Ur dagens Smålandsposten:
Lidingö lämpligt vargrevir
Det tragiska dödsfallet på Kolmården till trots säger projektledaren vid Nordens Ark, Christer Larsson, att deras rutiner med ensamarbete med vargar inte kommer att påverkas: ”Vi betraktar inte våra vargar som särskilt mycket farligare än hästar” (SvD 2012-06-19). Gång på gång upprepas det av experter att vargen är ett ofarligt djur för människor, framförallt vilda vargar.
En viktig del av regeringens vargpolitik är att skapa acceptans för vargen. Men varför gå över ån efter vatten? De platser med starkast stöd för vargen, som i Stockholm med omnejd, borde aktualiseras som tänkbara för nya vargrevir. Till exempel på Lidingö, vars obebyggda del i huvudsak består av skog. Kommunen kanske kan hålla med frigående får. Och tänk vilken motivation det skulle skapa för deltagarna i Lidingöloppet att få upp tempot. Den som mot förmodan skulle känna sig besvärad av rovdjurens närvaro kan ju alltid sätta upp viltstängsel, eller helt enkelt flytta. Råd som vanligen delas ut till människor i glesbygd.
Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se
Artikel: (Länk)
onsdag 20 juni 2012
fredag 8 juni 2012
Så här blir det i framtiden?
Klicka på bilden för en förstoring.Så här mycket älg kommer vi att kunna skjuta i respektive jaktlag när vi nått målet på 6 älgar / 1000 Ha. (0,7 älgar extra om vi har 8 älgar / 1000 Ha.)
6 älgar /1000 Ha. innebär att vi i VVO som omfattar 3821 Ha. har en vinterstam på totalt 22,9 älgar. I Rannebo har vi då 6,9 älgar vars reproduktion utgör det möjliga jaktuttaget.
Så här lite älg får det inte bli.
Bra möte med ÄSO och ÄFO
Igår hade vi åter ett älgmöte, det blir en hel del möten när man engagerar sig i älgjakt kan man konstatera. Det var trevligt i vilket fall som helst och mötet var mycket bra. Vi redde ut lite missförstånd och fick våra olika ståndpunkter förklarade.
Vi kan börja med hur den nya älgskötselplanen kom till. Det var uppenbarligen så att vi gick igenom den på årsmötet och godkände den med den reservationen att justeringar skulle kunna göras efter att resultaten från spillningsinventeringen blev klart. Jag och övriga från VVO hade inte uppfattat det, trots att vi var på årsmötet. Det kan bero på oss, att vi var lite tröga eller oerfarna i detta sammanhang. Jag fattade i alla fall inte att vi bara hade just årsmötet på oss att ge synpunkter på den. Det är i vilket fall som helst inte en bra ordning. Man skulle ha fått den ett par veckor före årsmötet så att man kunde läsa igenom och diskutera den ordentligt innan beslutet fattades.
När det gäller målsättningen för älgstammen så kan vi bara konstatera att vi har olika uppfattningar. Området i norr vill ha en mindre älgstam än dagens och vi vill ha en oförändrad. Vi i söder tycker inte att vi har ett oacceptabelt stort betestryck utan vill balansera stammen nu på en nivå 8-10 älgar/1000 Ha.
Vi tycker även att vi ska fortsätta att reglera avskjutningen med en modell åt "kalmarmodell" -hållet, kanske med någon justering. Men det verkar vi heller inte ha någon opinion för i ÄSO.
Jag tror att vi bara får finna oss i att vi har olika betestryck och olika syn på vilken typ av älgstam och älgjakt vi ska ha. Det är inte mer dramatiskt än så. Sedan får vi se vad vi ska göra åt det. Om vi kan differentiera avskjutningen i området eller om vi får hitta andra allianser och former för jakten än den inom Stengårdshults ÄSO.
Detta skall vi nu diskutera i viltvårdsföreningen.
Vi hade även nöjet att ha Anna Karin Malm närvarande under första delen av mötet. Hon är ordförande i det nybildade älgförvaltningsområdet ÄFO3. Hon gav oss en inblick i hur långt man har kommit i arbetet och hur man jobbar. Vi fick då även chansen att framföra vår syn på det nya systemet och det kändes bra att få göra det. Det är nu så att ÄFO inte har hittat formerna helt ännu. En hel del är inte klart ännu men de har kört igång verksamheten och gör så gott de kan med det som de kan göra så länge. Det var bra och trevligt att Anna Karin kom till oss - ett stort tack för det!
Tack också Egon och Lars-Gunnar för en saklig och givande diskussion.
Vi kan börja med hur den nya älgskötselplanen kom till. Det var uppenbarligen så att vi gick igenom den på årsmötet och godkände den med den reservationen att justeringar skulle kunna göras efter att resultaten från spillningsinventeringen blev klart. Jag och övriga från VVO hade inte uppfattat det, trots att vi var på årsmötet. Det kan bero på oss, att vi var lite tröga eller oerfarna i detta sammanhang. Jag fattade i alla fall inte att vi bara hade just årsmötet på oss att ge synpunkter på den. Det är i vilket fall som helst inte en bra ordning. Man skulle ha fått den ett par veckor före årsmötet så att man kunde läsa igenom och diskutera den ordentligt innan beslutet fattades.
När det gäller målsättningen för älgstammen så kan vi bara konstatera att vi har olika uppfattningar. Området i norr vill ha en mindre älgstam än dagens och vi vill ha en oförändrad. Vi i söder tycker inte att vi har ett oacceptabelt stort betestryck utan vill balansera stammen nu på en nivå 8-10 älgar/1000 Ha.
Vi tycker även att vi ska fortsätta att reglera avskjutningen med en modell åt "kalmarmodell" -hållet, kanske med någon justering. Men det verkar vi heller inte ha någon opinion för i ÄSO.
Jag tror att vi bara får finna oss i att vi har olika betestryck och olika syn på vilken typ av älgstam och älgjakt vi ska ha. Det är inte mer dramatiskt än så. Sedan får vi se vad vi ska göra åt det. Om vi kan differentiera avskjutningen i området eller om vi får hitta andra allianser och former för jakten än den inom Stengårdshults ÄSO.
Detta skall vi nu diskutera i viltvårdsföreningen.
Vi hade även nöjet att ha Anna Karin Malm närvarande under första delen av mötet. Hon är ordförande i det nybildade älgförvaltningsområdet ÄFO3. Hon gav oss en inblick i hur långt man har kommit i arbetet och hur man jobbar. Vi fick då även chansen att framföra vår syn på det nya systemet och det kändes bra att få göra det. Det är nu så att ÄFO inte har hittat formerna helt ännu. En hel del är inte klart ännu men de har kört igång verksamheten och gör så gott de kan med det som de kan göra så länge. Det var bra och trevligt att Anna Karin kom till oss - ett stort tack för det!
Tack också Egon och Lars-Gunnar för en saklig och givande diskussion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)