Ett par fina dagar i skogen väntar

Sådana här kan man om man har tur stöta på i ranneboskogarna under spillningsinventeringen, som här 2010.

Vissa i min närhet har svårt att förstå det jag nu säger, men jag ser fram emot spillningsinventeringen. Tänk att man kan se fram emot att räkna älglortar. Det är givetvis inte själva lortarna jag ser fram emot utan livet i skogen. Att en fin vårdag vandra runt i skogen är ju jättehärligt. Eftersom man får välja vilka dagar man vill inom spannet från nu till den 16 april så kan man ju lämpligtvis pricka in en vacker dag.

Det är dessutom intressant att se var älgarna håller till. I likhet med när man plockar svamp så ställer man ganska snabbt in synen på älglortarna och ser plötsligt sådana överallt. I vanliga fall lägger man inte märke till dem när man går i skogen, men nu verkar de lysa i klar neon.

Det blir nu tredje spillningsinventeringen för oss och man har nu lärt sig att ganska väl hitta inventeringsytorna. På köpet får man också se vad som har hänt i skogen. Vilka nya hyggen som tillkommit och hur mycket planteringarna har växt. Vi ska i år även anteckna vilken typ av mark det är på varje yta. I och för sig kan man givetvis redan nu säga att mest lort kommer att finnas där det finns ungskog av tall och löv. Jag skulle rekommendera övriga som också är ute att även specialgranska de betningsskador som ni stöter på. Jag kollade i söndags upp den tallkulle som ligger i Valebo precis på gränsen till Rannebo just där den lilla bron över Hägnebäcken finns. Det är helt klart att just där har älgen gått hårt åt tallen. Många tallar såg ut som "pudelsvansar" och just de blir ju aldrig något vettigt av. En hel del toppbrott kunde man också finna. Granen är däremot inte påverkad alls vad jag kunde se. Eftersom det är en självföryngring där så finns det mängder av tallplantor och tallen kommer därför säkerligen till slut att vinna kampen mot älgen. När jag hamnar på hemmet så är det säkert en tallskog där i alla fall.

Man måste naturligtvis ha förståelse för att älgarna äter och att det naggar på lönsamheten i skogen. Det gäller att få till en acceptabel balans mellan de två. Jag tror att vi måste försöka få in lite mer ädellöv insprängt i skogarna. Låta Rönn och Asp få stå kvar där de påträffas under avverkning. Lite mer blandskog är nog det sundaste för älgen är ju inte helt dum, även den äter det godaste först.

Anders Norberg tar som vanligt befälet över de östra delarna av konungariket. Om någon nu blir lockad att följa med oss på våra fina vandringar så bara slå en signal. Stannar ni hemma så får ni skylla er själva...

Late night Sävsjö Kulturhus

Igår styrde vi kosan, jag och Lars Dittmer, till den småländska metropolen Sävsjö för att ta del av ett vilt och skogseminarie med namnet "Viltstammar i balans i ett förändrat klimat". Seminariet arrangerades av trojkan Södra, Jägareförbundet och LRF. EU står naturligtvis för en del av kulorna i projektet, det var antagligen därför som klimatet hade smugit sig in i projektet. Nu handlade det lyckligtvis inte så mycket om klimat utan mest om skogen och älgen.

Ni som har lite koll på mig vet att jag på min privata blogg haft mycket funderingar kring det där med klimatförändringarnas orsaker, och jag fick precis som jag misstänkte innan direkt bita mig i läppen när föreläsningen inleddes med att Jonas Bergqvist från Skogsstyrelsen visade grafen över klimatutvecklingen som man brukar kalla för "hockeyklubban", gjord av klimatologen Michael Mann. Den visar en stabil temperatur från 1000-talet med en kraftig vinkling uppåt i början av 1900-talet. IPCC hade med den i sin klimatrapport 2001. Problemet med den är att den inte alls stämmer och det blev en stor skandal när det uppdagades vilket kraftigt urholkade trovärdigheten i klimatrapporterna. Nu ska jag inte haka upp mig på det utan bara konstatera att det är inte ett gott betyg att börja en föreläsning med ett så stort faktafel.

Den översta är den felaktiga grafen och den undre är den korrekta, det är en viss skillnad eller hur?

Som jag skrev inledningsvis så handlade resten inte så mycket om klimat, och jag kunde därför sluta bita mig i läppen ganska snart. I övrigt så var Jonas Bergqvist mycket intressant och han kan utan tvekan massor om skogen och om hur den ska brukas. Det kom mycket att handla om viltets stora skafferi - ungskogen. Det var slående när man såg en graf över avverkningen i landet och jämförde den med älgavskjutningen. De hänger intimt ihop. Mycket ungskog ger mycket älg. Det var också intressant att se vad älgen äter. Favoriter är kvistar av lövträd som rönn, asp och björk. Följt av tallskott. Rönn verkade vara en riktigt läckerbit för älg. Det kan förklara varför vi så ofta har älg uppe i Gunnilstorp. Där finns mycket av just rönn. Vi fick också se exempel på hur det ser ut med viltbetning och utan. Älgen och även rådjuren faktiskt skadar tallen påtagligt, rådjuren när plantan är liten och älgen när den har en höjd på 1-3 meter. Men det kom även fram att de gör nytta också. De lövröjer mycket vilket man inte får glömma bort.

