springa på mig kastade åt höger och tog ett stort galoppsprång. Då såg jag att det var en älg till. När den landade mitt på vägen i ett språng såg jag att det var en kviga. Båda älgarna var ungefär lika stora. Med ett till språng var den över vägen och fortsatte upp i skogen mot gunnilstorpagärde. Det gick inte att få den att stanna till där utan jag tvingades se på när den försvann. Där var alldeles för tätt och älgarna var i full galopp.

Så kan det vara ibland, men jag tror inte jag kommer att ångra att jag inte sköt, för det var för snabbt förlopp. Lite grämer man sig ändå. Förutom detta så har det varit en fantastisk dag med solsken och underbart höstväder.

Vi får ta dem i morgon istället. Då blir det samling vid Hestra ladugård klockan 08:00.

Tiotaggare nedlagd

Hemma igen efter en härlig jaktdag. Det kan inte vara så mycket bättre än så här. Lite snålblåst kanske annars var allt perfekt. Man brukar ju säga att den här väderleken inte är bra för jakten, men det kan betvivlas efter dagens resultat. Det blev en tiotaggare fälld av Sven Nilsson. Vi har dessutom sett ytterligare sju olika älgar idag.

Det var som vanligt samling i Rannebo, i år klockan 08:00 vilket är en halvtimme senare än vanligt. Vi (jag) har blivit lite sjusovare med åren. Eftersom vi såg en kviga på gärdet nedanför Rogers i Rannebo på morgonen så satte vi givetvis igång med den direkt. Skyttar sattes ut och hunden släpptes. Tyvärr visade det sig att det inte bara fanns en kviga där utan även en ko med kalv. Den tyckte hunden klart var intressantast och det bar iväg utåt Valebo.

Vi fortsatte efter det godaste fikat, det första på morgonen, utan hund med att köra "Trolleberget". Såtet gav inget resultat utan det blev till att ta en slurk kaffe igen. Vi beslöt att göra ett försök på "Rogers". Drevet startar ute på Tången och går mot Rannåsen. Skyttarna sattes ut med Sven Nilsson på första passet i lia, nr.53. Det är ett nytt pass sedan två år tillbaka men ett med potential. I alla fall hade jag tänkt mig det, och det kom att visa sig rätt. För tjuren kom från Tången och lufsade ut på mossen. Där var den på väg åt fel håll, men ångrade sig och beslöt att gå västerut. Sitt livs sista misstag. För där stod Sven och laddade på. Han träffade bra och 10-taggaren föll efter trettio meter ungefär.

Det var ett gäng med mungiporna upp som beskådade bytet. Det här var den största älg som jag varit med och skjutit så det var inte konstigt. Efter hemtransport och en stunds fika fortsatte vi årets älgjakt. Vi har ju 4 kalvar och 2 kvigor kvar att skjuta. Vi beslöt att ge oss på "Bungebo". Fem man avdelades att skalla. Resternade placerades ut som skyttar. Jag själv hamnade längst ut i sydöst på gränsen mot Hällsjöberget. På en kulle i ett hygge. Det visade sig vara en fin plats att sitta för rätt som det var såg jag något som rörde sig i skogsbrynet. En ko med kalv kom lunkande rätt i riktning mot mig. När den var trettio meter från mig gjorde jag ett lockljud. Ekipaget tvärstannade. Kon beslöt att gå förbi mig och fortsatte med kalven tätt bakom. När de var i jämnhöjd med mig och Marcus som satt i tornet på mossen lockade jag igen. Samma resultat, båda stannade. Sedan fortsatte de iväg. Kon var väldigt smal, man såg revbenen tydligt och jag tänkte att det är inte konstigt att den bara har en kalv.

I samma såt hade Sven Nilsson tjurkontakt igen. Denna gången var det en pinnatjur som hälsade på. Sven i Rannebo såg även han en tjur från sitt torn ute på mossen, den var en fyra taggare. Det blev dagens åttonde älg med andra ord.

En synnerligen lyckad jakt dag med andra ord och ett stort grattis till skytten, Sven Nilsson.

I morgon startar vi i Valebo klockan 08:00.

