Som jag skrev i förra inlägget så är det aktuellt med en anslutning till Stengårdshults Älgskötselområde. Frågan kom upp i måndags på mötet med framtidsgruppen och tidsplanen för ett ställningstagande var knapp. Vi beslöt i gruppen att alla jakträttsinnehavare måste informeras innan styrelsen tar beslut så att alla har chansen att yttra sig och inte blir överkörda direkt.
Därför har jag ringt och informerat alla som har rätten till älgjakt inom vårt jaktlag inför nästa säsong (den här är ju över).
Reaktionerna har varit ganska samstämda men några har varit mer positiva och några mer avvaktande. De som varit avvaktande, inklusive jag själv, har tyckt att beslutsprocessen varit för snabb. Egentligen skulle ett sådant här beslut inte tas snabbare än att vi skulle ta ärendet på nästa årsmöte. Då blev det i och för sig ett helt år förskjutet. Men det kunde egentligen inte vara så farligt, älgjakt är ju inte något som skenar precis. Inte för att det vore fel i sakfrågan att ansluta oss till älgskötselområdet utan bara för att inga skulle känna sig påtvingade något utan att ha haft möjlighet att påverka. Det kan också finnas andra alternativ som inte kommit fram ännu.
Jag meddelade därför vår ordförande Erik Eriksson i fredags att Rannebo Älgjaktslag inte ställde sig mot förslaget utan bara tidsplanen. Sedan överlämnar vi till styrelsen att fatta beslut i frågan. Vi kommer inte att motsätta oss en anslutning men tycker att det vore klokt att ta beslutet på årsmötet.
måndag 24 november 2008
måndag 17 november 2008
Framtidsgruppen har träffats
Granstorps Viltvårdsförenings framtidsgrupp samlades idag för första gången. Det för att diskutera hur vi kan förbättra jakten inom våra fyra jaktlag. Två representanter från varje lag träffades i Gnosjö kommunhus under ledning av LarsÅke Magnusson.
Vi diskuterade hur årets älgjakt hade varit och samtliga jaktlag rapporterade en god älgtillgång. Vi observerade precis som förra året en ökad älgtillgång och älgen är definitivt på frammarch igen.
Vi diskuterade också hur vi jagar i de olika jaktlagen. Vi i Rannebo är de enda som jagar med drevjakt, övriga tre har gått över till jakt med hund. För och nackdelar fanns med båda modellerna och man kan säga att inget är rätt eller fel. Vi i Rannebo tycker att det fördelarna med drevjakt är främst att det händer lite mer. Såten tar oftast inte så lång tid och skyttarna får det därmed inte långtråkigt. Dessutom får man röra sig lite i marker som man kanske inte så ofta gör annars. Det kan också vara skönt att växla mellan att driva och passa för man får upp värmen i kroppen. Vi är i alla fall nöjda med det sätt vi bedriver jakten och resultaten visar också att vi allt som oftast också skjuter de älgar vi ska.
Det är i alla fall upp till alla jaktlagen att jaga som de vill. En fördel med hundjakten är att det blir lättare att ta de gamla sluga tjurarna, vilka man ofta inte får med i dreven. Nu tycker jag kanske inte att det är så farligt om de stora produktiva tjurarna klarar sig och därmed blir bra avelstjurar, men åsikterna kan gå isär.
Vi talade också om en eventuell anslutning till älgskötselområde, vilket kunde innebära att vi faktiskt fick lite mer möjligheter att påverka hur jakten bedrivs. Vi i gruppen ställde oss positiva till det och beslutade att informera markägarna om möjligheten och efter det överlåta till styrelsen att beslut om ärendet med markägarnas synpunkter med i beräkningen.
Mer gemenskap mellan de fyra jaktlagen i viltvårdsområdet efterfrågades. Mötet vi hade idag var en bra start på en ökad gemenskap och förbättrad dialog. Vi planerade att göra en gemensam rävjakt senare på jaktåret och kanske avsluta den med en middag och lite diskussioner om älgjakten.
Vi sa till sist att vi suger på detta lite nu och sedan träffas vi igen den 12 januari för att fortsätta resonemangen. Sammantaget kan man säga att det var en mycket god diskussion på mötet där alla fick komma till tals och vi hade det trevligt.
Ett extra tack till LarsÅke som bjöd på fika och kaffe samt samordnade mötet på ett bra sätt.
Vi diskuterade hur årets älgjakt hade varit och samtliga jaktlag rapporterade en god älgtillgång. Vi observerade precis som förra året en ökad älgtillgång och älgen är definitivt på frammarch igen.
Vi diskuterade också hur vi jagar i de olika jaktlagen. Vi i Rannebo är de enda som jagar med drevjakt, övriga tre har gått över till jakt med hund. För och nackdelar fanns med båda modellerna och man kan säga att inget är rätt eller fel. Vi i Rannebo tycker att det fördelarna med drevjakt är främst att det händer lite mer. Såten tar oftast inte så lång tid och skyttarna får det därmed inte långtråkigt. Dessutom får man röra sig lite i marker som man kanske inte så ofta gör annars. Det kan också vara skönt att växla mellan att driva och passa för man får upp värmen i kroppen. Vi är i alla fall nöjda med det sätt vi bedriver jakten och resultaten visar också att vi allt som oftast också skjuter de älgar vi ska.
Det är i alla fall upp till alla jaktlagen att jaga som de vill. En fördel med hundjakten är att det blir lättare att ta de gamla sluga tjurarna, vilka man ofta inte får med i dreven. Nu tycker jag kanske inte att det är så farligt om de stora produktiva tjurarna klarar sig och därmed blir bra avelstjurar, men åsikterna kan gå isär.
Vi talade också om en eventuell anslutning till älgskötselområde, vilket kunde innebära att vi faktiskt fick lite mer möjligheter att påverka hur jakten bedrivs. Vi i gruppen ställde oss positiva till det och beslutade att informera markägarna om möjligheten och efter det överlåta till styrelsen att beslut om ärendet med markägarnas synpunkter med i beräkningen.
Mer gemenskap mellan de fyra jaktlagen i viltvårdsområdet efterfrågades. Mötet vi hade idag var en bra start på en ökad gemenskap och förbättrad dialog. Vi planerade att göra en gemensam rävjakt senare på jaktåret och kanske avsluta den med en middag och lite diskussioner om älgjakten.
Vi sa till sist att vi suger på detta lite nu och sedan träffas vi igen den 12 januari för att fortsätta resonemangen. Sammantaget kan man säga att det var en mycket god diskussion på mötet där alla fick komma till tals och vi hade det trevligt.
Ett extra tack till LarsÅke som bjöd på fika och kaffe samt samordnade mötet på ett bra sätt.
lördag 1 november 2008
Ny hemsida
Jag har lagt upp hemsidan nu i ett nytt format. Hemsidan är nu en vanlig blogg vilket gör den klart lättare att administrera.
Skriv gärna kommentarer på de inlägg som skrivs och ge gärna tips eller synpunktet på vad du tycker ska vara med på hemsidan.
Skriv gärna kommentarer på de inlägg som skrivs och ge gärna tips eller synpunktet på vad du tycker ska vara med på hemsidan.
Älgjakten 2008 klar
I och med jubileumsjakten i lördags så avslutades älgjakten för den här säsongen. En ko sköts nämligen uppe i Granstorp och den tillföll då oss eftersom vi hade en vuxen älg kvar på vår tilldelning.
Älgjaken inleddes annars med att vi träffade grannarna från Älmåsen, denna gång hemma hos mig i Hyltan. Grillad kyckling och potatissallad bjöds det på och dessutom en och en annan för publicering mindre lämplig historia.
