Trofén är på plats nu

Så här blev trofén av min sextaggare från årets älgjakt upphängd i vår hall. Ganska snygg för att vara en så pass liten trofé ändå. Ett stort tack till Kenneth Borg som hjälpt mig med montaget.

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla.

Ingen lycka denna lördag heller

Det blev ingen kalv den här gången heller. Det trots att vi hade flera hyggligt färska slag att gå på. Men så här års är korna luriga och inte så lätt lurade. Ett tack till Esa och Isak som slet på bra utan att få något för det.

Man ångrar dock sällan en jaktdag inte den här heller.

Vi får väl se om vi gör några heta observationer mellan jul och nyår, i så fall kan det bli en blixtutryckning då.

Annars så får ni ha en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Älgjakt på lördag

Den här tjuren fotograferade jag i slutet av förra vintern på vägen ut mot Tången om jag minns rätt.

Som jag tidigare skrev så ska vi göra ett sista försök före jul att jaga älgkalv. Det blir samling i Rannebo som vanligt kl 08:30.

Jag ska försöka spåra av vägarna så gott det går på fredag så att vi kanske har ett hum om vart de kan vara.

Välkomna.

Olika åsikter om kalvjakt

Precis som inom allt vad det gäller jakt så finns det olika meningar om det här med kalvjakten. Centralt från förbunds och länsstyrelsehåll så är det helt klart sedan rätt länge nu att vi bör skjuta mer kalv än vuxna älgar. Det för att höja medelåldern på älgstammen samt för att minska på betesskador. Det finns också röster som säger att kalven har finare kvalité på köttet än den vuxne älgen. Det är dessa tre argument jag har hört.

De här argumenten stämmer. Rent matematiskt så blir stammen något äldre om man skjuter kalvarna redan som årskalv istället för fjolårets. Forskningen säger också att en ko med kalv ställer till med större betesskador än vad två vuxna älgar. Det kan säkert också stämma. Hos oss där vi jagar så tror jag dock inte att så många upplever att betesskadorna är så värst besvärande. Man får inte glömma att det finns mycket positiva betningar av sly och annat också. Älgen äter inte bara tallskott. Det är inte ens favoritföda för älgarna utan helst äter den av lövträd. Utåt Bäckshult finns (eller fanns) en inhägnad provyta som visar hur det ser ut om inte det funnes något betestryck alls. Det tredje argumentet det om köttkvalitén håller jag också med om. Eftersom jag är intresserad av matlagning och matvaror så tror jag mig också kunna veta att det är så.

En alternativ urvalsmetod vid älgjakt skulle kunna vara att låta bli att skjuta så mycket kalv. Om vi istället reglerar vilka vuxna vi får skjuta ytterligare så vore det inte på något vis skadligt att skjuta några av kalvarna när de hunnit bli 1,5 år istället. Då som pinnatjur respektive kviga. Vi i vårt jaktlag har exempelvis en tilldelning i år på två kvigor, en kapital tjur och dessutom fem kalvar. Vi kunde då lika gärna ha haft en tilldelning på tre kvigor, en pinnatjur, en kapital tjur och tre kalvar. Det ger samma antal skjutna älgar och hade inte gjort ett dugg skillnad för älgstammen eftersom vi ändå inte skjuter fler av de äldre älgarna utan samma älgar som var kalvar vi förra årets jakt. Då hade vi också fått en chans att klippa en och en annan äldre tjur med pinnhorn som går i våra skogar. Deras anlag vill vi ändå inte ha kvar.

Det finns en annan fördel med att skjuta lite fler kalvar som fjolåringar. Det blir då möjligt att reglerar könsfördelningen lite bättre. För vem av oss jägare kan avgöra vilket kön en kalv har när den går i pass? Vi har nog tidigare haft för lite tjurar i älgstammen. Nu är den på väg upp och det är ju bra. Eftersom vi inte skjutit så mycket tjurar har de blivit fler och äldre vilket också medfört att vi får se klart fler ståtliga kapitala tjurar i skogarna nu än för bara ett par tre år sedan och så vill vi ju ha det.

Det finns dock en nackdel med denna variant för de som vill jaga älg mycket och länge. Vuxna älgar är idag i vårt ÄSO lovliga 42 dagar men kalvarna ända tills den 31 januari. Naturligtvis så tillhör de som har älghundar den skaran som vill jaga mycket. Att jaga älg med en bra älghund är ju fantastisk skoj och framför allt för hundföraren. Det kan jag helt fullt förstå. De som har en vältränad och fin älghund vill ju komma ut och jaga med den, inte bara en vecka om året. Därför så kunde man gott förlänga jakttiden på de vuxna älgarna med förslagsvis en månad eller två. Då hade det inte heller varit så stressigt att skjuta de vuxna utan man kunde vara ännu mer noggrann med urvalet och på det sättet reglera stammen bättre.

Allt detta skrev jag för att få en debatt. Kanske eller antagligen har jag fel i något. I så fall är jag beredd att ändra mig. Det måste man göra om man får vettiga argument mot det man påstår. Är det någon som vågar tycka i detta ämne? Helst inte anonymt.

Tragisk jaktolycka i helgen

En kvinnlig jägare vållade en 71-årig skidåkares död vid en älgjakt igår väster om Ljungby. Enligt uppgift från smålandsnytt så ska det ha varit vid ett genomslag på älgen som kulan fortsatt ut och träffade skidåkaren.

Man ryser naturligtvis när man hör det. Jag tänkte på det igår kväll när jag lagt mig i sängen. Vilken fruktansvärd kväll den stackars skytten fick.

Det är naturligtvis mycket tragiskt när sådant här händer och man måste ju göra allt för att inte sådant här ska kunna hända. Men det är trots allt runt 300.000 jägare i vårt land och det skjuts runt 90.000 älgar varje år. Om det i snitt avlossas två skott per älg så är det nära 200.000 skott som skjuts i skogarna. Med det i åtanke så händer det faktiskt väldigt få olyckor. Skulle tro att det händer mer trafikolyckor i samband med jakt än vapenrelaterade.

I våra marker så är det ofta kanske kuperat och man får därför ofta bra kulfång. Det man skulle kunna göra för att höja säkerheten är att sätta upp ännu fler torn. De höjer ju säkerheten avsevärt.

Dags att jag älg igen

Det blir kalvjakt lördagen den 18 december i Rannebo. Samling i Rannebo 08:30.

Meddela gärna att ni kommer så jag vet lite hur många vi blir.

Välkomna!

Kalvjakt utan utdelning

I lördags stod vi värdar för årets gemensamhetsjakt i Granstorps Viltvårdsförening. Tjugosju jägare hade anmält sig men manfallet blev stort. Med djup snö och tio minusgrader var det kanske inte så konstigt heller att en del tyckte inomhusaktiviteter var att föredra. Det blev i alla fall arton jägare som mötte upp i Granstorp denna morgon.

Trots att vi inte lyckades att skjuta någon kalv och bara såg en enda älg i dreven så blev det till en fin jaktdag. Solen sken och gnistrade i den vita snön. Och trots att vi inte blev fullt så många som vi tänkt från början så följde vi ursprungs planen. Anders Norberg tog med sig halva truppen till Valebo och jag körde igång på Trolleberget med resterande del av manskapet.