Älgjakt på torsdag

Välkomna till årets älgjakt i Rannebo. 

Vi samlas i Rannebo på torsdag den 13 oktober klockan 08:00

Skyddsjakt på kronvilt

Länsstyrelsen har nu beslutat om skyddsjakt på kronvilt i Gnosjö jaktvårdskrets och Österåns Älgskötselområde. Det är framför allt i trakterna kring Marieholm som de håller till och ställer till med mycket skada på skogen. Veterinärsbesiktning krävs av fällt vilt och att en särskild anmälan lämnas in.

Alltså till och med den sista januari 2012 är samtliga kronvilt lovliga, även hos oss.

Här finns älg

Vi har en ko med kalv bosatt vid milabotten. De får gärna hålla sig där i tre veckor till. Har sett en kviga också i samma område. Det finns med andra ord älg.

Nu är det inte långt kvar till älgjakten...

Årsmöte i Skillingaryd

Då var årsmötet i viltvårdsföreningen avklarat. Det var välbesökt och det fanns en hel del att diskutera i år. Vi beslutade i alla fall att inte följa reglerna från älgskötselområdet utan fortsätta på den linje vi hade tidigare.

Vi beslöt att freda tjurar 0-6 taggar och att freda enkelkalv under de två första veckorna. Då hinner de flesta hondjuren att skjutas och risken blir inte så stor att en produktiv ko blir skjuten. Hela ÄSO har engentligen bara sex tjurar att skjuta i år. Därför tyckte vi att vi bara skulle skjuta tjur om vi fick tag i någon rejäl.

Årsmötet tog också upp frågan om att lämna ÄSO. Men vi beslöt att inte ta något snabbt beslut på det utan att avvakta och se vad det finns för alternativ. Man ska inte hasta fram beslut och kasta sig från det ena till det andra. Ett klokt beslut tycker jag.

Den planerade avskjutningen blir då:

Rannebo 3 vuxna och 4 kalvar
Tranhult 3 vuxna och 4 kalvar
Öjhult 1 vuxen och 4 kalvar
Granstorp 2 vuxna och 4 kalvar

Bra föreläsning i Åsenhöga

I måndags fick vi höra på en föreläsning av Anders Kagervall om älgforskningen i södra Sverige. Det var mycket intressant att se resultaten av deras forskning. Man har sändarförsett 25 älgar och därmed kunnat följa deras rörelser. Man har också kunna pejla in älgarna och därmed smyga sig på dem och kolla upp dem. Speciellt intressant vid kalvning.

Man blev förvånad över resultaten. Dels utvecklades tjurarna fantastiskt fort. En gick från 6-taggare till 12-taggare på bara ett år. De levde även farligt. En stor andel av tjurarna dog av stångningsskador, 2 utav 5 om jag fattade det rätt. Det trodde man inte. Det ska i och för sig sägas att det var ganska få tjurar med i forskningen så det kan vara tillfälligheter som spelar in.

Korna var mycket stationära. En del hade vandrat så lite som inom en kilometer. Tjurarna däremot gick längre sträckor. Speciellt vid brunsten då de var mycket aktiva. Detta gick lite på tvärs med vad som nu ofta sägs att det är korna som drar sig till stora tjurar. Det kan nog vara sant, men de verkar inte gå speciellt långt utan tjuren måste vara i närheten.

Nu hotas projektet av nedläggning eftersom pengar saknas. Det är bara att hoppas att man får fortsätta för det här är ju mycket intressant och nyttigt att få veta.

Träffen arrangerades av Gnosjö kretsen i Jägareförbundet och var mycket välbesökt.

15 vargrevir i södra Sverige

Här tror man det kommer att finnas vargrevir om förslaget om 450 revir i landet blir verklighet. Redan nu har vi en varghona som håller till i Kronoberg och skulle en hane dyka upp där så kanske ett revir är på gång. Blir det här verklighet så räknar man alltså med ett vargrevir exakt här där vi bor.

Det här är ingen utveckling som jag precis applåderar. Jag tycker att vi jägare måste vara tydliga - vi vill inte ha tillbaka vargen. Vi har slitit hårt för att få bort den genom alla år och det finns skäl för det.