På torsdagen samlades hela jaktlaget på gårdsplanen i Rannebo. 11 jägare mötte upp denna första dag. Efter det brukliga hälsandet och småpratet som är en så viktig del av jaktgemenskapen hälsades alla officiellt välkomna till årets älgjakt. Säkerhetsföreskrifter gicks igenom och en skriftlig instruktion delades ut till var och en. Vi hade två vuxna älgar och en kalv att skjuta, precis som förra året. Den ena vuxne skulle vara en kviga och den andre en tjur med 5 taggar eller fler. Stikt könskvotering var ålagd oss, övriga 3 jaktlag i viltvårdsföreningen fick fritt välja kön. Turligt nog tvingades vi inte kontrollera könet på kalven först innan vi sköt den utan den fick vara vilken typ som helst. Dock skulle den vara en dubbelkalv.
Jakten startade bakom Svenna gärde och drevet gick ner mot Vallsjön, resultatlöst. Sven såg dock en kviga, men den var inte i läge att skjutas. Vi flyttade sedan över till Valebo via en biltransport och fortsatte där. Först nedifrån Södra Vallsjön och upp mot gården. Ingen kontakt. Därefter körde vi det andra såtet. Från Valån i norr ned mot gränsen till Hyltan. Där hände det grejer. Den tysta höstdagens lugn bröts plötsligt av en skarp knall. Det var Sven Nilsson som tryckt av uppe vid torvaladan (som inte finns längre). En ensam kviga hade kommit och småsprungit i riktning från drevet. Sven som hade locken på för kikare fick brått att komma till skott och blev därför också lite sen. Skottet brann av och Sven tyckte att älgen markerade lite i skottet. Den fortsatte dock och försvann. Signalskott sköts och jag kallades vis radio. Jag bad alla stanna på sina pass och begav mig till skottplatsen. Väl där fann vi ganska snart blod. Inte mycket men tillräckligt för att veta att Sven träffat. Vi fortsatte att följa spåret några meter till och där hittades små lungdelar, ett gott tecken. Jag sa då till Sven att han skulle fortsätta själv i spåret en bit till och det gjorde han. Tjugo meter längre bort låg kvigan. Hon hade fallit bakom några tuvor och varit osynlig trots att vi stått så nära. Fyndet gjorde i alla fall att vi kunde pusta ut. Efter ett ganska drygt jobb att hämta ut kvigan från skogen kunde vi fortsätta jakten i Rannebo. Trolleberget och Tången hanns med innan det var dags att flå älgen och avsluta dagen. Tre ensamma hondjur till såg vi den dagen men tack vare könskvoteringen var det nu en stor tjur och en kalv som gällde.
På fredagen fick vi förstärkning av ytterligare några jägare och gav oss först på Bungebosåtet. Det är ganska brett och kräver många i drevet. Det var därför bra att vi var så pass många. Där brukar det finnas älg men vi lyckades inte finna någon den här gången. Vi fortsatte med Mangleberget och där fanns det desto fler älgar. En pinnatjur med långa cykelstyren sågs i drevet. En annan kom fram precis inne i sjökanten av Trollsjön. Jag och Ludwig satt högt uppe och såg den när den smet förbi långt nere mot sjön. Där stannade den och fortsatte inte innan drevet kom fram. Vi hade redan innan bestämt att drevet skulle vika av där och fortsätta mot söder mot Kjella gräns. Där hade vi placerat 3 skyttar i vad jag tyckte mycket bra lägen. Den lilla pinnantjuren visade sig för samtliga skyttar också innan det fortsatte förbi. Det var helt klart lyckat att köra det såtet på det här viset. Vi hade förutom de två tjurarna sett en ko med dubbelkalv och en tjur till under det såtet så man kan med lätthet säga att tillgången av älg var mycket god. Efter det satte vi av mot Gunnilstorp. Redan påväg ut till passen såg vi en ko med kalv liggande på det stora hygget vid Rödjan. Kon och kalven lommade iväg och passerade Sven Nilsson. Där tryckte han av, fast den här gången var det bara med kameran. Bilden på dem kan ses i bildgalleriet. Ett såt orkade vi med till den dagen och det blev det som startar i Hestra och går norrut upp mot näsavägen. Ingen kontakt där men man får ändå vara nöjd. 14 älgar observerade, av vilka 3 st var samma gäng av kvigor. Det innebar att hela 11 definitivt olika älgar hade observerat men ingen var möjlig att skjuta.
Lördagen kom och jakten fortsattes i Hestra. Först det sydliga såtet sedan det som startar på vägen upp till Roland i Gunnilstorp och sedan går ned mot ingarpagränsen. Sedan fortsatte vi med det såtet som startat på Norbergs i Granstorp och går söder ut mot näsavägen. Det är drygt att gå det drevet och det tog därför lite tid. Men det var det värt för en ko med dubbelkalvar var med i drevet och klev ut mellan Lennart Jacobsson och Marcus pass. Lennart såg dem men hade inget bra läge utan det blev Marcus som fick chansen. Den försatte han inte utan en liten fin tjurkalv blev behändigt liggande på näsavägen. Den gick ganska snabbat att ta hand om och vi kunde fortsätta jakten. Vi hade ju en tjur kvar att skjuta och en skjutbar hade vi sett i Rannebo tidigare. Nu försökte vi oss på den. Först körde vi om Tångensåtet och sedan Bungebo. Vi avslutade med att köra om det bakom ladugården ner mot sjön. Dock blev det utan att skott kunde lossas. 11 observationer denna dagen och en skjuten kalv blev facit. Så efter flåning och upphängning kunde vi ta helg efter ett gott arbete.
Tack alla som var med. Allt förflöt helt enligt planerna och samtliga deltagare uppträdde exemplariskt. Då är det lätt att vara jaktledare. Välkommen tillbaks nästa höst.
Älgjaken inleddes annars med att vi träffade grannarna från Älmåsen, denna gång hemma hos mig i Hyltan. Grillad kyckling och potatissallad bjöds det på och dessutom en och en annan för publicering mindre lämplig historia.
På torsdagen samlades hela jaktlaget på gårdsplanen i Rannebo. 11 jägare mötte upp denna första dag. Efter det brukliga hälsandet och småpratet som är en så viktig del av jaktgemenskapen hälsades alla officiellt välkomna till årets älgjakt. Säkerhetsföreskrifter gicks igenom och en skriftlig instruktion delades ut till var och en. Vi hade två vuxna älgar och en kalv att skjuta, precis som förra året. Den ena vuxne skulle vara en kviga och den andre en tjur med 5 taggar eller fler. Stikt könskvotering var ålagd oss, övriga 3 jaktlag i viltvårdsföreningen fick fritt välja kön. Turligt nog tvingades vi inte kontrollera könet på kalven först innan vi sköt den utan den fick vara vilken typ som helst. Dock skulle den vara en dubbelkalv.
Jakten startade bakom Svenna gärde och drevet gick ner mot Vallsjön, resultatlöst. Sven såg dock en kviga, men den var inte i läge att skjutas. Vi flyttade sedan över till Valebo via en biltransport och fortsatte där. Först nedifrån Södra Vallsjön och upp mot gården. Ingen kontakt. Därefter körde vi det andra såtet. Från Valån i norr ned mot gränsen till Hyltan. Där hände det grejer. Den tysta höstdagens lugn bröts plötsligt av en skarp knall. Det var Sven Nilsson som tryckt av uppe vid torvaladan (som inte finns längre). En ensam kviga hade kommit och småsprungit i riktning från drevet. Sven som hade locken på för kikare fick brått att komma till skott och blev därför också lite sen. Skottet brann av och Sven tyckte att älgen markerade lite i skottet. Den fortsatte dock och försvann. Signalskott sköts och jag kallades vis radio. Jag bad alla stanna på sina pass och begav mig till skottplatsen. Väl där fann vi ganska snart blod. Inte mycket men tillräckligt för att veta att Sven träffat. Vi fortsatte att följa spåret några meter till och där hittades små lungdelar, ett gott tecken. Jag sa då till Sven att han skulle fortsätta själv i spåret en bit till och det gjorde han. Tjugo meter längre bort låg kvigan. Hon hade fallit bakom några tuvor och varit osynlig trots att vi stått så nära. Fyndet gjorde i alla fall att vi kunde pusta ut. Efter ett ganska drygt jobb att hämta ut kvigan från skogen kunde vi fortsätta jakten i Rannebo. Trolleberget och Tången hanns med innan det var dags att flå älgen och avsluta dagen. Tre ensamma hondjur till såg vi den dagen men tack vare könskvoteringen var det nu en stor tjur och en kalv som gällde.