I Valebo fick de problem. Det krävdes fyrhjulsdrift för att ta sig upp dit vilket resulterade i att somliga fick gå upp. De som inte tog sig upp fick då helt logiskt bli till drevkedja nedifrån Södra Vallsjön och uppåt. Vi uppe på Trolleberget hade det lite lättare att ta oss fram, utom jag själv då förstås. Jag organiserade drevet eftersom jag var den som hittade bäst i markerna och jag drev rätt över Trolleberget från söder till norr. Efter ett tjugotal meter stöp jag för första gången med näsan rakt ned i en driva. Det var inte lite snö på berget. På sina håll gick snön upp till skrevet. Pulsen var därför rätt hög när jag tagit mig upp på bergets topp, drygt 300 meter över havet. Den dämpades något av att det inte fanns ett enda älgspår där uppe. Faktiskt konstigt, det brukar oftast vara gott om älg på berget.

Åt öster hade vi sett färska slag. Ko med kalv och en ensam vuxen hade traskat där. Vi gissade att de var längre in på Rogers marker och beslöt att ta tångensåtet. Det blev åter en lång promenad för mig i snön. Jag startade rätt långt upp på halvön som heter Tången och gick in mot land. Vinden bet lite eftersom jag var mitt ute i sjön när jag startade. Där var gott om spår efter rådjur men inga efter älg. I såtet lyckades vi dock få se en ensam vuxen älg men mer lycka än så hade vi inte.

Tillbaks till Rannebo för kaffe och korvgrillning blev ordern. Där fick vi höra att valebolaget tappat några gubbar och därför blev för lite folk att fortsätta. Vi beslöt snabbt att göra en fusion. Vi slog alltså ihop lagen till ett och gav oss på Bungebo. Nu var vi folk så det räckte till det breda såtet. Jag skötte drevet och startade det utmed den långa gränsen mot Kjell i Ekhults. Ganska snart kom jag på ett precis färskt slag från ko med kalv. Äntligen tänkte jag. Något oroväckande gick spåren ganska rätt i söder mot Hällsjöberget. Jag följde det ända tills det kom ut ett trettiotal meter ovanför Anders Norberg där han satt i ett torn vid gränsen. Han hade inte sett något. Det finns bara två olika förklaringar på det. Antingen hade de gått ut tidigare eller så hade den gode vice jaktledaren tagit en liten tupplur efter allt travande i Valebo. Vilken förklaring som helst av dessa två är okej för mig.

Vi fick avsluta där och blåsa av denna dags jakt. Den blev trots brist på älg en trevlig jaktdag tycker jag. Älgkalvarna får leva ett tag till.

Kalvjakt i morgon

Nu drar det ihop sig till kalvjakt. Vi har varit ute och spanat lite idag och det finns helt klart älg, både i Rannebo och i Valebo.

Vi kommer imorgon att samlas i Granstorp för genomgång av dagens jakt. Vi kommer att dela upp oss i två jaktlag. Lag ett som leds av mig kommer att innehålla tio jägare från tranhultslaget plus tre av oss från Rannebo. Vi kommer att köra tre såt i Rannebo. Vi börjar med trolleberget. Sedan kör vi mangelberget och sist tången om vi hinner med det.

Lag två leds av Anders Norberg och det innehåller fem rannebojägare plus sju jägare från Granstorp. Detta lag kommer att börja med de två såten i Valebo och sedan köra bungebosåtet. Om jag får gissa så tror jag att det här laget har bäst chans att skjuta en kalv denna jakt, men osvuret är bäst.

Jag vet inte hur många eller om det kommer någon från Öjhult. De som kommer är välkomna och får hoppa på i något av lagen.

När vi är klara med detta så återsamlas vi i Granstorp för att jämföra våra fantastiska jaktupplevelser under dagen. Det är ju mörkt tidig nu så jag tror inte att vi hinner så mycket mer.

En liten varning bara, det är rätt mycket snö på skogsvägarna så jag föreslår att vi samåker med de som har fyrhjulsdrivet så mycket det går från Granstorp så vi slipper hålla på och dra upp bilar istället för att jaga.

Välkommen till en fin vinterjaktdag i Rannebos vida skogar.

Kan bli extra spänning på lördag

Det kan bli lite extra spännande i skogarna kring Rannebo på lördag i nästa vecka då hela Granstorps Viltvårdsförening jagar kalv tillsammans. Detta eftersom det nu kommer rapporter om att det kan finnas en björn i våra skogar. Något misstänkt ska ha observerats i Valebo i helgen. Det är ju inte så otroligt att det kan finnas en björn här som är ute på höstvandring. Kanske stöter vi i så fall på honom under jakten. Men som ni vet är det bara att låta björnen passera i lugn och ro. Gör inget förhastat.

Det finns en länk här på sidan till en folder som heter "Björnmöten", den kan jag rekommendera om du vill veta mer.

Det blir drevjakt i Rannebo på gemensamjakten

Jag satt en stund nu och tänkte igenom hur vi ska lägga upp gemensamjakten nästa lördag. Vi har nu bestämt att det blir drevjakt som gäller. Det jagas mycket med hund nu för tiden och det funkar oftast mycket bra. Men när det gäller kalvjakt så funkar drev riktigt bra. Ofta är en ko som har kalv mycket lätt att få igång. De har nog ett mycket starkt flyktbeteende som tjurarna lite saknar. Antar att det är för att skydda kalvarna som de så snabbt tar till flykten. Lustigt nog så gör det dem till lättare byten för oss människor sedan vi lärt oss använda skjutvapen.

Jag tänkte lägga upp jakten så att vi delar in oss i 2 eller 3 grupper som jagar på våra vanliga såt. Sedan samlas vi igen efter några såt och fikar och skrävlar lite för varandra om vilka fantastiska tjurar vi släppt förbi. Jag tror att det kommer att bli trevligt.

Samling är som tidigare sagt 08:00 i Granstorp. Där delar vi upp oss och åker ut till jaktmarkerna. Försök att komma i tid så vi kommer iväg hyggligt, det är ju en bit att åka sedan.

Glöm inte att anmäla ert deltagande till respektive jaktledare eller till mig. Välkomna!

Har vi fler än fem kalvar i Rannebo?

Jag har lite funderingar kring det här med kalvjakten. Vi i vårt jaktlag har fem kalvar att skjuta. Det enligt den tilldelning vi fått. Den i sin tur baseras på spillningsinventeringen som gjordes i våras.

Man kan ställa sig tveksam till att skjuta så många kalvar. Jag tror faktiskt att det är ungefär fem kalvar vi har totalt på våra jaktmarket och vi ska då med andra ord skjuta i princip samtliga.

Det är klart att jagar vi flitigt hela vintern så kan vi nog klara att skjuta dem. Men är det rätt?

Jag hade aldrig fattat att spillningsinventeringen hade den tyngd som den tydligen har. För mig finns det mycket osäkerhet inbyggt i det sättet att mäta älgstammens storlek. Framför allt så tror jag inte att man med säkerhet kan säga att älgar lämnar 17 spillningshögar per dygn. Det borde väl vara avhängt i vilken typ och mängd föda det finns att tillgå. Det var något område där man hade studerat älgarna som de lämnade upp emot 30 högar per dygn. Med en sådan osäker faktor så tycker inte jag att man kan ta beräkningen från spillningsinventeringen som ett säkert mått på hur stor älgstam vi har. Däremot så tycker jag att man med den kan på ett ganska säkert sätt följa svängningarna i älgstammens storlek. Det trodde jag var huvudskälet till att vi gör den.

Jag tror att vi med så här stor tilldelning av kalv tvingas damsuga markerna på kalvar och det kommer att minska älgstammen radikalt. Det om vi väljer att skjuta dem vill säga.

