Kan man lita på jägare?

Foto: Kenneth Johansson

Här är en bild på vargen som rev får i Ålaryd i somras. Efter att den hade varit i farten så hörde jag från flera "säkra källor" att den hade skjutits. Det anmäldes till och med att det hörts skott i närheten. Nu är det tydligen vanligt att vargvärnare gör så för att skapa extra polisbevakning och uppståndelse, men nu var även jägare övertygade att så var fallet.

Nu är det bekräftat att så inte var fallet. Den varg som säkrats spår av nu i februari här i området är nämligen samma varg. Det är en hane från Djurskog, på gränsen mellan Värmland och Norge.

Brev till redaktionen

Vår vän Egon har sänt mig detta brev för publikation här på vår blogg:

Hej Anders!

Har inte tillräcklig kunskap om din blogg, men vill ändå förmedla ett tack till Åke i Granstorp för en utomordentligt trevlig jaktdag som avslutning på harjaken för denna säsongen.
Vi förpassades mot det som Åke kallade Torpet med Hamiltonarn Jack på morgonen, det tog en stund så det blev kaffedags där, under kaffepausen hör vi några väckskall, sedan var det musik i skogen.
Denna musiken höll på i två timmar och tjugo minuter "en fröjd för örat", så är det också en bonus när Åke får se den vite fara förbi, som vi andra får höra på radion.
Efter avslutad jaktsäsong så var det mycket nostalgi, som troligen blir bättre och bättre för varje gång den berättas, även Jack fick lyssna på detta som kan ses på bilden.

Ett tack till Åke för en trevlig avslutning på Harjakt-året.

Med vänlig hälsning
Egon Svensson

Stark avslutning för Trollsebolaget

 

Dagens skytt - Johan Andersson.

 
Det skulle gå till den allra sista helgen innan det small i Trollsebo denna älgjaktssäsong. Vi har ju kört med samjakt mellan Rannebo och Trollsebo denna vinter för att förbättra kalvjakten och till slut gav det utdelning. Vi sköt ju vår kalv i lördags och idag föll Trollsebos. Johans hund Selma tog upp vid Näsavägen nästan ända uppe vid Krikaledet. Det bar av in mot Trollsebo. Väl inne på andra sidan bäcken blev det ett ståndskall och Johan lyckades skjuta kalven. Det var en mager tjurkalv som visade sig väga 52 kilo.

Grattis Johan, det var bra skjutit! Man måste ta de tillfällen som ges. Nu blir det ingen mer älgjakt denna säsong, vår kvot är slut och jakttiden går ut i veckan. Tack för den här säsongen.

 

Det var ingen bamseälg detta heller, 52 kilo.

Vill skjuta hela kalvgenerationen - Jakt & Jägare

Vill skjuta hela kalvgenerationen - Jakt & Jägare


Det är tydligen låga kalvvikter även i Kronobergs län. Riktigt så här har tydligen inte Elias sagt men han menade att de väldigt små kalvar som nu fötts bör tas bort.

Kalv skjuten i Rannebo av undertecknad

Det var inte precis något drömväder som mötte en Rannebojägare denna morgon. Blötsnö kom ned på tvären i blåsten. I detta väder är det bara riktigt inbitna jägare som går ut. Jag hade talat med Sture tidigare men han hade inte möjlighet att vara med så jag tänkte att jag försöker väl spåra lite och se om man hittar något intressant. Eftersom det nu bara är jakttid en vecka till tog jag studsaren med mig utifall man skulle ha en vansinnig tur.

Det såg inte ut att lyckas. Jag gick långa rundor utan att se ett enda färskt slag. På grund av snöandet så var det heller inte lätt att bedöma hur färska eventuella slag var. Man hade det mesta emot sig med andra ord.

På gränsen mellan vårat och Svens kom jag vi 13-tiden i alla fall på något som var ko med kalv. Hur gammalt var inte lätt att säga, men det var definitivt inte äldre än från samma natt. Jag visste att Robban var ute också med sin hund så jag tog en chansning och skickade ett sms. Jo han kunde komma.

Till en början såg det ut som om det inte var någon älg i närheten. Det blåste rätt kraftig sydlig vind och jag tror att hunden hade svårt att få vittring. Men rätt som det var satte skallet igång nästan vid milabotten. Det blev ett ståndsskall direkt och vi drog oss norr ut för att komma i rätt vind. Vi han dock inte dit innan det gick loss bort mot Trolleberget. Uppe på berget blev det ett nytt ståndskall. Vi följde efter.

Det drog sig sedan i riktning mot Lilla Näs. Gick över mossen nere vid Trolleviken och upp i kanten av tallplanteringen. Där stannade det på nytt. Jag ökade takten för att utmed vägen komma runt och genskjuta dem. När jag var precis där vägen går ned mot Lilla Näs hettade det till. De var nu bara 50 meter från mig. Jag såg något skymta till mellan de klena träden och rätt som det var kom hunden springande mot mig på vägen. Efter kom en liten kalv. Den tvärstannade 20 meter från mig och i en enda rörelse satte jag studsaren mot axeln, fick in bogen i kikaren och lät skottet gå. Jag såg tydligt träffen i bogen och visste direkt att det tog bra. Kalven kastade runt och drog iväg nedåt vägen. Redan efter 25 meter stöp den och blev liggande. Den jagar ingen mer hund den. Kon hade släpp kalven och drog själv vidare mot Mangleberget. Jag såg aldrig kon men väl slagen efter den där den gått över vägen.

