Vargen visar sitt ansikte

Ni har knappast kunnat missa vargattacken i helgen. Två vargar attackerade en kvinna med barnvagn norr om Åkersberga i Stockholm. Där det så kallade rialareviret håller till. Kvinnan hade sin hund med sig och det var antagligen den som mest irriterade vargarna. Precis som tidningarna skrev så kan jag tänka mig att det inte var primärt kvinnan som blev attackerad. Trots det så är det fullt möjligt att hon eller barnet hade kunnat skadas vid attacken. I en sådan uppstirrad situation vet man inte exakt hur stora rovdjur agerar. Allt hade kunnat sluta betydligt värre än det gjorde.

Kanske börjar det nu gå upp för "vargkramarna" hur det kan vara att leva i vargtäta områden. I många hundra år har vi människor försökt att hålla de stora rovdjuren borta från de områden vi lever i och det finns skäl till det. Det är bristande respekt för vår historia att nu tro att man förr bara var vidskeplig eller okunnig när man jagade varg. Det är ett reellt problem att leva bland vargar och björnar. De utgör faktiskt ett hot mot oss i vissa situationer.

Man undrar hur långt det ska behöva gå innan opinionen svänger, ska människor behöva dö i vargattacker?

Spillningsinventering

Idag har jag varit ute och spillningsinventerat, räknat skitar med andra ord. Jag har gått över en mil i skogen och det känns faktiskt lite i fötterna nu när jag tagit plats i soffan med ett glas Cotes du Rhône.

Anders Norberg tar hand om två rutor i den östra delen av området och jag tar de fyra i väster. Nu har jag klarat av tre av de fyra. Jag startade längst ut på udden i Näset. Söder om Börjes hus, ända nere vid Trollsjön. Där är alltid mycket älg och precis som förra året så fann jag högar där. Linjen gick rakt norrut och vart hundrade meter fanns en testyta om 100 kvm. På vägen kom jag på ett älgsklett. Det var samma döda ko som jag såg förra året. Intressant att se hur mycket det hade brutits ned på ett år. Det fortsatte över lillanäs och trolleberget för att böja söderut ned mot gränsen till Kjells.

Nästa område startar med en punkt ute på tången och där fanns precis som förra året spillning i provytan, denna gång till och med två. Rätt fantastiskt. Nästa punkt ligger nere i Rogers kohage, där var inget. Sedan gick linjen i väster rätt över åkern och punkten ligger precis på gränsen mellan Rogers och Stures. Sedan fortsätter det i väster ända över till Valebo. Dit gick jag inte jag inte utan beslöt att ta bilen runt. På vägen dit inventerade jag punkterna i Bungebo. Där var förra året inte någonting. I år var det annorlunda och klart fler högar av spillning.

I Valebo startade jag med linjen norrut uppmot Valån. Det var likadant där, lite mer spillning än förra året. När jag sedan vände om och gick söderut så började det hända grejer. På planeringen som ligger mellan Hägnebäcken och skogsvägen som slutar vid stora talla så fanns vansinnigt mycket spillning. Tydligen har några älgar hållt hus i den planteringen en längre tid.

Det jag har kvar nu är höjderna ner vid Södra Vallsjön och den stora planeringen där. Det var där det var som allra mest spillning förra året. Men dit har jag inte kommit ännu.

Man kan redan nu konstatera att det är mer spillning än förra året i de testytor jag kollat. Jag trodde att det skulle vara det omvända eftersom vi skjutit mycket älg i våra bygder. Vi får se hur det ser ut när vi är klara och när hela skötselområdet är inventerat.