Det ska bli intressant att se hur många kalvar vi i vårt ÄSO klarar av att skjuta i vinter. Jag undrar om vi verkligen kan ta 40 st. som vi planeras att göra i planen.

Gemensamjakten närmar sig

Vår gemensamma kalvjakt i Granstorps Viltvårdsförening närmar sig med stormsteg. Lördagen den 27 november samlas vi i Granstorp 08:00. Enligt planen ska vi sedan jaga på rannebolagets marker.

För att vi ska kunna organisera oss på ett vettigt vis när vi blir så många vill vi att alla som ska vara med föranmäler sig till respektive lags jaktledare före den 21 november. Alltså sista dagen de vuxna är lovliga. Jaktledarna rapporterar sedan till mig hur många vi blir.

Det går bra att mejla till mig om du ska vara med, eller ringa. Uppgifterna finns här på bloggen.

Älgobsen

Nu kommer vi inte att jag älg mer innan tiden för vuxna gått ut den 21 november. Det innebär att älgobsen kan sammanställas. Vi har sett mycket älg under den här jakten tycker jag. Dock inte en enda ko med dubbelkalvar.

Vi har sett 17 vuxna älgar. Av de 17 var 6 tjurar = 36%. Av de vuxna vi sett var 9 hondjur = 53%, och 2 var oidentifierade = 11%.

Vi såg 7 kalvar = 0,78 kalvar per vuxet hondjur.

Nu är det ju så att älgobsen inte speglar stammen helt, för det kan och var säkert samma älgar som vi har ett flera gånger. Men det säger lite om fördelningen mellan de olika sorter av älgar som vi har. Hur man än läser det så ser älgstammen sund ut i sin sammansättning tycker jag.

Officiell Älgobs:
Tjur: 6
Ensamt hondjur: 3
Ko med en kalv: 6 (+ 6 kalvar)
Ko med två kalvar: 0
Ensam kalv: 1
Oidentifierad: 2

Totalt antal observerade älgar: 24
Antal dagar: 5
Antal jakttimmar: 385

Slakt i morgon måndag

Snabba ryck. Det blir slakt redan i morgon med start klockan 17.00. Om du har möjlighet att hjälpa till så är det välkommet.

Ingen slakt i helgen

Kvigan hade 125 kg i slaktvikt.

Slakten kommer att bli i början av nästa vecka. Återkommer med närmare besked.

Kviga fälld vid Trolleberget

Väckarklockan ringde vid sjutiden och signalerade glatt att en ny jaktdag hade tagit sin början. När den gör det flyger man alltid ur sängen som en stålfjäder, eller hur? 08:00 samlades vi i alla fall i Rannebo. Åtta tappra män och en hund. Jag hade sent i går kväll sett två älgar på Trolleberget men hade inte kunnat säga vad det var för älgar. Inga andra observationer fanns så vi hade inte mycket att gå på. I bungebosåtet drev vi sist runt en kviga, och vi tänkte att nu när vi hade hund bara på morgonen så skulle vi göra ett försök och se om den var kvar i området. En chansning naturligtvis eftersom den lika väl kunde vara kilomertervis borta. Vi ställde i alla fall ut skyttar på de vanliga passen i Bungebo och gick in med hunden från Trolleberget. Bara efter fem minuter hörde vi första skallet. Hunden hade fått upp något. Det var dock rätt långt från våra pass. Drevet flyttade sig lite och höll sig hela tiden uppe i liden vid gränsen mot Ekhult. Efter ungefär tjugo minuter började man tro att det skulle gå åt fel håll. Då small det. En tydlig studsarknall som man direkt förstod kom från en rannebojägares vapen. Det var Sture Nordén som även var hundförare som lossade skottet. Det räckte också med det skottet, älgen var fallen. Det var en fin kviga, antagligen 1,5 år. Kvigan hade kommit till Sture i löske. Det var inte den som hunden drev på. Men drevet hade antagligen stött kvigan som gick rätt i händerna på skytten. Tur för oss, otur för älgen.

Efter att ha passat älgen och dragit ut den ur skogen så var vi väl värda dagens första kafferast. Vi fortsatte därefter att försöka hitta kvigan vi sett i Valebo tidigare. Tänkte att turen nog håller i sig idag. Vi körde ett drev på det norra såtet precis som vi brukar. Jag själv ställde ut skyttarna i söder från Valebovägen ut på mossen, via berget och ända ut till torvaladan där jag själv satte mig på pass. Det är ett fantastiskt fint pass där som duger gott åt en jaktledare. På vägen ut dit kom vi på ett ensamt hondjur som stod och betade högt uppe på en tallbuske. Hon såg oss inte. Jag kollade i kikarsiktet och det var mycket riktigt en ko. Ingen tvekan om det, en stor präktig var det. Men stax fick jag se något mer. Det var en kalv med också. Alltså ett icke skjutbart ekipge tyvärr. Faktum är dock att vi borde fått skjuta enkelkalv nu idag när det är sista dagen vi jagar hondjur. Men bestämt är bestämt och det följde vi. Drevet som bestod av Lennart Högberg och Arne Pettersson startade uppe vid valebosåg. Där obeserverade Arne en ko med kalv som gick i ån uppåt. Alltså andra kon med kalv på det såtet. Vi fick dock inte ut någon älg i drevet utan fick tomhänta bege oss tillbaka till Rannebo. Jag och Arne tog gamla valebovägen till Hyltan. På Gillgaards mosse precis innan hyltegölen fick vi se en fin åttataggars tjur som stod där ute och betade i lugn och ro. Tyvärr var det fel älg på fel plats. Men fin var han och nästa år kanske det är en tiotaggare.

Sista såtet för dagen blev Trolleberget. Där hade det definitivt varit älg, men vi lyckades inte få se något. Utan det fick bli flåningsarbete i Rannebo. Så avslutades årets jakt på vuxna älgar och vi får väl vara hyggligt nöjda med resultatet. Idag observerades två kor med enkelkalv och en kviga. Alltså fem observationer (åttataggaren räknar vi naturligtvis inte in).

Nu håller vi upp med älgjakt någon vecka, sedan blir det kalvjakt.

Jakt på lördag igen

På lördag är det sista lördagen då hondjur får skjutas i älgskötselområdet. Eftersom vi har två kvar på vår tilldelning så gäller det att lyckas nu.

Vi samlas i Rannebo klockan 08:00 som vanligt och gör ett försök. Om du kan så försök att vara med för det är lite risk för manfall.

Det var blött i skogen i lördags

Älgarna klarade sig undan från lördagens jaktövningar. Vi började men bungebosåtet och släppte Stures hund. Men redan på väg ut på passen fick vi kontakt. Minst en tjur var det, jag kollade på den i kikaren men det var så dimmigt så det gick inte att se hur stor han var riktigt, tror dock att det var en pinnatjur eller kanske att han hade någon tagg till. Det gick inte länge sedan förrän hunden fick tag i en älg. Ett tag lät det som om det styrde rätt ned mot skyttarna i Bungebo. Men icke utan älgen som vi bedömer var en kviga gick ut mot Ekhult utan att komma inom skotthåll.

Vi fortsatte och körde trolleberget. Där borde de finnas älgar. Men inte en skank sågs till. Hunden ar nu återfunnen men vi valde ändå att köra folkadrev och det i såtet bakom Svens och Stures ladugårdar mot Norra Vallsjön. Lennart och Arne hade tagit pass på valebosidan. Det var också där de såg dagens andra älgobs. Ett hondjur observerades.