På fredagen fick vi förstärkning av ytterligare några jägare och gav oss först på Bungebosåtet. Det är ganska brett och kräver många i drevet. Det var därför bra att vi var så pass många. Där brukar det finnas älg men vi lyckades inte finna någon den här gången. Vi fortsatte med Mangleberget och där fanns det desto fler älgar. En pinnatjur med långa cykelstyren sågs i drevet. En annan kom fram precis inne i sjökanten av Trollsjön. Jag och Ludwig satt högt uppe och såg den när den smet förbi långt nere mot sjön. Där stannade den och fortsatte inte innan drevet kom fram. Vi hade redan innan bestämt att drevet skulle vika av där och fortsätta mot söder mot Kjella gräns. Där hade vi placerat 3 skyttar i vad jag tyckte mycket bra lägen. Den lilla pinnantjuren visade sig för samtliga skyttar också innan det fortsatte förbi. Det var helt klart lyckat att köra det såtet på det här viset. Vi hade förutom de två tjurarna sett en ko med dubbelkalv och en tjur till under det såtet så man kan med lätthet säga att tillgången av älg var mycket god. Efter det satte vi av mot Gunnilstorp. Redan påväg ut till passen såg vi en ko med kalv liggande på det stora hygget vid Rödjan. Kon och kalven lommade iväg och passerade Sven Nilsson. Där tryckte han av, fast den här gången var det bara med kameran. Bilden på dem kan ses i bildgalleriet. Ett såt orkade vi med till den dagen och det blev det som startar i Hestra och går norrut upp mot näsavägen. Ingen kontakt där men man får ändå vara nöjd. 14 älgar observerade, av vilka 3 st var samma gäng av kvigor. Det innebar att hela 11 definitivt olika älgar hade observerat men ingen var möjlig att skjuta.
Lördagen kom och jakten fortsattes i Hestra. Först det sydliga såtet sedan det som startar på vägen upp till Roland i Gunnilstorp och sedan går ned mot ingarpagränsen. Sedan fortsatte vi med det såtet som startat på Norbergs i Granstorp och går söder ut mot näsavägen. Det är drygt att gå det drevet och det tog därför lite tid. Men det var det värt för en ko med dubbelkalvar var med i drevet och klev ut mellan Lennart Jacobsson och Marcus pass. Lennart såg dem men hade inget bra läge utan det blev Marcus som fick chansen. Den försatte han inte utan en liten fin tjurkalv blev behändigt liggande på näsavägen. Den gick ganska snabbat att ta hand om och vi kunde fortsätta jakten. Vi hade ju en tjur kvar att skjuta och en skjutbar hade vi sett i Rannebo tidigare. Nu försökte vi oss på den. Först körde vi om Tångensåtet och sedan Bungebo. Vi avslutade med att köra om det bakom ladugården ner mot sjön. Dock blev det utan att skott kunde lossas. 11 observationer denna dagen och en skjuten kalv blev facit. Så efter flåning och upphängning kunde vi ta helg efter ett gott arbete.
Tack alla som var med. Allt förflöt helt enligt planerna och samtliga deltagare uppträdde exemplariskt. Då är det lätt att vara jaktledare. Välkommen tillbaks nästa höst.
12-taggare skjuten av granstorparna!
ÅSENHÖGA 2008-10-20
Granstorps Älgjaktslag sköt i torsdags en fin tjur. Här ser vi de glada jägarna och skytten Andreas Arvidsson från Kävsjö.
Grattis!!!
Granstorps Älgjaktslag sköt i torsdags en fin tjur. Här ser vi de glada jägarna och skytten Andreas Arvidsson från Kävsjö.
Grattis!!!
Första veckans älgjakt avklarad
ÅSENHÖGA 2007-10-14
Årets första vecka av älgjakt är nu slut. Allt har funkat bra och två kvigor har fallit för Rannebo Älgjaktslags kulor. Det innebär att kvoten för vuxna djur är fylld och vi därför enbart har en kalv kvar på tilldelningen.
Tisdagen
Helt enligt den gamla traditionen så brukar representanter för vårt jaktlag på tisdagkvällen i älgjakten träffa våra trevliga jaktgrannar från Älmåsen. Den här gången var de dom som bjöd på trevlig mat och gemenskap. Det är alltid kul att träffas och höra lite om jakten och vad som hänt de första två dagarna. Lite gamla historier ur svunnentid brukar också komma fram vilket är något av höjdpunkten på våra träffar. Einar Högberg är här en källa till mycket skratt under kvällen, där finns mycket minnen att hämta fram som är riktigt roliga att höra på.
Torsdagen
Samling som vanligt i Rannebo klockan 08.00. Det var en klarblå himmel bjöd moderjord på till en början och en vackrare höstmorgon går knappast att finna. Det var 12 tappra jägare som slutit upp och stämningen var förväntansfull. Efter den obligatoriska genomgången av jaktinstruktionen kunde årets älgjakt inledas. Vi hade två vuxna djur och en kalv på tilldelning. Enbart tjurar över 4 taggar fick skjutas och bara dubbelkalvar under jaktens första två veckor, så var det bestämt från högre ort.
Efter lite dividerande om de senaste älgobservationerna kom vi fram till att starta jakten i Rannebo för att sedan fortsätta till Valebo. Således startade vi med såtet nedanför Svenna gärde, med drevkedja som startade från Stenbäcken och gick ner till Vallsjön. Två skyttar var utsända till att täcka upp på Valebosidan om bäcken. Drevet gick fint men ingen älg syntes till trots färska slag. Det blev till att lasta upp alla i bilarna och bege sig till Valebo. Där startade vi med att dricka kaffe. Kaffe pausar måste man ha ofta. Efter det körde vi såtet med drev nedifrån Södra Vallsjön upp till Valebogärde. Det är ett långt såt och jag själv gick i drevet längst mot Valån. Mycket backar och nästan konstant uppförsbacke gör att pulsen och kroppstemeraturen ökat rejält när man når Hyltanvägen som är drevets slutmål. Eftersom vi var några gubbar kort denna dag saknade vi en skytt på passet som bevakar Valebos nedre åkrar. Givetvis gick en älg över vägen där och smet igenom linjen utan att lämna mer intryck efter sig än de avtryck vi såg på vägen. Inget att gråta över utan bara att ta nya tag. Det gjorde vi också och körde det andra Valebopasset. Med drevets start uppe vid såget och drev mot sydöst. Där var dock ingen älgkontakt.
Det blev att fortsätta jakten i Rannebo och då med Trollebergapasset. Drevet startar norr om Trolleberget och går över toppen och ner på Rogers mark. Här har skjutits många älgar genom åren och förväntningarna var höga. Sture hade också ett en stor tjur på Trolleberget någon dag tidigare och han kunde ju vara kvar i området. Som vanligt var det också rapporter om rejält med slag och spillning på berget men ingen älg var med i drevet. Lite missmodiga var vi då allt. På ett igen, men först lite kaffe i Rannebo. Vi beslutade att köra Rogers såt och starta skallen uppe på Tången, som är en lång halvö som klyver Vallsjön. Vi satte ut skyttarna som vanligt och tog bilen upp på Tången för att starta drevet där. Jag satte av Håkan i svalget och körde själv så långt upp jag kunde. När jag hoppat ur bilen såg jag snart alldeles färska slag. Jag gick därför utmed västra kanten av Tången ända upp i spetsen och vände där tvärt och började skalla tillbaks. Det tog en bra stund men sedan stötte jag på Håkan igen och han följde med mig i skallen in på “fastlandet”. Sven startade då skallen från Rogera gärde för att få en gemensam linje. Det blev en tuff promenad i backarna upp mot Rannåsen där de sista skyttarna stod. Jag var riktigt glad när jag såg Sven Johansson i backen, för då visste jag att jag var framme. Det hårda arbetet gav också resultat i en älgobservation, eller rättare sagt tre observationer. Arne Pettersson såg en ko med dubbelkalvar komma över mossen på raksträckan innan Rogera jordhöla. Men eftersom han hade på känn att det kom en tjur efter så beslöt han att inte skjuta. Tjuren kom dock aldrig fram och vi blev älglösa efter denna första jaktdag.