Den skjutna kalven var en kvigkalv på ynka 40 kilo. Jag tror inte jag sett någon mindre. Ska man skjuta någon kalv över huvudet taget så var ju det här precis rätt kalv att skjuta. Den hade varit efter sig i utvecklingen hela sitt liv om den fått leva och ingen bra avelsko.

Jag är rätt säker på att det var samma kalv som vi såg förra helgen. Den som kom från Ulvestorp. Jag tror också att det är samma som Halvard har sett i Södra Valdshult. Det kan ha varit den kalv jag fotograferade den 29 september på samma plats som upptaget skedde. http://rannebo.blogspot.se/2013/09/atta-algar-pa-nagra-minuter.html

Jag borde kanske låtit bli att skjuta den så här på "egenhand" men jag bedömde att det var rätt att ta bort den. Ni får förlåta mig ni andra i jaktlaget som inte fick chansen denna dag. Vi har bestämt att köra en jakt till nu tillsammans med Trollsebo. De har ju en kalv kvar, så skjuts någon är det givetvis deras. Det blir på söndag med samling hos Olle i Mjöhult kl.08:00. Vi kommer att tända upp en brasa för korvgrillning efter jakten vid Dannes jaktkoja. Välkomna att vara med ni som kan och har lust. 

Rannebovargen fortfarande i farten

Vargen som jag var med och spårade här i Rannebo för ett år sedan härjar fortfarande runt i södra Sverige. Nu har den identifierats i norra Skåne. Så här skriver Jaktjournalen om den:

"Spillningen utanför Vittsjö kommer från en hane från Loka 2-reviret i norra Örebro län, troligen född 2010 eller 2011. Grimsö forskningsstation har identifierat samma individ vid fyra tidigare tillfällen, vid spillningsprover från Jönköpings län i januari-februari 2013"

Vi gratulerar Sture idag!

Vår jaktkamrat Sture Nordén fyller idag 50 år. Det är vansinnigt vad gamla vi börjar bli, vi är ju snart medelålders! Sture har varit en av de flitigaste jägarna i Rannebo under många år nu och det är alltid trevligt att jaga tillsammans med dig. Jag vet att du var med 2006 och jagade, men du kanske var med tidigare också.

Många roliga och spännande stunder har det blivit tillsammans i alla fall sedan dess och Rannebo Älgjaktslag önskar dig en riktigt fin födelsedag!

Ständig kontakt med älg

Det blev en fantastisk älgjaktsdag som de flesta i jaktlagen missade. Vi var bara fyra jägare som mötte upp denna okristliga tid på morgonen. Lite stänk av blötsnö föll över oss när vi gjorde upp taktiken på Svens gårdsplan i Rannebo. Bungebo kändes som ett hyggligt säkert kort för en start på dagen. Vi hade nämligen inga precis färska spår att gå på. Jag tog pass i Valters torn, ett klassiskt pass där många älgar fått bita i gräset under de år som gått. Anders tog pass i tornet på gränsen till Hellsjöberget och Arne satte vi på Broberget, som vanligt. Danne gick in med Selma vid Floen.

Rätt snart visade sig mitt pass vara precis så säkert som det brukar. Selma kom med en kviga före sig och på hagelavstånd stannade kvigan i höljd med tornet. I ett par tre minuter stod hon där och spejade och såg aldrig mig. Kul att titta på dem men det hade varit ännu bättre om det varit en kalv med. Selma drev vidare över vägen och bort till  Hägnebäcken, där släppte hon och återvände. Bra jobbat.

På sin väg tillbaka till Milabotten lyckades Selma få upp ett nytt spår. Det bar av upp på Mangleberget och vidare till Hjortåsen, där blev det ståndskall. Vi ställde ut oss runt omkring Hjortåsen och Danne smög sig in på ståndskallet. Det visade sig vara en tjur. Bara att lyfta på jägarhatten.

Nu gav vi oss på kon med kalven från igår. Danne startade vid Rannebosåg och gick söderut. Men redan innan dess hade vi kontakt. Det var Anders som gick över bron över Hängnebäcken och märkte då att två älgar som höll till i planteringen drog iväg mot sydväst. Han fortsatte söder ut utmed Hängnegölen för att inte störa dem mer. Jag själv tog mig ned till bäcken innanför Svennalycka när jag hörde vad som observerats. Men det kom att ta tid innan drevet ko igång. Inte för än Danne var ända nere vid Anders satte det fart. Det gick iväg mot Torpagölen, och tvärt emot vad jag trodde så vände det tillbaka mot norr igen. Anders och Danne trodde inte att det var några älgar före eftersom det inte hördes ett enda skall från Selma. De stod därför inte helt beredda när älgarna dök upp vid torvladan. På 50 meters håll överraskades de av ett ståndskall. De fick aldrig någon skottchans utan älgarna försvann över gränsen in på Lasses.