Älgjaktsdagar

Tänkte som omväxling att vi skulle ha lite planering i år av älgjaktsdagarna. Så här ser då planen ut till att börja med:

Torsdag, 13 oktober, Älgjakt, samling 08:00 Rannebo.
Fredag, 14 oktober, d:o
Lördag, 15 oktober, d:o

Lördag, 29 oktober, Älgjakt, samling 08:30 Rannebo. (lovliga: alla)
Lördag, 12 november, Älgjakt, samling 08:30 Rannebo. (lovliga: tjurar, kalvar)
Lördag, 26 november, Gemensamjakt i Tranhult (lovliga: kalvar) 

Allt hänger naturligtvis ihop med hur jakten utfaller också så det här är bara preliminärt.

Stormigt stormöte

Hemma efter stormötet i Stengårdshults Älgskötselområde kan jag konstatera att det var det hetaste hittills. Först handlade diskussionen om huruvida vi skulle få skjuta enkelkalv redan  från första dag eller inte. Beslutet blev att vi får det, något överraskande. Man skjuter då nämligen rent korna som sedan blir kvigor och därmed även de lovligt byte. Beslutet hade sin rot i att vi skjutit för lite kalv och därför ska underlätta att höja den kvoten. Det stämmer säker också att det nu blir klart lättare att ta kalvar eftersom det är i början som det är lättast att komma åt dem, innan de lärt sig att hålla sig undan.

Nästa heta potatis blev tjurarnas horn. Det fanns två förslag ett att som hittills spara 0-4 taggar och ett att släppa det helt fritt. Man trodde ju aldrig att det skulle kunna bli något annat än att fortsätta på samma sätt som tidigare. Det eftersom vi har en treårsplan som det bara gått ett år av hittills. Det mest rimliga vore ju att man höll fast vid det tills planen gick ut och sedan efter en utvärdering tog ett nytt beslut. Så blev dock inte fallet utan efter en lång och tidvis mycket hätsk debatt gick det till omröstning och vi förlorade. Det blev således fritt att skjuta alla tjurar. Erik som förde vår talan var inte helt nöjd för att uttrycka sig milt. Nu avviker vi med andra ord rejält från andra områden med att ha så fria regler.

På tisdag kommer vi dock i Granstorps Viltvårdsförening att ha årsmöte och jag kan tänka mig att vi inte kommer att ta samma beslut som ÄSO gjorde utan att vi själva beslutar att hålla fast vid det som vi anser rätt. Vi får väl se. Ingen kan ju hindra oss att ha tuffare krav än ÄSO.

Det verkar vara lite rock´n roll uppe i norr, jag var tyckte att vi skulle ha tagit det lite lugnt med att ansluta oss till dem och inte hastat fram det belsutet. Kanske hade jag rätt.

Årsmöte i VVO på tisdag

Granstorps med flera byars viltvårdsförening håller årsmöte på Skillingaryds jaktskyttebana på tisdag i nästa vecka den 27 september klockan 19:00.

Möte i älgskötselområdet

Nu är det snart älgjaktstider. Det märker man inte bara på löven som faler utan även på att jaktmötena duggar tätt.

Torsdagen den 22 september är det medlemsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde där vi ingår. Som vanligt i Stengårdhults Församlingsgård och med start kl.19:00.

Anmäl er gärna till mig om ni tänker gå, så de vet lite hur mycket fika som går åt.

Stopp för vargjakten i vinter

Vi kanske måste skaffa fler och annorlunda tränade jakthundar nu.

Regeringen stoppar vargjakten och avskaffar 210-målet för vargstammen. Det står klart efter dagens svar till EU. Däremot ska man utöka möjligheten för skyddsjakt av besvärliga individer. Det är inte utan att man misstänker att man tänker låta skjuta av Riala-vargarna och sedan låta oss ute på landsbygden ha problemen istället.

Det finns ingen som helst förståelse för problemen som en stor vargpopulation drar med sig. Man har ingen respekt för erfarenheterna som fanns förr då det fortfarande fanns folk i livet som har upplevt hur det var. Det är ju inte för inte som det fram till 1965 var skottpengar på varg i vårt land.