Fredag
Efter den tuffa marschen som avslutade torsdagen kände jag mig rejält mör i kroppen. Men det var ändå ingen större svårighet att studsa ur sängen på morgonen. Klockan 08.00 var det åter samling i Rannebo för ett nytt försök. Denna gång fick vi förstärkning av ytterligare ett par jägare samt två yngre skallare. Det gjorde det hela lite lättare. Starten fick bli Bungebosåtet. Vi räknade med att kon med tvillingkalvarna hade lunkat upp mot högliderna och därmed borde vara med i detta drevet. Det krävs en lång drevkedja här som startat vid milabotten och sträcker sig ända bort till Hällsjöberget. Därför var det extra bra att ha med några mer gubbar. Som vanlig var det också med älgar i det här såtet. Kon med de två kalvarna blev återigen obeserverade. Dessutom en till ko med en kalv samt en pinnatjur. Det lättare alltid upp med lite älgkontakt.
Sture Nordén hade anslutit jaktlaget denna morgon och han var naturligtvis välkommen. Så även hans hund, vilken vi nu över en kopp kaffe beslöt att sätta på prov. Mangleberget valdes ut som jaktområde och jag fick uppdraget att sätta ut tolv skyttar på lämpliga ställen runt området. Det blev att ta fram kartan och pennan för att få ihop det så alla visste vart dom skulle ta vägen. Det är annars lätt att förklara saker i vårt jaktlag eftersom stort sett alla kan markerna bra och har varit med och jagat med oss länge. Det gick bra att få ut skyttar och sedan startade vi med hunden vid Lagmansrör och gick upp på Hjortåsen. Där ville hunden röra på sig och släpptes. Snart skall han och spänningen steg. Det visade sig dock vara ett rådjur och vi gick vidare. Genom snår och mossar och upp för stup. Så ser det ut när man ska gå från Hjortåsen till Trolleberget. Det tog därför sin lilla tid och hunden var hela tiden på språng än hit och än dit. Ingen älg fick vi dock fatt i, det var älgfritt kan man med stor sannorlikhet hävda.
Vi var därmed klara med Rannebo och styrde kosan mot Gunnilstorp. Vid Börjes postlåda gjorde vi halt för en ny kaffepaus. Klockan var över tolv och det började kurra lite i magen som dom säger. Där efter gjorde vi upp attackplanen för ett av våra markers minsta såt, det uppe vid gärdet i Gunnilstorp. Det blev både tätt med skallare och tätt med skyttar här. Kanske medförde det också att vi aldrig behövde köra igång drevet för två kvigor som antagligen hade sällskap gick igång direkt innan drevet startade och snart small det i skogarna. En rejäl kanonad skulle det bli. Den lilla kvigan kom först till Sven Nilsson som stod på första passet söder om vägen upp till Gunnilstorp. Det small direkt och kvigan stöp där. Tre signalskott ljöd, det innan jag som ställde ut skyttarna i andra ändan ens hade hunnit komma i pass. Det gick sedan max någon minut och ett nytt skott brann av. Denna gång nära mig. Det var passet nere på hygget som sköt och Anders Norberg som fällde kviga nummer två. Ytterligare tre signalskott plus ett avfångningsskott bröt tystnaden. Genast begärde jag rapport om vad som hade hänt. Jag befarade att det var samma älg man skjutit på. Men fick ganska snabbt det lättande beskedet att det var olika djur och att båda var på marken. Drevet blåstes naturligtvis av och vi samlades för att ta vara på de fina jaktbyten vi fått. Vi kunde konstatera att den ena var bra mycket större än den andra och kanske var det en fjolårskalv som följt med sin mor även detta år, då kon inte fått någon ny kalv. Det kvittar hur det var med det, för nu var två vuxna skjutna och inget hade gått galet.
Det tog naturligtvis sin lilla tid att ta vara på de båda fallna damerna. Sedan fortsatte jaktdagen för klockan var inte speciellt mycket. Vi har ju en kalv till att ta. Det fick bli Gunnilstorps andra såt, det utmed Trollsebogränsen ned till Näsvägen. Drevet gick utan att några älgar observerades. Vi beslöt därför att blåsa av dagens jakt och transportera hem djuren till Rannebo för flåning med mera.
Kalvjakt återstår
Vi har en älg till som vi får skjuta och det ska vara en kalv. Under de två första veckorna är bara dubbelkalvar lovliga och först därefter blir alla kalvar lovliga. Då infaller samtidigt ett hondjursförbud, är det bestämt. Det är därför logiskt att avvakta någon vecka med kalvjakten och fortsätta en lörda någon vecka fram. Vi kommer att meddela när det blir.
Ett stort tack till alla som varit med och tack för att ni gjort det till en lyckad jakt, så bra som den kan vara.
Årets första vecka av älgjakt är nu slut. Allt har funkat bra och två kvigor har fallit för Rannebo Älgjaktslags kulor. Det innebär att kvoten för vuxna djur är fylld och vi därför enbart har en kalv kvar på tilldelningen.
Tisdagen
Helt enligt den gamla traditionen så brukar representanter för vårt jaktlag på tisdagkvällen i älgjakten träffa våra trevliga jaktgrannar från Älmåsen. Den här gången var de dom som bjöd på trevlig mat och gemenskap. Det är alltid kul att träffas och höra lite om jakten och vad som hänt de första två dagarna. Lite gamla historier ur svunnentid brukar också komma fram vilket är något av höjdpunkten på våra träffar. Einar Högberg är här en källa till mycket skratt under kvällen, där finns mycket minnen att hämta fram som är riktigt roliga att höra på.
Torsdagen
Samling som vanligt i Rannebo klockan 08.00. Det var en klarblå himmel bjöd moderjord på till en början och en vackrare höstmorgon går knappast att finna. Det var 12 tappra jägare som slutit upp och stämningen var förväntansfull. Efter den obligatoriska genomgången av jaktinstruktionen kunde årets älgjakt inledas. Vi hade två vuxna djur och en kalv på tilldelning. Enbart tjurar över 4 taggar fick skjutas och bara dubbelkalvar under jaktens första två veckor, så var det bestämt från högre ort.
Efter lite dividerande om de senaste älgobservationerna kom vi fram till att starta jakten i Rannebo för att sedan fortsätta till Valebo. Således startade vi med såtet nedanför Svenna gärde, med drevkedja som startade från Stenbäcken och gick ner till Vallsjön. Två skyttar var utsända till att täcka upp på Valebosidan om bäcken. Drevet gick fint men ingen älg syntes till trots färska slag. Det blev till att lasta upp alla i bilarna och bege sig till Valebo. Där startade vi med att dricka kaffe. Kaffe pausar måste man ha ofta. Efter det körde vi såtet med drev nedifrån Södra Vallsjön upp till Valebogärde. Det är ett långt såt och jag själv gick i drevet längst mot Valån. Mycket backar och nästan konstant uppförsbacke gör att pulsen och kroppstemeraturen ökat rejält när man når Hyltanvägen som är drevets slutmål. Eftersom vi var några gubbar kort denna dag saknade vi en skytt på passet som bevakar Valebos nedre åkrar. Givetvis gick en älg över vägen där och smet igenom linjen utan att lämna mer intryck efter sig än de avtryck vi såg på vägen. Inget att gråta över utan bara att ta nya tag. Det gjorde vi också och körde det andra Valebopasset. Med drevets start uppe vid såget och drev mot sydöst. Där var dock ingen älgkontakt.