Vi fick även lyssna till Christer Karlén från Skogsstyrelsen och en kille som hette Sören Möller Pedersen som talade om projektet Sydälg med sändarförsedda älgar i sydsverige. Samtliga var intressanta att lyssna till och det kommer nu fram mycket bra forskningsresultat som sammanställs. Den kommer vi få nytta av i framtiden så vi kommer bort från tyckanden utan kan basera viltförvaltningen på kunskap.

Det mest positiva i det hela tycker jag var att man kunde genomföra det här tillsammans, jägare och skogsägare. Det är inte helt givet annars. Om vi ska lyckas bevara en viltstam som är lönt att jaga så måste vi komma överens i skogen, och kvällens långa övning i Sävsjö var en bit åt det hållet.

Ps. Tack för trevligt sällskap också Lars!

Samtal med Rolf Svensson

Åke som känner Rolf Svensson sedan långt tillbaka förmedlade kontakten till honom, och det var ett givande initiativ. Rolf Svensson är konstnären och illustratören som har tillbringat enormt mycket tid åt att studera älgar och deras beteende. Få vet så mycket om älgar som just Rolf Svensson.

Jag frågade Rolf om hur han såg på våra funderingar kring vår älgstam. Om de problem som vi ser med låg andel kalv per vuxet hondjur. Först ska det sägas att man kan naturligtvis inte dra för stora slutsatser på ett så litet område som vårt. Man måste upp till arealtal som motsvarar ett helt älgförvaltningsområde eller liknande för att dra säkra slutsatser av statistiken. Men man kan ändå fundera lite kring de värden vi får fram och de tendenser vi ser i skogen.

Vi har ställt oss tveksamma till om målsättningen med 6-8 älgar/1000ha i vinterstam är rätt. I våra tvivel får vi medhåll av Rolf Svensson. Med en så liten stam är det tveksamt vilken kvalitet vi kommer att kunna hålla. Vi kommer efter att vi nått den nivån bara ha utrymme att skjuta enstaka djur i vårt jaktlag årligen och det kommer att bli helt omöjligt att reglera stammens utveckling med så få individer. Med nuvarande avskjutningstakt (5,9 älgar/1000ha) så skjuter vi snabbt sönder vår älgstam, så är det helt klart.

Även idén med att skjuta rent ko med enkelkalv tidigt ställer sig Rolf Svensson tveksam till. En ko med kalv har med 85% säkerhet kalv även året efter, säger han. Det stora bekymret är att korna håller en för låg medelålder inte det omvända. En ko lever normalt betydligt längre än en tjur, kanske 20 år mot bara 12-14 för en tjur. Om vi börjar skjuta ut våra produktiva kor istället för årskalvarna så sjunker snabbt medelåldern och reproduktionen följer med ned lika snabbt.

Som utfallet de två senaste extremt snörika vintrarna har blivit i vårt jaktlag så kan vi se att har vi inte lyckats skjuta kalvar utan nästan bara vuxna djur. Det innebär att vi i år har haft klart fler fjolårsdjur i skogarna. Pinntjurar och kvigor som då naturligtvis inte ännu blivit produktiva. Då får vi följaktligen också en låg andel kalv också per vuxet hondjur eftersom det är lite extra många kvigor i icke produktiv ålder. Till hösten så bör det dock finnas lite mer kalv och vi bör då också kunna få en bättre fördelning av avskjutningen, om man ska se lite optimistiskt på det hela.

Jag frågade även Rolf vad han trodde om att tjurarna stångar ihjäl varandra när de blir många. Det tyckte han inte var något problem utan naturligt. Det kommer en artikel författad av honom i Svensk Jakt under året i det ämnet. Det ska bli kul att läsa den. Det kanske är så att naturen på det viset reglerar sig självt genom att en del tjurar stryker med i kampen om att föra sina gener vidare. Det är "survival of the fittest" helt enkelt och något som ger en starkare stam på sikt. Självklart har Rolf Svensson rätt i det när man tänker efter.

Som slutsats kan man säga att vår målsättning för vinterstammen är av allt att döma för låg precis som vi misstänkt. Den för låga målsättningen medför att vi nu har en för tuff avskjutningsplan som riskerar att skada älgstammen och det ganska snabbt.

Rolf poängterar även att det är mycket viktigt att vi baserar älgförvaltningen på kunskap och fakta och kommer bort från egoistiska och personliga uppfattningar. Det är inte svårt att hålla med honom om det - om jag ska framhålla min personliga uppfattning...

Ny lista över kalvskyttet

Hittills inrapporterat till viltdata.se

55% Gislaveds ÄSO
55% Burseryds ÄSO
54% Stengårdshults ÄSO
42% Österåns ÄSO
41% Villstads ÄSO
39% Häråns ÄSO
37% Södra Mo ÄSO