Nu satsar staten till och med en massa pengar på att få tillbaka något som många generationer har slitit för att få bort - det är ofattbart. En sak är säker, vi kommer att få ökad tjuvjakt på varg i landet efter det här beslutet. Och det gynnar knappast någon.

Februarijakt på älg i vårt län

Det har beslutats att älgjakten den här vinten ska förlängas med en månad. Det kommer därför att bli älgjakt till den siste februari.

Detta för att man bedömer att älgstammen fortsatt att växa trots att avskjutningen ökat med 30%.

Nya torn på plats

Sture har byggt fyra nya jakttorn som vi placerat ut utmed näsavägen. Att bygga jakttorn förbättrar älgjakten på flera vis. Det viktigaste är att de höjer säkerheten genom att förbättra kulfånget. De ger dessutom skytten mer tid att se älgarna före skottet och erbjuder bra skjutstöd.

Planen är nu att förbättra eller byta ut tornen utmed vägen till Rannåsen. Vi får se hur lång vi kommer.

I övrigt kan jag rapportera att jag sett några älgar lite då och då. Även rådjur är synliga men man har en känsla av att de är lite färre än vanligt. För några veckor sedan såg jag en Kungsörn som lyfte framför mig på vägen norr om Trolleberget. De har inte synts till på länge. För något år sedan kunde jag hitta Kungsörn ofta, men nu är de inte här så ofta tydligen. Det är stiliga fåglar som väldigt gärna får hålla till någon annan stans än här.

Gott om älg i vårt område

Spillningsinventeringen är klar för vår del och när jag summerar så ser jag att vi har 70 högar på 116 inventerade ytor. Det ska jämföras med förra årets 68 högar på samma ytor.

Med andra ord har vi totalt nästan identiskt resultat.

Då ska ju sägas att vi sköt totalt sett 6 älgar mindre än vi hade som tilldelning och hade vi lyckats med det så hade det nog varit betydligt skralare resultat i spillningsinventeringen.

Det ska bli intressant att se vad resultatet blir på hela älgskötselområdet.

Vargen visar sitt ansikte

Ni har knappast kunnat missa vargattacken i helgen. Två vargar attackerade en kvinna med barnvagn norr om Åkersberga i Stockholm. Där det så kallade rialareviret håller till. Kvinnan hade sin hund med sig och det var antagligen den som mest irriterade vargarna. Precis som tidningarna skrev så kan jag tänka mig att det inte var primärt kvinnan som blev attackerad. Trots det så är det fullt möjligt att hon eller barnet hade kunnat skadas vid attacken. I en sådan uppstirrad situation vet man inte exakt hur stora rovdjur agerar. Allt hade kunnat sluta betydligt värre än det gjorde.

Kanske börjar det nu gå upp för "vargkramarna" hur det kan vara att leva i vargtäta områden. I många hundra år har vi människor försökt att hålla de stora rovdjuren borta från de områden vi lever i och det finns skäl till det. Det är bristande respekt för vår historia att nu tro att man förr bara var vidskeplig eller okunnig när man jagade varg. Det är ett reellt problem att leva bland vargar och björnar. De utgör faktiskt ett hot mot oss i vissa situationer.

Man undrar hur långt det ska behöva gå innan opinionen svänger, ska människor behöva dö i vargattacker?

Spillningsinventering

Idag har jag varit ute och spillningsinventerat, räknat skitar med andra ord. Jag har gått över en mil i skogen och det känns faktiskt lite i fötterna nu när jag tagit plats i soffan med ett glas Cotes du Rhône.

Anders Norberg tar hand om två rutor i den östra delen av området och jag tar de fyra i väster. Nu har jag klarat av tre av de fyra. Jag startade längst ut på udden i Näset. Söder om Börjes hus, ända nere vid Trollsjön. Där är alltid mycket älg och precis som förra året så fann jag högar där. Linjen gick rakt norrut och vart hundrade meter fanns en testyta om 100 kvm. På vägen kom jag på ett älgsklett. Det var samma döda ko som jag såg förra året. Intressant att se hur mycket det hade brutits ned på ett år. Det fortsatte över lillanäs och trolleberget för att böja söderut ned mot gränsen till Kjells.