Efter att alla tagit sig över till Valebo och fått en härligt varm kopp kaffe. Satte vi igång med det nedre såtet. Snart hörde vi det härliga hundskallet som indikerar att det är älg i faggorna. En ko med kalv var det och det fick därmed stanna vid att bli en observation. Efter det så gick vi på det övre såtet för att försöka få ut den kviga som Lennart sett tidigare. Men vi gick bet, den slank över in mot Rannebo igen.

En rätt blöt jaktdag fick sin ände och vi fick nöja oss med totalt 6 observationer.

Slakt på fredag

På fredag klocka 17.00 slaktar vi tjuren. Ni som vill hjälpa till är välkomna att komma upp, annars får ni komma lite senare och hämta kött i alla fall.

Nya bilder upplagda

Nu finns det lite bilder från årets älgjakt i bildgalleriet i högerkanten av denna sida.

Ett tack till Sven Nilsson som är fotografen.

8-taggaren i Granstorp

På måndagen hade Granstorp och Tranhults jaktlag gemensam jakt på Granstorps marker. Den första såten var Malmens och Wareborns marker som gällde. Esa och Andreas släppte var sin hund från söder och norr. Andreas hund fick snabbt kontakt med två älgar som drog söder ut och ut ur markerna. Esas hund Isak fick ett upptag vid Tussali ko kalv samt en kviga, drevet drog norrut förbi Hättegöl och frm mot vägen mot Granstorp. På pass W95 sitter jag och anar att det kommer rakt mot mig, ko och kalv kommer skymda fram medans kvigan visar sig och möjlighet ges till skott, efter ytterligare ett skott ligger en liten kviga, Första såten blev lyckat.
Efter kaffe så prövar vi lyckan runt Kvarnabo göl. Själv får jag ett pass på Öjhult mellan Blodgölarna, pass E103, det är som att sitta på läktare ut över hygge och mossar. Återigen får Isak upp älg vid Kvarnabo, drevet drar norrut men får vind av passgrannar och vänder söderut. Strax syns en 8 taggad tjur närma sig mitt pass, första skottet på ca 125 m sitter bra men den går vidare ändå. Och det blev att smyga fram bakom en kulle för att avsluta med ett skott i halsen.
Känslan att gå fram till tjuren och se de fina hornen är skön, två älgar på två olika pass är få förunnat.
Nu gäller kalv jakt i Granstorp under november.


Med vänlig hälsning
LarsÅke Magnusson

Tjuren var lättare än han såg ut

Idag grovstyckade vi 6-taggar tjuren som jag sköt och hängde in den i kylrummet. Den vägde 187 kg. Klart mindre faktiskt än vi trodde, men så var det.

Idag gick vi bet trots hund

Johan Kvarnvik och hans Anja hade vänligheten att förstärka laguppställningen till dagens jakt, tackar för det. Det hjälpte dock inte utan vi lyckades inte att skjuta något idag. Vi började i Bungebo och släppte hunden där. I den kalla men av dagg gnistrande morgonen ställde vi ut skyttar runt nästan hela området. Det dröjde inte så länge innan vi började höra Anjas skall. Yes, en älg tänkte vi nog alla. Men icke. Det visade sig vara en mink som efter en kamp fick mista livet. Utöver minken fann vi inget.

Vi gick vidare och körde över såtet som startar uppe på Tången och går in i land och sedan ut mot Rannåsen. Inte ett liv.

Efter det fortsatte vi ut till Hestra och körde såtet söder om byn från Sörhagen fram till ingarpavägen. Här blev det drev och även det blev resultatlöst.

Nu började vi köra om såt. Vi startade med såtet norr om näsavägen på Norbergs marker. Där gick vi in med hunden. Vi hade ju sett en ensam kalv där inne dagen före och hoppades att den skulle vara kvar där. Men nepp, så var det icke.

Efter en härlig kopp kaffe beslöt vi som avslutning på dagen att köra över det södra såtet som går upp mot näsavägen. Här hände det grejer. Hunden tog snart upp. Körde in över till Trollsebo men kom tillbaka in på rätt sida. Där delade älgarna på sig och den ena som vi bara såg bena på gick in mot Trollsebo och hunden fortsatte efter den andre. Den gick vidare mot skyttarna. Där fick två skyttar se den men utan att 100% säkert kunna säga vad det var. De lutade dock åt att det var en pinnatjur. Ekipaget fortsatte över näsavägen och norrut. Där följde vi efter den till gränsen mot Malms. Vi blåste då av för att de som ville skulle kunna åka hem. Vi som blev kvar ställde oss på hygget norr om Gunnilstorp. Vår väntan gav frukt och efter ett bra tag så kom de tillbaka igen. Det var mycket riktigt en tjur. En riktigt grov tjur med grova stånghorn. Det var ingen fjorling utan den tjuren hade några år på nacken.

En pinnatjur och en oidentifierad vuxen älg blev alltså obsen för dagen.

Nu kör vi på nytt nästa lördag kl 08:00 i Rannebo.

Sextaggare skjuten

Idag gick det lite bättre, en sextaggare är fälld av undertecknad. Den sköts ute på mossen vid gränsen mot Ingarp och Rolands i Gunnilstorp. Först kom en ko med kalv ut och precis efter kom tjuren. Jag fick ett perfekt sidoläge på honom på en 80 meters håll. Snart kunde jag konstatera i kikaren att han hade tre taggar på ena sidan och två sekunder senare lät jag skottet gå. Hela ekipaget vände om och gick tillbaka ett 30 tal meter. Där sköt jag ett skott till och då gick han i backen. Han försökte resa sig men kom aldrig upp. Pust, det kändes naturligtvis mycket bra.

I såtet före detta så såg vi en ensam kalv komma från söder och rinna över näsavägen. Den kom inte inom skottläge men det var helt klart att den var ensam. Det är tydligen också så att det skjutits en ko på det hållet, så det var säkert den kalven vi såg. Vi beslöt att göra ett test på att ta den nästa dag.

Noll fällda idag men spännande observationer

Idag kammade vi noll i Rannebo. Detta trots att vi hade sju observationer. En skjutbar tjur, en fyrataggare och en pinnatjur. Dessutom såg vi två kor med kalvar, kanske var det samma ko som vi såg två gånger men inte helt säkert. En kalv hade kon med sig bara i alla fall.

Årets älgjakt började annars med sedvanlig samling i Rannebo kl 07:30 på torsdagens morgon. Det var en lite kylig morgon med is på bilrutorna. Efter det vanliga men nog så viktiga kallpratet satte vi igång. Reglerna gällande jakten föredrogs, ni vet ladda på pass, kulfång och sånt. Därefter var det dags att ge sig an jaktens första såt. Som så ofta startade vi med trolleberget. Eftersom det i princip alltid finns älgar där så var förväntningarna ganska höga. De infriade också genom att vi fick se en "knappatjur" direkt på den nya hygget vid milabotten. På det viset som vi driver nu så får vi med backen ned mot trollsjön också ända borta från gränsen till Ekhult. Där var antagligen också älg. För de kom smitande förbi Lennart Högberg som stod på trollemossen. Där ska vi nog ha någon mer skytt nästa gång för det är inte första gången de går igenom där. Det var i alla fall en ko med kalv och en tjur som bedömdes som skjutbar. Men de fick löpa.