Det blev att fortsätta jakten i Rannebo och då med Trollebergapasset. Drevet startar norr om Trolleberget och går över toppen och ner på Rogers mark. Här har skjutits många älgar genom åren och förväntningarna var höga. Sture hade också ett en stor tjur på Trolleberget någon dag tidigare och han kunde ju vara kvar i området. Som vanligt var det också rapporter om rejält med slag och spillning på berget men ingen älg var med i drevet. Lite missmodiga var vi då allt. På ett igen, men först lite kaffe i Rannebo. Vi beslutade att köra Rogers såt och starta skallen uppe på Tången, som är en lång halvö som klyver Vallsjön. Vi satte ut skyttarna som vanligt och tog bilen upp på Tången för att starta drevet där. Jag satte av Håkan i svalget och körde själv så långt upp jag kunde. När jag hoppat ur bilen såg jag snart alldeles färska slag. Jag gick därför utmed västra kanten av Tången ända upp i spetsen och vände där tvärt och började skalla tillbaks. Det tog en bra stund men sedan stötte jag på Håkan igen och han följde med mig i skallen in på “fastlandet”. Sven startade då skallen från Rogera gärde för att få en gemensam linje. Det blev en tuff promenad i backarna upp mot Rannåsen där de sista skyttarna stod. Jag var riktigt glad när jag såg Sven Johansson i backen, för då visste jag att jag var framme. Det hårda arbetet gav också resultat i en älgobservation, eller rättare sagt tre observationer. Arne Pettersson såg en ko med dubbelkalvar komma över mossen på raksträckan innan Rogera jordhöla. Men eftersom han hade på känn att det kom en tjur efter så beslöt han att inte skjuta. Tjuren kom dock aldrig fram och vi blev älglösa efter denna första jaktdag.
Fredag
Efter den tuffa marschen som avslutade torsdagen kände jag mig rejält mör i kroppen. Men det var ändå ingen större svårighet att studsa ur sängen på morgonen. Klockan 08.00 var det åter samling i Rannebo för ett nytt försök. Denna gång fick vi förstärkning av ytterligare ett par jägare samt två yngre skallare. Det gjorde det hela lite lättare. Starten fick bli Bungebosåtet. Vi räknade med att kon med tvillingkalvarna hade lunkat upp mot högliderna och därmed borde vara med i detta drevet. Det krävs en lång drevkedja här som startat vid milabotten och sträcker sig ända bort till Hällsjöberget. Därför var det extra bra att ha med några mer gubbar. Som vanlig var det också med älgar i det här såtet. Kon med de två kalvarna blev återigen obeserverade. Dessutom en till ko med en kalv samt en pinnatjur. Det lättare alltid upp med lite älgkontakt.
Sture Nordén hade anslutit jaktlaget denna morgon och han var naturligtvis välkommen. Så även hans hund, vilken vi nu över en kopp kaffe beslöt att sätta på prov. Mangleberget valdes ut som jaktområde och jag fick uppdraget att sätta ut tolv skyttar på lämpliga ställen runt området. Det blev att ta fram kartan och pennan för att få ihop det så alla visste vart dom skulle ta vägen. Det är annars lätt att förklara saker i vårt jaktlag eftersom stort sett alla kan markerna bra och har varit med och jagat med oss länge. Det gick bra att få ut skyttar och sedan startade vi med hunden vid Lagmansrör och gick upp på Hjortåsen. Där ville hunden röra på sig och släpptes. Snart skall han och spänningen steg. Det visade sig dock vara ett rådjur och vi gick vidare. Genom snår och mossar och upp för stup. Så ser det ut när man ska gå från Hjortåsen till Trolleberget. Det tog därför sin lilla tid och hunden var hela tiden på språng än hit och än dit. Ingen älg fick vi dock fatt i, det var älgfritt kan man med stor sannorlikhet hävda.
Vi var därmed klara med Rannebo och styrde kosan mot Gunnilstorp. Vid Börjes postlåda gjorde vi halt för en ny kaffepaus. Klockan var över tolv och det började kurra lite i magen som dom säger. Där efter gjorde vi upp attackplanen för ett av våra markers minsta såt, det uppe vid gärdet i Gunnilstorp. Det blev både tätt med skallare och tätt med skyttar här. Kanske medförde det också att vi aldrig behövde köra igång drevet för två kvigor som antagligen hade sällskap gick igång direkt innan drevet startade och snart small det i skogarna. En rejäl kanonad skulle det bli. Den lilla kvigan kom först till Sven Nilsson som stod på första passet söder om vägen upp till Gunnilstorp. Det small direkt och kvigan stöp där. Tre signalskott ljöd, det innan jag som ställde ut skyttarna i andra ändan ens hade hunnit komma i pass. Det gick sedan max någon minut och ett nytt skott brann av. Denna gång nära mig. Det var passet nere på hygget som sköt och Anders Norberg som fällde kviga nummer två. Ytterligare tre signalskott plus ett avfångningsskott bröt tystnaden. Genast begärde jag rapport om vad som hade hänt. Jag befarade att det var samma älg man skjutit på. Men fick ganska snabbt det lättande beskedet att det var olika djur och att båda var på marken. Drevet blåstes naturligtvis av och vi samlades för att ta vara på de fina jaktbyten vi fått. Vi kunde konstatera att den ena var bra mycket större än den andra och kanske var det en fjolårskalv som följt med sin mor även detta år, då kon inte fått någon ny kalv. Det kvittar hur det var med det, för nu var två vuxna skjutna och inget hade gått galet.
Det tog naturligtvis sin lilla tid att ta vara på de båda fallna damerna. Sedan fortsatte jaktdagen för klockan var inte speciellt mycket. Vi har ju en kalv till att ta. Det fick bli Gunnilstorps andra såt, det utmed Trollsebogränsen ned till Näsvägen. Drevet gick utan att några älgar observerades. Vi beslöt därför att blåsa av dagens jakt och transportera hem djuren till Rannebo för flåning med mera.
Kalvjakt återstår
Vi har en älg till som vi får skjuta och det ska vara en kalv. Under de två första veckorna är bara dubbelkalvar lovliga och först därefter blir alla kalvar lovliga. Då infaller samtidigt ett hondjursförbud, är det bestämt. Det är därför logiskt att avvakta någon vecka med kalvjakten och fortsätta en lörda någon vecka fram. Vi kommer att meddela när det blir.
Ett stort tack till alla som varit med och tack för att ni gjort det till en lyckad jakt, så bra som den kan vara.
Älgjaktsveckan över
ÅSENHÖGA 2006-10-16
Den inledande älgjaktsveckan är nu tillända och resultatet av veckan är ganska hyggligt. En kviga är skjuten och inget har gått galet. Vi kan också konstatera att det är mer älg i skogarna runt Rannebo än vi hade förväntat oss. Vi har under de tre första dagarna sett 13 garanterat olika älgar, och det är trots allt inte helt illa. De ändrade avskjutningsreglerna innebar dock att vi hade svårare än vanligt att få rätt djur i rätt läge. Det medför att jakten tar lite längre tid nu än tidigare, men det är ju bara trevligt när man har kul.