Nu var enda chansen att de skulle välja att gå åt öster, där stod ju jag. Det gjorde de faktiskt och de följde bäcken och var som närmast 200 meter från mig. De valde dock att gå över ända borta vid Bungebogölen och där stod jag naturligtvis inte. Jag följde med dem mot öster men hann inte dit innan de gått förbi gölen på norra sida. Därefter fortsatte de in mot Hellsjöberget och denna jaktdag var över. Fyra älgar hade vi då haft kontakt med och två hade vi kunnat skjuta, lätt! Så kan det gå, men en härlig jaktdag har vi haft.

Spaning inför morgondagen

Har varit ute och spanat älg idag inför morgondagens kalvjakt. På trollsebovägen fann jag spår efter ko med kalv, dock någon dag gammalt. I Valebo hade jag mer tur. En hund hade ställt älg inne på Lasses. Jag var vid torvladan i Valebo. Det var ungefär 400 meter från där jag stod på gränsen. Efter ett tag så gick det loss och precis som jag hade misstänkt gick det mot mig. Jag fick flytta med lite mot Hängnegölen, men rätt som det var så blev skallet tydligt och man förstod direkt att det skulle hetta till. Efter bara någon minut fick jag se dem. Det var en ko med kalv som kom rakt mot mig. När de var tio meter från mig tog jag ett steg framåt och blev genast upptäckt. Älgarna tvärstannade och glodde rakt på mig . Hunden som var en jämte med reflexväst kom ikapp dem.

Ett par minuter stod de still och det var inte förrän jag tog ett steg till som de rusade iväg åt sida. Jag hade en hur bra skottchans som helst, men jag vill ju inte skjuta för okända hundar så jag lät bli. Fin upplevelse var det i alla fall. Hunden följde dem upp till Valån och det verkar som om den släppte där. Kanske kan vi hitta dem igen i morgon, vem vet. Då kommer jag inte vila på hanen...

Vilken dag!

Idag har varit en sån där dag som man kommer minnas länge,jag och Åke har kämpat i motvind med harjakten under en längre tid med vad vi trott ont om hare och för dålig hund,men Åke och janne rörmokare hade under torsdagen och även fredagen haft hare på benen och även lyckats skjuta en varje dag så vi beslöt att lägga upp en plan som Sickan säger,sagt och gjort så var jag på plats i tid för en gångs skull så tidigt så att ja fick hämta Åke ifrån frukostbordet,innan jag hämtade honom så hade jag kollat av vägarna och hittat ett avhopp som såg lovande ut så Åke fick passa vid Alen och jag släppte stövaren vid avhoppet,2 min senare for haren ut bakom min bil med Finskan ylande i falsett efter i fullt ös söderut ifrån Åke och emot byn,efter en stunds letande så fick hunden fart på haren och jag hade lyckan att tillslut stå på rätt pass,allt gick väl och både jag Åke och finskan var nöjda,vi åkte vidare mot andra delar av marken och vi såg då ett färskt älgslag så jag ringde efter Robban som överlycklig kom för att träna gråhundsvalpen,jag och Åke passade utan hagelbössan men älgen valde Voxtorp istället för 2 skjutglada harjägare,vi spårade vidare och rätt som det är ropar Åke att jag ska infinna mig vid Hästlidlyckan omedelbart med harhunden,väl på plats så smids nya planer vid avhoppet,Åke postar vid alen och jag stannar där hunden släpps,ett par minuter senare skriker hunden i och haren är på bena,denna valde att gå norrut,jag uppmärksammar ett par älgspår medans ja går mot drevet,rätt som det är hör ja en kanonad som inte går av för Hackor,tar bilen och kör mot Åke för att där se en moloken Åke med nya skott i bössan,skottplatsundersökning och påvisning av hund,fullt drev så vi tar pass och haren kommer till Åke igen som saluterar sin vana trogen men haren går undan,men det visade sig att haren fått nog och jag får tag i hunden och haren inte långt därifrån,otroligt lyckat så vi sätter oss och dricker kaffe och får sällskap av Janne i kulltorp Erik E och robban,ganska nöjda över dagen så kom jag ihåg älgslagen jag sett,ett par minuter senare var jag och robban vid slagen KO å KALV,robert släppte den äldre och rutinerade Aina som tog igång ekipaget,tyvärr var det bara jag och Robban kvar och jag utan älgstudsare men har man duktigt folk med på markerna så räcker det långt,efter ett flertal skottchanser med ko och hund i vägen så lyckades till slut robban få kalven inom håll och avsluta jakten,imponerande hundarbete under några timmar och Robban kan sin sak,problemet var väl att jag åkt hem så han fick dra ut den till väg själv och sen kom Åke med traktorn och hjälpte honom,Allt som allt en dag ingen av oss kommer glömma! Lika säkert som Amen i kyrkan Mvh Anders Karlsson