Vi fortsatte jakten med mangelberget. Där dök kon med kalven upp igen. Det var antagligen samma, men inte helt säkert. Denna gången gick de förbi mig över trollån in på Öjhult. Nästa såt blev såtet på Stures mark bakom hans ladugård ner mot sjön. Vi passade utmed vägen ned, med en förändringen att vi även satte en skytt på vägen ned mot ålakistan i Valån. Där stod Sven Nilsson. Och mycket riktigt kom också älgen där. En fin fyrataggare, icke skjutbar naturligtvis. Annars var det inga observationer där.

Förflyttning och kaffedags i Valebo. Där började vi med det södra såtet från Södra Vallsjön. Där fanns inga älgar som vi lyckades få ögonen på men väl tre vildsvin. De allra första som setts i ranneboområdet vad jag vet. Det var undertecknad själv som såg dem på gränsen mot Gillgards. Tre stycken kom tidigt i drevet som jehun genom skogen. Jag blev mycket förvånad. En förfärlig fart hade dem och gav ifrån sig ett gnälligt läte lite då och då. Häftigt var det i alla fall, fast lite dubbelt också. Man är ju inte så sugen på att få en stam i området. Efter detta satte vi igång med det norra såtet. Med dåligt resultat, inte en klöv såg vi. Jaktdagen fick vara slut i och med det.

Storoxe fälld idag

Nu har de gjort det igen, jaktlaget i Södra Valdshult har skjutit en stor tjur.

Det ser ut som om det är Hans Karlsson i "Moosebo" som är skytten som fällt denna udda tolvtaggare (om Halvard räknar rätt).

Hela Rannebo gratulerar.

Nya kartor i bildgalleriet

I högermarginalen så finns ett bildgalleri med bilder från olika års jakter. Längst ned så står det kartor. Under den rubriken så finns nu de senaste kartorna med passen inritade och numrerade. Kolla gärna in dem, det går att förstora dem.

Ni kommer att får utskrivna kartor av mig också på torsdag.

Älgjakten startar på torsdag

Nu är det dags för årets stora händelse - älgjakten!

Alla i jaktlaget är välkomna till jakt och vi samlas precis som vi brukar på torsdagen kl. 07:30 i Rannebo.

Glöm inte ta med vapenlicens och jaktkort vilket man som ni vet måste ha med sig när man jagar.

Välkomna!

Lyckad premiär

Här kommer en fin bild från rådjurspremiären. En stolt husse med sin duktiga Troja och ett fällt villebråd med en vacker vy i bakgrunden. För övrigt fällde Bamse den fina tjuren förra hösten på andra sidan gölen från ett torn strax hitom där bilden tagits.

Har det uppstått någon förhöjd hjärtverksamhet ännu inför den stundande veckan? Här är det lugnt.

Halvard

(Vi tackar för bilden, det är alltid kul att se vad ni hittar på där i väster. Glöm inte bort att det som vanligt är traditionsenlig samvaro på tisdag. Hos mig kl.19 denna gång, välkomna! Anders Friborg)

Hund vargdödad i Åkersberga

Vargarna norr om Stockholm fortsätter att visa hur det är att leva med vargar. I morse dödades en jakthund av en varg och blev delvis uppäten.

Välkommen till verkligheten - tillsammans med de "gosiga" vargarna.

Höjd tilldelning för Rannebo

Jag var med på GVVF:s styrelsemöte ikväll och kan avslöja att vi i Rannebo har fått 3 vuxna och 5 kalvar i tilldelning den här älgjakten. En tjur och två hondjur ska det vara. Min gissning är att det kommer framför allt att bli mycket tufft att lyckas ta fem kalvar. Speciellt eftersom det under de tre första veckorna bara är dubbelkalvar som är lovliga.

Mer information får ni om ni kommer på föreningens årsmöte i morgon i Skillingaryds jaktskyttebanas klubblokal, det kommer att bli varmkorv i grytan så vi slipper hungra under kvällen. Åremötet startar klockan 19.00.

Älgmöte sedan årsmöte

På tisdag är det så dags för ett nytt årsmöte i Granstorp med flera byars viltvårdsförening (GVVF). Precis som de senaste åren hålls mötet på Skillingaryds skjutbana. Årsmötet startar kl.19:00 och alla är välkomna.

Stengårdshults Ålgskötselområde hade sitt älgmöte i torsdags och jag var där. Det framgick att en ny skötselplan nu påbörjas och den varar sedan i tre år. Den har sin utgångspunkt ur resultaten av spillningsinventering, älgobs och tidigare års avskjutning.

Enligt skötselplanen ska avskjutningen nu ökas de tre år som kommer. För vår del i GVVF innebär det att vi i år får en tilldelning på 10 vuxna och 16 kalvar. Av de vuxna så ska 60% vara hondjur. Kalvarna får tydligen vara av vilket kön som helst.

Älgmötet beslöt även att det i år ska bli en extra veckas jakt på hondjur. De blir därför fredade först efter tre veckor, istället för efter två veckor som tidigare. Detta för att göra det lättare att klara av 60% hondjur i avskjutningen. Det innebär också att bara dubbelkalv kommer vara lovlig under de tre första jaktveckorna.

Vidare så beslöt mötet att spara 0-4 taggarstjurar som innan. Jakttiden i övrigt blir som vanligt.

Ont om bock

Nu är äntligen jaktsäsongen igång. För mig startar den nämligen med bockjakten som hade premiär den 16 augusti. Bockjakten prövar jägarens tålamod rejält.

I år verkar det dock vara ont om rådjur. Jag vet inte varför men här hos oss ser vi knappt ett djur just nu. Jag har ändå sett ganska många individer under sommaren och även flera getter med dubbla kid. Men nu är de puts väck.

Hur är det hos er andra?

Flyginventering

Artikel i Jaktjournalen:

Resultatet klart från flyginventering i västra Sverige
2010-05-31

HALLAND(JJ). Nu är resultatet klart från den flyginventering som gjorts i västra Sverige. Totalt är det ett cirka 100 000 hektar stort område som inventerats och resultatet visar på att det i genomsnitt finns 11,5 älgar per 1 000 hektar.

Det här är första gången som flera jaktvårdskretsar i västra Sverige har gjort en flyginventering tillsammans. Området som inventerats sträcker sig från Frillesås i söder till Askim och Mölndal i norr, samt i Öster till Rävlanda och Sätila.
- Vet man mer om älgstammen så kan man planera mer. Tidigare har stammen uppskattats mer på en höft. Då har avskjutningen gått kraftigare upp och ner, säger Göran Cederlund, som arbetar på företaget Svensk Naturförvaltning, till Göteborgs-Posten.

Spillningsinventeringen visar på gott om älg

Här i Valebo hade vi flest spillningshögar i provytorna.

Spillningsinventeringen gick bra. Jag och Anders Norberg utförde den. Det var inte svårt men det blev ju en hel del travande, det finns risk för att vi fick lite motion. Provpunkterna som är en cirkel på ca.11 meter ligger utlagda vart 100:e meter i en kvadrat om 1000 x 1000 meter. Man börjar alltså i ett hörn och går i en riktning. Efter 100 meter tar räknar man vad som finns inom cirkel och sedan fortsätter man. Det blir alltså 10 mätytor sedan vinklar man och tar 10 till tills det blir en kvadrat och man är tillbaka på samma plats man startade. Så är det alltså om rutan är hel. Nu var det i vårt fall bara en enda ruta av totalt 6 st. som var hel. På resterande rutor som försvann ungefär häften som antingen låg utanför älskötselområdets gräns eller i någon sjö. Vi kunde totalt inventera 125 cirklar om 11 meter av 240 som fanns i våra rutor.