Första dagen
Vi samlades som vanligt uppe hos Sven i Rannebo. 08.00 var det en förväntansfull fast dock lite liten skara jägare som andades in den svala oktoberluften. För mig själv var det lite extra eftersom jag begick min debut som jaktledare. Alla hälsades välkomna och årets älgjakt börjades med en tyst minut för Ivar och Börje som gått bort sedan förra årets älgjakt. Efter det fördrogs reglerna gällande jakten. Därefter bestämde vi oss för att starta årets jakt i Gunnilstorp. Vi hann inte få ut skyttarna innan första obeservationen gjordes. En kviga stod på hygget på gränsen mot Granstorp men skottchans gavs inte eftersom endas rumpen var fri och hon var på väg ut från våra marker. Nästa drev blev på andra sidan vägen och slutade utan älgkontakt. Sedan lockade kaffet oss att ta en liten rast. Mangelberget blev nästa anhalt. Där såg vi en ko med kalv redan innan vi satt ut skyttarna. Dessa var dock inte med i drevet utan försvann ut åt lilla näs. Ny förflyttning och jakten fick fortsätta i Valebo, som kanske är det älgsäkraste stället på våra marker. Första drevet som gick från Vallsjön upp mot Valebo var resultatlöst. På andra drevet blev det dock kontakt och även här var det när skyttarna placerades ut som älgarna obeserverades. Sture så en ko med kalv vi torvladan där han stod och Lennart Högberg såg vad han bedömde som en ensam kalv uppe vid valån. Jag själv tog med mig två skyttar och rundade den lilla ås som går i nord-sydlig riktning ganska nära husen i Valebo. På vägen såg jag och Marcus en tjur lämna såtet väster om gölen i sydlig riktning. Detta innebar alltså 7 olika älgaobeservationer denna dag, fast inga djur var skjutbara.
Andra dagen
Nu började vi bli lite sugna på skotttillfällen och diskussionen om hurvida beslutet att spara vissa djur kom på tal. Det är ju alltid så att när jaktlyckan inte varit den rätta sänks stämningen succesivt. Linjen ligger dock fast vad gäller avskjutning och dagen startas med såtet där drevet startar på trolleberget och går norrut. I år tog vi även med hörnan ner mot trollsjön i drevet och det visade sig genast vara rätt. Där möter Sture (som gick i drevet) två pinnatjurar och en ko med kalv. Drevet fortsatte. Jag som stod på ett fint pass hörde det snart knaka rejält inne i planteringen på norra sidan av trolleberget. Strax kom älgarna, i fint trav nerför backen där jag stod mitt i en storskog bland höga granar och tallar. Först kalven med huvudet högt, sedan kon och strax efter en fin pinnatjur. Det är en härlig syn att få se en oktober morgon. Eftersom alla de tre djuren var fredade följdes det inte av en skarp knall utan skogen förblev tyst. Därefter var det återsamling i Rannebo och dags för det såt som slutar nere i Bungebo. Där var älgfritt så vi beslutade att förflytta oss mot Granstorp och där använda Sture Nordéns fina gråhund. Nu skulle älgen tas. Skyttar sattes ut runt det ganska svårskallade området på nordsidan om näsavägen. Sture och Anders gick in med hunden och släppte den. Snart hördes skall, vilket gick fram och tillbaks inne i såtet men försvann över vägen in mot trollsebo. Det visade sig vara rådjur som drevs och dessutom av en liten drever och inte av Stures gråhund. Gråhunden hade gått rakt ut ur såten och försvunnit. Inget att gör åt utan det var bara att ta nya tag. Mot Hestra löd ordern. Där fick det bli drev igen och det visade sig lyckat. Två kvigor gjorde sällskap ner mot den mosse som gränsar mot Gunnilstorp och Ingarp. Där hade vi två av våra mest erfarna skyttar. Sven Johansson och Lennart Högberg. Strax small det. En så där god skarp knall som talar om för en att nu har det äntligen hänt något. Den efterföljdes av ytterliggare två tät följda smällar, två signalskott. Kviga nere. En snabb kontroll från min sida visade att den låg där den skulle och älg nummer 37 hade fallit för Svens gevär. Lennart Högberg hade sett den andra kvigan men inte haft chans att skjuta. Nu höjdes genast stämningen med minst 300%. Älgen passades sedan på plats och transporterades till Rannebo för att flås. En lyckad älgjaktsdag var tillända. 6 olika älgar observerades under dagen, men kon med kalv som sågs vid trolleberget var troligen samma som sågs vid mangelberget.
Tredje dagen
Ett muntrare gäng samlades vid åtta tiden. Dessutom ett större gäng än tidigare eftersom fler hade fått tillfälle att ansluta. Eftersom så pass många älgar varit synliga hos oss och även i jaktområdena runt i kring så tog jag beslutet att lätta något på avskjutningsreglerna. 0-6 taggar var fortfarande fredade, med nu tilläts enkelkalvar. Detta eftersom många skjutit fullt hos de angränsande lagen och att det var så pass god tillgång till älg. Jag poängterade dock att vi skulle vara riktigt noga med att inte skjuta bort någon ko från kalv samt att efter skott hade fallit fick vi inte skjuta något mer innan vi visste vad det var, så att vi inte skulle riskera överskjutning på någon vuxen. Vi startade med att köra två såt i Hestra. Först samma som vi avslutade med, det längst i norr. Angränsande jaktlag misstänkte en skadskjutning på en kalv och vi beslut därför att ta de området igen utifall den fanns där. Någon kalv såg vi inte till men dock en tjur och kviga, på samma ställe som där Sven sköt kvigan dagen innan. Det är ju nästan märkligt att det kan vara så att det bara över natten fyller på med djur i samma område. Inget av de djuren var möjliga att skjuta utan vi gick vidare till såtet söder om Ingarpavägen. Det var också resultatlöst och vi förflyttade oss därför tillbaks till Rannebo. Först kördes områget mot Valebo ner mot Norra Vallsjön och sedan området med start på Tången mot Rannåsen. Båda två utan älg. Vi beslutade sedan att ta mangelberget igen. Sagt och gjort men även det var älgfritt denna gång. Första veckan avslutades i och med det och vi samlades i Rannebo och åt upp de sista mackorna och drack upp den sista slurken av kaffet. Sammanfattningsvis så kan man säga att det gick bra. Vi hade kanonfint väder och den älg som sköts föll i skottet. Vi får nu möjligheten att få någon dags älgjakt till under hösten och det ser jag fram emot. På lördag om två veckor den 28:e samlas vi för ett nytt försök, kl. 08.00 i Rannebo - välkomna.
Den inledande älgjaktsveckan är nu tillända och resultatet av veckan är ganska hyggligt. En kviga är skjuten och inget har gått galet. Vi kan också konstatera att det är mer älg i skogarna runt Rannebo än vi hade förväntat oss. Vi har under de tre första dagarna sett 13 garanterat olika älgar, och det är trots allt inte helt illa. De ändrade avskjutningsreglerna innebar dock att vi hade svårare än vanligt att få rätt djur i rätt läge. Det medför att jakten tar lite längre tid nu än tidigare, men det är ju bara trevligt när man har kul.
Första dagen
Vi samlades som vanligt uppe hos Sven i Rannebo. 08.00 var det en förväntansfull fast dock lite liten skara jägare som andades in den svala oktoberluften. För mig själv var det lite extra eftersom jag begick min debut som jaktledare. Alla hälsades välkomna och årets älgjakt börjades med en tyst minut för Ivar och Börje som gått bort sedan förra årets älgjakt. Efter det fördrogs reglerna gällande jakten. Därefter bestämde vi oss för att starta årets jakt i Gunnilstorp. Vi hann inte få ut skyttarna innan första obeservationen gjordes. En kviga stod på hygget på gränsen mot Granstorp men skottchans gavs inte eftersom endas rumpen var fri och hon var på väg ut från våra marker. Nästa drev blev på andra sidan vägen och slutade utan älgkontakt. Sedan lockade kaffet oss att ta en liten rast. Mangelberget blev nästa anhalt. Där såg vi en ko med kalv redan innan vi satt ut skyttarna. Dessa var dock inte med i drevet utan försvann ut åt lilla näs. Ny förflyttning och jakten fick fortsätta i Valebo, som kanske är det älgsäkraste stället på våra marker. Första drevet som gick från Vallsjön upp mot Valebo var resultatlöst. På andra drevet blev det dock kontakt och även här var det när skyttarna placerades ut som älgarna obeserverades. Sture så en ko med kalv vi torvladan där han stod och Lennart Högberg såg vad han bedömde som en ensam kalv uppe vid valån. Jag själv tog med mig två skyttar och rundade den lilla ås som går i nord-sydlig riktning ganska nära husen i Valebo. På vägen såg jag och Marcus en tjur lämna såtet väster om gölen i sydlig riktning. Detta innebar alltså 7 olika älgaobeservationer denna dag, fast inga djur var skjutbara.