Nästa område startar med en punkt ute på tången och där fanns precis som förra året spillning i provytan, denna gång till och med två. Rätt fantastiskt. Nästa punkt ligger nere i Rogers kohage, där var inget. Sedan gick linjen i väster rätt över åkern och punkten ligger precis på gränsen mellan Rogers och Stures. Sedan fortsätter det i väster ända över till Valebo. Dit gick jag inte jag inte utan beslöt att ta bilen runt. På vägen dit inventerade jag punkterna i Bungebo. Där var förra året inte någonting. I år var det annorlunda och klart fler högar av spillning.

I Valebo startade jag med linjen norrut uppmot Valån. Det var likadant där, lite mer spillning än förra året. När jag sedan vände om och gick söderut så började det hända grejer. På planeringen som ligger mellan Hägnebäcken och skogsvägen som slutar vid stora talla så fanns vansinnigt mycket spillning. Tydligen har några älgar hållt hus i den planteringen en längre tid.

Det jag har kvar nu är höjderna ner vid Södra Vallsjön och den stora planeringen där. Det var där det var som allra mest spillning förra året. Men dit har jag inte kommit ännu.

Man kan redan nu konstatera att det är mer spillning än förra året i de testytor jag kollat. Jag trodde att det skulle vara det omvända eftersom vi skjutit mycket älg i våra bygder. Vi får se hur det ser ut när vi är klara och när hela skötselområdet är inventerat.

Vargar och älgar

Vargjakten fortsätter att röra upp känslor i landet, och det i båda lägren. Det är något speciellt med jaktfrågor över lag som får känslor att svalla å det grövsta. Kanske har det med den djupt inneboende jaktinstinkten i arten människa att göra. Det är något som alltid har varit viktigt för oss, för att inte säga livsviktigt i mer än 99% av den tid vi funnits på jorden. Det är inte bara mellan vargförespråkare och jägare som känslorna svallar, utan även jägare emellan. Inte sällan hörs brösttoner när älgförvaltningsmodeller eller liknande diskuteras.

Den nya förvaltningsmodell för älgstammen som regeringen nu beslutat om och som kommer att gälla för 2012 och framåt är ett steg i rätt riktning. Vi jägare tvingas sakta men säkert att börja samarbeta ordentligt i älgskötselområden. Det är faktiskt bra. Vi själva har nu ingått i ett ÄSO i två år och jag kan inte se något annat än fördelar med det. Vi har börjat att tala med varandra och det är den stora vinsten. För när man kan diskutera frågor öppet och resonera sig fram till lösningar så går alltid bättre än att var och en sitter på sin jordplätt och håller på sitt. Det är ju ändå samma älgstam vi jagar och alla har ju intresse av att bevara den i lagom kvantitet och i hög kvalitet.

I dagens Smålandsposten skriver Marcus Svensson om vargjakten som nu varit föremål för en riksdagsdebatt. (Länk) Läs den gärna för den är bra. Det är lite märkligt att det är just vi jägare som bryr oss mest om djurens välbefinnande. För inte har i alla fall jag sett några fältbiologer som stödutfodrar och anlägger viltåkrar. Inga djurrättsaktivister samlar på vintern in pengar för att hjälpa svältande djur i vår natur. Man demonstrerar bara mot jägarna inte för viltet. Det är heller inte bara stödutfodring och liknande som vi sköter. Det är även vi jägare som står för en stor del av notan när det gäller kostnaderna för rovdjuren. Rovdjursforskningen fick i 2010 över 10 miljoner kronor ur viltvårdsfonden som våra jaktkort betalar. Det är ju en märklig prioritering som i alla fall jag inte hade en aning om.

Riksdagsmannen och moderaternas talesman i jaktfrågor Bengt-Anders Johansson, från Smålandsstenar, har begärt att få reda på kostnaden för vargen. Riksdagens utredningstjänst har dock inte lyckats med det, men har tagit fram en del intressanta fakta. (Länk) Det är även med hjälp av detta svårt att veta vad de knappa 300 vargar vi har i landet årligen kostar men det ligger säkert i häradet kring 100 miljoner.