På de 125 ytorna hittade vi 67 högar av älgspillning. Då räknade vi bara dem som upplevdes som nya. Inte upplösta som såg ut som sågspån eller som låg under löv.

Enligt beräkningsmodellen som man använder så innebär det att vi ska ha 15,65 älgar / 1000 ha. Riktigt så många älgar tror inte jag att det finns, men att vi har gott om älg är ställt utom allt tvivel. På vissa områden där det exempelvis var en perfekt plantering var det spillning nästan över allt. På andra ställen hittade vi inte en hög. Det är därför viktigt att man ser detta över ett mycket stort område. Det ska bli intressant att se hur det ser ut när vi summerar hela älgskötselområdet som är på dryga 11.000 ha.

Ett dött rådjur träffade jag på och två älgsklett. Ett sklett efter ko ute Näset och ett sklett efter en kalv precis där Valån går ut i Södra Vallsjön. Båda skletten var helt fria från hår eller annat så de var antagligen inte speciellt nya. En levande älg träffade jag också på. Det var en pinnatjur med ynkliga små pinnar som pekade framåt. Den kommer inte behöva oroa sig för älgjakten till hösten.

Spillningsinventering på lördag

På lördag den 17 april tänkte vi klara av spillningsinventeringen. Ni som har lust och möjlighet till att få en härlig dag i vårskogen kommer till jaktstugan Sandbäcken vid 9 tiden så delar vi upp arbetet. Välkomna!

Skicka gärna ett mejl till mig om du tänkt komma:

anders.friborg@primani.se

Årsmöte i Älgskötselområdet

Det är dags för årsmöte i Stengårdshults Älgskötselområde.

Tid: Måndagen 15 februari klockan 19:00
Plats: Stengårdshults Församlingsgård (jämte kyrkan)

De som tänker gå från vårt jaktlag anmäler sig till mig så att jag kan informara Erik.

Bra film om den svenska älgen

Har ni inte sett naturfilmen om älgen, Folk och älgar, så gör det. Den finns på SVT-Play till och med den 28 februari. (Länk till filmen)

Bilder av örnens framfart

Här har vi gynnaren som flög upp i en tall när jag kom till brottsplatsen.

Här är han fångad i flykten på väg till tallen.

Här har vi brottsoffret. Ett rätt stort kid som tagits i snön och det var 3-4 meters spår av blod och hår efter dödskampen. Sådana här scener skulle man visa för "naturmupparna" som tror att naturen är något idealiskt och vackert ála Walt Disney.

Fin jaktdag utan utdelning avslutade älgjakten

Hemma i soffan igen efter en fin jaktdag i den friska svenska vintern. SMHI hade lovat lite varmare men vi fick nöja oss med -17 grader. Tack och lov så blåste det knappt alls och det kändes därför inte riktigt så kallt ändå som det skulle kunna ha gjort. De som stod på pass läge, framför allt på morgon fick bita i rejält dock.

Vi startade och släppte hunden på hjortåsen. Kon med kalven hade flyttat på sig och var inte där. Vi fortsatte mot trolleberget och rätt vad det var hörde vi ett skall. Hunden hade fått kontakt nere mot trollsjön. Skyttarna, idag 8 st, var placerade mellan trollsjöviken och trollån och skar av området effektivt. Vi följde hunden ned mot lillanäs. Hunden hade gått in mot lilla näs. Vi fortsatte i slagen genom planteringen som är där. Där var det spår kors och tvärs och vi kunde inte riktigt säga vart de tagit vägen. Vi fortsatte dock att följa vart hunden gått och gick mot trolleberget. Älgarna var då spårlöst försvunna. Märkligt att älgarna, som tydligt var en ko med kalv, lyckades att lura både oss och hunden.

Vi bröt upp och återsamlades i Rannebo för kaffedrickande. Efter det så var det dags att gå på de slag som jag sett nere mot Norra Vallsjön inne i Rannebo dagen före. Vi ställde ut skyttar längs med Stures väg ned mot sjön. Hunden med förare och skytt gick ned bakom ladugården och ned mot sjön. Sedan vidare norrut utmed sjökanten. Vi har ju tidigare sett en ko med kalv i tallplanteringen där och chansen fanns ju att den skulle vara där. Men så icke. Vi gick bet. Slagen fortsatte dock över mot Valebo och vi fick omgruppera lite. Ett ekipage med Ko och kalv och en tjur visade sig ha gått in i Valebo och vi hittade inte dem innan de var över Valån och följaktligen på fel sida gränsen. Snopet, var ordet.

Tillbaka till Rannebo och kaffe på nytt. Vi fortsatte därefter att försöka hitta kon med kalven som vi tappat tidigare vid lilla näs. Vi inringade näset och gick på med en hund från lagmansrör och en hund nere vid trollsjön där vi tappat tråden tidigare. Det dröjde inte länge innan hunden skall riktigt hoppingivande. Vi gick lite försiktigt åt hundens håll. När vi precis kom in på näset så blev det riktigt hett. Hunden kom rakt mot oss. Tyvärr var det riktigt tät plantering och trots att hunden bara var 50 meter från oss gick det inte att ens se ett dugg. Vi gick ändå uppåt lite och tänkte stöta älgarna. De gick igång och tog vägen upp mot mangelberget. Där stod Arne perfekt och de kom som på ett snöre mot honom. Han hade dem på 20 meter men kunde inte skjuta eftersom de var i linje med varandra. De fortsatte mot väster och mot trolleberget. Där gick de förbi ytterligare två skyttar utan att någon fick skottchans.

Det har var antagligen samma älgar som gäckade oss för två veckor sedan. Man kan säga att den här kon med kalv helt klart ha förtjänat att klara sig undan årets älgjakt och vi får nu vänta till hösten innan den behöver oroa sig igen.

Det var i vilket fall som helt en riktigt fin vinterdag med gnistrande snö och 6 älgar observerade. Det bådar gott inför nästa säsongs älgjakt. Ett extra tack till Esa Strand och Teodor Eriksson som ställde upp med sina fina älghundar.

kl. 08:00 vid jaktstugan i morgon var det

Det är så dags för sista kalvjakten för säsongen. Vi träffas vid jaktstugan, Sandbäcken, klockan 08:00.

Jag har varit runt och spårat idag och det finns som tidigare minst 3 ekipage med ko och kalv i Rannebo. Det borde därför finnas chanser.

Det ska enligt SMHI vara solsken, -14 grader på morgonen och -9 grader på dagen. Det kommer att bli en härlig jaktdag.

Vi ses i morgon.

Örnen slog ett rådjur i Rannebo

Den här objudne jägaren gäckar oss allt mer i ranneboskogarna. Idag såg Roger i Rannebo den när den lyfte hastigt från en av hans tegar. När han kom dit och tittade så visade det sig att örnen varit framme och slagit ett rådjurskid.

Jag trodde knappt att örnen tog så stora djur som rådjur men det gjorde den. Annars livnär de ju sig på harar, tjäder och annat i den storleken.

I helgen såg vi dessutom ytterligare en Kungsörn runt Trolleberget. Vi har tidigare bara sett en åt gången, men nu var det två som observerades samtidigt - sådana uslingar!

Rävjakt i våra trakter, rapport från Halvard

På grund av alla återbud och förhinder så blev det då rävjakt på annandagen.