Andra dagen
Nu började vi bli lite sugna på skotttillfällen och diskussionen om hurvida beslutet att spara vissa djur kom på tal. Det är ju alltid så att när jaktlyckan inte varit den rätta sänks stämningen succesivt. Linjen ligger dock fast vad gäller avskjutning och dagen startas med såtet där drevet startar på trolleberget och går norrut. I år tog vi även med hörnan ner mot trollsjön i drevet och det visade sig genast vara rätt. Där möter Sture (som gick i drevet) två pinnatjurar och en ko med kalv. Drevet fortsatte. Jag som stod på ett fint pass hörde det snart knaka rejält inne i planteringen på norra sidan av trolleberget. Strax kom älgarna, i fint trav nerför backen där jag stod mitt i en storskog bland höga granar och tallar. Först kalven med huvudet högt, sedan kon och strax efter en fin pinnatjur. Det är en härlig syn att få se en oktober morgon. Eftersom alla de tre djuren var fredade följdes det inte av en skarp knall utan skogen förblev tyst. Därefter var det återsamling i Rannebo och dags för det såt som slutar nere i Bungebo. Där var älgfritt så vi beslutade att förflytta oss mot Granstorp och där använda Sture Nordéns fina gråhund. Nu skulle älgen tas. Skyttar sattes ut runt det ganska svårskallade området på nordsidan om näsavägen. Sture och Anders gick in med hunden och släppte den. Snart hördes skall, vilket gick fram och tillbaks inne i såtet men försvann över vägen in mot trollsebo. Det visade sig vara rådjur som drevs och dessutom av en liten drever och inte av Stures gråhund. Gråhunden hade gått rakt ut ur såten och försvunnit. Inget att gör åt utan det var bara att ta nya tag. Mot Hestra löd ordern. Där fick det bli drev igen och det visade sig lyckat. Två kvigor gjorde sällskap ner mot den mosse som gränsar mot Gunnilstorp och Ingarp. Där hade vi två av våra mest erfarna skyttar. Sven Johansson och Lennart Högberg. Strax small det. En så där god skarp knall som talar om för en att nu har det äntligen hänt något. Den efterföljdes av ytterliggare två tät följda smällar, två signalskott. Kviga nere. En snabb kontroll från min sida visade att den låg där den skulle och älg nummer 37 hade fallit för Svens gevär. Lennart Högberg hade sett den andra kvigan men inte haft chans att skjuta. Nu höjdes genast stämningen med minst 300%. Älgen passades sedan på plats och transporterades till Rannebo för att flås. En lyckad älgjaktsdag var tillända. 6 olika älgar observerades under dagen, men kon med kalv som sågs vid trolleberget var troligen samma som sågs vid mangelberget.
Tredje dagen
Ett muntrare gäng samlades vid åtta tiden. Dessutom ett större gäng än tidigare eftersom fler hade fått tillfälle att ansluta. Eftersom så pass många älgar varit synliga hos oss och även i jaktområdena runt i kring så tog jag beslutet att lätta något på avskjutningsreglerna. 0-6 taggar var fortfarande fredade, med nu tilläts enkelkalvar. Detta eftersom många skjutit fullt hos de angränsande lagen och att det var så pass god tillgång till älg. Jag poängterade dock att vi skulle vara riktigt noga med att inte skjuta bort någon ko från kalv samt att efter skott hade fallit fick vi inte skjuta något mer innan vi visste vad det var, så att vi inte skulle riskera överskjutning på någon vuxen. Vi startade med att köra två såt i Hestra. Först samma som vi avslutade med, det längst i norr. Angränsande jaktlag misstänkte en skadskjutning på en kalv och vi beslut därför att ta de området igen utifall den fanns där. Någon kalv såg vi inte till men dock en tjur och kviga, på samma ställe som där Sven sköt kvigan dagen innan. Det är ju nästan märkligt att det kan vara så att det bara över natten fyller på med djur i samma område. Inget av de djuren var möjliga att skjuta utan vi gick vidare till såtet söder om Ingarpavägen. Det var också resultatlöst och vi förflyttade oss därför tillbaks till Rannebo. Först kördes områget mot Valebo ner mot Norra Vallsjön och sedan området med start på Tången mot Rannåsen. Båda två utan älg. Vi beslutade sedan att ta mangelberget igen. Sagt och gjort men även det var älgfritt denna gång. Första veckan avslutades i och med det och vi samlades i Rannebo och åt upp de sista mackorna och drack upp den sista slurken av kaffet. Sammanfattningsvis så kan man säga att det gick bra. Vi hade kanonfint väder och den älg som sköts föll i skottet. Vi får nu möjligheten att få någon dags älgjakt till under hösten och det ser jag fram emot. På lördag om två veckor den 28:e samlas vi för ett nytt försök, kl. 08.00 i Rannebo - välkomna.
Årets älgjakt är slut
GISLAVED 2005-10-28
Efter bara två dagars jakt var årets älgjakt tillända. Älgjaktsveckan började som vanligt på torsdagens morgon, och klockan 07:30 var det samling i rannebo. Tretton jägare var på plats för att ge sig av ut i markerna. Alla hälsades välkomna av Nisse Norberg och årets regler föredrogs. Vi hade tre djur i tilldelning, en kalv och två vuxna djur. Eftersom en älgkalv under tidig morgon hade blivit påkörd utåt gunnilstorp avdelades två man att med hund undersöka påkörningsplatsen. Man fick upp spår efter älg men fann ingen liggade älg inom området. Därför omdirigerades jakten till att gå över markerna i gunnilstorp. Efter tre drev där förflyttades jaktlaget söderut och körde över två såt i markerna kring hestra. Ingen älg hade siktats - inte ens en lite rump under hela dagen. Därför blåstes jakten av och den första dagen förblev resultatlös.
Andra dagen visade andra bullar
Dag två startade med jakt i mangelberget. Där hade siktats spår efter älg som var helt färska. Mycket riktigt fanns där också älg, en ko med kalv gick igenom skyttelinjen vid kanten till trollsjön. Stämningen höjdes i och med detta rejält i laget. Efter detta förflyttades laget till rannebo by. Det var dags för ett gamalt generalsåt, det så kallade “sven å valters”. Drevet startar då i öster utmed gränsen till ekhult och går sedan västerut ned för en ganska rejäl sluttning och stannar på tegarna i bungebo. Här har skjutits mycket älg genom åren. Jag själv brukar, om jag inte går i drev, stå på pass mellan bungebotegar och bungebogölen. Men denna gång anmälde jag mig frivillig till att ta ett annat pass in mot byn. Jag tänkte att det skulle vara kul att byta, plus jag hade en känsla av att där kunde det hända grejer. Min känsla skulle man nog har tolkat lite annorlunda för det visade sig vara helt tvärt om. Det fanns älg med i drevet, två stycken. Dom kom dock inte där jag stod utan där jag brukar stå. Som tur var så hade vi skickliga skyttar även där och den första älgen som var en tre taggad tjur, kom till Lennart Jacobsson först - där small det. Tio sekunder senare kom nästa älg, ungefär hundra meter längre bort där Sven Johansson stod - pang sa det igen. Det hela följdes av en kanonad av singnalskott, tre plus tre. Efter det sköts ett fångskott på den kviga som fallit för Svens bössa. På radion meddelades att det nu var fullt beträffande vuxna djur.
