Hemma i soffan igen efter en fin jaktdag i den friska svenska vintern. SMHI hade lovat lite varmare men vi fick nöja oss med -17 grader. Tack och lov så blåste det knappt alls och det kändes därför inte riktigt så kallt ändå som det skulle kunna ha gjort. De som stod på pass läge, framför allt på morgon fick bita i rejält dock.
Vi startade och släppte hunden på hjortåsen. Kon med kalven hade flyttat på sig och var inte där. Vi fortsatte mot trolleberget och rätt vad det var hörde vi ett skall. Hunden hade fått kontakt nere mot trollsjön. Skyttarna, idag 8 st, var placerade mellan trollsjöviken och trollån och skar av området effektivt. Vi följde hunden ned mot lillanäs. Hunden hade gått in mot lilla näs. Vi fortsatte i slagen genom planteringen som är där. Där var det spår kors och tvärs och vi kunde inte riktigt säga vart de tagit vägen. Vi fortsatte dock att följa vart hunden gått och gick mot trolleberget. Älgarna var då spårlöst försvunna. Märkligt att älgarna, som tydligt var en ko med kalv, lyckades att lura både oss och hunden.
Vi bröt upp och återsamlades i Rannebo för kaffedrickande. Efter det så var det dags att gå på de slag som jag sett nere mot Norra Vallsjön inne i Rannebo dagen före. Vi ställde ut skyttar längs med Stures väg ned mot sjön. Hunden med förare och skytt gick ned bakom ladugården och ned mot sjön. Sedan vidare norrut utmed sjökanten. Vi har ju tidigare sett en ko med kalv i tallplanteringen där och chansen fanns ju att den skulle vara där. Men så icke. Vi gick bet. Slagen fortsatte dock över mot Valebo och vi fick omgruppera lite. Ett ekipage med Ko och kalv och en tjur visade sig ha gått in i Valebo och vi hittade inte dem innan de var över Valån och följaktligen på fel sida gränsen. Snopet, var ordet.
Tillbaka till Rannebo och kaffe på nytt. Vi fortsatte därefter att försöka hitta kon med kalven som vi tappat tidigare vid lilla näs. Vi inringade näset och gick på med en hund från lagmansrör och en hund nere vid trollsjön där vi tappat tråden tidigare. Det dröjde inte länge innan hunden skall riktigt hoppingivande. Vi gick lite försiktigt åt hundens håll. När vi precis kom in på näset så blev det riktigt hett. Hunden kom rakt mot oss. Tyvärr var det riktigt tät plantering och trots att hunden bara var 50 meter från oss gick det inte att ens se ett dugg. Vi gick ändå uppåt lite och tänkte stöta älgarna. De gick igång och tog vägen upp mot mangelberget. Där stod Arne perfekt och de kom som på ett snöre mot honom. Han hade dem på 20 meter men kunde inte skjuta eftersom de var i linje med varandra. De fortsatte mot väster och mot trolleberget. Där gick de förbi ytterligare två skyttar utan att någon fick skottchans.
Det har var antagligen samma älgar som gäckade oss för två veckor sedan. Man kan säga att den här kon med kalv helt klart ha förtjänat att klara sig undan årets älgjakt och vi får nu vänta till hösten innan den behöver oroa sig igen.
Det var i vilket fall som helt en riktigt fin vinterdag med gnistrande snö och 6 älgar observerade. Det bådar gott inför nästa säsongs älgjakt. Ett extra tack till Esa Strand och Teodor Eriksson som ställde upp med sina fina älghundar.
2 kommentarer:
Med ett par dagars distans till vår sista jaktdag på älg för säsongen vill jag tacka för en trevlig lördag tillsammans med jaktkamraterna i Rannebo. Kung Bore regerade ordentligt på lördagen med rejäl kyla men med en fantastisk sol som fram på dan faktiskt värmde lite i lä.
Jaktens förlopp och resultat har Anders så väl beskrivit i sin artikel så jag lämnar den och ägnar mina rader åt den andra delen av upplevelsen, den del som jaktmotståndarna inte tror att vi har förmåga att ta till oss.
Nedanför Trolleberget på en höjd vid Stures väg, hade jag ett väl entimmeslångt pass, det första på morron/förmiddagen, där lite svag vind nerför berget kylde ryggen, men där solen ändå värmde framsidan något, och framförallt skapade ett natursceneri med snötäckta granar, björkar,tallar och tuvor, skuggor och ljusfält;....Ja en bild som ingen människa nånsin kan återge med ord, knappast heller med foto kan man förmedla detta intryck. Jag borde haft kameran med mej men glömde den just denna morron förstås, en av de vackraste vintermornar jag tror jag varit med om.
Det är en sån skön känsla att i en sådan miljö och i egna tankar stå och lyssna efter ett hundskall som svagt nästan ohörbart till en början och sen plötsligt riktigt nära, sinnena på helspänn, kommer det en älg,.....flera,...ko och kalv eller vad? Nä, det vände igen och så är det tyst, bara radion avslöjar att jag inte är ensam i denna vackra värld,.... Anders svarar på ett anrop om vad hunden har för sej, ...Virvhultalaget med Egon hörs,.....och Erik, min gamle kompis är med där, hör jag, hans hesa stämma tar man ju inte miste på..!
Plötsligt hörs något bakom mej där jag står lite vid sidan av vägen, jag får besök,.... av hunden, som jag hörde skalla för en stund sen, han står stilla och tittar på mej, lite som han ville säja;..."förlåt men jag tappade bort dom, och så mycke snö, måste jag verkligen fortsätta?".... Jag rapporterar på radion att jag har hunden hos mej, husse som inte är så långt borta visslar och hunden drar iväg, så är jag ensam igen i idyllen.
Det slår mej, så många vi är med samma intresse som denna dag är på jakt i skogarna och får samma härliga upplevelse som jag,...... hoppas jag i vart fall,.... säkert olika jaktlycka men totalen är ändå:
Alldeles oavsett antal byten som nedlagts, något eller inget,
En obeskrivligt vacker jaktdag med våra kamrater, det hade vi!
Fin sida ni har verkar vara ett trevligt gäng.Synd att vi inte fick ihjäl kalven när det var så nära.Får tacka för att man fick vara med. otroligt fina marker har ni också utan stora vägar och dylikt./Theodor med Jämthund
Skicka en kommentar