Det började med spårning och sedan samling vid Kölna. Det var Tony, Dick Dennis, Martin och Albin med hundarna Kössi, Kalle, Dennis hund och Ronja. En räv hade kommit från Kullebo och via Fiskekärret upp mot Laxahål.

En räv hade varit och snirklat runt dammen i utmed vägen från Ulvestorp mot Kvaståsen och en hade gått norrut i Öjhult.

Det beslutades att vi först skulle släppa på räven i Laxahål. Vi ställde ut runt om och Ronja släpptes. Hon väckte på och reste snart räven. Efter några rundor sprang han ut över Mossabo sjöväg vid dammen. Tony stod där, men lite för långt ner. Härefter tog räven ner mot sjön och vidare söderut och ut på sjön och mot Rannebo Tånge. En runda ut mot Rannebo och kom åter över sjön och rakt in mot land över där min brygga brukar ligga. Under tiden körde Martin och jag ut mot Olsbacken och mötte förmodligen räven och även hunden. Martin och hunden fortsatte framåt Kullebo och kom på räven, som försvann upp i Laxahål igen. Under tiden fick Dick se en räv på vägen mellan Torpet och Källehall. Denna kom från öster och sprang in mot väster. Räven kastade och Dick höll inne med skottet. Drevet gick vidare upp mot Källehall och var ute mot Dennis, men vinklade och sprang ånyo ner mot dammen. Denna gång hade Tony ställt sig rätt och det hördes tre snabba skott. Räven försvann in i buskarna, men hunden hittade honom endast 7-8 meter från skottplatsen. En stor gammal hanne på gott och väl 9 kg.

Samling vid Kölna, där vi konstaterade att den räv som Dick hade sett måste varit en stänkräv och Dick gick för att släppa på Kalle. Under tiden skulle även Dennis släppa sin hund på räven nedanför Kvaståsen.

Dicks hund började väcka och det gick ut på vägen mot Husbacka och plötsligt blev det påstick. Tyvärr var det en tyskhare och han kom upp via Mossabo till Källehall, där Albin såg honom och hunden kopplades

Under tiden gick Dennis och hunden efter den andra räven. Han hade kommit vid Bäckavägen och vidare ner utmed Levebäcken och ut i Vallsjö ås och Björnåsen, där hunden kom ifatt den. Skyttarna ställdes om och Albin stod vid Håkabrink och fick se räven när den passerade över vägen och vidare upp mot Berget och vidare till Rävaberg. Här gick den i gryt. Ett hopplöst stort och vidlyftigt gryt, så räven hade räddat sig och hunden kopplades.

Nu beslutades att Martin och Tony med Kössi skulle följa upp räven som Kalle hade missat. De följde spåren via Torpaskogen och ut på raksträckan och vägen ner mot soptippen och här kunde de konstatera att en hare hade suttit i en rishög utmed vägen och sprungit upp framför Kalle. Fullt förståligt att han inte kunde låta bli en hare som sprungit upp framför näsan på honom. Tony och Martin fortsatte vägen och efter endast 50 m. hittade de avhoppet efter räven. Han hade hoppat av norrut och Kössi släpptes på. Det blev drev direkt och drevet gick rakt upp mot Janna hage och ut på vägen. Här tog den vägen mot Mossabo mjölkabord och vidare vägen ner mot sjön, där både räv och hund inte tog någon notis om kedjan, utan hoppade vigt över. Sedan bar det ut mot Mossabo Tånge och ut på sjön och vidare över denna och över på Öjhultaskogen, för att sedan vända ut på sjön igen och plötsligt blev det ståndskall 50 m. söder om Fiskön. Tony var snart framme och konstaterade att räven låg på sjön med Kössi springande runt sig som en älghund runt en älg. Drevet hade inte varat mer än högst 25 min. Nu smiddes planer. Tony och Martin passade på Penningsudden. Dennis och Albin tog sig ut till Rannebo Tånge och Dick och jag passade utmed sjön norr om Båtastan.

Dennis och Albin lyckades komma öster om räven och Albin gick ut på sjön mot räven. När Albin kommit ut ett 20-tal meter och var kanske 60 m. från räven fick den fart och sprang rakt in mot Penningsudden och mot Tony, som fällde den med ett skott och Kössi var inte långt efter. Ståndskallet på räven varade säkert i 45 min. Ingen av jägarna hade tidigare varit med om att en hund ställt en fullt frisk räv på detta vis. Rävens misstag var nog att han skulle försöka bli av med förföljaren ute på sjön. Han anade dock inte vilken skarpsprungen hund han hade efter sig och föll på eget grepp.

Det var den hundrade räven som föll efter drev av Kössi. Ett jubileum som ingen av os glömmer i första taget.

Facit blev 2 rävar båda fällda av Tony.

Tilläggas kan att rävgänget sedan fortsatte till Stora Hestra, där Micke i Skyås hund kört en räv i gryt. Denna räv sprang ur grytet och kunde skjutas av Albin, som fällde sin 3:e räv på lika många dagar.

Nedtecknat av Halvard

Fri Herre

Älgjakt lördagen den 30 januari

Eftersom vi tydligen har goda chanser till en lyckad kalvjakt så tänker vi nu dra ihop jaktlaget till lördagen den 30/1 och göra ett sista försök. Så välkomna ska ni vara. Vi samlas vid jaktstugan, Sandbäcken kl. 08:00.

Gott om älg i Rannebo

Eftersom jag såg en ko med kalv vid Hjortåsen så beslöt vi i lördags att göra ett försök att spåra upp den. Jag gick på slagen där jag sett den tidigare och följde dem upp på Hjortåsen. Där var de och jag fick igång dem. Det var tydligt att de hållit till där en tid för jag hittade många legor längst uppe på åsen i planteringen. Det var ett styvt jobb att var hund denna dag i alla snö.

Vi hade bestämt att Arne skulle ställa sig på Trollemossen som är en förlängning av Trolleviken. Åt just det hållet var älgen på väg. Marcus stod vid Trollån just där Ängabacken börjar. Mitt emellan dem på Trollåsen satt Ludwig, enbart beväpnad med jaktradio.

Uppe på Hjortåsen var slagen så många så det var svårt att se vart de tog vägen. Jag gick därför ned till vägen och spårade av den. Mycket riktigt hittade jag vart de gått över och fortsatte jakten. Fördelen med en mänsklig hund är ju att "hunden" kan tala i radio och även avgöra lite vilket spår man vill följa. Jag valde naturligtvis att följa dem som innehöll både ko och kalv. Älgarna gick mellan Mangelgölen och Trollsjön mot Trolleberget. Arne gjorde sig därför beredd att ta emot dem. Men naturligtvis så valde de att gå till den jägare som inte hade vapen, nämligen Ludwig. På tjugo meters håll stannde kalven och lämnade hela bredsidan öppen. Därefter fortsatte de mot Arne. Han såg dem också men hade för långt håll.

Vi beslöt att ta lite kaffe. "Hunden" var lite trött och svettig. Efter det bytte vi "hund" och jag ställde mig därför på pass vid Trollsjön strax innan gränsen till Kjells. Marcus ställde sig på andra sidan av Trolleberget i tornet. Ludwig placerades mitt mellan oss. Arne fick vara hund. Redan när jag kom till mitt pass såg jag att en ko med kalv hade passerat just där nyligen. Jag trodde därför att det var kört. Men vi beslöt att gå igenom det ändå. Beslutet visade sig vara helt rätt eftersom det tydligen fanns ytterligare ett ekipage där i planteringen, som för övrigt innehöll minst 30 legor. Det såg ut som om en kom med två kalvar hade legat där också.