En präktig tjurkalv föll i valebo
Efter detta glädjande besked samlades åter laget där älgarna så behändigt låg, hundra meter från varandra. Djuren passades och transporterades med Stures traktor in till byn. Då var det äntligen dags för dagens första kaffe. Det var en munter grupp på femton jägare som åt medhavda äggamackor och drack rykande varmt kaffe från termosar. Ja då var väl jakten över sa någon, han fick snabbt mothugg. Nej, vi hade ju en kalv kvar och det var ju fortfarande bara förmiddag. Sagt och gjort, vi packade oss in i bilarna och for mot valebo. Valebo är ju kanske det älgsäkraste området vi har och rapporter från våra grannar i norr, högbergalaget i södra-valdshult, hade sport om många “inkörda” älgar på vårt område. Det var vi ju tvugna att kontrollera. Valebo omfattar två såt. Ett nerifrån södra vallsjön upp åt nordost mot valebo. Det brukar vi av hävd starta med, så också denna dag. Som vanligt också siktades en älg på kanten ungefär där vi brukar säga “svenna-skafferi”, den var dock inte skjutbar. Laget omgrupperades till såt nummer två, där drevet startar i norr uppe vid såget. Skyttarna ställdes ut på sedvanligtvis, jag själv fick ta mig runt till rannebosidan och bevaka drevets flank. Där fanns inte en älg, bara knott! Men plötsligt när man tänkt att nu är nog dagens jakt äventyr tillända, då small det till. En knall bara. Snart var det aktivitet i radion. Vem sköt, vad var det för något och är han kvar där?, undrades det. Marcus var den som sköt, och älgkalven som var tillsammans med sitt syskon och sin mor hade inte markerat säskilt tydligt i skottet utan fort iväg i riktning mot byn. Nu var allt tyst. Jag som var placerade långt ifrån händelsen förflyttade mig tillbaks till valebo för att få möjligheten att placera mig lite bättre ifall eftersök krävdes. När jag var på plats i valebo så såg jag nedåt skogsvägen och där låg kalven. Tvärs över vägen. Tänk en så smidig kalv, inga långa sträckor att dra älg där inte. Sven och Tina hade också kommit dit och vi meddelade de andra via radio att jakten var över, älgen var funnen. Det visade sig vara en rejäl tjurkalv. Skottet hade varit en lungträff, fast något hög. Det är inte illa av en kalv att förlytta sig över fyrahundra meter med det skottet i sig. Nu var i alla fall jakten definitivt över och arbetet med flåning och grovstyckning fortsatte sedan i rannebo.
Årets jakt gav sålunda en hudraprocentig utdelning och slutade utan några eftersök eller andra svårigheter - en jakt man får vara nöjd med. Under två jaktdagar såg vi sammanlagt nio älgar, varav tre hamnade i vår frysbox. Det kan man kalla en lyckad jakt i ranneboskogar.
Anders Friborg
anders.friborg@primani.se
Efter bara två dagars jakt var årets älgjakt tillända. Älgjaktsveckan började som vanligt på torsdagens morgon, och klockan 07:30 var det samling i rannebo. Tretton jägare var på plats för att ge sig av ut i markerna. Alla hälsades välkomna av Nisse Norberg och årets regler föredrogs. Vi hade tre djur i tilldelning, en kalv och två vuxna djur. Eftersom en älgkalv under tidig morgon hade blivit påkörd utåt gunnilstorp avdelades två man att med hund undersöka påkörningsplatsen. Man fick upp spår efter älg men fann ingen liggade älg inom området. Därför omdirigerades jakten till att gå över markerna i gunnilstorp. Efter tre drev där förflyttades jaktlaget söderut och körde över två såt i markerna kring hestra. Ingen älg hade siktats - inte ens en lite rump under hela dagen. Därför blåstes jakten av och den första dagen förblev resultatlös.
Andra dagen visade andra bullar
Dag två startade med jakt i mangelberget. Där hade siktats spår efter älg som var helt färska. Mycket riktigt fanns där också älg, en ko med kalv gick igenom skyttelinjen vid kanten till trollsjön. Stämningen höjdes i och med detta rejält i laget. Efter detta förflyttades laget till rannebo by. Det var dags för ett gamalt generalsåt, det så kallade “sven å valters”. Drevet startar då i öster utmed gränsen till ekhult och går sedan västerut ned för en ganska rejäl sluttning och stannar på tegarna i bungebo. Här har skjutits mycket älg genom åren. Jag själv brukar, om jag inte går i drev, stå på pass mellan bungebotegar och bungebogölen. Men denna gång anmälde jag mig frivillig till att ta ett annat pass in mot byn. Jag tänkte att det skulle vara kul att byta, plus jag hade en känsla av att där kunde det hända grejer. Min känsla skulle man nog har tolkat lite annorlunda för det visade sig vara helt tvärt om. Det fanns älg med i drevet, två stycken. Dom kom dock inte där jag stod utan där jag brukar stå. Som tur var så hade vi skickliga skyttar även där och den första älgen som var en tre taggad tjur, kom till Lennart Jacobsson först - där small det. Tio sekunder senare kom nästa älg, ungefär hundra meter längre bort där Sven Johansson stod - pang sa det igen. Det hela följdes av en kanonad av singnalskott, tre plus tre. Efter det sköts ett fångskott på den kviga som fallit för Svens bössa. På radion meddelades att det nu var fullt beträffande vuxna djur.
En präktig tjurkalv föll i valebo
Efter detta glädjande besked samlades åter laget där älgarna så behändigt låg, hundra meter från varandra. Djuren passades och transporterades med Stures traktor in till byn. Då var det äntligen dags för dagens första kaffe. Det var en munter grupp på femton jägare som åt medhavda äggamackor och drack rykande varmt kaffe från termosar. Ja då var väl jakten över sa någon, han fick snabbt mothugg. Nej, vi hade ju en kalv kvar och det var ju fortfarande bara förmiddag. Sagt och gjort, vi packade oss in i bilarna och for mot valebo. Valebo är ju kanske det älgsäkraste området vi har och rapporter från våra grannar i norr, högbergalaget i södra-valdshult, hade sport om många “inkörda” älgar på vårt område. Det var vi ju tvugna att kontrollera. Valebo omfattar två såt. Ett nerifrån södra vallsjön upp åt nordost mot valebo. Det brukar vi av hävd starta med, så också denna dag. Som vanligt också siktades en älg på kanten ungefär där vi brukar säga “svenna-skafferi”, den var dock inte skjutbar. Laget omgrupperades till såt nummer två, där drevet startar i norr uppe vid såget. Skyttarna ställdes ut på sedvanligtvis, jag själv fick ta mig runt till rannebosidan och bevaka drevets flank. Där fanns inte en älg, bara knott! Men plötsligt när man tänkt att nu är nog dagens jakt äventyr tillända, då small det till. En knall bara. Snart var det aktivitet i radion. Vem sköt, vad var det för något och är han kvar där?, undrades det. Marcus var den som sköt, och älgkalven som var tillsammans med sitt syskon och sin mor hade inte markerat säskilt tydligt i skottet utan fort iväg i riktning mot byn. Nu var allt tyst. Jag som var placerade långt ifrån händelsen förflyttade mig tillbaks till valebo för att få möjligheten att placera mig lite bättre ifall eftersök krävdes. När jag var på plats i valebo så såg jag nedåt skogsvägen och där låg kalven. Tvärs över vägen. Tänk en så smidig kalv, inga långa sträckor att dra älg där inte. Sven och Tina hade också kommit dit och vi meddelade de andra via radio att jakten var över, älgen var funnen. Det visade sig vara en rejäl tjurkalv. Skottet hade varit en lungträff, fast något hög. Det är inte illa av en kalv att förlytta sig över fyrahundra meter med det skottet i sig. Nu var i alla fall jakten definitivt över och arbetet med flåning och grovstyckning fortsatte sedan i rannebo.
Årets jakt gav sålunda en hudraprocentig utdelning och slutade utan några eftersök eller andra svårigheter - en jakt man får vara nöjd med. Under två jaktdagar såg vi sammanlagt nio älgar, varav tre hamnade i vår frysbox. Det kan man kalla en lyckad jakt i ranneboskogar.
Anders Friborg
anders.friborg@primani.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)