Igår fick jag veta att man nu undersöker möjligheten att plantera ut vargar i Östergötland. Om det blir verklighet så finns det stor risk att vi inom en rätt snar framtid har permanenta vargflockar i vår bygd. Jag tycker att det är oerhört onödigt. Vargen är inte på något vis utrotningshotad i världen. Och varför ska vi då lägga massor av pengar och bygga upp stora konflikter mellan grupper i vårt samhälle för att få tillbaka något som man i många århundraden kämpat hårt för att få bort? Det är helt uppåt väggarna och vi får inte ge oss utan fortsätta att göra motstånd mot det.

Årsmöte i ÄSO

Det är årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde den torsdagen den 24 februari klockan 19:00.

Mötet hålls som vanligt i Stengårdshultskyrkas församlingsgård jämte kyrkan.

Alla är välkomna men ni ska helst föranmäla er till mig så att fikat räcker. Skicka mig ett mejl bara eller ring.

Utvidgning av älgskötselområdet?

Ett antal jaktlag har ansökt om att gå med i vårt älgskötselområde. Eftersom jag inte sitter med i styrelsen på ÄSO så vet jag inte exakt hur turerna går. Om jag fattat det rätt så är styrelsen emot en utvidgning med de marker som nu ansökt och det av lite olika skäl.

Jag själv är av naturlig skäl mest intresserad av det som berör oss här nere i söder och våra jaktgrannar. I vår ända av ÄSO så är anledningen till oviljan att markerna är splittrade och att alla inte vill gå med utan att det blir några små fickor här och där, och det är ju naturligtvis synd. Men det är enligt min mening ingen katastrof heller. Det gör egentligen ingenting. Älgarna som vi jagar följer ju inga gränser utan går precis där de vill. Det är därför oavsett hur ÄSO gränserna går samma älgstam som vi förvaltar. De går ju om de vill rakt över de fickor som än så länge inte har velat ansöka om anslutning, för det är ju inga viltstängsel utmed gränserna.

För min del så hade jag bara sett positiva saker med att få med mina grannar i söder, så jag tycker att det är fel beslut som är på gång. Vi behöver mer samverkan och de marker som i så fall hade blivit insprängda i ÄSO kanske snart hade kommit med de också när de sett vilka fördelar förvaltningsmodellen har.

Jag tror att det är årsmötet som trots allt beslutar i detta ärende, så vi får väl se hur det går.

Bra jobb i Granstorp

Jag fick det här mejlet från Per-Johan för en tid sedan. Håll med om att det är rätt märkligt att de som hjälper djuren att överleva vintern är jägarna. Var är alla djurrättsaktivister? Man ser inga kampanjer för stödutfodring av Naturskyddsföreningen.

Så här skrev P-J:

"Hej Anders,
Bifogar några bilder på hur det kan se ut när man hjälper rådjuren med mathållningen under en svår vinter. Som mest har det varit nio rådjur och ätit samtidigt. Det är otroligt hur fort dom lär sig att när traktorn startas så är det dags för mat. Skulle vi någon gång missa att fylla på maten så går dom upp till huset och traskar fram och tillbaka utanför. I början var dom lite skygga men nu står dom kvar bara några meter från traktorn när man kommer med påfyllning!

Nu hoppas vi bara att kissekatten inte hittar detta matbord....."

Älgjakten är nu slut

Idag var det bara de tappraste av jägare som stod på post klockan 08:00 i Rannebo. Men faktum är att även en liten skara kan lyckas i jakt, och det inte så sällan. Många jägare betyder många fordon och mycket väsen i skogen. Det omvända gällde i dag.

Vi hade god hjälp av en bra älghund. Tiken Betty gjorde ett fint jobb, och vi tackar hennes ägare Tedde för hjälpen.