Spårningen fortsatte över Trolleberget och kon med kalven passerade Marcus med 50 meters marginal inne i en tät plantering. Efter det fruktlösa försöket så släppte vi det spåret. Jag och Marcus kände oss inte riktigt klara utan fortsatte att kolla om vi kunde stöta på något nere vid Norra Vallsjön, bakom Stures ladugård. Och tänk, där var en ko med kalv till, men vi lyckades bara få se huvudet på kon och det räcker ju inte för att skjuta en kalv.

Drevet mot viltvårdarna

Marcus Svensson kommenterar vargjakten på Smålandspostens ledarsida idag:

"För ett trettiotal år sedan bröt rävskabb ut i Sverige. Smittade djur tappar lusten att jaga, och drar sig undan för att klia av sig all sin päls. Så kommer döden som en befriare efter ett långt lidande i form av stress avkylning och näringsbrist.

En anledning till skabbens snabba utbredning var de täta och stora populationerna av räv. Sjukdomen tog sig fram med ohejdad kraft på grund av den levande och obrutna kedja rävarna bildade, från norr till söder.

Varför är det viktigt att påminna om i dag? Bilden av naturen som en plats i ständig harmoni kan behöva justeras något. Alternativet till naturens grymma utsortering är viltvård, det vill säga jakt under kontrollerade former.

I dagarna har jakten på varg jämförts med slakt på varg. Inte minst har Svenska naturskyddsföreningen bidragit med ett högt tonläge. Dess ordförande Mikael Karlsson drar paralleller till vilda västern och sprider bilden av jägarna som blodtörstiga, mest ute efter att få ett vargskinn på väggen. Bland motståndarna finns också miljöpartiet och vänsterpartiet, som vill riva upp beslutet om licensjakt.

Nidbilden av jägarkåren är beklämmande. När drevet mot jägarna går i medierna kan man undra hur det skulle se ut om landets 300 000 utbildade och viltvårdande jägare fick för sig att strejka, i protest mot det förakt som ständigt väller mot dem. Vem skulle då göra eftersök när viltolyckor inträffar? Vem skulle komma och avliva älgen som lider i diket bredvid vägen? Vem skulle anlägga viltåkrar och ägna sig åt biotopvård i skogarna?

Nivån på vargstammen kan alltid diskuteras. I dag gäller ett tak på 210 djur. Riksdagen har också fattat beslut om att den svenska vargstammen ska förstärkas med maximalt 20 djur i syfte att bryta inaveln och därmed stärka det genetiska arvet. Med det har man också sagt att vargen har en plats i den svenska naturen.

Vi kan också leka med tanken på att vargen skulle lämnas ostörd, utan reglering. Med en årlig reproduktion skulle vargstammen öka dramatiskt och uppgå till ett par tusen om tio till femton år. Vem skulle då ens komma på tanken att kliva ur bilen vid en viltolycka i vargmarker? Kanske vill vargens självutnämnda förespråkare att skabb och tillgång på vilt ska utgöra regulatorer framför mänsklig viltvård.

I mångt och mycket handlar jaktfrågor om stad och land. Som Jägarförbundets ordförande Torsten Mörner påpekar i en debattartikel i Svenska Dagbladet har vargjakten större stöd (71 procent) på landsbygden och mindre (50 procent) i städerna. De som lever nära naturen lever rimligen också nära jakten, på alla djur, och förstår dess betydelse. När naturen blir något man möter på sportlovet, via program på tv och i barnlitteraturen skapas förstås också andra bilder. Då blir lätt vargen mytomspunnen och något annat än ett rovdjur bland många."

Marcus Svensson i Smålandsposten 13/1-10

Vargjakten gick snabbt

Den reglerade jakten som tillät att 27 vargar skulle få fällas i landet är nu nästan avslutad, efter enbart en jaktdag. Enbart i Örebro län återstår en varg att fälla. I Dalarna gick jakten så snabbt att man redan första dagen lyckats att fälla tio vargar, alltså en mer än vad man skulle. Det blir ju givetvis omöjligt att hålla koll på kvoten under dagen och därför kan sånt här hända.

Under jakten observerades 51 olika vargar. Det ska alltså motsvara 22% av vargstammen om storleken på vargstammen är korrekt. Ni räknar säkert själva ut med lätthet att så kan inte vara fallet. Om man så lätt skjuter fullt tilldelningen så finns det betydligt fler vargar än man trott. För så vansinnigt lätt är det inte att i vårt stora och avlånga land hitta dem. Det var visserligen ungefär 10.000 jägare som deltog i jakten. Men det ska då jämföras med att 270.000 jägare är med på älgjakten och då fälls runt 90.000 älgar i våra skogar.

Vargjakten efterföljdes av ett enormt mediadrev. Hetsjakt kallades det och naturmupparna blev helt galna när de fick se bilder på skjutna vargar i våra nyhetsmedia. Riktiga personhot har förekommit mot vargjägarna och jägarna i Dalarna blev polisanmälda för påstått jaktbrott i och med överskjutningen i länet. Jag läste idag att just den förundersökningen nu är nedlagd - givetvis.

Det finns dock en stor acceptans för vargjakt i landet som helhet. Det är mest fjällrävenutstyrda storstadsbor som är rabiata just nu. Det är kanske lätt att säga att vi ska ha dessa ståtliga och fina djur i våra skogar. Lätt om man inte bor just i skogen själv. Jag är ju själv jägare och är inte rädd för några djur, men jag skulle inte vilja ha gott om varg runt mitt hus. Skulle du verkligen vilja låta sina bara gå över till grannen kilometern bort en mörk kväll med ett vargrevir i närheten? Det tycker inte jag i alla fall känns lustigt alls. I vårt land så finns det inga moderna vittnesmål om människor som har blivit dödade av vargar, men det beror ju på att de näst in till varit utrotade i vårt land under hela 1900-talet. I Indien där det finns gott om varg dödades minst 233 barn under åren 1980-95 av vargar.

Det finns en anledning till att det från 1647 till och med 1965 betalades ut skottpengar på varg. Vi har på något sätt mist respekten för våra förfäders kunskaper om vad ett liv tillsammans med vargar innebär. Vi har på något vis även kommit ifrån det faktum att vi också är en djurart på jorden som konkurrerar med andra djur om vår existens. Det är faktiskt helt naturligt att vi inte vill ha farliga djur in på våra knutar.

Det framkommer inte heller i media att vargen på intet sätt är utrotningshotad. I Sverige fanns 1980 bara en enda varg kvar påstås det. Det fanns två i Norge och från de individerna härstammar i princip hela den nuvarande stammen. Men det är i vårt land det. I hela världen finns mellan 100.000 och 200.000 vargar, ingen vet exakt. I enbart Ryssland som trots allt är i vårt närområde finns det runt 45.000 vargar. Kom då inte och säg att vargen hotas att bli utrotad som art.

Äntligen så har jägarkåren nu fått uppdraget att förvalta den vargstam som finns och det har gjorts på ett reglerat och bra sätt. Kanske kan vargjakten bli till en åtråvärd jakthändelse under året som precis som i Afrika medför att man börjar värna om de djur som finns så att det ska bli kvar en jaktbar stam. Det har i Afrika visat sig gynna viltstammarna istället för det omvända. En sådan utveckling kan vi också få - om vi låter förnuftet få styra.