Vi hade ingen aning om var älgarna höll hus när jakten startade. Jag hade inte hunnit att kolla upp slag som jag hade velat utan vi fick chansa lite. Vi startade med bungebosåtet. Det är stort och på få jägare så gäller det definitivt att sätta ut på rätt ställen. Sådant kan man inte med full säkerhet veta utan det blir alltid lite av en chansning. Vi gick in med hunden från Trolleberget. Hon fick ganska snart något att undersöka. Gick som på ett snöre i ett halvgammalt slag efter ko med kalv. Det drog iväg utåt Hyltan. Där släppte hon och kom tillbaka. Lite snopet för vi trodde att det var något på gång där.

Nu sög kaffetarmen rejält. Och ska sanningen fram så var det lite slitsamt att trava i backarna denna dag. Vädret var i och för sig milt och bra. Men skaren bar bara hyggligt och vart tredje steg brast så att benet for ned till låret. Ni förstår själva hur det var. Det var således fint att vid milabotten läppja på termosmuggens kant och dra in en svag doft av java. En dubbelmacka med Salamai Milanese satt inte inte fel heller.

Efter ett antal härliga skratt och med två muggar värmande kaffe i magen beslöt vi att återgå till dagens huvuduppdrag, kalvjakt.

Mangleberget kändes inte som en allt för stor chansning. Där är det ofta älg nu för tiden. Planteringen på Hjortåsen och på Näset gör markerna där till idealiska för älgar. Lite höjder ger dem möjlighet att ta sin lega i trygghet, och just höjder finns det där.

Arne fick nu gå med hundföraren. Jag vill vila mina idrottsben. Det gick inte länge förrän vi hörde det vi längtat efter - Bettys skall. Finns det mycket härligare än att höra en älghund skälla dovt? Naturligtvis steg pulsen något bara av det ljudet. Hon hade helt klart fått upp, och det dröjde inte länge innan Betty ställt älgen. Jag säger älgen, för när Arne efter ett tag smög sig på ståndskallet så kunde han rapportera att han bara såg ett djur. Hur han än spanade så var det bara ett djur, en kviga. Vi beslöt att han skulle gå in och stöta. Snart tystnade Betty, älgen var i rörelse. Det rakt mot Nisse som stod perfekt placerad. Det visade sig inte vara en älg utan två. Först kom en stor ko och precis efter en liten. Nisse hade halvautomaten uppe, osäkrade och siktade. Men han tvekade. Så där som man gör ibland när ryggmärgen säger att något är fel. Var inte kalven ovanligt stor? Jo, visst var den det. Det var inte en kalv utan en liten kviga. Alltså bara att lyfta på jägarhatten och säkra vapnet igen. Så nära kan det vara. Och jag ska säga att jag är inte den som klandrar en för att ta fel på en kalv och en liten kviga. Det är lätt gjort. Nu togs i vilket fall som helst det rätta beslutet och det var ju gott det.

Efter detta så fanns det fortfarande lite jaktlust kvar i oss i detta älgjaktsårs sista skälvande minut. Vi beslöt att ta ett såt till. Vi beslöt att testa Rogers marker. Skyttar ställdes ut och vi satte igång. Tyvärr såg vi inte ett älgaslag. Det var bara att ge upp.

Vi kan således summera årets älgjakt med att säga att den lyckades si så där. Vi sköt en sextaggare och en kviga. Vi hade en vuxen älg till på tilldelningen och det skulle ha varit en kviga. Den lyckades vi inte ta eftersom vi inte såg någon under den tiden de var lovliga. Vi såg ej heller en enda ko med dubbelkalv under hela årets jakt. Så det kunde vi med andra ord inte skjuta heller. När så kalvjakten satte igång drev kung Bore gäck med oss. 60-70 cm snö gjorde jakten hart när omöjlig. Vi lyckades ändå totalt jaga älg under åtta dagar den här säsongen, så vi har verkligen försökt. Men det är klart att det är lite av ett misslyckande att vi inte lyckades att skjuta en enda kalv av de fem som vi fick skjuta under den här säsongen.

Ett stort tack vill jag rikta till alla mina jaktkompisar i laget. Det är lite trist att det är över, men vi ses snart igen. Han en fin vår och sommar.

Sista kalvjakten

Nästa lördag den 29 januari gör vi ett sista försök att jaga älgkalv. Samling klockan 8:00 i Rannebo.